1914 Minnessten över landstormspluton i Gribbylund, Täby 

Län                                            Stockholm

Kommun (motsv)               Täby

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       20 m S Gribbylunds bibliotek
GPS-angivelse:                          N59°27’45.39″ E18° 5’29.89″

Inventerad
Namn:                                            Per Iko
Datum:                                          2025-05-15

Historia
Landstormens var kommenderade till Täby hösten 1914. Ett kompani landstormsmän var förlagda vid Gribbylund, totalt var ca 600 man förlagda på fyra gårdar i Täby.

Ägare
Namn:                                            Täby kommun
Adress:                                           183 80 TÄBY
Tfnnr:                                             08 555 590 00
Mail-adress:                                 kc@taby.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket

Foto Sven A Bayard 1950-talet

Länsstyrelsen har efter beslut 2023-05-29 förklarat lämningen som fornminne.
Text: ETT TREVLIGT MINNE 9/9 1914
1: STA PLUTON 4:DE KOMP
L.
Informationsskylt Nej 

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

2026 Veteranminnessten i Handen, Haninge

Län                                            Stockholm

Kommun                                  Haninge

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Eskilsparken i Handen
GPS-angivelse:                          N59° 9’54.68″ E18° 8’51.12″

Inventerad
Namn:                                           Anonym
Datum:                                         2026

Historia
För drygt sextio år sedan flögs den första svenska truppen till en fredsbevarande insats i en internationell konflikthärd utanför Europa. 1956 drog en bataljon på den blå FN-hjälmen och tog de första nervösa stegen ut i ett farligt och vanskligt uppdrag. De har under ett halvsekel följts av närmare 100 000 andra män och sedermera även kvinnor som deltagit i insatser i Gaza, Libanon, på Cypern, i Kongo, Liberia, före detta Jugoslavien och Afghanistan. För att minnas dessa insatser under världssamfundets flagga har under de senaste åren minnesstenar satts upp i ett antal städer runt om i Sverige. 

Ägare
Namn:                                            Haninge kommun
Adress:                                           136 81 Haninge
Tfnnr:                                             08-606 7000
Mail-adress                                  haningekommun@haninge.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Bakgrunden och sammanhanget till minnesstenen är att Haninge kommun bygger om en av sina parker – Eskilsparken – till en stadspark. I och med det har kommunen valt att tillskapa minnesstenen. Den har sin placering på en central plats i parken.
Inskriptionen och utplaceringen gjordes i höstas.
Parken och minnesstenen kommer invigas den 30 maj 2026.
Text under tre kronor: HEDRA DE VETERANER SOM GJORT EN INSATS FÖR FREDEN
Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1790 Minnessten över slaget vid Valkeala 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Kouvola

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Multamäentie 78, Valkeala
GPS-angivelse:                          N60°57’16.68″ E26°47’43.51″

Inventerad
Namn:                                            Ej inventerad
Datum:

Historia

Slaget vid Valkeala ägde rum under Gustav III:s ryska krig den 29 april 1790 vid Valkeala i Kymmenedalen i Södra Finlands län och slutade med svensk seger.
En svensk armékår under Gustav III:s eget befäl korsade den 28 april 1790 Kymmene älv vid Pörille by på en hastigt slagen bro samt över ett vadställe. Följande dag fortsattes marschen till Valkeala, där en rysk styrka om ca 3000 man stod, uppdelade på tre bataljoner. Slaget blev hårt, men tack vare en serie häftiga svenska bajonettanfall, på nära håll, säkrades den svenska segern, och ryssarna drevs bakåt, för att till slut retirera. Intensiteten i striden var hög, och den svenske generalen Gustaf Wachtmeister blev själv sårad i armen av en muskötkula. Flera svenska regementen deltog i slaget, och även kungen, Gustav III fanns på plats.

Inrikes tidningar beskrev slaget den 10 maj 1790:
”Konungen, som förmärkte, någon halt ske i colonnen, begaf sig genast fram till Teten, at erfara orsaken, då han mötte Grefwe Wachtmeister, som afsteg från sin häst ock halfdånad dignade wid en sten. Dock som han snart kom sig åter före, upgaf han åt Konungen hwad som ännu fattades i de Ordres han hade utgifwit. Konungen anbefalte då genast Des äldsta tilstädes warande General-Adjutant af Flygeln, Friherre Otto Wrede, at utföra det och återställa ordningen, som ock skedde. Colonnen fortsatte sin marche och deplojerade Bataillons-wis, så snart rummet tillät, Teten til vänster och Quenen till höger. Teten som war första Bataillon Kronobergs, anfördes af Öfwerste-Lieutenant Påhlman och attaquerade först. Man bör nämna, til denna Bataillons heder, at sedan de redan hade lagt an, men General-Majoren Pauli påminde at hålet war nog långt, de med all köld åter halfspände hanen och lade på axelen. Men som nu Öfwerste-Lieutnanten Påhlman blev blesserad, och denna händelse förorsakade någon oordning i en Trouppe, som har et utmärkt förtroende till denna des Befälhafware, nedsteg General-Majoren Pauli af sin häst och satte sig framför denna Bataillon, som nu kommenderades av Major Porath. Bemälte Bataillon Kronobergs marcherade då rätt på och mötte en mycket stark eld; til wänster om densamma deplojerade andra Bataillon Kronobergs och fortsatte attaquen.             „

Inrikes Tidningar, 10 maj 1790, sid 2. Stockholm.
När slaget var slut stod det klart att Wachtmeisters personliga mod och det sätt på vilket han satt in de avgörande bajonettanfallen hade säkrat den svenska segern. Kung Gustav III behövde denna seger, då hemmaopinionen mot kriget sviktade, och han utnämnde Wachtmeister på slagfältet till generalmajor. De svenska förlusterna uppgick 150 döda och sårade av vilka hälften tillhörde Kronobergs regemente.

Gustav III skrev direkt efter slaget en ögonvittnesskildring i ett brev till drottning Sofia Magdalena, daterat den 1 maj 1790 i Valkeala:

”                           Baron Hamilton kommer att säga Er att jag har en kontusion uppåt till på höger arm, men den är mycket lätt. Jag fick den då Greve Wachtmeister som sårats, lämnade den högra flygeln utan befälhavare. Då jag skyndade åt det hållet, befann jag mig i den våldsammaste eldgivning som jag någonsin hört. Därför stannade jag där endast till en början för att ge Baron Wrede den plats som Greve Wachtmeister inte längre kunde inneha. Baron Hamilton var hela tiden tillsammans med mig och uppförde sig utmärkt.          „

”                           Massakern på fienden var fruktansvärd och drabbningens sista ögonblick något helt gräsligt. Natten hade kommit på, man kunde bara se eld och man hörde bara skrik. Om vi var framgångsrika, så gjorde vi också ett rysligt och krävande arbete, ty vi sov i det fria två nätter i rad i en kyla och en frost som var så kraftig att de små bäckarna bar på morgonen. Som alla andra låg jag bredvid lägerelden.              „

Följder
Slaget i sig självt var en svensk seger, men sedan en arméfördelning under överste Hans Leonard Svedenhielm tvingats tillbaka vid Anjala den 5 maj, måste dock hela armékåren dra sig tillbaka, och via Keltis åter gå över Kymmene älv. Detta ledde till Slaget vid Keltis baracker.

Deltagande svenska regementen
Västmanlands regemente, Östgöta infanteriregemente, Livgrenadjärregementet och
Kronobergs regemente

Ägare
Namn:                                            Kouvola stad
Adress:                                          Torikatu 10, 451 00 Kouvola
Tfnnr:                                            +358 20 615 11
Mail-adress                                 info@kouvola.fi

Vårdare
Namn:               Ägaren

Minnesmärket
 
Kungl Kronobergs kamratförening reste tillsammans med Livgrenadjärföreningen i augusti 1990 till Valkeala för att avtäcka en minnesplatta över slaget på ”Kungastenen”. En musikkår spelade de i slaget deltagande förbandens marscher. Dåvarande chefen för Kronobergs regemente översten av första graden Leif Fransson höll ett kort tal varefter minnesplattan avtäcktes.
Text: Under vapnen för de deltagande förbanden
TILL MINNE AV DE SVENSKA OCH FINSKA SOLDATER SOM DELTOG I STRIDEN VID VALKEALA DEN 29 APRIL 1790.
MUISTOKSI NIILLE RUOTSALAISILLE JA SUOMALAISILLE JOTKA OTTIVAT OSAA TAISTELUUN VALKEALASSA 29. HUHTIKUUTA 1790.
KUNGL KRONOBERGS REGEMENTE OCH DESS KAMRATFÖRENING
KUNGL LIVGRENADJÄRREGEMENTET OCH DESS KAMRATFÖRENING
KUNGL VÄSTMANLANDS REGEMENTES OCH FLYGFLOTTILJS KAMRATFÖRENING
ÅR 1990
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1789 Minnessten över slaget vid Kaipiais 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)             Kouvola

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Alatöyryntie 101
GPS-angivelse:                          N60°54’4.00″ E27° 8’34.00″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2025-09-18

Historia.
Slaget vid Kaipas var ett fältslag under Gustav III:s ryska krig. Slaget stod den 15 juli 1789 mellan 2 000 svenska soldater under Lars Fredrik von Kaulbars befäl och en dubbelt så stark rysk armé under Fjodor Denisov och slutade med att de underlägsna svenska trupperna besegrades. 

Bakgrund
I början av juli 1789 fick Lars Fredrik von Kaulbars order av Gustav III att från Heinoja, då ingen fiende visade sig vid denna sida, avtåga till byn Mäkikouvola för att förena sig med Odert Reinhold von Essens styrka. Kaulbars gick därför den 8 juli med omkring 1 500 man till Mäkikouvola, dit han framkom den 13 juli och där han fick en ny order från kungen att driva fienden från Kaipiais. Överstelöjtnant Gustaf Didrik von Friesendorff skulle med 1 500 man marschera från Liikala för att samverka med honom. Den 14 juli avtågade Kaulbars med drygt 2 000 man från Mäkikouvola och likaledes Friesendorff från Liikala. 

Slaget
Den 15 juli på morgonen fortsatte Kaulbars, sedan han erhållit 2 kanoner och 2 haubitser i förstärkning, marschen till Kaipiais. Vägen gick här över samma breda ås som vid Uttismalm, och vilken på ömse sidor var omgiven av ogångbara träsk. Ryssarnas ställning vid Kaipiais var därför så till vida bättre, än den vid Uttismalm, att skogen framför densamma blivit uthuggen, varjämte de hade haft tid att upprätta förskansningar. I förhoppning att Friesendorff snart skulle komma fram, beslöt Kaulbars att, trots fiendens starka ställning, börja anfallet. Artilleriet for upp vid vägen. Till vänster avdelades Hälsinge regemente för att kringgå fiendens högra flank. Till höger uppmarscherade Älvsborgs och Östgöta bataljoner. Fiendens starka eld, till en del från tolvpundskanoner, förorsakade dock, att Kaulbars, långt ifrån att kunna framföra sina trupper, snarare själv måste möta flera anfall av ryssarna. Emellertid kvarstod han hela dagen i denna dåliga belägenhet, under fortsatt skottväxling och under ständig väntan på Friesendorff. Men då denne inte hördes av, avbröt han striden kl. 9 på kvällen samt anträdde återtåget, som livligt stördes av fienden, och varvid Hälsinge och Älvsborgs regementen omväxlande utgjorde eftertruppen. Efter två timmars rast vid Uttismalm fortsattes återtåget under natten till Mäkikouvola, dit man kom fram klockan 6 på morgonen den 16 juli. Vad Friesendorf beträffar, hade han blivit uppehållen i följd av vägens oländighet, men dock redan upphunnit Enäjärvi (ej långt från Kaipiais), då han fick order att vända om, vilken befallning han även genast åtlydde. Den 17 fick Kaulbars underrättelse, att Michelson återkommit från Savolax och nalkades honom med stor övermakt, varför han den 18 gick över Kymmene älv till Värälä och uppbröt den där slagna bron bakom sig, då fienden besatte den motsatta stranden. 

Följder
Den 17 juli hade kungen avrest till Kymmenegård för att bevittna Johan August Meijerfeldts då beslutade anfall mot Högfors. Befälet vid Liikala hade blivit överlämnat åt generallöjtnanten Gustaf Adolf von Siegroth, vilken, då han samma dag fick underrättelse om Kaulbars reträtt från Kaipiais, genast sände generallöjtnanten Platen till Wiala för att understödja honom; men då Platen den 18 i Wiala fick kännedom om Kaulbars övergång av älven, återvände han till Liikala. Trots att Siegroth väl kände Kaulbars svåra belägenhet, bortkallade han dock från honom den 19 till Anjala 1 500 man, så att Kaulbars endast hade 650 man kvar. Den 20 fick han visserligen en förstärkning av 200 man, men då fienden med stor övermakt beredde sig att övergå älven, gick Kaulbars den 21 tillbaka till Ummeljoki på vägen till Anjala, där en förstärkning av 1,000 man från Liikala kom honom till mötes. Under tiden hade kungen och Meijerfelt den 18 juli anfallit fiendens ställning vid Högfors och efter en häftig strid därifrån fördrivit honom. Till belöning för att han i denna strid utmärkt sig blev Meijerfelt från generallöjtnant befordrad till general. Den 19 framträngde konungen och Meijerfelt till Sakala, en mil från Fredrikshamn, men återvände den 20 till Wiikala, där han fick veta om Kaulbars återtåg och Michelsons ankomst med 4 000 man. Han ansåg sig då ej längre kunna kvarstanna på östra älvstranden, utan avmarscherade den 21 till Anjala och den 22 till Värälä, där ryssarna samma dag drevs tillbaka över älven. Genom Kaulbars reträtt hade kungen med huvudstyrkan råkat i icke liten fara, varav det hastiga återtåget till Anjala och Värälä föranleddes; men nu blev Kaulbars, trots det hela oskyldig till vad som hänt, emedan han varit allt för illa understödd, ställd för krigsrätt och, för det han emot order vikit undan utan att göra fienden tillbörligt motstånd, den 17 september dömd att arkebuseras, vilken dom dock av kungen mildrades till förlust av tjänsten, med bibehållande av lönen. 

Deltagande svenska regementen
Hälsinge regemente(2 bataljoner)
Älvsborgs regemente(1 bataljon)
Östgöta regemente(1 bataljon)
von Kraemers jägare (1 bataljon)
Livdragonregementet(1 skvadron)

Ägare
Namn:                                            Kouvola stad
Adress:                                           Torikatu 10, 451 00 Kouvola
Tfnnr:                                             +358 20 615 11
Mail-adress                                  info@kouvola.fi

Vårdare
Namn:               Ägaren

Minnesmärket

Text: KAIPIAISTEN TAISTELU KÄYTIIN 15.7.1789
(SLAGET VID KAIPIAIS UTKÄMPADES 15.7.1789)
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1788-90 Minnessten över Stedingks vall, Juva 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Juva (Jockas)

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       1,8 km S korsningen väg 14 – väg 434
GPS-angivelse:                          N61°52′58″ E27°53′29″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2025-09-17

Historia
Stedingk-vallen ligger cirka 2 km mot Sulkava (skylt bredvid vägen). Vallarna var en del av de befästningar som beställdes av kommendören för Savolaxbrigaden, överste Curt von Stedingk (1746-1837), för att skydda kyrkbyn Juva under Gustav III-kriget år 1789. På åsen bredvid vallarna finns Stedingk-minnesstenen. Kanonkulan på stenens topp har försvunnit.

Vallarna byggdes under det så kallade Gustav III:s-krig under befäl av överste Curt von Stedingk, befälhavare för Savolaxbrigaden. Vid den tiden befann sig ryska styrkor bakom Puumala- och Vekarasundet. Den svensk-ryska gränsen delade grannkommunerna Rantasalmi, Sulkava och Puumala i två delar. Vallarna var defensiva befästningar för att skydda Juva kyrkby och Savolaxvägen. Inga egentliga strider utkämpades på vallarna. De möjliga baserna för artilleribatterierna kan fortfarande ses nära Ylämaa länkmast. Sydost om vallarna låg samlings- och övningsplatsen för Savolax infanteriregemente.

Ägare
Namn:                                            Juva kunta
Adress:                                           Juvantie 13, 519 00 Juva
Tfnnr:
Mail-adress                                  juva.kunta@juva.fi

Vårdare
Namn:               Ägaren

Minnesmärket

Minnesstenen restes av Jockas hembygds- och museiförening år 1962.
Text: VUOSINA 1788-1790 KÄYDYN SODAN AIKAISTA VALLITUSKETJUA (STEDINGKIN VALLI)
JUVAN KOTISEUTUYHDISTYS
(EN DEL AV BEFÄSTNINGSVERKET (”STEDINGK´S VALL”) FRÅN KRIGET 1788-1790
JOCKAS HEMLANDSFÖRENING)
Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1789 Minnesmärke över slaget vid Laitaatsilta, Nyslott 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Nyslott (Savonlinna)

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Vid norra delen av Laivamiehentie
GPS-angivelse:                          N61°52’39.38″ E28°49’56.28″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2025-09-16

Historia.
Andra slaget vid Laitasilta var ett av slagen under Gustav III:s krig mellan Ryssland och Sverige. Det utkämpades i Nyslott den 9 oktober 1789.

Efterslaget vid Parkumäki den 21 juli 1789, där de ryska trupperna hade lidit ett nederlag, drog sig de ryska styrkorna tillbaka till Laitaatsalmi, som ligger väster om Nyslott. De ryska styrkorna grupperade sig på den östra stranden av sundet, medan de svenska styrkorna följde efter och ställde upp på den västra sidan.

Båda sidor befäste sina positioner, men det förekom få sammanstötningar. De ryska trupperna genomförde ett överraskningsanfall den 9 oktober 1789 med två båtar och landsteg från norr vid Haapavesi. De lyckades erövra en finländsk batteriställning. De ryska trupperna hade byggt en flyttbar bro som de sköt över sundet, vilket gjorde att de fick förstärkningar på den västra sidan. Till en början tvingades de svensk-finländska styrkorna att retirera, men efter att ha fått förstärkningar genomförde de ett motanfall och tvingade de ryska trupperna att dra sig tillbaka till den östra sidan av sundet efter hårda närstrider.

De ryska förlusterna i slaget uppgick till omkring 200 man. De svensk-finländska förlusterna var 14 döda och 33 sårade. Tre personer togs dessutom till fånga.

På den östra sidan av Laitaatsalmi, på en kulle söder om riksväg 14, finns en del av de ryska huvudbatterierna bevarade. Deras kanoner var skyddade av en jordvall som var cirka en meter hög och två meter bred. Under första världskriget genomfördes befästningsarbeten där man grävde ut delar av en stridsgrav bakom vallen.

Ägare
Namn:                                            Nyslott stad, Savonlinna kaupunki
Adress:                                           Olavinkatu 27, 571 30 Savonlinna
Tfnnr:
Mail-adress                                  kirjaamo@savonlinna.fi

Vårdare
Namn:               Ägaren

Minnesmärket


År 1975 uppfördes ett monument som föreställer en artilleriställning från 1700-talet på slagplatsen – bara ett par kilometer från Nyslotts centrum. Monumentet ligger på platsen för det finska huvudbatteriet mellan riksväg 14 och vägen som svänger därifrån till Pihlajaniemi. Slagplatsen i Laitaatsilta är en skyddad fornlämning. Minnesmärket för slaget vid Laitaatsilla är ett minnesmärke som restes 1975 i Laitaatsilla, Nyslott, för att minnas slaget i Gustav III:s krig.

Platsen som valdes för minnesmärket var platsen för det svenska första batteriet söder om vägen. Minnesmärkets stenmur är byggd för att likna en artilleriställning från 1700-talet. Dess metallplakett bär namnet och datumet för slaget. Dessutom innehåller muren metallplaketter som minns de enheter som deltog i slaget: Österbottens infanteriregemente, Björneborgs läns infanteriregemente och Savolax jägarregemente.

Text: LAITAASILLAN TAISTELU 9.10.1789 (SLAGET VID LAITASILLA 9.10.1789)
Tre sidoplattor: POHJ RKM, SAVON PR, POR. RYKM
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1808 Minnessten över slaget vid Forsby 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Lovisa

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       På östra sidan av Myrskyläntie, 60 m norr om Kuuskoski-korsningen
GPS-angivelse:                           N60°32’20.40″ E25°56’39.84″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström, Nylands Brigads Gille rf
Datum:                                          2025-09-19, 2025-10-15

Historia
Slaget vid Forsby var ett slag under finska kriget 1808–1809. Slaget stod mellan svenska och ryska styrkor den 24 februari 1808 vid Forsby.

Bakgrund
Den 21 februari hade ryska trupper gått in i Finland och den 22 februari ställt upp mellan Lappträsk och Lovisa utan att möta något större motstånd. Därefter skulle den 17:e divisionens första kolonn marschera till Kuuskoski medan dess andra kolonn skulle marschera mot Forsby. Vid Forsby stod en avdelning ifrån Nylands infanteriregemente under befäl av översten Hans Henrik Gripenberg i en stark ställning på den västra sidan om ån.

Slaget
Då den ryska kolonnens befälhavare, generalmajoren Pavel Aleksejevitj Tutjkov, anlände med sina trupper och såg den starka svenska ställningen bestämde han sig för att låta en mindre avdelning under befäl av generalmajoren Vasilij Orlov-Denisov anfalla framifrån medan en större avdelning under befäl av generalmajoren Nikolaj Michailovitj Borosdin utförde en omfattande rörelse över den förfrusna Pernoviken för att kringgå den svenska ställningen. Överste Gripenberg behövde då utrymma sin ställning och falla tillbaka till Borgå där resterande del av regementet befann sig efter vilket översten Georg Carl von Döbeln, som nu förde befäl över hela regementet, fortsatte reträtten till Mäntsälä.

Militära operationer i Myrskylä
Allt eftersom de svenska trupperna försenade de framryckande ryska trupperna blev Myrskylä Muttila måltavla för händelserna 1808. Den 2. brigaden under befäl av överste Carl Johan Adlercreutz kom i kontakt med ryssarna i Koskenkylä, Kuuskoski och Orimattila.

Björneborgs läns infanteriregemente under befäl av överstelöjtnant Carl Johan Stjernvall, tillhörande den 1. brigaden under befäl av överste August Fredrik Palmfelt, anlände till Myrskylä den 22 februari 1808. Nästa dag avreste han och befälhavaren för 1. bataljonen, major Eek, till Koskenkylä, eftersom man hört att ryssarna redan var i Liljendal. Kapten Bremens kompani beordrades att förflytta sig till en utpost längs Liljendalsvägen till Muttila, där den 3:e divisionen/21a divisionen under befäl av Nikolai Alekseevich Tuchkov anföll från Hardomi.

Den 24 februari anföll 17:e divisionen under prins Aleksej Ivanovich Gortcharov i Muttila och 21. divisionen under Pjotr Ivanovich Bagration i Artjärvi. Björneborgsregementet och fyra skvadroner från Nylands regemente motstod framgångsrikt anfallet, men drog sig tillbaka på grund av risken för att deras positioner skulle blockeras.

Den 26 februari anföll ryssarna norr om Orimattila, men i en strid som varade in på natten avvärjde Björneborgsregementes huvudenheter, stationerade i Käkelä, Orimattila, anfallet. I Koskenkylä försvarade Hans Henrik Gripenberg och Georg Carl von Döbeln sig framgångsrikt med Nylands regementes dragonbataljon, men de tvingades retirera söderut till Borgå.

Adlercreutz försökte effektivt motstånd, men till slut var de svenska styrkorna tvungna att retirera norrut. Efter Sveaborgs kapitulation, vilket hade varit en förutsättning för vetskapen om att inga förstärkningar skulle komma till Finland från Sverige, förstärktes styrkeförskjutningen till förmån för ryssarna i södra Finland, vilket demoraliserade försvararna.

Till följd av den ryska framgången lyckades några bönder svära en trohetsed till den ryske kejsaren den 23 oktober 1808 när det krävdes. Redan i november 1808 återvände dock dragonerna från Nylands regemente för att inkvarteras i Myrskylä. Kapten Sturmer flyttade till Myrskylä i december, efter att ha tilldelats en silverpokal för sina tjänster för Borgåborna.

Ägare
Namn:                                            Lovisa stad
Adress:                                           Mannerheimgatan 4, PL 77, 079 01 LOVISA
Tfnnr:
Mail-adress                                  kaupunki@loviisa.fi

Vårdare
Namn:               Nylands Brigads Gille rf

Minnesmärket
Till minne av slaget vid Pernå och händelserna som kallas Muttilakriget i Myrskylä reste Nylands brigad den 4 september 1965 ett monument i natursten vid Kuuskoski för att hedra de som stupade i slagen vid Pernå, Liljendal och Myrskylä. Minnesstenen tvättades och texten ifylldes i oktober 2025.
Text mellan en trumma och korslagda sablar: 24 FEBR 1808

Text på platta: I STRIDEN DELTOG: I/NYLANDS REGEMENTE, NYLANDS DRAGONER, NYLANDS JÄGARE, I/BJÖRNEBORGS REGEMENTE. NYLANDS BRIGADS GILLE RESTE STENEN 4. IX. 1965
I/UUDENMAAN RYKMENTTI, UUDENMAAN RAKUUNAT, UUDENMAAN JÄÄKÄRIT, I/PORIN RYKMENTTI. UUDENMAAN PRIKAATI KILTA PYSTYTTI MUISTOKIVEN 4. IX. 1965
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1789 Minnessten över striden vid Kilpikoski, Juva 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Juva (Jockas)

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Koskenmäen tila, Vanha-Juvantie 1320
GPS-angivelse:                          N61°49’12.93″ E27°37’43.35″

Inventerad
Namn:                                            Jockas kommun
Datum:                                          2025-10-31

Historia
Slaget vid Kilpikoski år 1789 nära Juva var en del av Gustav III:s krig (1788–1790), där ryska styrkor försökte inta Juva, men finska styrkor lyckades avvärja attacken, vilket var en viktig seger för den finska armén, även om kriget slutligen slutade med ett nederlag för Finland och Sverige. Slaget hade en moralisk och strategisk betydelse, eftersom det visade de finska styrkornas förmåga att försvara sig och bromsade den ryska framryckningen, särskilt i riktning mot Savolax.

Ägare
Namn:                                            Juva kunta
Adress:                                           Juvantie 13, 519 00 Juva
Tfnnr:
Mail-adress                                  juva.kunta@juva.fi

Vårdare
Namn:               Ägaren

Minnesmärket

På den idag förfallna Koskenmäki gård i Pekurila by finns en minnessten som har anknytning till Gustav III:s krig. Den designades av Taisto Karvinen och avtäcktes 1992. Projektet genomfördes av Juva hembygds- och museiförening.
Text: KUSTA III:N SOTAAN LIITTYVÄ KILPIKOSKEN TAISTELU KÄYTIIN 21.6 1789
KENRAALIMAJURI KURT VON STEDINGKIN JOHDOLLA
(UNDER GUSTAV III KRIG UTKÄMPADES SLAGET VID KILPIKOSKI UTKÄMPADES 21.6.1789,
UNDER LEDNING AV GENERALMAJOR KURT VON STEDINGK
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1969 Gravsten över Bo Roland Plane, UNTSO, på Gamla kyrkogården, Strängnäs 

Län                                            Södermanlands län

Kommun (motsv)               Strängnäs

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Gamla kyrkogården, Strängnäs
GPS-angivelse:                          N59°22’10.87″ E17°1’59.47″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2025-08-16

Historia
Major Bo Roland Plane (1932-1969) var major i UNTSO. Han träffades av israelisk granateld och stupade i luftstrider nära Suezkanalen den 27 juli 1969.

Ägare
Namn:                                            Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö
Adress:                                           Biskopsgränd 2, 645 30 Strängnäs
Tfnnr:                                             0152 24 500
Mail-adress                                  strangnas.domkyrkoforsamling@svenskakyrkan.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket

Text: MAJOR BO. R. PLANE * 1932 † 1969
Informationsskylt: Nej 

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1941 Gravsten över finlandsfrivillige Nils Kolthoff på Sunnemo kyrkogård, Hagfors 

Län                                            Värmland

Kommun (motsv)               Hagfors

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Sunnemo kyrkogård, Hagfors
GPS-angivelse:                        N59°53’5.05″ E13°43’15.18″

Inventerad
Namn:                                            Urban Marcus foto
Datum:                                          2013-08-25

Historia

Nils Kolthoff föddes den 30 januari 1917 i Sunnemo, Värmlands län och var bosatt i Sunnemo. Han ingick Svenska Frivilligkåren och senare i Svenska Frivilligbataljonen.
Tillsammans med Göte Karlsson (se H 512) utsattes han den 5 september 1941 för direktriktad kanoneld och båda träffades av splitter. Han blev dödligt sårad och avled den 17 september medan Karlsson dog direkt.

Ägare
Namn:                                            Hagfors pastorat
Adress:                                           Uddeholmsvägen 2, 683 30 Hagfors
Tfnnr:                                             0563 540 530
Mail-adress                                  hagfors.pastorat@svenskakyrkan.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket.
Jordfästning skedde den 1 oktober i Sunnemo kyrka med gravsättning på dess kyrkogård. Gravens palts är kvarter 1 A nummer 77.
Hans namn är upptaget på minnestavlan över stupade Finlandsfrivilliga på Armémuseum liksom på den i Nylands brigads traditionskorsu, på minnestavlorna i Karlstads domkyrka och vid Kungl Värmlands regemente
Text på gravstenen under Centrala Finlandshjälpens emblem:
NILS KOLTHOFF FÖDD DEN 30-1  1917
STUPAD VID HANGÖ DEN 17-9 1941
VÄRMLANDS RUSTHÅLL RESTE VÅRDEN
Informationsskylt Nej 

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten