1941-44 Minnessten över stupade, ej återfunna svenskar

Land:                                Finland

Kommun (motsv):      Helsingfors

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:           Sandudds begravningsplats
GPS-angivelse:             N60°10’17.94″ E24°54’21.01″

Inventerad
Namn:                              Eva och Claes Grafström
Datum:                             2014-08-22

Historia
Begravningsplatsen är belägen nordväst om Helsingfors centrum. På platsen ligger samtliga tidigare presidenter, utom två, begravda. Även flertalet kända finska profiler så som Tove Jansson och Alvar Aalto ligger begravda här.
På begravningsplatsen finns hjältegravarna där ca. 3 100 i kriget stupade helsingforsare ligger begravda samt ca. 120 tyska soldater. Längst ena sidan av gravområdet finns  De Saknades Mur med ca. 800 namn finns ingraverade på de soldater som blev kvar på slagfältet eller försvunnit.
På fältet ligger 8 svenska frivilliga begravda som stupade i fortsättningskriget. Det var deras egen önskan att bli begravda i Finland, i det land för vilkas frihet de kämpade. 13 soldater blev dock kvar på slagfälten och deras kroppar kunde inte föras tillbaka. Deras namn finns upptagna på en minnessten som finns belägen i närheten av hjältekorset och Marskalk C.G. Mannerheims grav. Försvarsavdelningen gör regelbundna besök vid minnesstenen för att lägga ner en krans eller en bukett för att hedra de stupade.
(delvis utdrag ur Wikipedia)

Lennart Hultqvists kvarlevor hittades 2014  av en rysk sökgrupp från S:t Petersburg. Han med hjälp av sin namnbricka. Hultqvist begravdes i Vetlanda i närvaro av bland annat sin syster Britta Stenberg-Tyrefors, 85.

Ägare
Namn:                                        Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland
Adress:                                       Kyrkostyrelsen, Södra kajen 8, 00130 Helsingfors
Tfnnr:                                          09 18021
Mail-adress:

Vårdare
Namn:                                        Sandudds begravningsplats
Adress:                                       Sanduddsgatan 20, 00100 Helsingfors
Tfnnr:                                          +358 9 23402800
Mail-adress:

Minnesmärket
Rest år 1984
Text: 1941-1944
POHJOLAN VAPAUDEN JA RUOTSIN KUNNIAN PUOLESTA KAATUNEET
RUOTSALAISET VAPAAEHTOISET
FÖR NORDENS FRIHET OCH SVERIGES ÄRA FALLNA RIKSSVENSKA FRIVILLIGA
JOEL ANDREASSON, GUSTAF ADOLF BYSTRÖM, STEN HARALDSSON, LENNART
HULTQVIST, GUNNAR LEIJON, ÅKE LÖWSTEDT, LENNART NILSSON, SIGURD NILSON,
NILS OLSSON, NILS PERSSON HANS RYDE KARL ADOLF TENGBLAD, LARS-ERIK
THORBJÖRNSSON
DE BLEVO KVAR EFTER STRIDEN. INGEN VIGDE DEM TILL GRAVENS VILA.
HÄR VÄLSIGNAR VI DERAS MINNE

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening och SvMM.

1941 Minnestavla över Svenska frivilligbataljonen  i Hangö

Land:                              Finland

Kommun (motsv):   Hangö

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:         På Stadshuset i hörnet av Boulevarden och Bergsgatan på
Bergsgatesidan.
GPS-angivelse:           59°49’23.66″N 22°58’9.82″E

Inventerad
Namn:                            Eva och Claes Grafström
Datum:                           2024-06-04

Historia
Svenska frivilligbataljonen (SFB) eller Hangöbataljonen som den också kallas var en svensk bataljon som 1941 deltog vid belägringen av den sovjetiska flottbasen på Hangö udd i sydvästra Finland. Bakgrunden till denna var att i de fredsförhandlingar som följde efter vinterkriget var ett av villkoren att Finland skulle arrendera ut Hangö udd åt Sovjetunionen för en tid av 30 år.
Strax efter fortsättningskrigets utbrott den 26 juni 1941 började svenskar visa sitt intresse om att frivilligt tjänstgöra i Finlands försvarsmakt. Efter en mycket hård gallring bland de frivilliga svenskarna transporterades de efterhand med båt över till Åbo där de efter en kort utbildning kommenderades till Hangöfronten i Västnyland. Den första svenska frivilligkontingenten anlände den 24 juli 1941 och den 10 augusti ansågs tiden mogen att bilda ett eget svenskt truppförband, Svenska Frivilligbataljonen (SFB). Totalt uppgick styrkan då, allt som allt, till drygt 800 man. Bataljonen bestod av ett stabskompani, tre jägarkompanier och ett tungt kompani med 5 kulsprutetroppar, 3 granatkastartroppar och 1 pansarvärnspluton. Svenska Frivilligbataljonen svor faneden den 17 augusti 1941 och underställdes kommendören för Hangöuddsavsnittet. Då hade kriget på där redan pågått i nästan två månader.
I början av fortsättningskriget hade finländarna haft långtgående planer på ett massivt anfall mot sovjetiska Hangöbasen men marskalk Gustaf Mannerheim avblåste operationen redan efter bara två dygn. Därefter bestod stridverksamheten på Hangöfronten närmast av ställningskrig där artilleriet spelade huvudrollen. Patrulluppdrag bakom fiendens linjer hörde vanligen nattetid till vardagssysslorna på ömse sidor om gränsen. Vardagen bestod även av vakttjänst och fältarbeten. Propagandakrig i olika former förekom också. Granater föll då och då över de svenska ställningarna, och kulsprute- och gevärseld sprutade sporadiskt genom träden. Sovjetiska prickskyttar utgjorde ett ständigt närvarande hot.
Den 7 oktober besöktes bataljonen av HKH prins Gustaf Adolf. Den 25 oktober 1941 fick de sovjetiska styrkorna order om att med hjälp av den sovjetiska östersjöflottan börja utrymma Hangöbasen. På grund av att väderleken gynnande transporterna upptäcktes verksamheten inte av finländarna. Sent på kvällen den 2 december 1941 lämnade det sista sovjetiska örlogsfartyget Hangö.
Befriandet av Hangö stad blev därefter alldeles som en sprinttävling eftersom både svenskarna och finländarna ville komma först in i staden. Kapten Anders Grafströms förstärkta jägarkompani drog det längsta strået och den 4 december 1941 klockan 06.25 nådde förplutonen salutorget i Hangö, och klockan 08.00 gav kapten A. Grafström order om att hissa den medhavda finländska flaggan på Lignellska husets tak (vid dåvarande 1 maj-torget). De svenska soldaterna sköt salut och ropade ”Gud bevare Finland”, medan den finländska flaggan hissades till toppen.
En finländsk patrull anlände en halv timme senare med motorbåt till Hangöby. Den finländska patrullen bestod av fyra man och leddes av löjtnant Karl-Ove Berglund. I patrullens sällskap fanns dessutom fem eller sex krigskorrespondenter. Då patrullen närmade sig torget upptäckte de män som gick omkring där i bruna rockar. Det dröjde inte lång stund förrän de blev varse om att det var deras vapenbröder från Sverige.
I rykande snöstorm mottog marskalk Mannerheim i Harparskog den 15 december 1941 de trupper som kämpat på Hangöfronten vilka avtackades i en dagorder, i vilken de svenska frivilliga gavs ett särskilt erkännande. Det kan nämnas, att vid ceremonin fördes för första gången Hangöbataljonens fana.
Svenska frivilligbataljonen hemförlovades den 18 december 1941. De som så önskade erbjöds att stanna kvar och fortsätta sin tjänstgöring i Finlands försvarsmakt. Den hemvändande Hangöbataljonen mottogs i Stockholm av hurrande folkmassor. Av de svenska frivilliga som valde att stanna kvar bildades sedermera Svenska frivilligkompaniet som sattes in i striderna på östra gränsen vid Svirfronten. Förlusterna för Svenska frivilligbataljonen belöpte sig till 25 stupade och 75 sårade.
(delvis utdrag ur Wikipedia)

Ägare
Namn:                             Hangö stad.
Adress:                            Boulevarden 6, 109 00 Hangö
Tfnnr:                              019 22 031
Mail-adress:                  info@hanko.fi

Vårdare
Namn:                            Ägaren

Minnesmärket
Uppsatt den 24 juni 1967. Gjord av metall, h ca 75, b ca 50 cm.
Text:  I DENNA BYGD KÄMPADE SVENSKA FRIVILLIGBATALJONEN 1941
MINNESPLATTAN AVTÄCKT 24 JUNI 1967

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening och SvMM.

1941 Minnessten över Svenska frivilligbataljonen i Lappvik

Land:                                  Finland

Kommun (motsv):        Hangö

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:             Vid Frontmuseet  norr om Lappvik
GPS-angivelse:                N59°54’25.89″ E23°14’51.43″

Inventerad
Namn:                                Nils-Erik Nilsson
Datum:                               2026-05-05

Historia
Svenska frivilligbataljonen (SFB) eller Hangöbataljonen som den också kallas var en svensk bataljon som 1941 deltog vid belägringen av den sovjetiska flottbasen på Hangö udd i sydvästra Finland. Bakgrunden till denna var att i de fredsförhandlingar som följde efter vinterkriget var ett av villkoren att Finland skulle arrendera ut Hangö udd åt Sovjetunionen för en tid av 30 år.
Strax efter fortsättningskrigets utbrott den 26 juni 1941 började svenskar visa sitt intresse om att frivilligt tjänstgöra i Finlands försvarsmakt. Efter en mycket hård gallring bland de frivilliga svenskarna transporterades de efterhand med båt över till Åbo där de efter en kort utbildning kommenderades till Hangöfronten i Västnyland. Den första svenska frivilligkontingenten anlände den 24 juli 1941 och den 10 augusti ansågs tiden mogen att bilda ett eget svenskt truppförband, Svenska Frivilligbataljonen (SFB). Totalt uppgick styrkan då, allt som allt, till drygt 800 man. Bataljonen bestod av ett stabskompani, tre jägarkompanier och ett tungt kompani med 5 kulsprutetroppar, 3 granatkastartroppar och 1 pansarvärnspluton. Svenska Frivilligbataljonen svor faneden den 17 augusti 1941 och underställdes kommendören för Hangöuddsavsnittet. Då hade kriget på där redan pågått i nästan två månader.
I början av fortsättningskriget hade finländarna haft långtgående planer på ett massivt anfall mot sovjetiska Hangöbasen men marskalk Gustaf Mannerheim avblåste operationen redan efter bara två dygn. Därefter bestod stridverksamheten på Hangöfronten närmast av ställningskrig där artilleriet spelade huvudrollen. Patrulluppdrag bakom fiendens linjer hörde vanligen nattetid till vardagssysslorna på ömse sidor om gränsen. Vardagen bestod även av vakttjänst och fältarbeten. Propagandakrig i olika former förekom också. Granater föll då och då över de svenska ställningarna, och kulsprute- och gevärseld sprutade sporadiskt genom träden. Sovjetiska prickskyttar utgjorde ett ständigt närvarande hot.
Den 7 oktober besöktes bataljonen av HKH prins Gustaf Adolf. Den 25 oktober 1941 fick de sovjetiska styrkorna order om att med hjälp av den sovjetiska östersjöflottan börja utrymma Hangöbasen. På grund av att väderleken gynnande transporterna upptäcktes verksamheten inte av finländarna. Sent på kvällen den 2 december 1941 lämnade det sista sovjetiska örlogsfartyget Hangö.
Befriandet av Hangö stad blev därefter alldeles som en sprinttävling eftersom både svenskarna och finländarna ville komma först in i staden. Kapten Anders Grafströms förstärkta jägarkompani drog det längsta strået och den 4 december 1941 klockan 06.25 nådde förplutonen salutorget i Hangö, och klockan 08.00 gav kapten A. Grafström order om att hissa den medhavda finländska flaggan på Lignellska husets tak (på dåvarande 1 maj-torget). De svenska soldaterna sköt salut och ropade ”Gud bevare Finland”, medan den finländska flaggan hissades till toppen.
En finländsk patrull anlände en halv timme senare med motorbåt till Hangöby. Den finländska patrullen bestod av fyra man och leddes av löjtnant Karl-Ove Berglund. I patrullens sällskap fanns dessutom fem eller sex krigskorrespondenter. Då patrullen närmade sig torget upptäckte de män som gick omkring där i bruna rockar. Det dröjde inte lång stund förrän de blev varse om att det var deras vapenbröder från Sverige.
I rykande snöstorm mottog marskalk Mannerheim i Harparskog den 15 december 1941 de trupper som kämpat på Hangöfronten vilka avtackades i en dagorder, i vilken de svenska frivilliga gavs ett särskilt erkännande. Det kan nämnas, att vid ceremonin fördes för första gången Hangöbataljonens fana.
Svenska frivilligbataljonen hemförlovades den 18 december 1941. De som så önskade erbjöds att stanna kvar och fortsätta sin tjänstgöring i Finlands försvarsmakt. Den hemvändande Hangöbataljonen mottogs i Stockholm av hurrande folkmassor. Av de svenska frivilliga som valde att stanna kvar bildades sedermera Svenska frivilligkompaniet som sattes in i striderna på östra gränsen vid Svirfronten. Förlusterna för Svenska frivilligbataljonen belöpte sig till 25 stupade och 75 sårade.
(delvis utdrag ur Wikipedia)

Ägare
Namn:                                   Veteranförbundet i Hangö
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress:

Vårdare
Namn:                                  Ägaren

Minnesmärket

Rest år 1981. Natursten med kopparskylt. H ca 150, b 90, d 60 cm mellan två blå- och gulmålade 15 cm artillerigranater
Text: Under tre kronor: SVENSKA FRIVILLIGBATALJONEN 1941 HANGÖ FÖR FINLAND
Informationsskylt:  Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening och SvMM.

1941 Minnessten över Svenska frivilligbataljonens slutparad i Harparskog

Land:                                 Finland

Kommun (motsv):      Raseborg

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:            I korsningen Mannerheimvägen och Spjutsbölevägen, ca 1 km NV Harparskog.
GPS-angivelse:              N59°56’25.31″ E23°17’44.37″

Inventerad
Namn:                                Eva och Claes Grafström.
Datum:                              2014-08-18 och 2015-07-03

Historia I rykande snöstorm mottog marskalk Mannerheim i Harparskog den 15 december 1941 de trupper som kämpat på Hangöfronten vilka avtackades i en dagorder, i vilken de svenska frivilliga gavs ett särskilt erkännande. Det kan nämnas, att vid ceremonin fördes för första gången Hangöbataljonens fana. Svenska frivilligbataljonen hemförlovades den 18 december 1941. De som så önskade erbjöds att stanna kvar och fortsätta sin tjänstgöring i Finlands försvarsmakt. Den hemvändande Hangöbataljonen mottogs i Stockholm av hurrande folkmassor.

Ägare
Namn:                                Raseborgs stad
Adress:                               Ystadsgatan 3, Ekenäs (PB 58), 10611 Raseborg
Tfnnr:                                 019-289 2000
Mail-adress:                     raseborg@raseborg.fi

Vårdare
Namn:                                Ägaren

Minnesmärket
Rest år 1943. H ca 300, b 200, d 150cm.
Text: PÅ DENNA PLATS MOTTOG FÄLTMARSKALK MANNERHEIM 13.12 1941 I FÖRBIMARSCH TRUPPER SOM KÄMPAT PÅ HANGÖFRONTEN    TÄLLÄ PAIKALLA VASTAANOTTI SOTAMARSALKKA MANNERHEIM 13.12 1941 HANGON RINTAMALLA TAISTELLEIDEN JOUKKOJEN OHIMARSSIN
Informationsskylt:  Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening och SvMM

1942-44 Minnessten över Svenska frivilligkompaniet i Ekenäs

Land:                                  Finland

Kommun (motsv):       Ekenäs, Raseborg.

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:            Inne på Nylands brigads kasernområde.
GPS-angivelse:              N59°59’5.06″ E23°29’9.25″

Inventerad
Namn:                                Eva och Claes Grafström.
Datum:                              2014-08-18.

Historia
Svenska frivilligkompaniet eller Svirkompaniet, var under finska fortsättningskriget (1942– 1944) ett svenskt frivilligförband som till en början kämpade vid Svirfronten och sedermera deltog i våldsamma slaget vid Tali-Ihantala på Karelska näset 1944. Svenska frivilligkompaniets mannar hade högt anseende hos sina finländska vapenbröder, och fick idel lovord för sina insatser. Förbandet upplöstes på hösten 1944.
Svenska frivilligkompaniet bestod främst av manskap som hade valt att stanna kvar i Finland för fortsatt krigstjänst, sedan Svenska frivilligbataljonen hade upplösts på Hangöfronten. En del av kompaniets manskap var emellertid helt nyanlända frivilliga från Sverige. Kompaniet var underställt det svenskspråkiga finländska (finlandssvenska) infanteriregementet IR 13. Under sin existens tjänstgjorde totalt 404 man i kompaniet, dock inte samtidigt. I kompaniets tjänst stupade 41 man och 84 man sårades. I medeltal tjänstgjorde de i 9 månader, men nio man gjorde sin tjänst där under hela kriget.(delvis utdrag ur Wikipedia)

Ägare
Namn:                           Nylands brigad
Adress:                          PB 5, 106 41 Dragsvik
Tfnnr:
Mail-adress:

Vårdare
Namn:                          Ägaren

Förbundets ordförande Anders Grafström vid avtäckningen

Minnesmärket
Rest år 1971. Snedställd natursten med metallplatta för text. H ca 110, b 60, d 50 cm.
Text: SVENSKA FRIVILLIGKOMPANIET 1942-44 JANDEBA 1944 TALI FÖR FINLAND
Informationsskylt:  Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening och SvMM.

1939-44 Minnestavla över stupade svenskar i Finland

Land:                                       Finland

Kommun (motsv):            Dragsvik, Ekenäs

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                  I Nylands brigads traditionskorsu.
GPS-angivelse:                     N 59°59’7.51″ , E 23°28’47.38″

Inventerad
Namn:                                     Eva och Claes Grafström.
Datum:                                    2014-08-19.

Historia
Till vinter- och fortsättningskrigen anmälde sig ett stort antal frivilliga svenskar varav 121 stupade.

Ägare
Namn:                                     Nylands brigad.
Adress:                                    PB 5, 106 41 Dragsvik
Tfnnr:
Mail-adress:

Kostnader
Vård, skötsel/år:                 –
Renovering:                         –

Vårdare
Namn:                                    Ägaren

Övrigt
Tavla inom glas och ram uppsatt av Nylands brigad. H ca 70, b ca 50 cm. Överst Svenska Finlandsfrivilligas förtjänstmedalj.
Text:  FRIVILLIGA I FINLAND VILKA FÖR NORDENS FRIHET OCH SVERIGES ÄRA STUPAT ELLER AVLIDIT SOM FÖLJD AV KRIGSHÄNDELSERNA 1939-1944
ETTHUNDRATJUGOEN AV VÅRA KAMRATER FÖLL I KAMPEN FÖR IDEAL SOM ALLTJÄMT ÄR LEVANDE OCH FÖRPLIKTIGANDE FÖR OSS: NORDENS FRIHET OCH GEMENSKAPEN MELLAN VÅRA NORDISKA GRANNLÄNDER.
DE LJÖT KRIGARDÖDEN LÅNGT BORTA FRÅN SITT EGET LAND, DÄRFÖR ATT DE INSÅG ATT SVERIGES ÄRA KRÄVDE EN PERSONLIG INSATS FÖR DEN NORDISKA SAMHÖRIGHETEN LIKSOM I STRIDEN FÖR ETT FRITT OCH SJÄLVSTÄNDIGT FINLAND.
VÅRA KAMRATER GAV DET HÖGSTA EN MÄNSKA KAN GE: SITT LIV
DERAS MINNE – DET LEVER OCH FÖRPLIKTAR.
TY GÄRNINGAR ÄR MER ÄN ORD.
Därefter följer namnen på de 121 stupade.

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening och SvMM.

1808 Minnesmärken över slaget vid Lemo

Land                                              Finland

Kommun (motsv)                   S:t Karins

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Yli-Lemo, 3 km SV
om Sankt Karins (söder om Åbo). Nära Yli-Lemo gård
GPS-angivelse:                        N60°23’31.42″ E22°19’2.68″

Inventerad
Namn:                                         Eva och Claes Grafström.
Datum:                                        2014-08-23 och 2015-07-03

Historia
Slaget om Lemo utkämpades 19-20 juni 1808 under det finska kriget. Vid slaget om Lemo landsteg 2 000 svenskar under befäl av Eberhard von Vegesack med hjälp av den svenska flottan vid Lemo udde i S:t Karins i Egentliga Finland klockan sju på kvällen den 19 juni 1808. Deras mål var att erövra Åbo från ryssarna. Operationen började mycket gynnsamt för svenskarna som landsteg den 19 juni och lyckades avancera flera kilometer norrut inom siktavstånd till Åbo. Där mötte ryska styrkor dem. Ryssarna organiserade snabbt ett försvar och 3 600 man koncentrerades vid Åbo. Svenskarna mötte hårt motstånd och tvingades dra sig tillbaka och evakuera till de fartyg som de hade kommit med. Vid ett tillfälle var situationen mycket allvarlig för ryssarna. Fredrik Vilhelm von Buxhoevden hade redan börjat planera en reträtt från Åbo. Åboborna samlades på en närbelägen kulle för att betrakta händelserna och detta gjorde inte heller ryssarna gladare eftersom de var rädda för ett uppror i staden. Eberhard von Vegesack drog sina fartyg tillbaka mot de åländska öarna och ett sjöslag tog vid i den åboländska skärgården. Ryska förluster rapporterades uppgå till 300 man medan de svenska uppgick till strax över 200. Heidi Limnell har skapat minnesmärket Den döende krigaren över striderna på Lemo udde.  Det avtäcktes i juni 2008.
(delvis utdrag ur Wikipedia)
Kransnedläggningsdag: 06-19

Ägare
Namn:                         S:t Karins kommun
Adress:                        Lautakunnankatu 4 / PB 12 20781 S:t Karins
Tfnnr:                          +358 2 588 4000
Mail-adress:              Kirjaamo@kaarina.fi

Kostnader
Vård, skötsel/år:       –
Renovering:               –

Vårdare
Namn:                           Ägaren

Övrigt
St Karins beställde 2008 skulpturen ”Den döende krigaren” med namn efter en dikt i Johan Ludvig Runebergs Fänrik Ståls sägner. som en del av 200-årsjubileum till platsen, där striden tog plats.
Staden äger skulpturen och en förening ansvarar för den. Konstnären Heidi Limnell är professionell skulptör och har sin information på  https://kuvataiteilijamatrikkeli.fi/taiteilija/heidi-limnell

Text:    LEMU 19.-20.6 1808
TAISTELUSSA KAATUNEIDEN MUISTOKSI
TILL DE STUPADES MINNE
(text på ryska)
KAARINAN KAUPUNKI          14.6.2008.

Informationsskylt:  Ja

I närheten av minnesmärket finns ytterligare en minnesskylt av brons fastsatt i en berghäll 1958
N60°23’36.84″ E22°19’0.23″

Text: NÄILLA KUNNAILA KÄYTIN
19.-20.6.1808
LEMUN TAISTELU
MUISTOLAATAN KIINNITTI 150-VUOTIS-MUISTOPÄIVÄNÄ
UPSEERILIITON TURUN OSASTO

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening och SvMM.

1939-40 Minnestavla över Svenska frivilliga flygflottiljen vid F 19 

Land:                                Finland

Kommun (motsv):     Dragsvik, Ekenäs

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:          I brigadens traditionskorsu.
GPS-angivelse:             N59°59’7.51″ E23°28’47.38″

Inventerad
Namn:                             Eva och Claes Grafström.
Datum:                            2014-08-19.

Historia (delvis utdrag ur Wikipedia)
Vid finska vinterkrigets utbrott var det finska flygvapnet illa rustat för krig. Som en liten förstärkning skänkte den svenska regeringen den 8 december 1939 tre stycken Jaktfalkar J 6, tre stycken Fokker CV-E S 6 samt två Bristol Bulldog J 7. Flygplanen tillfördes det ordinarie finska flygvapnet som kraftsamlade luftförsvaret i södra Finland.
För att hjälpa Finland skedde inom flygstaben förberedelser för att sätta upp ett frivilligförband med en jaktdivision och en bombdivision i norra Finland.
Regeringen gav 14 december 1939 sitt tillstånd till att ett frivilligt flygförband fick organiseras. Chef blev den dåvarande majoren Hugo Beckhammar, som redan några dagar före nyåret rekryterat cirka 240 frivilliga, som med tåg reste från Haparanda till Kemi i norra Finland för att förbereda baseringsplatsen i Veitsiluoto. Regeringen beslöt den 30 december att ställa fem B 4 Hawker Hart, och tolv J 8 Gloster Gladiator till flottiljens förfogande. Vid den tidpunkten motsvarade det en tredjedel av Flygvapnets jaktflyg.
Förbandet organiserades med en flottiljstab, jaktdivision, lätt bombgrupp, transportgrupp samt ett stationskompani, totalt 250 man och två lottor. Den 8 januari kom man överens med de finska myndigheterna att anta namnet 19. flygflottiljen F 19 samt i Finland Flygregemente 5. Den 10 januari anlände flygplanen från Sverige och redan samma dag undsatte man en hårt ansatt finsk armégrupp som höll stånd vid Joutsijärvi trots upprepade ryska anfall. Efter några dagar visade det sig att Veitsiluoto låg för långt från fronten, flygplanens räckvidd medförde att de i bästa fall kunde ta sig till operationsområdet och åter, men knappast genomföra några uppdrag där. Under januari månad byggdes därför fem framskjutna baser. Flottiljens arbetsuppgift var att bedriva spaning och anfall mot ryska flygbaser samt anfall mot ryska marktrupper, och i mån av resurser förse städerna Uleåborg, Kemi och Torneå med jaktförsvar. Flottiljchefen major Beckhammar ledde själv ett sammansatt jakt- och bombförband i en överraskande insats 12 januari 1940 då fänriken Ian Iacobi stod för den första luftsegern genom att skjuta ned ett ryskt jaktflygplan av typen I-15. Förberedelser gjordes att överföra en grupp B 3 till F 19. På huvudbasen i Finland plogades en bana upp för att ta emot de tunga bombplanen, men innan flygplanen hann överföras var kriget över.

Då vapenstilleståndet inträdde 13 mars 1940, hade F 19 opererat i 62 dagar, resultatet var tolv förstörda ryska flygplan och sex egna flygplansförluster, samt tre stupade svenska piloter. Nio J 8 och två B 4 återvände till Sverige i slutet av mars 1940 och placerades på svenska flottiljer. Förbandets väsentligaste bidrag till Finlands kamp var att helt ansvara för luftförsvaret i norra Finland så att landets egna flygstridskrafter kunde koncentreras till fronterna längre söderut.

Vid F 19 användes även tre civila flygplan som sambandsflygplan: En Junkers F 13 OH-SUO som Centrala Finlandshjälpen köpte av Albin Ahrenberg, en Waco ZQC-6 OH-SLA som Svensk-Finska Föreningen köpte av Björkvallsflyg, flygplanet överfördes 1 juli 1940 till Flygvapnet som Tp 8, samt Lennart Hemmingers Raab-Katzenstein RK-26 SE-ADK.

Ägare
Namn:                             Nylands brigad
Adress:                            PB 5, 106 41 Dragsvik
Tfnnr:                              013-283000
Mail-adress:                 kirjamoo.uudpr@mil.fi

Vårdare
Namn:                              Ägaren

Minnesmärket
H ca 100 , b 50 cm.
Text: FÖR NORDENS FRIHET OCH SVERIGES ÄRA, POHJOLAN VAPAUDEN JA RUOTSIN KUNNIAN PUOLESTA. Därunder flottiljnamnet, förbandschefens namn samt namnen på all personal vid flottiljen.

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening och SvMM.

1794-1811 Minnesmärke över Kungliga Finska artilleriregementet 

Land:                               Finland

Kommun (motsv):    Helsingfors

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:         Skeppsbrogatan, 210 m söder sydändan på Saluhallen.
GPS-angivelse:            N60° 9’49.81″ E24°57’11.69″

Inventerad
Namn:                            Eva och Claes Grafström.
Datum:                           2014-08-23.

Historia (delvis utdrag ur Wikipedia)
Regementet har sitt ursprung i det svenska Artilleriregementet som sattes upp 1636. Detta regemente delades upp i fyra mindre regementen år 1794 där Finska artilleriregementet blev nummer fyra. Regementet var huvudsakligen beläget i Helsingfors och bestod av tio kompanier. Efter Finska kriget 1808-1809 överfördes delar av regementet till Sverige och förlades i Gävle som F d finska artilleriregementet. Regementet lades ner två senare 1811 och två kompanier inordnades med Svea artilleriregemente (A1) och tre andra med Wendes artilleriregemente (A3). Dessutom bildades ett belägringskompani som inordnades i Göta artilleriregemente (A2) och sattes som besättning i Varbergs fästning. Artilleribrigaden i Finland ser sig idag som arvtagare till Finska artilleriregementet.

Ägare
Namn:                          Helsingfors stad
Adress:                         Kulturcentral, Kalevagatan 6, 00100 Helsingfors
Tfnnr:                           09 310 1060
Mail-adress:               förnamn.efternamn@hel.fi

Kostnader
Vård, skötsel/år:       –
Renovering:               –

Vårdare
Namn:                         Ägaren

Övrigt
Minnesmärket över Kungliga Finska artilleriregementet placerat på den plats där det Finska artilleriregementets huvudkasern tidigare låg. Konstnär var Gustaf von Nummers och det restes 1972 av Helsinki-Seura, HRUP Kenttätykistökerho, HRAU Tykistöosasto, SAT Kenttätykistökilta, Suomen Kenttätykistön säätiö och Tykistön perinneyhdistys. Minnesmärket består av en naturlig granithäll, h ca 110, b ca 120 och d ca 90 cm försedd med en bronsplakett.
Text: KUNINKAALLISEN SUOMEN TYKISTÖRYKMENTTI 1794-1811 KUNGL. FINSKA ARTILLERIREGEMENTET.
Stenen är i gott skick.
Informationsskylt:   Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening och SvMM.

1790 Minnesmärke över slaget vid Svensksund 

Land:                              Finland

Kommun (motsv):   Kotka stad

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:        På ön Varisaari strax söder om Kotka. Kan
också hittas under namnet Fort Elisabeth.
GPS-angivelse:           N60°26’43.33″ E26°57’19.06″

Inventerad
Namn:                          Claes och Eva Grafström
Datum:                        2014-08-19 och 2015-07-03

Historia  Slaget vid Svensksund, även kallat andra slaget vid Svensksund, var ett sjöslag mellan en svensk och rysk flotta. Det ägde rum i Svensksund (finska Ruotsinsalmi, ryska Rochensalm) utanför nuvarande staden Kotka vid Finska vikens nordöstra kust den 9 juli 1790,som en del av Gustav III:s ryska krig. Det utkämpades mellan flottor som nästan helt bestod av årdrivna fartyg (galärer, schebecker, ”skärgårdsfregatter” och kanonslupar). Det blev också det sista större sjöslaget där galärer deltog. Den svenska styrkan låg i en defensiv position vid Svensksund medan den ryska styrkan försökte anfalla och med ett slag förinta den svenska skärgårdsflottan. Det anses vara Sveriges största marina seger någonsin och var en direkt orsak till att kriget kort därefter avslutades genom ett för Sverige fördelaktigt fredsfördrag. Med tanke på antalet krigsfartyg som deltog i slaget betraktas sjöslaget också vara det allra största i Östersjöns historia Efter slaget vid Hogland tog ryssarna initiativet och spänningarna i Sverige ökade. Det första slaget vid Svensksund den 24 augusti 1789 hade slutat med ett stort svenskt nederlag. Den svenska flottan hade bara några dagar innan slaget lyckats bryta sig ut ur Viborgska viken i det som senare kallats Viborgska gatloppet. Under direkt ledning av svenske kungen Gustav III hade nu man samlat skärgårdsflottan i Svensksund utanför nuvarande staden Kotka i Finland. Den 5 juli var de årdrivna fartygen i skärgårdsflottan på plats i Svensksund. Kungen ville ta upp striden igen men många officerare motsatte sig det. Överstelöjtnant Carl Olof Cronstedt som anlänt med sin pommerska eskader stöttade kungen kraftigt och utnämndes till flaggkapten. Den ryska flottan leddes av den tyske prinsen Karl av Nassau-Siegen. Striden inleddes på flyglarna. Ryssarna sökte ett avgörande på sin vänstra flygel men svenskarna gick till motanfall och lyckades till sist vid 11-tiden bryta sig igenom med svåra ryska förluster som följd. Bland annat sänktes ryssarnas flytande batteri samt flera ryska galärer. Därefter kom man även åt att beskjuta de stora ryska fartygen i mitten som nu trängdes allt närmare varandra. Den svenska vänstra flygeln var mycket stark och vid 15-tiden lyckades den kringgå fienden genom det grunda sundet mellan Kutsalö och Lehmäsaari och anfalla den ryska högern i ryggen. Nassau begick då sitt ödesdigra misstag då han beordrade sin högerflygel att möta detta anfall. Denna rörelse i den ryska högra flygeln uppfattades som en reträtt och spred sig till de övriga ryska skeppen och förorsakade omfattande oordning i leden. Den ryska centern som var invecklad i hårda strider stod nu isolerad. Samtidigt utsattes den vänstra ryska flygeln under Slissov för ett hårt angrepp av den svenska vänstra flygeln. Den ryska flottan sköts sönder och samman och vid 16-tiden började de ryska fartygen att fly. Strider pågick tills mörkret föll. Under reträtten förliste många ryska fartyg och ett stort antal strök flagg. Svenska fartyg förföljde de flyende ryska fartygen ännu nästa morgon. De ryska förlusterna var mycket omfattande och uppgick till ca 60 fartyg, en tredjedel av flottan och cirka 9 500 man varav 6000 togs till fånga. Förlusten var en katastrof för ryssarna. Sverige förlorade endast ca 700 man i döda och sårade samt sex galärer. Den svenska segern vid Svensksund förändrade radikalt det politiska läget. De avbrutna fredsförhandlingarna kunde återupptas och fred slöts med Ryssland i Värälä i Finland den 14 augusti 1790. Kort därpå kunde den obesegrade kungen återvända till Sverige såsom “fredens återställare”.

Ägare
Namn:                                     Kotka stad
Adress:                                    PL 205, 48101 KOTKA
Tfnnr:                                      05 2341
Mail-adress:                          etunimi.sukunimi@kotka.fi

Vårdare
Namn:                                     Ägaren

Minnesmärket
Minnesmärket rest den 9 juli 1940. Konstnär är Henrik Bruun.
Text: RUOTSINSALMIN MERITAISTELUN MUITOKSI ON TÄMÄ PATSAS. PALJASTETTU TAISTELUN 150-VUOTISPÄIVÄNÄ  9 7 1940
(DETTA MINNESMÄRKE ÄR REST TILL MINNE AV SLAGET VID SVENSKSUND OCH AVTÄCKTES PÅ SLAGETS 150-ÅRSDAG 9 7 1940).
Minnesplattan avtäcktes 1990.
Text: RUOTSINSALMI 9 7 1940 SVENSKSUND
(TILL MINNET AV SJÖSLAGET VID SVENSKSUND 29.6.1990). CARL XVI GUSTAF SVERIGES KONUNG

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Svenska Finlandsfrivilligas Minnesförening och SvMM