1918 Gravsten över menige Otto Armfelt på Quiévrains kommunala kyrkogård
Land Belgien
Kommun (motsv) Quiévrain
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Quiévrain Communal Cemetery, Pl. du Centenaire
GPS-angivelse: N50°24’11.15″ E3°41’22.47″
Inventerad
Namn: Peter L:son Björkman, Joacim Hallberg
Datum: 2023-05-30
Historia
Otto Mauritz Wilhelm Armfelt föddes 8 april 1895 på Hunnerstad Säteri i Höreda socken i Eksjö. Otto började sin karriär som husar på 2. skvadron (Södra Vedbo skv), Kungl Smålands husarregemente. Han tog avsked som utnämnd korpral troligen i samband med att fädernesgården såldes 1913. I juli 1917 återfinns hans namn på en passagerarlista i Christiania på ett fartyg med målet Nordamerikanska Unionen där hans bror troligen uppehöll sig 1915.
November 1917 enrollerades Otto Armfelt till den Candensiska kåren. Han återvände med sitt förband till Europa där han landade i Skottland på nyårsafton 1917.
I augusti var hans utbildning klar och han placerades på 2nd Canadian Mounted Rifles Battalion, CEF som ingick i 8th Canadian Infantry Brigade, 3rd Canadian Division som stred i Frankrike och Flandern till krigsslutet. Bataljonen grupperades den 5 november vid det franska samhället Onnaing strax nordost om Valenciennes och förflyttades senare vidare till Hensies i Belgien, nära Mons. Under natten stannande soldaterna i tillfälliga förläggningar. På morgonen den
6 november besköts förläggningen med artilleri och Otta Armfelt sårades dödligt. Det var då endast fem dagar kvar till stilleståndet den 11 november 1918.
Kriget
Under våren 1918 hade ett stilleståndsavtal slutits mellan Tyskland och Ryssland. Detta gav Tyskland ett tillfälle att flytta stora delar av de tidigare i öst bundna styrkorna till Västfronten vilket gav den tyske befälhavaren Ludendorff en möjlighet att skapa en överlägsenhet i antal. Åtminstone gällde detta tills de nyanlända amerikanska förbanden sattes in i strid.
Den 21 mars gick tyskarna med två arméer till anfall på bred front í riktning mot Amiens. och erövrade fram till den 15 april terräng ända fram till de platser där de varit 1914. Den 17-18 april återupptogs anfallen och Villers- Brettonneux som försvarades av den 8. brittiska divisionen intogs. Vid detta tillfälle inträffade den första historiska striden mellan stridsvagnar där 13 tyska A7V och 3 brittiska Mark IV var inblandade.
Den franske överbefälhavaren Ferdinand Foch önskade stoppa tyskarnas framgång i riktningen mot Amiens och beordrade den australienske generalen Henry Rawlinson att återta staden. Detta skulle ske med två australiensiska brigader med stöd av den Marockanska divisionen. Natten mellan 24 och 25 april påbörjades anfallet Den stridserfarna Marockanska Divisionen deltagande blev avgörande för framgången att återerövra staden. Ett nytt anfall av den Marockanska Divisionen söder om staden den 26 april räddade två australienska bataljoner som var inneslutna av tyska förband. Den 27 april var slutligen staden säkrad i de allierades händer. Från den 30 maj till den 17 juli försökte tyskarna gång på gång med större och större förband tränga längre söder ut men blev hindrade av allierade förstärkningar med amerikanska, kanadensiska och brittiska förband.
Under de tre följande månaderna, ”the last hundred days” deltog de kanadensiska förbanden i många aktioner. Den första var vid den tyska inbuktningen i frontlinjen den 8 augusti då kanadensarna tillsammans med Nya Zeeländska, australiensiska och franska förband fick som uppgift att anfalla den tyska armens anfall mot Amiens. I detta slag vid Arras sviktade den tyska moralen. Enligt Ludendorff var slaget vid Arras ” den svartaste dagen för den tyska armén.” Under dessa månader förlorade de allierade 127 000 man och de tyska 130 000.
Efter Arras var den tyska anfallskraften förbrukad och de allierade påbörjade ett anfall som varade i 100 dagar till stilleståndsdagen den 11 november. Mellan 26 augusti och 2 september anföll den kanadensiska kåren oavbrutet den tyska fronten vid ” Canal du Nord”. Den 27 september bröt de igenom Hindenburglinjen genom ett anfall genom den torrlagda delen av kanalen. Den 10 oktober tvingades den tyska armén att lämna sitt stora etappförråd under slaget vid Cambrai. Kåren var framgångsrik i striderna vid Denain och Valenciennes och fortsatte under krigets sista dagar mot Mons. Under dessa tre framgångsrika månaderna förlorade den kanadensiska kåren 46 000 i stupade och skadade.
Ägare
Namn: Volksbund Deutsche Kriegsgräberfürsorge e. V. Gemeinsam für den Frieden
Vårdare
Namn: Volksbund Service team
Adress:
Tfnnr: +49(0)561-7009-0
Mail-adress info@volksbund.de
Minnesmärket
Röda Korset i Belgien upprättade 1914 ett sjukhus i Quiévrain vilket senare övertogs av tyskarna. I början på november 1918 skapades en avskild del på kyrkogården för samväldessoldater. Tyskarna hade begravt de döda krigsfångarna på annan plats men efter stilleståndet flyttades de till nuvarande avskilda del.
Grave reference: A. 31
Text: 235558-6 PRIVATE O. M. V. ARMFELT 2ND CANADIAN MOUNTED RIFLES
6 TH NOVEMBER 1918
Informationsskylt: Nej
Peter Björkman
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten
