Kategoriarkiv: Registerkort

Registerkort Nr FI112

1808 Minnessten över soldaterna i slaget vid Toivala, Siilinjärvi

 Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Siilinjärvi

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Virtasalmentie 2, 709 10 Vuorela
GPS-angivelse:                          N62°58’26.15″ E27°42’5.86″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2026-08-14

Historia
Försvaret av Toivala bestod av en serie militära operationer under finska kriget 1808–1809 mellan svenska och ryska styrkor under sommaren och hösten år 1808 vid Toivala, norr om Kuopio.

Bakgrund
Mot slutet av maj månad hade ryssarnas ställning i Finland försämrats avsevärt. I öst hade 5. brigadens fälttåg och erövring av Kuopio rensat den delen av landet ifrån ryska styrkor. I väst stod Nikolaj Rajevskijs armé framför en större svensk armé medan stora ryska styrkor behövdes för att vakta den södra kusten. Därav sändes 11000 man till Finland för att förstärka arméerna. 7500 man under befäl av Michail Barclay de Tolly skickades till Savolax medan resten fördelades vid resterande områden. De ryska styrkornas överbefälhavare, Fredrik Vilhelm von Buxhoevden, upplade en plan i vilken de Tolly skulle inleda en offensiv mot Kuopio. Om den svenska huvudarmén i väst inleder en offensiv mot Rajevskij ska 3000 man stanna i öst medan resten av Barclay de Tollys armé marscherar till Rajevskijs understöd.

Chefen för 5. brigaden, Johan August Sandels, var väl medveten om att hans offensiv i östra Finland inte kunde pågå under en längre tid och hade därför förberett att hålla stånd vid Toivala. Vid denna ort hade han därför samlat resurser och förråd. Ryssarnas offensiv upptäcktes av Carl Wilhelm Malm, som med 300 man marscherade mot , och han befalldes då att omedelbart återvända. Barclay de Tollys offensiv gick inledningsvis långsamt då partigängare störde hans verksamhet vilket fick honom att överskatta 5. brigadens storlek och röra sig med mer försiktighet. Vid Jorois uppehöll 300 man under befäl av Berndt Adolf Grotenfelt en 2000 stark rysk styrka i två dagar efter vilket offensiven fortsatte. Gustaf Fahlander hade vid denna tid övermannat en rysk styrka vid Koivisto och erövrat deras förråd. Ryssarnas offensiv resulterade dock i att han blev avskuren ifrån sin kontakt med resten av den 5. brigaden. För att kunna återvända fick hans män ro över sjöar och ibland dra båtarna över näs efter vilket de vandrade genom skogar, ödemark och bottenlösa kärr innan de mirakulöst kom tillbaka. Sandels trupper samlades vid Henriksnäs för att göra motstånd men då ryssarna inledde en kringgående rörelse drog han sig till Kuopio och rodde över till Toivala.

Försvaret
Efter att 5. brigaden framkommit till Toivala rådde inte overksamhet. Sandels fick snart information om att ryssarna inväntade en transport av livsmedel och förråd. Han bestämde direkt att denna transport skulle erövras och han bestämde även att vid samma tid anfalla ryssarna vid Kuopio.

Första landstigningen vid Kuopio
Den 25 juni förbereddes en landstigning med 600 man och 4 kanoner. Dessa delades i två avdelningar, den ena under befäl av Gustaf Adolf Arnkihl och den andra, i vilken Sandels fanns med, under befäl av Carl Ulrik Schildt. Schildts avdelning landade omkring 21:00 öster om Kuopio och drev de ryska styrkorna in i en närliggande skog. Dessa erhöll dock förstärkningar och trängde tillbaka svenskarna, vilka då återvände till Toivala. Arnkihls avdelning landade norr om Kuopio där de mötte 150 man och 1 kanon. Ett anfall, lett i fronten av Jakob Henrik Zidén, erövrade kanonen och fienden flydde. Även här erhöll ryssarna dock förstärkningar vilka trängde tillbaka svenskarna.

Konsekvenser
Vid denna tid fanns endast 3000 man i Kuopio medan resten under befäl av Barclay de Tolly skulle understöda Rajevskij. De djärva anfallen ledde dock till att ryssarna överskattade 5. brigadens storlek och de soldater som marscherat västerut återvände till Kuopio. Detta fick extremt stora konsekvenser eftersom det berövade Rajevskij flertalet soldater och tillät svenska huvudarmén att inleda en offensiv vilket förlängde kriget med flera månader.

Andra landstigningen vid Kuopio.
Kort efter den första landstigningen bestämde sig Sandels för att genomföra en till. Målet med detta var att dra Barclay de Tollys uppmärksamhet och fånga de ryska styrkorna på Kelloniemi udde samt deras båtar och kanoner. I syfte att undersöka ryssarnas ställning skickades därför Johan Jacob Burman och ett antal andra officerare för att överlämna brev och undersöka stranden. Planen var att 150 man med 2 kanoner under befäl av Grotenfelt ska anfalla Kuopio för att avleda fienden. Vid samma tid ska 100 man med 2 kanoner under befäl av Burman anfalla Kelloniemi udde för att dra fienden till sig medan 240 man under befäl av Johan Otto Söderhjelm ska landa på Kettulanlaks norr om Kelloniemi och 500 man med 2 kanoner under befäl av Duncker landa på en udde söder om Likolaks.

Svenskarna rodde ut klockan 23:00 den 30 juni medan anfallet inleddes klockan 01:00 den 1 juli. Grotenfelt anföll Kuopio men fick återvände då elden var för stark och kanonbåtarna skadades. Burman och Söderhjelm anföll även vid rätt tid men eftersom Duncker inte ankom med stöd blev de drivna tillbaka. Duncker var försenad eftersom han rensade stranden ifrån fiender. När han väl landade blev han snabbt övermannad av de ryska styrkorna och tillbakakastad. Även om anfallet misslyckades ledde det till av ryssarna överskattade 5. brigadens storlek och företagsamhet.

I längden ansåg Sandels att ställningen vid Toivala var ohållbar och forslade därför större delen av sina förråd till Palois, Idensalmi och Pulkkila. Verksamheterna avstannade vid Toivala med och bestod mest av mindre räder och sjöstrider, vilket fortsatte under de nästkommande månaderna. Under samma tid fördes ett partigängarkrig i Karelen, vilket skyddade 5. brigadens flank.

Mot slutet av september hade alltfler ryska styrkor anlänt till Karelen och Sandels beslutade därför att tiden var inne för att lämna ställningen, vilket han genomförde morgonen den 30 september. Han skulle inta sin ställning vid Palois, men i enlighet med stilleståndet i Lochteå den 29 september tvingades han fortsätta bortom Idensalmi.

Följder
Försvaret av Toivala bevisade sig vara en av de viktigaste svenska framgångarna under kriget. Genom att hålla sin ställning och få ryssarna överskatta storleken av 5. brigaden kunde Sandels dra ryska styrkor som annars kunnat användas effektivare vid andra områden. Det förlängde kriget med flertalet månader.

Ägare
Namn:                                            Siilinjärvi kommun
Adress:                                           PL 5, 718 01 Siilinjärvi
Tfnnr:                                             +358 17 401 111
Mail-adress                                  kirjaamo@siilinjarvi.fi

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Monumentet, som avtäcktes 1933, ritades av arkitekten Väinämö Killinen.

Text: VUODEN1808 TOIVALAN SANKARIEN MUISTOLLE
(TILL MINNE AV TOIVALAS HJÄLTAR ÅR 1808)

Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr PL08

1630 Minnestavla över freden i Oliwa, Gdansk 

Land                                         Polen

Kommun (motsv)              Gdansk

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                      Biskupa Edmunda Nowickiego 3, 80-330 Gdańsk, Polen
GPS-angivelse:                         N54°24’39.31″ E18°33’31.12″

Inventerad
Namn:                                            Peter Björkman
Datum:                                          2026-09-14

Historia

Rummet där avtalet unertecknades

Efter 4 år och 9 månaders krig mellan Polen och Sverige hade förhandlingar om fred påbörjats den 7 januari 1660. Sverige behövde fred för att kunna utkämpa sina övriga konflikter, främst mot Ryssland och Danmark medan det polska riket var utmattat och förhärjat efter krig mot Ryssland och Sverige.

I förhandlingarna deltog å ena sidan Sverige och å andra sidan Danmark, Polen, Tysk-Romerska kejsaren och Brandenburg. Dessa länder hade alla motstridiga uppfattningar om vart förhandlingarna skulle leda. Som medlare tjänstgjorde Frankrikes delegation under ledning av ambassadören i Polen Antoine de Lumbres.

De olika delegationerna satt i skilda rum och de olika förslagen skickades emellan dessa genom en klostergång i vilken en minnessköld senare sattes upp. Antoine de Lumbres satt själv i Sala pokoju Oliwskiego som nu är ett minnesrum och där ett bord förvaras på vilket det slutliga fredsavtalet undertecknades den 3 maj 1660.

I fredsvillkoren med Polen avstod Johan II Kasimir av Polen för sig och sina efterkommande alla anspråk på den svenska kronan samt avträdde till Sverige norra Livland samt Estland och Lettland.

I fredsvillkoren med den tysk-romerska kejsaren återgav denne åt Sverige de av hans trupper i Svenska Pommern och Mecklenburg besatta platserna.

I fredsvillkoren med kurfursten av Brandenburgerkände Sverige kurfurstens suveränitet som hertig av Ostpreussen.

Svenska kommissarier vid fredsförhandlingarna var Magnus Gabriel de la Gardie, Bengt Oxenstierna, Christopher Carl von Schlippenbach samt presidenten i hovrätten över Pommern och Rügen Andres Gyldenklou. 

Ägare
Namn:                                            Gdanski Theologogical seminarium Duchowne
Adress:                                           Biskupa Edmunda Nowickiego 3, 80-330 Gdańsk, Polen
Mail-adress                                  sekretariat@gsd.gda.pl

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
En minnestavla efter freden sattes upp i norra klostergången, kruzganek potnocny. Detta skedde på initiativ av abbot Alexander Kesowski som var abbot i Oliwa 1641- 1667 och som tjänstgjorde som värd för fredsförhandlingarna.
Text (översatt från latin via tyska): EN FRED SOM FÖR EVIGT SKALL BESTÅ, MELLAN DEN POLSKA STATEN OCH DESS ALLIERADE, DEN HELIGA KEJSERLIGA MAJESTÄTET OCH DEN LYSANDE KURFURSTEN AV BRANDENBURG, PÅ ENA SIDAN, OCH SVERIGES RIKE PÅ DEN ANDRA, GENOM FÖRMEDLING AV DEN HÖGE KRISTNE KONUNGENS SÄNDEBUD
UNDER HANS HELIGHET PÅVEN ALEXANDER VII:S REGERING, UNDER DEN ROMERSKA KEJSAREN LEOPOLD I:S REGERING OCH UNDER KONUNG KAZIMIERZ IV:S REGERING I POLEN SLÖTS I OLIWA UNDER DEN VÖRDNADSVÄRDE ABBOTEN ALEXSANDER KESOWSKI, DEN 3 MAJ PÅ DEN HELIGE PÅVEN ALEXANDERS FESTDAG ÅR 1660
Informationsskylt: Nej

Peter Björkman
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr FI114

1808 Minnesmärke över slaget vid Virta bro, Idensalmi 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Idensalmi

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       70 m OSO korsningen Ouluntie-Ylemmäisentie
GPS-angivelse:                          N63°35’42.74″ E27° 9’38.33″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2026-08-14

Historia
Slaget vid Virta bro var ett slag under finska kriget 1808–1809. Slaget stod mellan svenska och ryska styrkor den 27 oktober 1808 vid Virta bro, norr om Idensalmi.

Efter slaget vid Oravais hade överste Johan August Sandels dragit sig tillbaka till Idensalmi och byggde där upp en försvarsställning vid Virta bro. Till sitt förfogande hade han 1 200 soldater ur Savolaksbrigaden. Framför bron fanns endast en förpost. Virta bro var 120 meter lång. Bakom bron hade Sandels grupperat en halvbataljon ur Savolaks jägare. Huvudstyrkan låg länge bak på den västra stranden, beredd att slå till när ryssarna gått över strömmen. Det svenska artilleriet kunde beskjuta ryssarna när de passerat bron. Kajana bataljon och Vasa regemente väntade bakom det egna artilleriet för ett motanfall. Ännu längre norrut fanns ytterligare två bataljoner ur Västerbottens- och Österbottens regementen. Vid 12-tiden den 27 oktober 1808 går ryssarna till anfall med 6 000 man och minst 17 kanoner. Vid 16-tiden hade 6 ryska bataljoner kommit över bron och rykte fram i en mycket trång gruppering mot kanonerna på Linna. Sandels väntade kallblodigt på rätt tillfälle för att beordra ett motanfall. Ryssarna som kom i oordning mötte plötsligt hela den svenska infanteristyrkan som anföll med fällda bajonetter och gevärssalvor. Först stormade Vasa regemente och Savolaks jägare. I denna grupp fanns kända officerare som Fahlander, Duncker och Malm. I striden stupade den tappre löjtnant Zidén vid Vasa regemente. Trots att den ryska styrkan var mångdubbelt större försvarade sig den svenska styrkan med oerhörd tapperhet. I svår trängsel försökte nu ryssarna ta sig tillbaka över bron. Ryssarna stupade i högar. Många drunknade också i strömmen. Först när mörkret inföll avslutades striden. Minst 800 ryssar stupade i slagen, bland dem tsarens vän, furst Dolgoruki. Sandels hade också stora förluster. Både Vasa regemente och Västerbottens livbataljon förlorade minst 20% av sin numerär. Sandels var därefter tvungen att utrymma försvarsställningen och gå norrut mot Uleåborg. I Uleåborg utnämndes Sandels sen till generalmajor för sina insatser.
I november fick brigaden förstärkning med en bataljon ur Livgrenadjärregementet under befäl av kapten Gyllenskiöld. Med nattliga marscher genom väglös terräng planerade Sandels att slå ut ryssarnas förbindelser. Eventuellt tänkte man återta Virta bro och slå ut ryssarna högkvarter norr om bron. Den 10 november 1808 närmar sig Duncker de ryska förläggningarna. De upptäcks av en rysk förpost som öppnar eld. Trots detta går Malm till anfall med fällda bajonetter. Det uppstår förvirring i ryska leden och den ryska bataljonen lägger ned vapnen. En av svenskarnas avdelningar tar sig ända fram till Virta bro. Efter tre timmars strid måste dock Duncker dra sig tillbaka. Båda sidor förlorade cirka 200 man. Detta blev Savolaksbrigadens sista strid på finsk jord. Strax därefter utrymdes Finland.

Ägare
Namn:                                            Idensalmi stad (Iisalmen kaupunki)
Adress:                                           PL 10/Pohjolankatu 14, 741 01 IISALMI
Tfnnr:                                             +358 40 350 4217
Mail-adress                                  kirjaamo@iisalmi.fi

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Skulptören Seppo Kalliokoski och träsniderikonstnären Erkki Rytkönen skapade konstverket som är inspirerat av Sven Duva i Fänrik Ståls sägner och avtäcktes 18 augusti 2001.

Text: KOLJONVIRRAN TAISTELIJA (VIRTAS KÄMPAR)
NOIN SUOMALAINEN TAISTELEE, SE VASTA SOTURI.
(DET KAN MAN KALLA EN SOLDAT, SÅ SKALL EN FINNE SLÅSS!)
J L RUNEBERG
18.8.2001
SEPPO KALLIOKOSKI ERKKI RYTKÖNEN
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr D518

1945 Gravsten över flygkadetten Ted Hagberg på Gamla kyrkogården, Strängnäs 

Län                                            Södermanland

Kommun (motsv)               Strängnäs

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Gamla kyrkogården, Strängnäs
GPS-angivelse:                          N59°22’12.06″ E17° 2’3.99″

Inventerad
Namn:                                           Kyrkogårdsförvaltningen
Datum:                                         2026-09-08

Historia
Under övning i kurvstrid har flygplanet (J 22) gått i 45 graders dykning ner i marken. Flygförararen kadetten Ted Edmund Gabriel Hagberg, F 9, omkom vid nedslaget och flygplanet splittrades totalt. Hagberg var troligen medvetslös på grund av syrgasbrist.

Ägare
Namn:                                            Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö
Adress:                                           Biskopsgränd 2, 645 30 Strängnäs
Tfnnr:                                             0152 24 500
Mail-adress                                  strangnas.domkyrkoforsamling@svenskakyrkan.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Jordfästningen ägde rum i Norra Krematoriet den 20 december 1945. Läs om ceremonin längst ner på sidan https://www.svd.se/arkiv/1945-12-21/SVNY/11
Gravsättning skedde den 28 december på Gamla kyrkogården i en familjegrav.
Text: FLYGKADETT TED HAGBERG   *17/3 1925   † 11/12 1945
Informationsskylt: Nej 

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr FI113

1808 Minnessten över Sandels och slaget vid Virta bro, Idensalmi 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Idensalmi

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       300 m NO korsningen väg 27-Kiuruvedentie
GPS-angivelse:                          N63°36’26.13″ E27° 9’32.20″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2026-08-14

Historia

Slaget vid Virta bro var ett slag under finska kriget 1808–1809. Slaget stod mellan svenska och ryska styrkor den 27 oktober 1808 vid Virta bro, norr om Idensalmi.

Efter slaget vid Oravais hade överste Johan August Sandels dragit sig tillbaka till Idensalmi och byggde där upp en försvarsställning vid Virta bro. Till sitt förfogande hade han 1 200 soldater ur Savolaksbrigaden. Framför bron fanns endast en förpost. Virta bro var 120 meter lång. Bakom bron hade Sandels grupperat en halvbataljon ur Savolaks jägare. Huvudstyrkan låg länge bak på den västra stranden, beredd att slå till när ryssarna gått över strömmen. Det svenska artilleriet kunde beskjuta ryssarna när de passerat bron. Kajana bataljon och Vasa regemente väntade bakom det egna artilleriet för ett motanfall. Ännu längre norrut fanns ytterligare två bataljoner ur Västerbottens- och Österbottens regementen. Vid 12-tiden den 27 oktober 1808 går ryssarna till anfall med 6 000 man och minst 17 kanoner. Vid 16-tiden hade 6 ryska bataljoner kommit över bron och rykte fram i en mycket trång gruppering mot kanonerna på Linna. Sandels väntade kallblodigt på rätt tillfälle för att beordra ett motanfall. Ryssarna som kom i oordning mötte plötsligt hela den svenska infanteristyrkan som anföll med fällda bajonetter och gevärssalvor. Först stormade Vasa regemente och Savolaks jägare. I denna grupp fanns kända officerare som Fahlander, Duncker och Malm. I striden stupade den tappre löjtnant Zidén vid Vasa regemente. Trots att den ryska styrkan var mångdubbelt större försvarade sig den svenska styrkan med oerhörd tapperhet. I svår trängsel försökte nu ryssarna ta sig tillbaka över bron. Ryssarna stupade i högar. Många drunknade också i strömmen. Först när mörkret inföll avslutades striden. Minst 800 ryssar stupade i slagen, bland dem tsarens vän, furst Dolgoruki. Sandels hade också stora förluster. Både Vasa regemente och Västerbottens livbataljon förlorade minst 20% av sin numerär. Sandels var därefter tvungen att utrymma försvarsställningen och gå norrut mot Uleåborg. I Uleåborg utnämndes Sandels sen till generalmajor för sina insatser.
I november fick brigaden förstärkning med en bataljon ur Livgrenadjärregementet under befäl av kapten Gyllenskiöld. Med nattliga marscher genom väglös terräng planerade Sandels att slå ut ryssarnas förbindelser. Eventuellt tänkte man återta Virta bro och slå ut ryssarna högkvarter norr om bron. Den 10 november 1808 närmar sig Duncker de ryska förläggningarna. De upptäcks av en rysk förpost som öppnar eld. Trots detta går Malm till anfall med fällda bajonetter. Det uppstår förvirring i ryska leden och den ryska bataljonen lägger ned vapnen. En av svenskarnas avdelningar tar sig ända fram till Virta bro. Efter tre timmars strid måste dock Duncker dra sig tillbaka. Båda sidor förlorade cirka 200 man. Detta blev Savolaksbrigadens sista strid på finsk jord. Strax därefter utrymdes Finland.

Ägare
Namn:                                            Idensalmi stad (Iisalmen kaupunki)
Adress:                                           PL 10/Pohjolankatu 14, 741 01 IISALMI
Tfnnr:                                             +358 40 350 4217
Mail-adress                                  kirjaamo@iisalmi.fi

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket

Det obeliskliknande monumentet, hugget ur Paloisvuori-granit från Idensalmi, ritades av länsagronomen Alfred Sjöström. Statyn avtäcktes den 13 augusti 1885 och har överlämnats till Idensalmi kommun.
Text på södra sidan: TÄSS SUOMEN JOUKOT TAISTELIT EDESTÄ ISÄINMAAN LOKAKUUN 27P 1808
(HÄR KÄMPADE FINSKA FÖRBAND FÖR FÄDERNESLANDET DEN 27 OKTOBER 1808)
Text på västra sidan: J Z DUNCKER C W MALM
Text på norra sidan: KAATUIWAT TÄSSÄ WÄNRIKIT ZIUEN JA STENBERG SEKÄ 31 SOTAMIESTÄ
(HÄR FÖLL FÄNRIK ZIDÉN OCH STENBERG SAMT 31 SOLDATER)
Text på östra sidan: J A SANDELS G FAHLANDER

Informationsskylt: Ja

 

Claes Grafström

Chef SvMM inventeringsgrupp

 

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr FI115

1808 Minnessten över de fallna vid slaget vid Virta bro, Idensalmi 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Idensalmi

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Koljonvirta campingområde, Ylemmäisentie 26
GPS-angivelse:                          N63°35’37.30″ E27° 9’26.26″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2026-08-14

Historia
Slaget vid Virta bro var ett slag under finska kriget 1808–1809. Slaget stod mellan svenska och ryska styrkor den 27 oktober 1808 vid Virta bro, norr om Idensalmi.

Efter slaget vid Oravais hade överste Johan August Sandels dragit sig tillbaka till Idensalmi och byggde där upp en försvarsställning vid Virta bro. Till sitt förfogande hade han 1 200 soldater ur Savolaksbrigaden. Framför bron fanns endast en förpost. Virta bro var 120 meter lång. Bakom bron hade Sandels grupperat en halvbataljon ur Savolaks jägare. Huvudstyrkan låg länge bak på den västra stranden, beredd att slå till när ryssarna gått över strömmen. Det svenska artilleriet kunde beskjuta ryssarna när de passerat bron. Kajana bataljon och Vasa regemente väntade bakom det egna artilleriet för ett motanfall. Ännu längre norrut fanns ytterligare två bataljoner ur Västerbottens- och Österbottens regementen. Vid 12-tiden den 27 oktober 1808 går ryssarna till anfall med 6 000 man och minst 17 kanoner. Vid 16-tiden hade 6 ryska bataljoner kommit över bron och rykte fram i en mycket trång gruppering mot kanonerna på Linna. Sandels väntade kallblodigt på rätt tillfälle för att beordra ett motanfall. Ryssarna som kom i oordning mötte plötsligt hela den svenska infanteristyrkan som anföll med fällda bajonetter och gevärssalvor. Först stormade Vasa regemente och Savolaks jägare. I denna grupp fanns kända officerare som Fahlander, Duncker och Malm. I striden stupade den tappre löjtnant Zidén vid Vasa regemente. Trots att den ryska styrkan var mångdubbelt större försvarade sig den svenska styrkan med oerhörd tapperhet. I svår trängsel försökte nu ryssarna ta sig tillbaka över bron. Ryssarna stupade i högar. Många drunknade också i strömmen. Först när mörkret inföll avslutades striden. Minst 800 ryssar stupade i slagen, bland dem tsarens vän, furst Dolgoruki. Sandels hade också stora förluster. Både Vasa regemente och Västerbottens livbataljon förlorade minst 20% av sin numerär. Sandels var därefter tvungen att utrymma försvarsställningen och gå norrut mot Uleåborg. I Uleåborg utnämndes Sandels sen till generalmajor för sina insatser.
I november fick brigaden förstärkning med en bataljon ur Livgrenadjärregementet under befäl av kapten Gyllenskiöld. Med nattliga marscher genom väglös terräng planerade Sandels att slå ut ryssarnas förbindelser. Eventuellt tänkte man återta Virta bro och slå ut ryssarna högkvarter norr om bron. Den 10 november 1808 närmar sig Duncker de ryska förläggningarna. De upptäcks av en rysk förpost som öppnar eld. Trots detta går Malm till anfall med fällda bajonetter. Det uppstår förvirring i ryska leden och den ryska bataljonen lägger ned vapnen. En av svenskarnas avdelningar tar sig ända fram till Virta bro. Efter tre timmars strid måste dock Duncker dra sig tillbaka. Båda sidor förlorade cirka 200 man. Detta blev Savolaksbrigadens sista strid på finsk jord. Strax därefter utrymdes Finland.

Ägare
Namn:                                            Idensalmi stad (Iisalmen kaupunki)
Adress:                                           PL 10/Pohjolankatu 14, 741 01 IISALMI
Tfnnr:                                             +358 40 350 4217
Mail-adress                                  kirjaamo@iisalmi.fi

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
 
Avtäckning skedde 1995.

Text: TILL MINNET AV DE FINLÄNDARNAS, SVENSKARNAS OCH RYSSARNAS SOLDATER SOM STUPADE I STRIDERNA VID KOLJONVIRTA DEN 27 OKTOBER OCH 10-11 NOVEMBER 1808 OCH SOM BEGRAVTS PÅ FÄLTET.
LIONS CLUB IISALMI 1995
Texten finns också på finska och ryska.

Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr B68

2021 Veteranminnesmärke på Hemvärnets Stridsskola, Vällinge

Län                                            Stockholm

Kommun                                  Salem

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       NV om huvudbyggnaden
GPS-angivelse:                          N59°15’48.81″ E17°42’37.83″

Inventerad
Namn:                                           Okänd
Datum:                                         2021

Historia
För drygt sextio år sedan flögs den första svenska truppen till en fredsbevarande insats i en internationell konflikthärd utanför Europa. 1956 drog en bataljon på den blå FN-hjälmen och tog de första nervösa stegen ut i ett farligt och vanskligt uppdrag. De har under ett halvsekel följts av närmare 100 000 andra män och sedermera även kvinnor som deltagit i insatser i Gaza, Libanon, på Cypern, i Kongo, Liberia, före detta Jugoslavien och Afghanistan. För att minnas dessa insatser under världssamfundets flagga har under de senaste åren minnesstenar satts upp i ett antal städer runt om i Sverige. 

Ägare
Namn:                                            Försvarsmakten, Hemvärnets strisdsskola
Tfnnr:                                             08-584 540 00
Mail-adress                                  exp-hvss@mil.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
På veterandagen 2021 invigde Hemvärnets stridsskola ett minnessten som hedrar soldater för deras insatser i fredens tjänst, nationellt och internationellt. Minnessten är placerad på en central men lugn plats på stridsskolan; mot en grönskande mur bredvid Vällingeån.

Vid invigningsceremonin deltog bland andra Rikshemvärnschefen, generalmajor Stefan Sandborg, skolchefen, överste Jonas Karlsson, representanter från Stiftelsen Hemvärnsfonden, Rikshemvärnsrådet, inbjudna veteraner samt delar av skolans personal.

Skolchefen, överste Jonas Karlsson inledde ceremonin:
– Att uppmärksamma den här dagen här på HvSS är en tradition. I år tar vi hedrandet till ytterligare en nivå då vi avtäcker detta monument och inviger den här platsen för att hedra alla de veteraner som gjort en insats för freden internationellt och nationellt. Vi har valt platsen med omsorg; en central men ändå lugn plats. Här kan nu den som besöker HvSS få en stunds kontemplation och visa uppskattning för våra veteraner och i en fin inramning.

Rikshemvärnschefen, generalmajor Stefan Sandborg sade i sitt anförande:
– Idag på Hemvärnets 81-årsdag inviger vi den här minnesstenen på Hemvärnets stridsskola. Den är unik eftersom den hedrar de som gör eller har gjort insatser både nationellt och internationellt; något som omfattar alla hemvärnssoldater. Minnesstenen bär därför Hemvärnets vapensköld och är rest för att hedra veteraners insatser och inte minst för att hedra minnet av våra stupade kamrater, de som betalade det yttersta priset. Ni saknas oss.

Initiativtagare till minnesstenen var major Magnus Norhult, chef för HvSS utvecklingsenhet, tillika veteransamordnare:
– Jag har länge tyckt att vi borde ha en minnessten för att hedra våra veteraner. Det är ju ofta kommuner som driver de här frågorna men här kunde vi på HvSS som central, fast punkt för hela Hemvärnet få minnesstenen till stånd. Efter samverkan med bland andra Monica Larsson på Försvarsmaktens veterancentrum, med Veteranförbundet och internt inom Stridskraften kunde stenens utseende och ordalydelse ta form. När Stiftelsen Hemvärnsfonden sedan kunde finansiera stenen var allt klart.

Text mellan tre kronor och Hemvärnets vapen: I FREDENS TJÄNST. HEDRA DE VETERANER SOM GJORT EN INSATS FÖR FREDEN. NATIONELLT OCH INTERNATIONELLT. MINNS DE STUPADE.
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr B73

1975 Minnesmärke över motortorpedsbåtstiden på Gålö

Län                                            Stockholm

Kommun (motsv)               Haninge

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Gålöbasen vid Djupvik på sydvästra Gålö
GPS-angivelse:                          N59° 4’32.45″ E18°12’18.53″

Inventerad
Namn:                                            Anders Torelm
Datum:                                          2026-09-06

Historia
Gålöbasen är en tidigare marinbas inom svenska Marinen som verkar i olika former sedan 1942. Basen ligger vid Djupvik på sydvästra Gålö och nyttjas som bas för Flottans lätta attackfartyg. Den norra hamnanläggningen på Gålö anläggs 1942 och används av motortorpedbåtar (MTB) och senare, under 1970-talet, av patrullbåtar. Den södra hamnen på ön anläggs under 1950-talet och nyttjas framför allt av torpedbåtar och robotbåtar. 1985 ombaserades attackfartygen med robotbåtar till örlogshamnen vid Berga och Gålöbasen somnar in som aktiv örlogsbas.

Motortorpedbåtarna (MTB var beryktade för sina fartresurser och dånande Isotta Fraschini-motorer – ett karaktäristiskt ljud som kunde höras vida omkring i skärgården. Motorerna var av W-typ, vilket innebar att de hade tre rader cylindrar. De var varken omkastbara eller utrustade med backslag. För manövrering vid tilläggning och losskastning hade båtarna i stället ett par mindre motorer, så kallade marschmotorer. Dessa användes även som »smygmotorer« när båtarna ville förflytta sig tyst vid spaning eller anfallsförberedelser. En motortorpedbåt är ett snabbgående ytattackfartyg som skiljer sig från torpedbåtar genom att skrovet är planande – vid hög fart lyfter båten ur vattnet tack vare de dynamiska krafter som uppstår. Som namnet anger utgörs båtens huvudbeväpning av torpeder, men de kompletteras ofta med kulsprutor och lätta automatkanoner. Vid mörkeranfall användes lysraketer, och i vissa fall kunde båtarna även medföra minor eller sjunkbomber. MTB-förbanden var inte bara kända för sin snabbhet och eldkraft, utan också för sin särpräglade kultur och kamratanda. De var elitförband inom svenska Flottan – högpresterande, tuffa och sammansvetsade.

Idag är Gålöbasen hemmahamn för Veteranflottiljen med ett tjugotal veteranfartyg (före detta örlogsfartyg) vilka numera drivs ideellt som sjögående museifartyg. Veteranflottiljen har sitt ursprung i Föreningen MTB-veteraner, som bildas 1987 av ett antal entusiaster. Syftet var att stötta bevarandet av motortorpedbåten T 26 och levandegöra tjänsten med de snabba motortorpedbåtarna. Snart tillkom även motortorpedbåten T 46, som vid den tiden ägs av H.M. Konungen. Under de följande decennierna växer verksamheten, och antalet bevarade fartyg ökar successivt. År 2009 ombildas föreningen till Veteranflottiljen, för att bättre spegla den bredare inriktningen – nu omfattar samlingen flera typer av före detta örlogsfartyg, inte enbart motortorpedbåtar. I dag har föreningen drygt 600 enskilda medlemmar, med H.M. Konungen som hedersmedlem. Medlemskapet är öppet för alla med intresse för svensk marin historia, inte bara för dem som tidigare tjänstgjort inom Marinen. Fartygen utgör ett unikt levande marinhistoriskt kulturarv. Gålöbasen är fortfarande ett skyddsobjekt och är normalt inte tillgängligt för allmänheten. Men Veteranflottiljen erbjuder bokningsbara visningar, charterturer och studiebesök. 

Ägare
Namn:                                            Veteranflottiljen
Adress:                                           c/o Bo Ahlgren, Hästbäcksvägen 17, 141 37 Huddinge
Mail-adress                                  info@veteranflottiljen.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket

Minnesmärket består av en originalratt samt en stukad propeller från en motortorpedbåt monterade på ett stålstativ prydd av Mtb-veteranernas vapensköld samt en metallplatta.
Text: MINNESMÄRKE MTB. I BÖRJAN PÅ 1940-TALET BYGGDES GÅLÖBASEN FÖR MOTORTORPEDBÅTAR OCH PÅ 1950-TALET UTÖKADES VERKSAMHETEN FÖR TORPEDBÅTAR.
PATRULL- OCH ROBOTBÅTAR KOM ATT HA SIN VERKSAMHET HÄR UNDER 1970 – 1980-TALEN.
1975 AVTÄCKTES MINNESMÄRKET FRÅN MTB-TIDEN AV HKH PRINS BERTIL.
VERKSAMHETEN AVVECKLADES PÅ GÅLÖBASEN 1985 SÅ FLYTTADES DET MED TILL BERGANÄS VID ÖRLOGSSKOLORNA DÄR YTSTRIDSFLOTTILJEN DÅ BYGGDES UPP.
NÄR ”FLOTTAN” FLYTTADES FRÅN BERGA 2005 SÅ FÖRRÅDSSTÄLLDES MINNESMÄRKET. VÅREN 2008 HAR DEN ÅTERFÖRTS TILL GÅLÖBASEN OCH TILL NORRA HAMNEN.
ÅTERINVIGT AV DIVISIONSCHEFEN CARL XVI GUSTAF 2008-09-14.
VÅRDAS AV MTB-VETERANERNA
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr Ö49

2025 Veteranminnesmärke i Kiruna 

Län                                            Norrbotten

Kommun (motsv)           Kiruna

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Vaktgatan 3, utanför Lapplandsjägargruppens byggnad, det forna sjukhuset vid Lapplands jägarregemente
GPS-angivelse:                           N67°51’17.55″ E20°15’36.24″

Inventerad
Namn:                                            Per Iko
Datum:                                          2025-08-05

Historia
För drygt sextio år sedan flögs den första svenska truppen till en fredsbevarande insats i en internationell konflikthärd utanför Europa. 1956 drog en bataljon på den blå FN-hjälmen och tog de första nervösa stegen ut i ett farligt och vanskligt uppdrag. De har under ett halvsekel följts av närmare 100 000 andra män och sedermera även kvinnor som deltagit i insatser i Gaza, Libanon, på Cypern, i Kongo, Liberia, före detta Jugoslavien och Afghanistan. För att minnas dessa insatser under världssamfundets flagga har under de senaste åren minnesstenar satts upp i ett antal städer runt om i Sverige.

Ägare
Namn:                                            LKAB Fastigheter AB
Adress:                                           981 86 Kiruna
Tfnnr:                                             0771-760 320
Mail-adress                                  kundservice.fastigheter.kiruna@lkab.com

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Veterandagen den 29 maj 2025 invigdes en veteranminnessten i Kiruna, som placerades invid minnesplatsen för det nedlagda Lapplands jägarregemente (I 22). Initiativet togs av Ingemar Johansson och minnesmärket består av en mässingsplatta fäst på en 12 ton tung järnmalmssten, donerad av LKAB. Avsikten är att den väldiga stenen ska väcka både respekt och eftertanke och en påminnelse om den styrka som internationell tjänst kräver.
Text: I FREDENS TJÄNST
Informationstavla: Nej 

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr P20

2024 Veteranminnesmärke i Ulricaparken, Ulricehamn 

Län                                            Älvsborg (Västra Götaland)

Kommun (motsv)               Ulricehamn

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Ulricaparkens NV del
GPS-angivelse:                          N57°47’58.91″ E13°24’37.32″

Inventerad
Namn:                                            Thomas Sohlström
Datum:                                          2026-09-03

Historia
För drygt sextio år sedan flögs den första svenska truppen till en fredsbevarande insats i en internationell konflikthärd utanför Europa. 1956 drog en bataljon på den blå FN-hjälmen och tog de första nervösa stegen ut i ett farligt och vanskligt uppdrag. De har under ett halvsekel följts av närmare 100 000 andra män och sedermera även kvinnor som deltagit i insatser i Gaza, Libanon, på Cypern, i Kongo, Liberia, före detta Jugoslavien och Afghanistan. För att minnas dessa insatser under världssamfundets flagga har under de senaste åren minnesstenar satts upp i ett antal städer runt om i Sverige.

Ägare
Namn:                                            Ulricehamns kommun
Adress                                            523 86 Ulricehamn
Tfnnr:                                             0321-59 50 00
E-post                                            kommun@ulricehamn.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Övrigt
Söndagen den 19 maj avtäcktes en minnessten i Ulricaparken i Ulricehamn. Initiativtagare till motionen som antogs hösten 2022 är Mattias Green-Andersson, utlandsveteran (BA03 och BA06) och fullmäktigeledamot i Ulricehamns kommun. Stenen är placerad i parkens norra del nära Fiskeföreningens röda hus. Solen strålade från en klarblå himmel när ett hundratal veteraner, familjemedlemmar, vänner och allmänhet samlades för att delta i avtäcknings ceremonin.

Anette Nilsson, ordförande i Fredsbaskrarna Sjuhärad, inledde ceremonin med att hälsa alla välkomna. Mattias talade om vägen från en tanke om ett minnesmonument till dagens avtäckningsceremoni. Han uppmärksammade också eleven vid Tingsholms industritekniska program som har tillverkat plaketten. Därefter talade Roland Karlsson, kommunfullmäktiges ordförande, Gustaf Olsson, utlandsveteran och kommunchef och Alf ”i Härna” Gustafsson, Kongoveteran samt Lars-Göran Nyholm, Sveriges Veteranförbund. Lars-Göran avtäckte minnesstenen. Blommor lades ned och det hölls en tyst minut. Ceremonin avslutades med att alla sjöng nationalsången.

Text under tre kronor: HEDRA DE VETERANER SOM GJORT EN INSATS FÖR FREDEN. MINNS DE STUPADE
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp 

Projektet har finansierats av Försvarsmakten