Alla inlägg av Claes Grafström

Registerkort Nr FI10

1714 Minnessten över slaget vid Storkyro i Ylistaro 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Seinäjoki

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Ylistaron sankarihautausmaa, Kaukolanraitti
GPS-angivelse:                          N62°57’1.65″ E22°31’51.79″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2023-06-11

Historia
Slaget vid Storkyro (Napue) i Finland under stora nordiska kriget ägde rum den 19 februari 1714. Den svenske befälhavaren Armfeldt hade retirerat till byn Storkyro och inväntade ryssarna. Trots den finska vinterns hårda förhållanden fortsatte ryssarna sin offensiv.

Bakgrund
Under 1713 års fälttåg i Finland hade den ryska armén intagit större delen av landet, varvid man hade fått fäste vid Bottniska viken och började hota med eventuella landsättningar av trupper i det egentliga Sverige. Vintern 1713–1714 bestämde sig den ryska ledningen för fortsatt offensiv och återupptog stridshandlingarna.
Den svenske generalen Carl Gustaf Armfeldt hade fått befälet över trupperna i Finland i augusti 1713. Hans föregångare Georg Lybecker hade lämnat över en tom krigskassa och ett tomt proviantförråd. Finland lämnades att försvara sig på egen hand efter bästa förmåga. Armfeldts största problem var att armén riskerade att upplösas på grund av brist på mat.

Styrkeförhållanden
Styrkeförhållanden som anges för respektive sida varierar kraftigt i rysk och svensk litteratur. De ryska källorna brukar tala om att Golitsyn hade 5 588 man infanteri, 2 907 man kavalleri samt 11 regementskanoner, medan Armfeldts armé bestod av 8 000 soldater, 6 000 finska lantvärnstrupper och 8 kanoner.) E.V. Tarle talar om 5 588 infanterister, 2 907 kavallerister och ett visst antal kanoner på den ryska sidan, medan den svenska styrkan uppges ha bestått av runt 10 000 man reguljära trupper och några tusen finska lantvärnstrupper.

Svenska källor anger den svenska styrkan till 2 700 man infanteri, 1 400 man kavalleri, artilleriet enda undantaget, men troligtvis rör det sig om 7–9 artilleripjäser. De 1 000 man femmänningar som rekryterats deltog aldrig i själva slaget, utan lämnades troligtvis att vakta trossen. Samtliga regementen kom från den Finska rikshalvan av Sverige och slaget har därför i efterhand en viktig del av den finska nationella historiska bilden av en ”finska armé” som ensam försvarade Finland.

Före slaget
Den 7 februari 1714 gav sig Michail Golitsyns kår iväg mot Vasa, där Armfeldts styrkor befann sig. När Armfeldt fick kännedom om ryssarnas rörelser började han koncentrera sina styrkor till Storkyro cirka fyrtio kilometer öster om Vasa. Innan slaget hade Armfeldt dock inte lyckats samla ihop hela sin styrka. Storkyro är beläget vid floden Kyro älv på vars istäcke den ryska armén förflyttade sig. I närheten av Storkyro fanns en äng som var 2 kilometer bred och det var här som den svenska huvudstyrkan hade ställt upp sig.

Den 18 februari mötte den ryska armén en svensk förtrupp i närheten av byn Kuivila omkring fyra kilometer från Storkyro och intog den mot kvällen samma dag. När Golitsyn fick veta från tillfångatagna svenskar om hur ställningen som Armfeldt hade valt ut vid Storkyro såg ut bestämde han sig att taktiskt överlista sin motpart. I Kuivila lämnade han hälften av dragonerna (och under deras beskydd sin lätta träng), resten av armén (inklusive artilleriet) skickade han iväg över de frusna träsken längs Kyro älvs högra strand mot svenskarnas flank.

Golitsyns idé hade bara en brist, han tog inte med i beräkningen att hans soldater skulle bli tvungna att ta sig fram genom snö som nådde upp till knäna och dessutom släpa med sig kanonerna. På grund av det var det först vid middagstid den 19 februari som de första ryska regementena dök upp i närheten av Storkyroängens norra sida efter att ha tillbringat 5–6 timmar på sin marsch.

Slaget
De ryska enheternas uppdykande bringade oordning i de svenska bataljonerna som var belägna här, men ryssarna, vars kolonner var utdragna, vågade inte riskera att övergå till strid direkt efter sin marsch, vilket gav Armfeldt möjligheten att dra tillbaka sin kår söderut till åns vänstra strand.

Det taktiska initiativet övergick till svenskarna. När Armfeldt hade ställt upp det svenska infanteriet i två led gick han åter över ån och attackerade ryssarna.

Golitsyn hade även han ställt upp infanteriet i två led; det första bestod av fem bataljoner och det andra av tre. Tre dragonregementen hade han ställt bakom, på samma sätt som Vellingk vid Narva: kavalleriet skulle gå till motanfall där största faran skulle uppstå. Artilleriet hade delats upp i två delar och skyddade infanteriets flanker. De dragonregementen som hade lämnats i Kuivila fick order att utan dröjsmål ge sig av och anfalla i ryggen på den svenska armén, när den skulle bli indragen i strid med ryssarnas huvudstyrkor.

Till en början var Armfeldts anfall framgångsrikt. Den svenska infanterilinjen omfattade den ryska arméns flanker och tvingade det ryska artilleriet till reträtt. Om det svenska kavalleriet i detta ögonblick hade givit stöd åt anfallet hade Golitsyns situation kunnat bli kritisk. Men av olika anledningar (möjligen på grund av att de ryska dragonregementena närmade sig från öster) förblev det svenska kavalleriet overksamt i det avgörande ögonblicket.

Golitsyn satte nu in sin andra infanterilinje i strid och parerade svenskarnas kringgående rörelse. Även Armfeldt satte in sina infanterireserver och organiserade ett tryck mot ryssarnas flanker och deras center.

Svenskarnas övertag likviderades av ryssarnas tredje linje, det vill säga dragonerna. Nu var det ryssarna som utflankerade den svenska armén. Samtidigt anlände nu i detta avgörande ögonblick nya avsuttna dragonregementen från Kuivila och efter att ha nedkämpat det finska uppbådet (femmänningarna) kom de i ryggen på det svenska infanteriet. Golitsyns motanfall ledde till svåra förluster för svenskarna och Armfeldt gav slaget förlorat. Ryssarna vann en avgörande seger.

Till ryssarnas troféer bör tilläggas hela det svenska artilleriet, trängen med den svenska krigskassan och svenska regementsfanor. Armfeldts kår upphörde i praktiken att existera. Ryssarnas förluster blev 3 000 döda och sårade. Efter nederlaget drog sig Armfeldts styrka norrut till trakten runt Tornedalen.

Efter segern vid Storkyro fick ryssarna kontrollen över huvuddelen av Finland. Till minnet av denna seger släpptes i Ryssland en särskild medalj. I Finland minns man tiden som den stora ofreden. 

Ägare
Namn:                                            Seinäjoki seurakunta
Adress:                                           Ala-Kuljun katu 1 A, 60100 SEINÄJOKI
Tfnnr:                                             +358 6 418 4111
Mail-adress                                  seinajoki.seurakunta@evl.fi

Vårdare
Namn:               Se ägaren

Minnesmärket
Minnesplattan för slaget vid Storkyro (Napue)-slaget avtäcktes den 19 juli 2015.
Text: NAPUEN TAISTELUN 19.2.1714 YRISTAROLAISTEN UHRIEN JA SITÄ SEURANNEEN ISONVIHAN AJAN JULMUUKSISTA KÄRSINEEN KANSAN MUISTOLLE
(Till minne av Yristalos offer vid slaget vid Storkyro 19.2.1714 och den därpå följande Stora ofreden)
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr W31

2023 Veteranminnesmärke i Tingshusparken i Orsa 

Län                                            Dalarna

Kommun (motsv)               Orsa

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       I Tingshusparken intill Kyrkogatan, 50 m N Orsa kyrkas huvudingång.
GPS-beskrivning:                     N61° 7’13.41″ E14°36’49.77″

Inventerad
Namn:                                            Tomas Bornestaf
Datum:                                          2024-01-06

Historia
Upp mot hundra tusen svenska män och kvinnor, den helt övervägande delen från Försvarsmakten, har sedan 1948 verkat för fred under FN-mandat. Ur Försvarsmaktens utlandsstyrkor har 82 personer hitintills förlorat livet under tjänsten, många fler har skadats mer eller mindre svårt.

Minnesstenen i Orsa avtäcktes och invigdes vid en ceremoni i Tingshusparken på nationaldagen 2023. Initiativ till ett veteranmonument var ett medborgarförslag från veteranen Torgny Johansson. Orsa kommunstyrelse fattade till följd av detta initiativ några år senare beslut om att uppföra ett minnesmärke. Därmed finns även i Orsa en minnesplats för civila och militära deltagare i fredens tjänst.

Ceremonin öppnades av kommunfullmäktiges ordförande Anne-Marie Fröjdh. Kapten Nicklas Berglind, bataljonschef vid Dalabataljonen, ledde avtäcknings- och invigningsceremonin. I sitt tal framhöll han dem som direkt deltagit i fredsuppdragen, men betonade även hur hemmavarande familj och vänner på sina sätt också funnits med. Särskilt uppmärksammande han soldaten vid Bosnien BA 05 Jörgen Öhlund från Orsa som under tjänstgöringen i Bosnien omkom vid en trafikolycka 1996.

Ägare
Namn:                                            Orsa kommun
Adress:                                           Parkgatan 1 Orsa
Tfnnr:                                             0250–552100
Mail-adress:                                 orsa.kommun@orsa.se

Vårdare
Namn:                                            se ägaren

Minnesmärket
Minnesmärket av orsasten är tillverkat av Orsa Stenhuggeri och invigd 2023.
Text: I FREDENS TJÄNST
På en vidstående tavla finns texten: HEDRA DE VETERANER SOM GJORT EN INSATS FÖR FREDEN NATIONELLT OCH INTERNATIONELLT. MINNS DE STUPADE. 

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr X19

1953 Propellerblad mm som minne av generalen Birger Schyberg, S Trönö, Söderhamn 

Län                                            Gävleborg

Kommun (motsv)              Söderhamn

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       2,5 km SV Trönö gamla kyrka vid Tannsjöns östra strand.
GPS-angivelse:                          N61°22’20” E16°50’36”

Inventerad
Namn:                                            Jan-Olof Strandberg
Datum:                                          2023-08-15

Historia
Generalmajor Birger Schyberg flög den 4 juni 1953 med en SK 16 från Stockholm till Norrbottens flygkårbas i Luleå. Efter en mellanlandning på Hälsinge flygflottilj F 15 i Söderhamn startar han sin resa mitt på dagen. I trakten av Trönö uppstår motorstörningar. Vädret är ogynnsamt och radiokontakten med F 15 är bruten.  Personer i Trönö ser och hör planet komma in på låg höjd med hackande motor, man hör en smäll – allt blir tyst. Kontakt tas med F 15.

Troligen har ett försök att nödlanda misslyckats och planet slår ned i skogsbrynet vid sjökanten. Eftersök igångsätts av personal från flottiljen och personer ur ortsbefolkningen. Anders Johan Svensson från Orsten hittar flygplansvraket. Birger Schyberg sitter död, fastklämd på förarplatsen.

Birger Schyberg var en mycket rutinerad flygofficer med lång och omfattande flygtjänst. Han utnämndes till fänrik 1918 på Södermanlands regemente och 1928 till löjtnant i Flygvapnet. Birger Schyberg var den förste chefen för Södermanlands flygflottilj F 11 Nyköping och var den drivande kraften under uppsättandet av flottiljen under de svåra åren 1941–1945.
1945–51 var han chef för Fjärde Flygeskadern E 4 med stab i Stockholm. 1948 utnämndes han till generalmajor. Från 1951 var han inspektör och chef för Luftbevakning. Det var i denna befattning som han den 4 juni 1953 omkom.

Birger Schyberg deltog i räddningsarbetet efter det att italienaren Umberto Nobile med sitt luftskepp Italia kraschat på isen under sin färd mot Nordpolen den 25 maj 1928. Med löjtnanten Einar Lundborg som pilot och löjtnant Birger Schylander som navigatör räddar man Nobile. Vid ett försök en dag senare att rädda ytterligare personer från luftskeppet havererar Lundborg. Några veckor senare genomför Birger Schyberg nu som pilot en ny insats och kan rädda Lundborg. Övrig personal från luftskeppet räddas senare av en rysk isbrytare.

Ägare
Namn:                                            Ingen

Vårdare
Namn:                                            Oklart, utreds

Minnesmärket
Minnesmärket består av ett propellerblad från det havererade planet med inskrift.
Text på propellerbladet: BIRGER SCHYBERG 19 4/6 53
Informationsskylt: Nej 

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

 

Registerkort Nr Ö48

2022 Veteranminnesmärke i Hermelinsparken i Luleå 

Län                                            Norrbotten

Kommun (motsv)            Luleå

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Hermelinsparken, Luleå
GPS-angivelse:                           N65°34’57.63″ E22° 8’16.58″

Inventerad
Namn:                                            Ej inventerad
Datum:

Historia
För drygt sextio år sedan flögs den första svenska truppen till en fredsbevarande insats i en internationell konflikthärd utanför Europa. 1956 drog en bataljon på den blå FN-hjälmen och tog de första nervösa stegen ut i ett farligt och vanskligt uppdrag. De har under ett halvsekel följts av närmare 100 000 andra män och sedermera även kvinnor som deltagit i insatser i Gaza, Libanon, på Cypern, i Kongo, Liberia, före detta Jugoslavien och Afghanistan. För att minnas dessa insatser under världssamfundets flagga har under de senaste åren minnesstenar satts upp i ett antal städer runt om i Sverige.

Ägare
Namn:                                            Luleå kommun
Adress:                                           Luleå kommun, 971 85 LULEÅ
Tfnnr:                                             0920-453000
Mail-adress                                  lulea.kommun@lulea.se

Vårdare
Namn:                                            Se ägaren

Minnesmärket
Den 29 maj 2022 hölls en högtidlig ceremoni i Hermelinsparken Luleå, där Försvarsmakten tillsammans med länsstyrelsen och Luleå kommun uppmärksammade de veteraner som tjänstgjort för fred. I år riktades särskild uppmärksamhet mot de veteraner som tjänstgjorde vid UNFICYP 1964-1993.

Ceremonin inleddes med en överflygning av fyra Jas Gripen. Hemvärnets Musikkår fanns på plats och det bjöds även på parad, kransnedläggning och korum med flottiljens pastor Staffan Klingert. Därefter invigdes den minnessten som rests i parken och som initierats genom ett medborgarförslag till Luleå kommun. Invigningen förrättades av Norrbottens landshövding Lotta Finstorp, som i sitt tal hyllade alla de kvinnor och män som arbetar för fred och stabilitet.
– Vi behöver värna de demokratiska värdena, varje dag. Den här minnesstenen ska vara en plats för att hedra alla de som bidragit till det arbetet, sade hon.

Luleås kommunalråd Carina Sammeli var en av de som deltog vid invigningen. Hon talade bland annat om vikten av beredskap, i den oroliga tid som vi just nu befinner oss i.
– Vi arbetar varje dag för att skapa en robust och hållbar organisation och vi är glada över det fina samarbetet vi har med Försvarsmakten. Den här minnesstenen är ett tack från Luleå kommun. Vi hoppas att den ska bli en betydelsefull samlingsplats för Luleåborna, för att hylla och minnas alla de som tjänstgjort för fred och säkerhet.

Text: HEDRA DE VETERANER SOM GJORT EN INSATS FÖR FREDEN, MINNS DE SOM STUPADE
Informationstavla: Nej 

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr X09

1901 Minnessten över Hälsinge regementes Järvsö kompani i Järvsö 

Län                                            Gävleborg

Kommun (motsv)               Ljusdal

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Väg 83 tre km söderut från Järvsö, Kramstatjärnsvägskälet, vidare 275 m längs Kramstatjärnsvägen västerut. I vägskälet står minnesstenen
GPS-angivelse:                           N61°41’40.91″ E16° 9’15.83″

Inventerad
Namn:                                            Tomas Bornestaf
Datum:                                          2023-07-21

Historia
Minnesstenen är rest i vägskälet vid tidigare kronohemmanet Kramsta1:12 Köhlers i Järvsö socken. Det var bostället för chefen för Järvsö kompani från 1816. Det tidigare chefsbostället, mellan 1694 och 1816, var beläget N Kramstabäcken 500 m NNV om bostället från 1816. Förändringen skedde genom lantmäteriförrättning i oktober 1816 avseende ägarbyte. Det gamla ”Charactershuset” var otjänligt och en ny byggnad kunde uppföras på en fastighet vid Kramsta.

Invid bostället från 1816 fanns Järvsö kompanis Kramstaläger – med trossbod och samlings- och övningsplats. Kompaniet hade även en samlingsplats i Offerbergs by i Undersvik. Kompaniets soldater var förlagda med 54 soldater i Järvsö socken, 47 i Ljusdals socken, 39 i Färila socken, 2 i Los socken och 8 Yttre Hogdals socken.

Över en av soldaterna från Färila, 107 Jonas Borg 1759 – 1834, är en minnessten rest i Färila. Se vidare under registerkort X 05. 

Ägare
Namn:                                            Järvsö sockens storskifteslag
Adress:                                           c/o Persson, Nordsjö Fallbacksvägen 41 B, 827 54 Järvsö
Tfnnr:                                             07020615281
Mail-adress

Vårdare
Namn:                                            De boende kring Kramsta sköter platsen för stenen

Minnesmärket
Sten av ljus granit med svart text 2,3 m hög. Minnesmärket restes 1991 av Järvsö sockens storskifteslag. Ordföranden Carl Henric Bergman hälsade det dryga hundratalet närvarande välkomna till invigningen den 29 september. Stenen avtäcktes gemensamt av chefen för Hälsinge regemente överste 1. Folke Ekstedt och initiativtagaren Olle Olsson-Brink – författare till boken ”Järvsö indelta kompani och Kramsta läger” utgiven 1988. Ceremonin hade föregåtts av en välbesökt högmässa i Järvsö kyrka.
Text: KRAMSTA LÄGER 1694 – 1901 MÖTESPLATS FÖR JÄRVSÖ KOMPANI AV KUNGL HÄLSINGE REGEMENTE TILL MINNET AV KOMPANIET DESS INDELTA SOLDATER OCH DESS FOSTERLÄNDSKA GÄRNING – I FRED SOM I OFRED – RESTES DENNA STEN ÅR 1991 AV JÄRVSÖ SOCKENS STORSKIFTESLAG
Informationsskylt: Nej

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

 

Registerkort Nr DE14

1706 Minnessten över Karl XII förläggning i Nechern 

Land                                               Tyskland

Kommun (motsv)                   Weissenberg

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Åk Weissenberger Strasse ( S111) västerut, passera byn Nechern ca 1 km.  Vid Thielau bruk kör igenom bruket och fortsätt tills bilvägen slutar (7-800 meter). Fortsätt till fots längs traktorspåret 400 meter
GPS-angivelse:                           N51°11’51.37″ E14°35’21.73″ 

Inventerad
Namn:                                            Alf Sandqvist och Lene Doverholm
Datum:                                          2024-09-10

Historia
Karl XII vann en stor och förkrossande seger i Fraustadt i nuvarande Polen 13 februari 1706. Sex månader senare slöts freden i Altranstädt strax väster om Leipzig. Under denna förflyttning på dryga 400 km stannade Karl XII, oklart hur länge, med sina trupper i Nachern för vila och återhämtning.

Ägare
Namn:                                            Stadt Weissenberg
Adress:                                           August-Bebel-Platz 1, 02627 Weißenberg
Tfnnr:                                             +49 035876 4400
Mail-adress                                  info@stadt-weissenberg.de

Vårdare
Namn:                                            se ägaren

Minnesmärket
Minnesmärket restes 1810 men flyttades ungefär 500 meter till nuvarande plats så sent som 2014. Stenens inskriptioner är på latin på alla fyra sidor. Tre sidor är relativt enkla men den fjärde sidan kämpar de lärde med.
Text:
Informationsskylt: Nej

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr DE13

1646 Minnessten över slaget vid Totenhöhe i Frankenberg, Eder 

Land                                             Tyskland

Kommun (motsv)               Frankenberg/ Eder

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       I den N delen av Frankenbergs bebyggelse finns en P-plats vid ett skogsparti. En skogsväg går ca 500 m svagt uppför till minnesstenen. Lätt att hitta.
GPS-angivelse:                           N 51 04 23, E 08 47 06 

Inventerad
Namn:                                            Alf Sandqvist och Lene Doverholm
Datum:                                          2024-09-04

Historia
Under det trettioåriga kriget så ägde ett mindre slag rum vid Frankenberg mellan kejserliga (Hessen-Darmstadts) trupper och Hessen-Kassels svenska armé den 20 november 1646. De kejserliga var ca 3000 och de svenska ca 4000. De svenska trupperna segrade och tillfogade fienden runt 500 förluster och 7-800 tillfångatagna.

Ägare
Namn:                                            Frankenbergs kommun
Adress:                                           Obermarkt 7-13, 35066 Frankenberg
Tfnnr:                                             +49 06451 505-0
Mail-adress                                  info@frankenberg.de

Vårdare
Namn:                                           Se ägaren

Minnesmärket
Den ursprungliga stenen på platsen är oklart när den restes. 1904 restes nuvarande sten av gråwacke med en metallplatta med datum för striden. I maj 1932 invigdes ett skydd för vandrare bredvid stenen i form av en ”timmerstuga”.
Text på en inlagd platta: 20 NOV 1646
Informationsskylt: Nej

 

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr DE10

1634 Schwedenstein auf dem Steigerkopf, Edenkoben 

Land                                             Tyskland

Kommun (motsv)               Stadt Edenkoben

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Från Edenkoben tag Klosterstrasse. Fortsätt i 11km till P-plats. Gå till fots uppför höjden Steigerkopf och följ märkningen ca 1km.
GPS-angivelse:                           N49°17’53.23″ E8° 1’13.15″ 

Inventerad
Namn:                                            Alf Sandqvist och Lene Doverholm
Datum:                                          2024-09-06

Historia
Minnesstenen är tillägnad de svenska trupperna som stred i trettioåriga kriget under befäl av hertig Bernhard av Saxen-Weimar. Efter det avgörande nederlaget i slaget vid Nördlingen den 6 september 1634 flydde den svenska armén under hertig Bernhard av Sachen-Weimar till Alsace. Detta markerade slutet på svenskarnas hegemoni i Övre Tyskland d v s Tyskland söder om Main. Varför retirerade man just denna plats?

Detta berg valdes ofta som bas beroende på dess storlek, dess svåra tillgänglighet, storleken på ytan, som är idealisk för att bygga försvar och truppläger, och läget som täcker vägarna mot Kaiserslautern.

Schwedenstein utgör den äldsta militärhistoriska bakgrunden vid Steigerkopf.

Schwedenstein från trettioåriga kriget har inte något samband med de två andra minnesstenarna som är från det första koalitionskriget cirka 150 år senare. Det finns dock en koppling genom ”Gustav Adolf-kulten” i Tyskland i slutet av 1800-talet och därmed till den period då minnesmärkena vid Steigerkopf byggdes. Den svenske kungen Gustav II Adolf passade in i den preussisk-protestantiska bilden av den tyska nationalstaten på den tiden.

Ägare
Namn:               Edenkoben kommun
Adress:              Weinstrasse 86, 67480 Edenkoben
Tfnnr:                +49 6323 3811
Mail-adress     rathaus@edenkoben.de

Vårdare
Namn:               Se ägaren

Minnesmärket
Schwedenstein är ett nästan rektangulärt, vertikalt placerat sandstensblock. Mindre platta sandstensplattor omger monumentets bas. Den restes 1895 samtidigt med Påfågelmonumentet och Österrikemonumentet.
Schwedenstein är inte något imposant monument. Övriga två monument på platsen är ”värdigare”. Edenkoben kommun omhändertar monumenten från det första koalitionskriget varvid Schwedenstein kommer med av bara farten.
Text: SCHWEDENSTEIN
Informationsskylt: Nej

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr DE09

1634 Minnessten över slaget vid Nördlingen 

Land                                             Tyskland

Kommun (motsv)               Nördlingen

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Tag väg 466 söderut från Nördlingen i ca 6-7 km. Sväng österut, passera Ederheim och fortsätt ca 3-4 km. Följ pilarna mot UNESCO Geopark som är samgrupperad med minnesmärket.
GPS-angivelse:                           N48°48’16.00″ E10°29’41.30″ 

Inventerad
Namn:                                            Alf Sandqvist och Lene Doverholm
Datum:                                          2024-09-07

Historia

Efter segern i slaget vid Lützen kunde svenskarna inte följa upp densamma på grund av Gustav II Adolfs död. Den kejserliga armén fick tillbaka stridsviljan. De stod i augusti 1634 utanför Nördlingen som hölls av protestanterna. Det var kung Ferdinand III av Ungern och Böhmen och fältherren Matthias Gallas som belägrade Nördlingen med en armé på ca 34 000 man.
Den protestantiska armén, under hertig Bernhard av Sachsen-Weimar och fältmarskalk Gustav Horn, var på ca 25 000 man.

Horn gick till anfall på högra flygeln medan Hertig Bernhard höll fronten och tryggade Horns återtågsväg. Horns anfall misslyckades och trupperna råkade i oordning.

Gallas grep tillfället och anföll över hela fronten. Nederlaget för de protestantiska trupperna var katastrofalt. Horn tillfångatogs och armén förlorade 12 000–14 000 man. Nederlaget vid Nördlingen bröt den svenska dominansen i Tyskland.

Ägare
Namn:               Minnesmärket är samlokaliserat med Unescos Geo Park. Området som sådant sköts av Geo Parken. I Nördlingens museum, som sköter minnesmärket, finns en modell av slaget.
Adress:              Vordere Gerbergasse 1, 86 720 Nördlingen, Tyskland

Tfnnr:                +49 9081 84810
Mail-adress     stadtmuseum@noerdlingen.de
Vårdare
Namn:               Geo-Park och Nördlingens museum i samverkan.

Minnesmärket
Minnesmärket ligger på en öppen höjd och är synligt från långt håll. Det utgörs av ca 4 meter hög ”avhuggen” konisk stenkonstruktion. På stenens västra sida sitter en metallplatta med nedanstående text. På den södra sidan sitter en informationstavla.
Text: AM DIESER HÖHE WARD AM 6.SEPTEMBER 1634 DIE DENKWÜRDIGE U. FOLGENREICHE SCHLACHT BEI NÖRDLINGEN ENTSCHIEDEN.

 

 

 

 

Informationsskylt: Ja

 

 

 

 

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr DE04

1631 Minnesmärket Schwedensäule från övergången av Rhen vid Riedstadt-Erfelden 

Land                                             Tyskland

Kommun (motsv)                 Riedstadt kommun

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                      4,5 km V korsningen väg 44-Rheinstrasse
GPS-angivelse:                          N49°49’22.67″ E 8°24’52.86″ 

Inventerad
Namn:                                            Alf Sandqvist och Lene Doverholm
Datum:                                          2024-09-05

Historia
Övergången av Rhen och den efterföljande striden under kung Gustav II Adolf ägde rum den 7 december 1631. Gustav II Adolf var på väg till det ”rika”Mainz  och passerade genom Erfelden. Han ville där korsa Rhen. Enligt en uppgift hade dock de fientliga spanska trupperna S om Rhen tidigare förstört alla båtar för att stoppa den svenska armén i dess frammarsch. Men Gustav II Adolf lät inte en så liten sak stoppa honom och beordrade snabbt att stadens ladugårdsdörrar skulle tas ner så att trupperna kunde korsa den då cirka 300 meter breda Rhen. De svenska trupperna segrade i den efterföljande striden och gick vidare mot Mainz, som de erövrade en kort tid senare.


Från Läckö slott

Ägare
Namn:               Riedstadt Kommun
Adress:              PO Box 1265, 645 69 Riedstadt
Tfnnr:                06158 181-0
Mail-adress     info@riedstadt.de

Vårdare
Namn:               Se ägaren

Minnesmärket
Efter erövringen av Mainz gav den svenske kungen byggmästaren Mathaeus Staud, som bodde i Frankfurt am Main, i uppdrag att planera och bygga en kolonn vid platsen för Rhenövergången. Så skapades 1632 ett av de äldsta, fortfarande intakta monumenten från trettioåriga kriget i naturreservatet Kuhkopf-Knoblochsauhei

Längst upp på obelisken sitter ett lejon på bakbenen med hjälmförsett och krönt huvud . Det är Gustav II Adolfs heraldiska djur, som också har gått till historien som midnattslejonet. Från 1632 till 1834 finansierade den svenska statskassan bevarandet av kolonnen. Under denna period måste den svenska kolonnen säkras två gånger från Rhens stigande vattennivå. Monumentet flyttades sista(!) gången 1706 av Karl XII till nuvarande plats.

I mars 1945 beskjuter soldater från ockupationstrupperna den svenska kolonnen. Lejonet föll ner och blev helt förstört. Först 1950 kunde kolonnen återställa.
Informationsskylt: Nej

Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten