Gravminnesmärke efter  slaget vid Gemauerthof 1705

Land:                                 Lettland

Kommun (motsv):      Jelgava kommun

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:            Vairogi Vilces Pagasts, Jelgavas novads
GPS-angivelse:               N 56°26.187´ E 23°31.707´
H.ö.h:                                  21 m

Inventerad
Namn:                                Lars Ramström och Johan Engström
Datum:                              2014-03-19   

Historia
Gravmonument över stupade svenskar 1705 i Murmuiza (Gemauerthof) Lettland. Se Le03.
Minnesdag  16 juli                             

Ägare
Namn:                          Jelgavas novads (kommun)
Adress:                         Pasta iela 37, Jelgava, LV-3001
Tfnnr:                           +371 63022238   +371 27880167
Mail-adress:               dome@jelgavasnovads.lv

Kostnader
Vård,skötsel/år:       Inga behov föreligger för närvarande
Renovering:              Inget behov av renovering

Vårdare
Namn:                         Jelgava kommun. (Ingen speciell vårdare utsedd). Kontaktperson se
”övrigt” nedan.

Övrigt
Stenen rest 1991 och är uppförd i granit från såväl Lettland som Sverige. Den vilar på en undersockel 1,35 m ggr 1,20 m och 0,20 m hög. Ovanpå denna en rund sockel med en diameter på 1,20 m och 0,2 m hög.¨
Sten med inskriven text är 1,20 m bred och 0,45 m tjock och 1 m hög. Däröver – rektangulär sten – 1,09 m lång, 0,5 m tjock, 0,45 m hög. Däröver sten – 0,95 m lång, 0,32 m tjock och 0,73 m hög.
Stenen är rest på den plats som är massgrav över stupade svenskar i slaget vid Gemäuerthof 1705. Enligt representanter från kommunen förekommer problem med att benrester friläggs i samband med att floden svämmar över.
Kontaktperson på plats vid minnesmärket: Anda Duge tel +371 29383060
Text (på svenska och lettiska) HÄR VILAR SOLDATER UR SVENSKA ARMÉN SOM STUPADE I STRID DEN 16 JULI 1705.
Ingen informationskylt.

Lars Ramström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Torsten Söderbergs stiftelse

Minnesmärke över slaget vid Gemauerthof 1705

Land:                                       Lettland

Kommun (motsv):            Jelgava kommun

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                  Kunde inte tas fram. Monumentet ligger inne i skogen längs en
mindre grusväg som i sin tur är en avstickare från en annan  grusväg.
GPS-angivelse:                      N56°25.788′ E23°31.736′
H.ö.h:                                       24 m

Inventerad
Namn:                                      Lars Ramström och Johan Engström
Datum:                                    2014-03-19

Historia (delvis utdrag ur Wikipedia)
Gemäuerthof ligger i Kurland väster om Mitau (lettiska Jelgava). På lettiska heter Gemäuerthof Mūrmuiža. Gemäuerthof är ett före detta balt-tyskt gods och betyder den murade gården. Här utkämpades ett fältslag den 19 mars 1705 mellan svenska och ryska trupper.
När Karl XII lämnade Kurland med huvudarmén för att angripa August den Starke i Polen lämnade han 30 000 man i östersjö-provinserna. Denna styrka var delad i tre arméer med försvarsuppgift i de svenska provinserna Ingermanland, Estland och Livland samt i det ockuperade Kurland. Inget överkommando med möjlighet till kraftsamling fanns. Ryssarna utnyttjade detta och anföll arméerna var för sig och ständigt med numerärt övertag. Vid Erastfer 1701 vann de ryska vapnen en första seger, som följdes av en större seger vid Hummelshof 1702. I södra delen av Livland och Kurland lyckades översten Adam Ludvig Lewenhaupt att besegra litauer-polacker och ryssar i slagen vid Saladen (litauiska Salociai) i Litauen samt 1703 och 1704 vid Jakobstadt (lettiska Jekapils) i Livland. Karl XII uppskattade Lewenhaupts framgångar och befordrade honom till generalmajor. Ryssarna beslutade 1705 att skära av Lewenhaupts armé från svenska huvudarmén i Polen. Fältmarskalken Boris Sjeremetiev marscherade med en 10 000-14 000 man stark armé mot Mitau. Lewenhaupt beslutade sig då att möta ryssarna i ett fältslag och då de ryska trupperna nalkades grupperade han sin ca 7 000 man starka armé vid godset Gemäuerthof söder om Mitau. När det svenska anfallet inleddes var det framgångsrikt på den högra flygeln men ryssarna lyckades med sitt kavalleri driva undan de svenska ryttarna på den vänstra flygeln varvid en farlig lucka uppstod mellan den vänstra och högra flygeln. Lewenhaupt tog då befälet över den vänstra flygeln och lyckades få fram den i höjd med den högra flygeln så att slaglinjen blev sammanhållen. Ryssarna retirerade och Lewenhaupt drev den ryska armén från slagfältet. Mörkrets inbrott och stor ammunitionsbrist gjorde att ingen förföljningsstrid genomfördes. De ryska förlusterna beräknas till ca 2 000 man och den svenska till ca 800 man.
Minnesdag  16 juli.

Ägare
Namn:                                 Jelgavas novads (kommun)
Adress:                                Pasta iela 37, Jelgava, LV-3001
Tfnnr:                                  +371 63022238, +371 27880167
Mail-adress:                      dome@jelgavasnovads.lv

Kostnader
Vård, skötsel/år:             Finns önskemål om renovering. Medel saknas. Kommunens
representant lovade utreda olika nivåer av rengöring och renovering samt hur mycket varje sådan nivå beräknas kosta.
Renovering:                      Se ovan

Vårdare
Namn:                               Jelgava kommun (ingen utsedd) Kontaktperson se p.”övrigt”
nedan.

Övrigt
Stenen står på slagfältet till minne av slaget vid Mūrmuiza (Gemžuerthof) 1705 och restes 1935 efter en insamling i Sverige. Den är i dåligt skick och till stora delar täckt av grön mossa och är i stort behov av uppfräschning.
H 2,6 m, b 0,95 m och d 0,45 m.
Kontaktperson på plats vid minnesmärket: Anda Duge tel +371 29383060
Text (på lettiska och svenska) DEN 16 JULI 1705 BESEGRADE HÄR SVENSKA TRUPPER UNDER BEFÄL AV ADAM LUDVIG LEWENHAUPT EN ÖVERLÄGSEN FIENDE.
Svår att hitta.
Ingen vägvisning och informationsskylt saknas.

Lars Ramström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Torsten Söderbergs stiftelse

Minnesmärke över det svenska vinterlägret 1701-1702

Land:                                 Lettland

Kommun (motsv):       Priekule novads

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:             Liepsalas Virgas Pagast , Priekules novaks (närmaste vägkorsning
Darznieki & Liepsalas & Mazaskola & Virga)
GPS-angivelse:                N 56 28.413′ E 21 24.845′
H.ö.h:                                  43 meter

Inventerad
Namn:                                 Lars Ramström och Johan Engström
Datum:                               2014-03-19

Historia (delvis utdrag ur Wikipedia)
Virga ligger några mil sydost om Liepaja (tyska Libau) intill den kurländska västkusten. På tyska skrivs ortens namn Wirgen och under äldre tid Würgen. Efter Karl XII:s övergång 1701 av floden Düna (lettiska Daugava, ryska Dvina) fördes striderna in i Kurland, som var ett hertigdöme under den polska kronan och som gränsade till polska Livland dvs. söder om floden Düna. Under september månad 1701 gick Karl XII i vinterkvarter i trakten intill den tyska ordensborgen Grobin strax väster om Liepaja. Mindre slag utkämpades under hösten 1701 i Livland och Kurland med ryska och litauiska förband. I slutet av 1701 intog Karl XII ett nytt vinterkvarter söder om Grobin. Hans högkvarter upprättades vid Virga, en balt-tysk herrgård ägd av en släkt Nolde. Till högkvarteret kom en rad sändebud från bl. a Polen i syfte att förhandla. Voltaire beskriver denna tid i ”Histoire de Charles XII Roi De Suède”. Det var hit Aurora Königsmarck anlände i syfte att söka förlikning mellan August den Starke och Karl XII men förgäves. Vinterlägret behölls till vintern 1702. Karl XII bodde i tält med halmisolering ovanpå tältduken och som värmekälla användes glödande kanonkulor. Uppbrottet skedde under januari månad 1702 och kriget fördes in på det polska rikets område. På den plats som kungen hade sitt högkvarter restes ett monument 2002.

Minnesdag  29 maj (Veterandagen).

Ägare
Namn:                            Priekules novads (kommun)
Adress:                           Saules iela 1, Priekule, Priekules novads, LV-3434
Tfnnr:                             +371 63461006   Fax +371 63497937
Mail-adress:                 dome@priekulesnovads.lv

Kostnader
Vård,skötsel/år:         För närvarande inget behov. Verkar skötas utan anmärkning.
Renovering:                För närvarande inget behov

Vårdare
Namn:                           Finns ingen utsedd. Kontaktperson se p. ”övrigt” sida 4.

Övrigt
Stenen är rest på ett gods som ägdes av baronerna Nolde. Det tyska namnet på Virge var Wirgen (Würgen). Platsen är beskriven av Voltaire.
Monumentet restes 2001 och består av en stövel av karolinsk ryttarmodell gjuten i betong.
H 1,30 m som står på en sockel vars övre mått är 0,75 m ggr 0,75 m. Sockelns bas är 1,80 m ggr 1,25 m. Den är omgiven av, på vardera sidan, 9 rekonstruerade kanonkulor och på fronten 3 rekonstruerade kanonkulor. På motsatta sidan fronten ytterligare 4 kanonkulor. Monumentet flankeras av 2 rekonstruerade mörsare gjutna i betong. Den ena riktad framåt, den andra bakåt, både åt öst och mot väst.
Mörsarnas längd är 0,80 m. Mellantapparna 0,65 m. Mynningskaliber24,5 cm = 30-pundig.
Lavetterna är av trä. Längd 1,0 m, höjd 0,45 m och bredden 0,65 m. Monumentet står på ett rektangulärt betongfundament inom en stensatt cirkel.
Text på stenen KARL XII och därunder årtalen 1701 – 1702.
Kontaktperson på plats vid minnesmärket: Ruta Balode tel +371 26536512 jämte tolk.
Text   CARL XII 1701-1702.
Ingen informationsskylt.

Lars Ramström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Torsten Söderbergs stiftelse

Minnesmärke över Henrik Wrede i slaget vid Kirkholm 1605

Land:                              Lettland

Kommun:                     Salaspils kommun

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:         Zwiedru iela 3, Salaspils, Salaspils, Novads
GPS-angivelse:            N56°51.048′ E24°20.065′

Inventerad
Namn  Lars Ramström och Johan Engström
Datum   2014-03-18

Historia (delvis utdrag ur Wikipedia)
Kirkholm, på lettiska Salaspils, ligger strax S.V. om Riga i det gamla Livland. Bakgrunden till slaget, som ägde rum 1605, var maktkampen mellan Sigismund Vasa, i Polen Sigismund III, och hans farbror hertig Karl av Söderman-land. Sigismund blev Sveriges kung 1592 men han förlorade sin svenska krona 1599. Hertig Karl blev Sveriges konung 1607. Trots att den svenska hären var till numerären överlägsen led den det största nederlaget i svenska arméns historia. På grund av inre politisk splittring i Polen och konflikt med det ryska riket kunde inte polackerna fullfölja segern utan paradoxalt nog möjliggjordes framväxten av den svenska stormakten.
På slagfältet finns en minnessten rest 1991 över Henrik Wrede, som stupade efter att han överlåtit sin häst till hertig Karl. Hertigens häst hade störtat och han höll på att bli tillfångatagen men med Wredes häst kunde han sätta sig i säkerhet. Minnesstenen är rest 1991 av letterna på den plats där det skall ha stått ett tidigare minnesmärke, som försvann under det Andra världskriget. På slagfältet står även en minnessten rest 1991 av litauer och polacker. Detta minnesmärke är bekostat av den polska staten.

Minnesdag  27 september. Polackerna som har sin minnessten från samma slag på den motsatta sidan av huvudvägen med samma datum, har även de som årlig minnesdag 27/9.

Ägare
Namn:                     Salaspils novads (kommun). Borgmästare, Raimonds Cudars, tfn:
Adress:                    Livzemes iela 8, Salaspils, LV-2169
Tfnnr:                      +371 67981017
Mail-adress:          dome@salaspils.lv, www.salaspils.lv 

Kostnader
Vård, skötsel/år:  Svårbedömbart
Renovering:          Lätt rengöring erfordras

Vårdare
Namn:                    Finns ingen utsedd. Kontaktperson se p. “Övrigt” nedan

Övrigt
Stenen restes 1992. Tidigare minnesmärke har funnits ( finns inte dokumenterat hur detta såg ut) men försvann under 2:a världskriget. Stenen blir 50 år efter att den rests införd i ett statligt register.
H 2,4 m, b 0,95m, storsta d 0,75 m och minsta d 0,45 m
Monumentet står på ett cementfundament – 2 m ggr 1,95 m. Fram till stenen en gång av gatsten 2 m bred och 5,45 m lång (inklusive fundamentet). Två stenbumlingar vid gångens början (se foto). All sten bedöms vara granit
Kontaktperson på plats vid stenen: Daina Lasmane (direktör på Daugavas dammuseum) tel + 371 26410437 samt en tolk
Text: DEN 27 SEPTEMBER 1605 OFFRADE LIVLÄNDAREN HEINRICH VREDE SITT LIV OCH RÄDDADE DÄRMED SVERIGES KONUNG KARL IX MEN 9000 SVENSKA SOLDATER STUPADE PÅ SLAGFÄLTET.
Ingen informationsskylt.

Polskt minnesmärke vid Kirkholm, Salaspils

Land  Lettland

Kommun (motsv) Salaspils kommun

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:          Maskavas iela 9, Salaspils, Salaspils novads 2121
GPS-angivelse:             56°50.984’N 024°20.632’E
H.ö.h:                               11 m

Inventerad
Namn:                       Lars Ramström och Johan Engström
Datum:                     2014-03-18

Historia 
Slaget vid Kirkholm, Salaspils 1605 (se ovan).

Ägare
Namn:                     Salaspils novads (kommun).

Vårdare
Namn:                    Salaspils kommun

Övrigt
H 2,55 m, b 1,70 m, d 1,60 m
Monumentet omgivet av fyra stenpelare, 0,50 m höga. Mellan stenarna en järnkätting .
Text (på polska och lettiska) HÄR, DEN 27 SEPTEMBER 1605, I ETT AV DE STÖRSTA SLAGEN I MODERN HISTORIA, VID KIRCHOLM (SALASPILS), BESEGRADE POLSKA KONUNGARIKETS OCH LITAUISKA STORFURSTENDÖMETS ARMÉER SAMT STYRKOR FRÅN HERTIGDÖMET KURLAND UNDER HETMAN JAN KAROL CHODKIEWICZS BEFÄL KONUNG KARL IX:S TILL NUMERÄREN ÖVERLÄGSNA SVENSKA STYRKOR
REPUBLIKEN POLENS REGERING
Vid den polska minnesstenen hålls årligen minnesdag 27 september då även Sveriges ambassad i Riga inbjuds att delta. Vi föreslår samma dag som minnesdag även vid den svenska stenen.

Lars Ramström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelser

1739 Minnesmärke över Malcolm Sinclair död 

Land:                                     Polen

Kommun (motsv):          Nowogrod Bobrzanski (Grünberg)

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:              Ca 3 km NO om Nowogród Górny öster om vägen mot Zielena Gora strax efter korsningen väg 27 och väg 288. Infart mot avfallsanläggning.
GPS-angivelse:                N51°48’41.94″ E15°16’11.70″E

Inventerad
Namn:                                 Peter Wetterberg och Christian Braunstein
Datum:                               2014-03-14

Historia (delvis utdrag ur Wikipedia)
Malcolm Sinclair föddes år 1690. Han valde den militära banan, blev fänrik vid Livgardet 1708 men hamnade redan året därpå i rysk krigsfångenskap efter arméns kapitulation vid Perevolotjna, och återvände till Sverige först 1722. 1737 sändes den då till major utnämnde Sinclair som sändebud för att inhämta underrättelser om det rysk-osmanska kriget. I juli 1738 var det dags för en ny, liknande resa. Brevet, avsett för de svenska ministrarna i Konstantinopel, gällde förhandlingar med Osmanska riket om en eventuell allians mot Ryssland. Trots att uppdraget omgavs med den största sekretess lyckades den ryske ministern i Stockholm, Bestusjev, få kännedom om det och vidarebefordrade upplysningar, inklusive ett porträtt av Sinclair till ryska regeringen.
Sinclairs utresa gick dock bra, han utförde sitt uppdrag och kunde i början av april 1739 lämna Konstantinopel med brev från sultanen, storvesiren och de svenska sändebuden. Han anade att ryssarna kunde vara ute efter honom och färdades med först osmansk, därefter polsk eskort tills han nådde österrikiskt territorium. I Schlesien några mil norr om Breslau, i Grüneberg, blev han emellertid den 17 juni ikappriden av två ryska officerare. De ryska militärerna, en kapten Kütler samt en löjtnant Lewitzki, tog ifrån Sinclair hans diplomatiska papper, rykte ut honom ur vagnen samt förde honom avsides till ett skogsbryn där han mördades och plundrades.
Hela historien kom fram genom en fransk köpman Couturier, som hade rest i sällskap med Sinclair. Han fördes först till Dresden, där den ryske ministern en tid höll honom fången. Han frigavs dock snart, erhöll 500 dukater i skadestånd och begav sig till Stockholm för att vittna om vad som skett. Den ryska regeringen förnekade dock ansvar för dådet i officiella skrivelser till de europeiska hoven.
De ryska befälhavarna gömdes sedermera undan i Sibirien, men blev senare befordrade som belöning för mordet. I Sverige väckte dådet en oerhörd förbittring landet runt och ett rysshat som kom att bidraga till 1741 års krig. Stor del i att framkalla dessa känslor hos allmogen hade den av Anders Odel författade Sinclairsvisan, som i inte mindre än 95 strofer skildrar hur major Sinclair ”på andra sidan” möter Karl XII, redogör för sitt öde och manar svenskarna till hämnd mot Ryssland.
Minnesdag    17 juni.

Ägare
Namn:                         Staden Nowogrod Bobrzanski
Adress:                        Stowackiego 11, Nowogrod Bobrzanski

Vårdare
Namn:                        Staden Nowogrod Bobrzanski
Adress:                      Stowackiego 11, Nowogrod Bobrzanski
Mail-adress:            m.lukasiewicz@nowogrodbobr.pl

Minnesmärket
Ett mindre minnesmärke bestående av fyra stenar restes på platsen i början av 1800-talet. 1909 byggdes ett större minnesmärke (där de ursprungliga stenarna ingick) vilket invigdes av Riksföreningen Sverigekontakts grundare professor Vilhelm Lundström. Detta raserades under efterkrigstiden (se bild 3). 2002 restaurerades minnesmärket till sitt nuvarande utseende, med stöd av familjen Sinclair. Platsen har sedan dess inte vårdats. Minnesmärket är dock i relativt gott skick och endast i behov av mindre åtgärder.
Text: På toppstenen B. v. S. 1739, på framsidan (på tyska) HÄR FÖLL FÖR MÖRDARHAND DET SVENSKA SÄNDEBUDET BARON SINCLAIR 17 JUNI 1739. På baksidan (på engelska) HÄR VILAR MAJOR MALCOLM SINCLAIR, EN GOD OCH TROGEN TJÄNARE ÅT KUNGARIKET SVERIGE. FÖDD 1691, SON TILL VÄLBORNE GENERALMAJOREN SINCLAIR OCH MADAME HAMILTON. KRIGSFÅNGE I SIBIRIEN 1709-22. UNDER ETT STATLIGT UPPDRAG, MÖRDADES HAN VID GRÜNBERG I SHLESIEN DEN 17 JUNI 1739. LÄSARE, FÄLL NÅGRA TÅRAR PÅ DENNA GRAV OCH BETÄNK SJÄLV HUR OBERÄKNELIGT VI STACKARS DÖDLIGAS ÖDE ÄR.
Informationsskylten har försvunnit från ställningen

Peter Wetterberg
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Torsten Söderbergs stiftelse

1704 Minnesmärke över slaget vid Poniec (Punitz) 

Land:                                  Polen

Kommun (motsv):       Staden Poniec (Punitz)

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:            Ca 4 km SO Poniec till vänster om vägen till Sowiny.
GPS-angivelse:               N51°43’49” E16°50’57”

Inventerad
Namn:                                 Peter Wetterberg och Christian Braunstein
Datum:                               2014-03-13

Historia (delvis utdrag ur Wikipedia)
I augusti 1704 marscherade Karl XII till Lemberg, som intogs efter en kort belägring. August den Starke drog nytta av detta tillfälle genom att marschera till Warszawa, där han ockuperade staden och tillfångatog 1 500 svenskar. När Karl XII återvände till staden under oktober drog sig August tillbaka till Krakow. General Schulenburg försökte med 4 000 infanteri och 900 ryttare att korsa floden Oder och fly till Sachsen, men dessa blev jagade av Karl XII, som med 3000 ryttare förföljde dem till staden Punitz den 28 oktober.
Schulenburg hade totalt endast 4900 soldater som han hade bråttom att mobilisera. Han tog ställning på ett fält framför byn Janitz väster om Punitz. Sachsarnas vänsterflygel skyddades av Punitz, och högerflygeln av ett oframkomligt träsk. Centern skyddades av ett dike med en vagnborg bakom den. Mellan vagnborgen placerade Schulenburg sina kanoner. Karl XII hade fyra dragonregementen, totalt 3 000 ryttare.
Först attackerade svenskarna det sachsiska kavalleriet, som snabbt jagades iväg. Det sachsiska infanteriet lyckades hålla tillbaka svenskarnas inledande anfall, tack vare att Schulenburg ställde upp sina soldater i en stor fyrkantsformation. När ytterligare fem svenska kavalleriregementen anlände till slagfältet under kvällen anföll svenskarna på nytt. Sachsarna attackerades från alla håll, och svenskarna koncentrerade sig på att anfalla luckorna i fiendens led. Svenskarna sprängde den sachsiska häravdelningen, men sachsarna svarade med sina kraftfulla muskötsalvor. Vid detta tillfälle retirerar svenskarna till närliggande Punitz i skydd av mörkret. Sachsarna kunde då framgångsrikt dra sig tillbaka från striden.
Sachsarnas förluster uppgick till 500 man döda, sårade och tillfångatagna samt tre kanoner, medan svenskarnas uppgick till 100 till 300 döda och sårade. Svenskarna tillfångatog de sachsare som skadades under striden, samt erövrade sachsarnas kanoner och tross. Trots förlusterna lyckades sachsarna korsa floden Oder. Karl XII förföljde sachsarna till Glogau, för att sedan återvända till Polen för att slå vinterkvarter vid Ravitz på den sachsiska gränsen. Han hotade Sachsen och hindrade Augusti, som befann sig i Polen, för att få kontakt med Sachsen.
Minnesdag   28 oktober

Ägare
Namn:                                        ?
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress:

Vårdare
Namn:

Övrigt
Vårdat och välskött.
Text:  PONIEC 1704 r.
Bra informationsskylt på polska och engelska.

Peter Wetterberg
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Torsten Söderbergs stiftelse

Minnesmärke över svenska vinterlägret 1630-1631

Land:                                  Polen

Kommun (motsv):       Staden Chojna (Königsberg in Neumarkt)

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:            Ca 2 km VNV Chojna längs väg 26
GPS-angivelse:               N52° 57′ 56”, E14° 24′ 9”

Inventerad
Namn:                                Peter Wetterberg och Christian Braunstein
Datum:                              2014-03-11

Historia (delvis utdrag ur Wikipedia)
Veckan mellan jul och nyår 1630 var en vecka med framgångar för Gustaf II Adolfs trupper. Strax efter jul hade delar av den svenska armén anlänt till staden Königsberg in Neumarkt varvid de kejserliga trupperna där flydde söderut. Den huvudsakligen protestantiska befolkningen hälsade den svenske kungen som en befriare och minnet av den svenska arméns närvaro i området under vintern glömdes inte bort. År 1912 reste staden och traktens innebyggare därför ett minnesmärke över händelsen. Detta är byggt i pyramidform av stenblock vilka självmant förts dit från de mindre städer och byar som berörts av den svenska närvaron 282 år tidigare. Staden som idag heter Chojna och minnesmärket ligger sedan 1946 i Polen.
Minnesdag:   Den 29 maj (Veterandagen).

Ägare
Namn:                        Staden Chojna (Zastepca Burmistrza Wojciech Dlugoborski)
Adress:                       Gmina Chojna, Ul. Jagiellonska 4, 74-500 Chojna
Tfnnr:                         +48601711602
Mail-adress:             wudex@chojna.pl

Kostnader
Vård,skötsel/år:     Slyborttagning. Texter svartmålas. 50 Euro/år.
Renovering:             Ny informationsskylt. Reparation av trappa. 500 Euro.

Vårdare
Namn:                        Föreningen Terra Incognita (Michal Gierke och redactor naczelny Robert
Ryss)
Adress:                       Ul. Zolkiewskiego 20, 74-500 Chojna (R Ryss)
Tfnnr:                         +48507449375 och +48609706373
Mail-adress:             gierke@wp.pl och redakcja@gazetachojenska.pl

Övrigt
Monumentet som är rest på toppen av en mindre kulle är omkring 4 meter högt och 3,5 m i sida och uppbyggt av stenblock från de städer och byar som hade svensk trupp inkvarterades vintern 1630-31. Det restes 1912. Utöver Gustaf II Adolfs finns även ett antal regementschefers namn inhuggna i stenar. Kullen är övervuxen av sly och trappan upp behöver restaureras.
Text: ZUR ERINNERUNG DIE BEFREIUNG KÖNIGSBERGS AM 27 DECEMBER 1630 DURCH DEN SCHWEDISHEN KÖNIG GUSTAV ADOLF AUS DER SCHWERSTEN NOT DES DREISSIGJÄHRIGE KRIEGES (TILL MINNE AV KÖNIGSBERGS BEFRIELSE DEN 27 DECEMBER 1630 GENOM DEN SVENSKA KUNGEN GUSTAV ADOLF UR DEN STÖRSTA NÖD UNDER 30-ÅRIGA KRIGET). Dessutom finns andra namn (svenska regementschefer?): KOMZOW, LICHTENSTEIN, VIETNITZ, A H LIETZEGORIEKE.
Informationsskylt: Fuktskadad och bör snarast bytas ut.

Peter Wetterberg
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Torsten Söderbergs stiftelse

1864 Gravsten över norske frivillige militärläkaren Schiötz 

Land:                                Danmark

Kommun (motsv):     Sönderborg

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:            Augustenborgs kyrkogård.
GPS-angivelse:               N54° 56.876 E09° 52.857’

Inventerad
Namn:                               Christian Braunstein, Peter Wetterberg och Kjell Lundberg
Datum:                              2014-07-16

Historia (delvis utdrag ur Wikipedia)
Slaget vid Dybböl eller Slaget vid Dybböls skansar var ett avgörande slag i det dansk-tyska kriget. Det utkämpades i Dybböl på morgonen den 18 april 1864 efter en belägring som påbörjats 7 april. Det svåra danska nederlaget mot den tyska avgjorde kriget.
Efter den danske kungen Kristian IX (som också var hertig av Slesvig) annekterat Slesvig i november 1863, trängde preussiska och österrikiska trupper in i Jylland januari 1864.
Danska arméns utrustning var sämre än de preussiska styrkornas. Skansen vid Dybböl var dåligt förberett för en belägring, eftersom Danmark hade prioriterat befästningen av Danevirke. Teknologiska framsteg inom artilleriet, särskilt räfflade kanoner, hade dessutom gjort skansens geografiska läge olämpligt för ett utdraget försvar. Efter två månaders bombardemang var den danska försvarslinjen underbemannad av utmattade och demoraliserade soldater.
Preussarna intog sina anfallspositioner 02.00 på morgonen den 18 april 1864. 10.00 upphörde det preussiska artilleribombardemanget och det preussiska infanteriet gick till anfall. Tretton minuter senare hade preussarna intagit den första reduttlinjen.
Genom ett motanfall av den danska 8:e brigaden kunde en total förintelse av de retirerande danskarna undvikas och det preussiska anfallet stoppas. Ett andra preussiskt anfall slog tillbaka brigaden och avancerade en kilometer till kvarnen i Dybböl; hälften av den 8:e brigaden stupade, sårades eller tillfångatogs. Resterna av 1:a och 3:e brigaderna lyckades fly till piren vid Sönderborg. 13.30 upphörde det sista danska motståndet framför Sönderborg, varpå en artilleriduell utbröt över Alssund.
Under slaget dödades eller sårades 3 600 danskar och 1 200 preussare. Segern tillät Preussen att använda skansen som samlingspunkt för ett anfall mot Als.
Minnesdag: 8 mars.

Ägare
Namn:                                Forsvarets Krigergravstilsyn.
Adress:                               Danneskiold-Samsøes Allé 1, 1434 København K
Tfnnr:                                 45 67 45 67
Mail-adress:                     fko@mil.dk

Vårdare
Namn:                               Historiecenter Dybböl Banke
Adress:                              Dybböl Banke 16, 6400 Sönderborg
Tfnnr:                                7448 9000
Mail-adress:                    historiecenter@museum-sonderjylland.dk

Minnesmärket
Dansk gravsten över norske, frivillige läkaren Sören Daniel Schiötz på Augustenborgs sjukhus 1864. Rest samma år (dansk beteckning MSS-352). Granitsten med inlagd marmorplatta. Storlek: h 90, b 90, d 30 cm.
Text: SØREN DANIEL SCHIØTZ LÆGE I DEN NORSKE HÆR, FØDT I STAVANGER 24 DECEMBER 1828. DØD PAA AUGUSTENBORG 8 MARTS 1864. HVAD I GLÆDENS STUND HAN LOVED HAN I NØDENS TIME VOVED, FLØJ FRA FJELD, FRA HJEM, FRA VIV, GAV FOR BRØDRENE SIT LIV.
Sören Daniel Schiötz anmälde sig som frivillig till den danska armén i februari 1864. Han blev först placerad på sjukhuset i Sönderborg och senare på Augustenborgs slott. Här insjuknade han och dog den 8 mars 1864 och begravdes två dagar senare.

Christian Braunstein
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Torsten Söderbergs stiftelse.

1848 Gravkors över norske frivillige sekundlöjtnanten friherre Lövenskiöld 

Land:                                 Danmark

Kommun (motsv):      Sönderborg

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:            Sönderborgs kyrkogård (St. Marie Kirke).
GPS-angivelse:               N54° 54.760’ E09° 47.333’

Inventerad
Namn:                               Christian Braunstein, Peter Wetterberg och Kjell Lundberg.
Datum:                              2014-07-16.

Historia (delvis utdrag ur Wikipedia)
I gränstrakterna mellan Danmark och Tyskland hade sedan länge funnits en blandad dansk och tysk befolkning. Området bestående av hertigdömena Schleswig och Holstein hade under historien omväxlande tillhört danska, tyska och svenska härskare, även om Slesvig i huvudsak hade varit mer danskt och Holstein mer tyskt. Tysknationalisterna ville knyta Slesvig, där det fanns en betydande tysktalande befolkning, till Tyska förbundet, där Holstein redan ingick, och dansknationalisterna ville knyta Slesvig närmare till Danmark.
Under ”revolutionsåret” 1848 utropade i mars den tysknationalistiska sidan därför en provisorisk slesvig-holsteinsk regering i Kiel.
Danmark beslöt att slå ner upproret med vapenmakt för att återställa Slesvig-Holstein till den danska kronan. Den danska armén slog upprorsmakarna vid Bov norr om Flensburg den 8 april 1848 och besatte sedan Slesvig men strax efteråt anlände en tysk armé om 19 000 som förstärkning till upprorsmännen. Efter ett anfall den 23 april 1848 tvingades de 10 000 danskarna i slaget vid Slesvig att överge Dannevirke. Danskarna fick dra sig tillbaka till Als.
Den tyska armén höll under den kommande månaden hela Slesvig och södra Jylland besatta samtidigt som danska flottan bedrev blockad mot de tyska hamnarna och stoppade tyska handelsfartyg. 28 maj 1848 genomförde danskarna ett anfall från sitt brohuvud vid Alssundet och intog Dybbølhöjden. Danskarna slog sedan tillbaka de samlade tyska styrkornas angrepp den 5 juni.
Den 26 augusti 1848 slöts en vapenvila i Malmö, men kränkningar mot villkoren förekom och denna kom därför enbart att leda till ett uppehåll i kriget.
Efter danskt missnöje med tyska brott mot villkoren i vapenvilan började kriget på nytt den 3 april 1849. Den 7 maj trängde en 40 000 man stark tysk arméstyrka upp i Jylland, och trängde danska arméns huvudstyrka tillbaka till fästningen Fredericia som omringades. Efter att Fredericia hade belägrats i två månader genomförde en dansk arméstyrka om 19 000 man, som hade dragits samman från Fyn, Als och Helgenæs utan att bli upptäckt, ett överraskande anfall 6 juli och lyckades erövra alla tyskarnas skansar och 31 kanoner samt ta 2 000 krigsfångar.
Den 10 juli 1849 slöts en ny vapenvila, som innebar att norra Slesvig ner till Flensburg hölls besatt av 4 000 man svensk-norska trupper som en buffert mellan danskarna och tyskarna. Efter långvariga förhandlingar slöts 2 juli 1850 ett fredsavtal mellan Danmark och Preussen i Berlin, dock utan att någon av krigets stridsfrågor därigenom löstes. Kriget kom därför att blossa upp ännu en gång bara några veckor efter fredsavtalet
1850 års strider inleddes 24 juli med ett slag vid Helligbæk och dagen efter, 25 juli, genomfördes slaget vid Isted, som blev krigets blodigaste. Den 39 000 man starka danska armén tvingade tillbaka den slesvig-holsteinska armén till Rendsborg och besatte Dannevirke. Slesvig-holsteinarna genomförde två misslyckade större anfallsförsök mot de danska ställningarna.
Kriget avslutades därefter genom att andra länder satte press på partnerna.
Den svensk-norska styrka i norra Slesvig som kom till genom 1849 års vapenvila var inte det enda svensk-norska deltagandet i detta krig. Under 1830- och 1840-talen hade skandinavismen spritt sig i Danmark, Norge och Sverige, med början i studentkretsar, och den danska synen på den slesvig-holsteinska frågan hade tagits upp av skandinavister även i Sverige och Norge. Efter att kriget bröt ut anmälde sig därför ett antal svenskar och norrmän som frivilliga i kriget. 1848 och 1849 utgjordes dessa av 243 svenskar och 114 norrmän, som ingick i olika danska förband, och deltog i flera av krigets slag. Bland de frivilliga fanns även 24 norska och minst 60 svenska officerare, samt ett antal underofficerare och meniga soldater. Även om de svensk-norska frivilliga inte var alltför många i antal, tycks de ha ändå ha varit mycket uppskattade av danskarna, eftersom drygt 44 000 personer efter kriget undertecknade en tacksägelseadress till de frivilliga.
Danmark fick i kriget ett visst officiellt svenskt stöd genom att en reservstyrka om 5 000 man förlades till ön Fyn under 1848. Dessa trupper, som ej deltog i striderna, drogs tillbaka efter vapenvilan 1848.
Minnesdag: 5 juni.

Ägare
Namn:                          Forsvarets Krigergravstilsyn, Forsvarskommandoen
Adress:                         Danneskiold-Samsøes Allé 1, 1434 København K
Tfnnr:                           45 67 45 67
Mail-adress:               fko@mil.dk

Vårdare
Namn:                         Historiecenter Dybböl Banke
Adress:                        Dybböl Banke 16, 6400 Sönderborg
Tfnnr:                          7448 9000
Mail-adress:               historiecenter@museum-sonderjylland.dk

Minnesmärket
Danskt gravkors över norske, frivillige sekundlöjtnanten Leopold H. S. von Lövenskiold vid 10.lätta bataljonen 1848. Rest samma år (dansk beteckning MSS-252). Järnkors på sockel. Storlek: h 110, b 66 cm.
Text: På östsidan av korsets fot: LIEUTENANT LEOPOLD VON LÖVENSKJOLD, FÖDT PÅ FOSSUM JERNVÆRK I NORGE DEN 31. MARTS 1818. På sydsidan: DØDELIG SAARET VED NYBØL DEN 5. JUNI 1848. På nordsidan: DØD I FLENSBORG DEN 31. JUNI 1848.
Observera felen i inskriften, då dödsdagen egentligen var den 30 juni 1848. Baron Leopold H. S. von Lövenskiold sårades under 10.lätta bataljonens framryckning mot Nyböls Mölla den 5 juni och dog på ett sjukhus i Flensburg. Han begravdes på Sönderborg kyrkogård den 5 juli 1848.

Christian Braunstein
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Torsten Söderbergs stiftelse.