1788 Minnessten över stupade knektar i Piteå komp i Öjebyn

 Län                                            Norrbotten

Kommun (motsv)               Piteå

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Söder om Grans Naturbruksgymnasium
GPS-angivelse:                      N65°20’36.66″ E21°22’39.95″

Inventerad
Namn:                                       Claes och Eva Grafström
Datum:                                      2021-10-07

Historia
Piteå kompani var en del av Västerbottens regemente 1624–1841. Därefter tillhörde kompaniet Norrbottens regemente 1907.
Kompaniet deltog i Gustav III:s ryska krig: 1788–1790. 1788 ingick kompaniet i Västerbottens regementes 2.bataljon vilken i sin tur ingick i Gustaf von Siegroths fördelning. Det var under striderna i Anjala-området 75 man ur Piteå kompani stupade varav 20 knektar inte vigdes i svensk jord. Det är dessa som hedras av minnesstenen i Gran.
Under resten av kriget var kompaniet med i striderna vid bland annat Porrasalmi, Parkumäki och Uttismalm.

 Ägare
Namn:                                       Piteå kommun, Kultur och fritidsnämnden
Adress:                                      Kyrkbrogatan 15, 941 31 PITEÅ
Tfnnr:                                        0911-696000
Mail-adress                              kultur-fritid@pitea.se

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

 Minnesmärket
Minnessten, av grå granit, stenen är 1.9 m h, 0.78 m br och0.27 m dj. Stående på ett postament 1×0.5×0.5 m.
Minnesstenen restes efter 1944 någonstans i Piteå men flyttades 1982 till Grans naturbruksgymnasium och placerades där det första överstebostället i Piteå för Västerbottens regemente låg
Initiativtagare till minnesstenen var trävaruhandlare K.A. Forsén, som ägnade sig åt en del släktforskning, var den som fann att ett tjugotal soldater av Piteå kompani stupade på finsk jord år 1788. Han lyckades också få fram namn och hemort för dessa.
Text: Överst på stenen är ristat en ram samt 7 stjärnor och därunder: ”DE TILLHÖRDE ALLA PITEÅ COMPANIE OCH FÖLLO FÖR SITT LAND SOM TAPPRA MÄN PÅ FINSK JORD 1788
20/8 SOLD O BASTION PITHOLM 10, 1/9 SOLD N SUNDELL KOPPARNÄS 104.
2/9 SOLD A KIECK SVENSBY 31, 16/10 SOLD E STANDAR SVENSBY 34.
18/11SOLD J BERGFAST SVENSBY 38, 26/11 SOLD A BLANCKSVERD SVENSBY 36
17/11 CORP J FLINCK SVENSBY 32, 30/11 CORP O STÅLSKIÖLD SJULSMARK 118.
17/10 SOLD A STRIDSBÅGE SIKFORSEN 78, 9/10 SOLD J SABELMAN SIKFORSEN 79.
16/10 SOLD P RÖNBERG ARNEMARK 76, 26/11 SOLD O NÖGDER ARNEMARK 77.
24/9 SOLD P HASSELL LILLPITEÅ 59, 16/10 Sold O STORMHIELM Lillpiteå 58.
9/9 SOLD J TÖRNBERG KARLAMARK 39, 27/10SOLD O STÅLBERG PORTANÄS 114.
17/10 SOLD A MANLIG SJULNÄS 64, 29/11SOLD A BESTÄLLARE SJULNÄS 67.
18/11 SOLD K PALLISADE LÅNGNÄS 73, 29/11 SOLD A TRIUMPH TRUNDAVAN 125.
DE VILA I OKÄND GRAV. VÖRDA DERAS MINNE
(Siffrorna efter namnen anger vilken rote de tillhörde).
Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnesmärke över Dalregementets överstelöjtnantsboställe i Säter 

Län                                             Dalarna

Kommun (motsv)               Säter kommun

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     I centrum av Säter, nära Säters kyrka, på skolgården till Kungsgårdsskolan, strax innanför skolgårdsporten.
Adress: Västra Långgatan 14, 783 30 Säter
GPS-angivelse:                           N60 20 45 E15 44 45 E

Inventerad
Namn:                                            Olle och Eva Strid
Datum:                                          2021-05-15. Minnesmärket har senare under 2021 vid flera besök saknats på stenfundamentet då det har omhändertagits av kommunen för vård och bättre fastsättning av minnesmärket.

Historia
Den fastighet som idag inrymmer Säters Stadshotell och hotell Myntmästargården är en av sta­dens äldsta byggnader. Fastigheten anges som bebyggd redan från 1654 och ägare till tomten var då borgmästaren Wellam Silentz, en son till Govert Silentz, den tyske kopparmästaren som kom till Säter på 1620-talet för att upprätta det första reningsverket för koppar och senare ett myntverk.
Gården föreslogs 1690 att upplåtas som bostad för överstelöjtnanten på Dalregementet varvid gårdshusen uppmättes och ritades av noggrant, av detta blev dock intet. Från ca 1750 är löjtnan­ten och senare borgmästaren Olof af Malmstein (1720-1797) ägare till fastigheten. Han var en av grundarna till Säters bruk och inrättade på fastigheten brukets kontor, från den tiden kallas går­den för Bruksgården. Säters stad köpte gården 1882 och byggde om den till Stadshotell, vilket den fortfarande (2022) fungerar som.
Säters gård var centrum och fogdeboställe i Säters gårds län i södra Dalarna under femton- och sextonhundratalen. Gården kom att fungera som kunglig fogdegård fram till 1621. Den kom då, liksom flertalet fogdegårdar och län att arrenderas ut till privatpersoner som ett led i Kronans förhoppning att få säkrare och mer förutsägbara skatteintäkter. Arrendesystemet avskaffades omkring 1630. Även om gården förlorade sin roll som centrum för Säters län, så kom den att kvarstå i statlig ägo ända in på 1800-talet. Den kom med tiden att kallas Säters kungsgård. 1682 blev den boställe åt överstelöjtnanten vid Kungliga Dalregementet.
Gården finns inte längre kvar, men där den låg finns idag Kungsgårdsskolan i Säter.
Om Dalregementets historia i övrigt se W 03. 

Ägare
Namn:                                            Säters kommun
Adress:                                           783027 SÄTER
Tfnnr:                                             0225-55 000
Mail-adress                                  kommun@sater.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Övrigt
Minnesmärke av järn fästad stående på ett stenfundament, uppsatt 1953 (förmodligen).
Text:  SÄTERS KUNGSGÅRD BOSTÄLLE VID KONGL. DALREGEMENTET FÖR ÖVERSTELÖJTNANTEN 1682 – 1813, ÖVERSTEN 1813 – 1868
KUNGL. DALREGEMENTETS KAMRATFÖRENING OCH SÄTERS HEMBYGDSFÖRENING, 1958
Informationsskylt: Nej

Olle Strid
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1975 Statyn ”Radarns hemlighet”, Tullinge 

Län                                             Stockholm

Kommun (motsv)                Botkyrka

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    Framför f d kanslihuset
GPS-angivelse:                       N59°11’6.99″ E17°54’39.83″

Inventerad
Namn:                                       Claes Grafström
Datum:                                     2024-09-08

Historia
Flygvapnets Södertörnsskolor har sina rötter i Södertörns flygflottilj, vilken riksdagen beslutade genom regeringens proposition 1970:96, att avveckla som jaktflottilj. Istället kom den från den 1  juli 1974 att organiseras som ett markskoleförband inom Flygvapnet. Det nya förbandet hade ett stort arv från flottiljen. Både förbandsbeteckningen F 18, det heraldiska vapnet och förbandsfanan ärvdes från flottiljen. I samma proposition beslutades även att Roslagens flygkår (F  2) och Svea flygflottilj (F 8) skulle avvecklas. Detta gav upphov till den så kallade Stockholmskarusellen, då verksamhet vid F 2 och F 8 överfördes till Flygvapnets Södertörnsskolor, och senare även en jaktdivision från Västmanlands flygflottilj (F 1) i Västerås.
Till skolan tillfördes från F 2 i Hägernäs, Flygvapnets Stridslednings- och Luftbevakningsskola (STRILS), Flygvapnets Materielskola (FMS) och Flygvapnets kadett- och aspirant/marklinjen (KAS/M). Från F 8 i Barkarby tillkom Sambandsflygenheten, vilken hade i uppdrag att transportera bland annat regering och kungahuset. Vidare upprättades Flygvapnets markteletekniska skola 1975. År 1983 tillkom Flygvapnets flygbefälsskola (FBS) från Malmslätt.
Inför försvarsbeslutet 1982 föreslog dåvarande ÖB Lennart Ljung att Södertörnsskolorna skulle avvecklas som förband senast år 1992, och att den kvarvarande verksamheten skulle omlokaliseras till övriga skolförband inom Flygvapnet.

Ägare
Namn:
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Vårdare
Namn:                                            F 18 Kamratförening
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress                                  ordforande@f18.se

Minnesmärket
Statyn “Radarns hemlighet” är utförd av skulptör Tommy Widing och skänktes av Nya Asfalt AB till F 18 i samband med byggnadsarbeten inför omorganisationen till Flygvapnets Södertörnsskolor år 1975. 
Text: ”Radarns hemlighet”.
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1974 Minnesmärke över Södertörns flygflottilj i Tullinge

Län                                            Stockholm

Kommun (motsv)               Botkyrka

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     I rondellen i korsningen Kanslivägen-Flottiljvägen.
GPS-angivelse:                         N59°11’18.61″ E17°54’59.44″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2021-08-20

Historia
Södertörns flygflottilj var en av de flottiljer som upprättades efter 1942 års Försvarsbeslut för att stärka landets luftförsvar med huvuduppgiften att försvara huvudstadens luftrum. Flottiljen var förlagd till Tullinge flygplats söder om Stockholm. Flottiljen avvecklades slutligen år 1974 efter det att dess uppgifter hade minskats under flera år och ombildades till Flygvapnets Södertörnsskolor. Försvarsbeslutet 1992 ledde till att all verksamhet från Flygvapnets sida upphörde år 1995. Fram till 1 oktober 2004 pågick civilt flyg på Tullinge (Botkyrka Flygklubb), men flyttades sedan till Barkarby flygplats. Idag har både Barkarby och Tullinge blivit bostadsområden för expanderande kommuner.

Ägare
Namn:                                            F 18 Kamratförening
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress                                  ordforande@f18.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Övrigt
Hösten 2019 fick F 18 Kamratförening idén till det som i dag är flygarmonumentet Kungl. Huvudstadsjakten. Flygarmonumentet skall minna om-det flygförband som opererade på Tullinge från 1946-1985. Det är också en gåva till alla de boende i Riksten som under många år efterfrågat ett minnesmärke från flottiljen. Genom detta monument vill vi också hedra alla dem som tjänstgjorde och de som offrade sina liv i tjänsten för vår fred och frihet.
Monumentet skall minna om den tid då flygflottiljen F 18 utgjorde en viktig komponent i det svenska luftförsvaret till försvar av huvudstaden, kustflottan och östersjöområdet utanför Stockholm. De två SAAB J 35B i roteformering visar hur det kunde se ut, när en rote (två flygplan) gjorde en beredskaps start ut mot Östersjön, för att upprätthålla Sveriges fred och frihet.
Flygplanen understöddes alltid av en omfattande markpersonal, med allt från flygtekniker,
meteorologer, flygledare, personal i radargrupp- och luftförsvarscentraler för stridsledning
och luftbevakning, matsalspersonal, värnpliktiga och … Ja, många personalkategorier krävdes och alla kan inte räknas upp här, men alla vara lika viktiga och nödvändiga för Flygvapnet och totalförsvaret och dess förmåga att upprätthålla vår neutralitet.
F 18 kamratförening lät sätta upp detta flygarmonument den 2 oktober 2020.
Kamratförening har haft undrstötts av sponsorer som PEAB Anläggning, Sigicom, ICA Riksten, Tullingepartiet, Rikstens Friluftstad AB med flera.
Modellerna är gjutna i aluminium på Westermalms Metallgjuteri i Norsborg och de är 2,5 meter långa och 1,8 meter breda. Kamratföreningens medlem och modellbyggare Kenneth Näslund har tillverkat gjutpluggen.
Text: Ingen
Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1809 Minnesmonument över general Carl von Döbeln i Umeå 

Län                                          Västerbotten

Kommun (motsv)             Umeå

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                 I Döbelnsparken, 150 m NO Kyrkbrons norra fäste
GPS-angivelse:                    63°49’23.58″N 20°16’14.00″E

Inventerad
Namn:                                     Claes och Eva Grafström, Fredrik Petrusson (foto)
Datum:                                   2021-10-10, 2023 sensommar

Historia
Georg Carl von Döbeln, född 29 april 1758 på Torpa gård i Segerstads socken, Västergötland, död 16 februari 1820 i Stockholm, var en svensk friherre, generallöjtnant och framförallt känd för sina insatser på den svenska sidan i det finska kriget.
von Döbelns första anställning efter utbildning var 1778 som andre adjutant vid Sprengtportens regemente, där han redan efter några veckor befordrades till fänrik i armén. Efter att ha hört om Amerikanska revolutionen ville han gå i fristaternas tjänst och begav sig 1780 till Frankrike. Efter mer än ett års vistelse i Paris anställdes han 1781 som officer vid greve De La Marcks regemente, som hade order att skeppas till Amerika men i sista stund omdirigerades till Indien. von Döbeln sårades i striden vid Cuddalore och befordrades i september 1783 till kapten. 1788 återvände han till Sverige för att delta i Gustav III:s ryska krig. I mars 1789 anställdes han som kapten vid Savolax lätta infanteri och överadjutant hos översten Curt von Stedingk. I slaget vid Porrassalmi utmärkte han sig särskilt men träffades av ett muskötskott i pannan. Kulan trängde inte in i pannan utan studsade ut igen, men skottet märkte honom för all framtid. Han hamnade på krigssjukhuset i St:Michel och togs till fånga av ryssarna. För sina insatser i slaget befordrades han till major. 1796 utnämndes till sekundchef vid Nylands brigads infanteri 1805.
Vid Finska krigets utbrott den 21 februari 1808, fick han befäl över tredje brigadens eftertrupp, och hade tillfälle att utmärka sig vid de flesta slagen, till exempel Yppäri, Lahintalo, Viiret, Pyhäjoki, Siikajoki, Nykarleby, men framför allt i slaget vid Lappo, där han angrep fiendens vänstra flygel och i väsentlig mån bidrog till segern vid slaget vid Kauhajoki, där han under eget befäl tillfogade ryssarna ett kännbart nederlag, samt vid slaget vid Jutas, där han vann en överlägsen seger. Hans förtjänster under detta års fälttåg medförde befordran till generalmajor och han förärades Svärdsordens stora kors.
Medan armén återtågade till Torneå förordnades von Döbeln till befälhavare på Åland. När Åland överfölls av en överlägsen rysk styrka i mars 1809 lyckades han i god ordning och med obetydlig förlust föra sina trupper över isen till Grisslehamn. Von Döbeln förhandlade sedan med den ryska överbefälhavaren fram Konventionen på Åland. Konventionen innebar att varken ryska eller svenska styrkor skulle besätta Åland och hotet mot Stockholm avvärjdes.
von Döbeln beordrades sedan som befälhavare över norra arméns svenska fördelning med kvarter i Härnösand och över norra arméns norra fördelning i Umeå. Efter att överstelöjtnant Furumark tillfångatagits ingick von Döbeln ett stillestånd med ryssarna, varigenom Umeå utrymdes men kronans alla förråd där kunde räddas. Kort därpå avlöstes von Döbeln och fick i stället befälet över de trupper som skulle möta den inryckande norska hären. von Döbeln lyckades dock förmå den norske befälhavaren att utan blodsutgjutelse dra sig tillbaka över gränsen (vapenstilleståndet i Bleckåsen).
Fredsunderhandlingarna ledde till freden i Fredrikshamn den 17 september 1809 med resultat att hela Finland med Åland och delen av Västerbotten till Torneå avträddes till Ryssland. Den finska hären på svensk mark mottog nyheten i Umeå av von Döbeln. 1809 upphöjdes von Döbeln till friherre. 1811 uppsattes Norra skånska infanteriregementet (I 24), och Georg Carl von Döbeln blev dess förste regementschef och såg gärna att hans veteraner från Finland fick anställning vid förbandet.
I andra Napoleonkriget 1813 fick von Döbeln befälet över de svenska trupperna i Mecklenburg och befordrades till generallöjtnant. När han, på anmodan av general Wallmoden, understödde denne mot fransmännen vid Hamburg ansågs han ha brutit mot överbefälhavarens order och ställdes inför krigsrätt samt dömdes att arkebuseras. Karl XIV Johan fann emellertid åtgärden i hög grad olämplig, och genom hans inflytande mildrades domen till ett års fästning, varunder han skulle få behålla alla sina värdigheter. Han fördes till Vaxholm, varifrån han skrev till en släkting och bad denne utverka, att han som frivillig skulle få tjäna i sin grad i svenska eller de förenades härar mot löfte att efter krigets slut återgå till sitt fängelse. Detta rörde Karl XIII så, att straffet helt efterskänktes.
År 1815 fick von Döbeln en förläning i Pommern och utnämndes 1816 till ständig ordförande i krigshovrätten. 

Ägare
Namn:                                       Umeå kommun
Adress:                                      Fritid, 901 84 Umeå
Tfnnr:                                        090-16 10 00
Mail-adress                              umea.fritid@umea.se

Vårdare
Namn:                                       Ägaren

Minnesmärket
Historien om Döbelnmonumentet i Umeå började 1861, då en landsomfattande insamling gav Georg Carl von Döbeln en ståtlig gravsten vid S:t Johannes kyrka intill Döbelnsgatan i Stockholm. Det var på tiden – den forne krigshjälten hade då varit död i över 40 år! Insamlingen till gravstenen gav till och med ett litet överskott, 158 riksdaler och 45 öre närmare bestämt.
– De pengarna bör bli grundplåt till ett Döbeln-monument i Umeå, resonerade många.
Umeborna var också entusiastiska och det var en förtroendeingivande kvartett som vädjade om stöd för ett framtida monument till Döbelns ära:
• Anders Abraham Grafström, som var kyrkoherde i Umeå stads- och landsförsamling, poet, historiker, riksdagsledamot och ledamot i Svenska Akademien.
• Johan Gustaf Rothoff , som var borgmästare i Umeå och som senare fick ge namn åt Rothoffsvägen för sin givmildhet gentemot staden.
• Anders Reinhold Hörnell, som var löjtnant, men fungerade också som lantmätare och arkitekt i staden.
• Erik Gustaf Lindroth, som var tidningsman – för att inte säga tidningsmogul – i Umeå.
Kvartettens planer på ett Döbeln-monument i Umeå fick ett positivt mottagande, uppemot 3.000 riksdaler flöt in från givare landet runt.
Den erkände arkitekten Albert Törnqvist fick i uppdrag att utforma monumentet. Med hans ritningar i handen anlitades Hörnefors bruk för att göra de grövre gjutningarna, medan Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm fick uppdraget att gjuta de mer precisionskrävande detaljerna i monumentet.
Monumentet avtäcktes den 29 april 1867 – på general Georg Carl von Döbelns födelsedag.
Text: På norra sidan: Under en medaljong med von Döbeln på en pergamentrulle: SISTA FÖRENADE SVENSK-FINSKA KRIGSHÄREN UPPLÖSTES OCH HEMFÖRLOFVADES HÄR DEN 8 OKTOBER 1809 AF FRIHERRE GEORG CARL VON DÖBELN
DE TAPPRES MINNE DET LEFVER
DE TAPPRES MINNE DET LEFVER
På södra sidan det friherrliga vapnet med von Döbelns valspråk ”ÄRA SKYLDIGHET OCH VILIA”
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnessten över Fo 67 i Kalix

 Län                                          Norrbotten

Kommun (motsv)              Kalix

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                  Furuhedsvägen 3
GPS-angivelse:                     65°51’22.84″N 23°10’7.55″E

Inventerad
Namn:                                      Ej inventerad
Datum:

Historia
Förbandet har sitt ursprung i Morjärvs försvarsområde som bildades den 1 september 1939 som ett landstormsförband. Den 1 oktober 1942 ombildades staben till ett försvarsområdesförband. Den 1 januari 1947 ändrades namnet till Kalix försvarsområde för att den 1 juli 1994 erhålla namnet Norrbottens gränsjägare (Fo 67).
Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelning, vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Norra militärområdet (Milo N) i skulle avvecklas den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Kalix, Kiruna och Östersund. Gällande staberna i Kalix och Kiruna föreslogs det att ombilda dem till gränsjägarstaber med uppgift att leda markstrid.
Den 1 januari 1998 uppgick Kalix försvarsområde (Fo 67) och Kiruna försvarsområde (Fo 66), vilka tillsammans med Bodens försvarsområde (Fo 63) bildade Norrbottens försvarsområde (Fo 63), och motsvarade geografiskt sett Norrbottens län. Inom det nya försvarsområdet, vilket omfattade hela Norrbottens län, kom Kalix försvarsområde kvarstå i Kalix, som en gränsjägarstab men med ny beteckningen Gj 67.
Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin proposition för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga försvarsområdesstaber skulle avvecklas, vilket inkluderade Norrbottens gränsjägare (Gj 67).
Norrbottens gränsjägare avvecklades den 30 juni 2000, och i dess ställ bildades den 1 juli 2000 bildade en militärdistriktsgrupp, vilken antog namnet Norrbottens gränsjägargrupp (G 67). Den avvecklades 2004. 

Ägare
Namn:                                       Kalix kommun
Adress:                                      Kalix kommun, 952 81 KALIX
Tfnnr:                                        0923-65 000
Mail-adress                              kommun@kalix.se

Kostnader
Vård, skötsel/år:                    –
Renovering (vid behov):     –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren 

Övrigt
Minnessten av grå granit
Text: Under heraldiska vapnet: KALIX FÖRSVARSOMRÅDE 1.9.1939 – 1.9.1989.
FÖR GRÄNSBYGDENS FÖRSVAR. KALIX, ÖVERKALIX, HAPARANDA OCH ÖVERTORNEÅ KOMMUNER RESTE STENEN
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1995 Minnessten över förolyckade värnpliktige Michael Wörlén 

Län                                               Västerbotten

Kommun (motsv)                 Umeå

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     500 m NV Museiparken                         
GPS-angivelse:                        63°50’19.96″N 20°14’50.11″E

Inventerad
Namn:                                        Claes och Eva Grafström
Datum:                                      2021-10-08

Historia
Olyckan inträffade på förmiddagen den 16 november 1995. En bandvagn med sammanlagt 13 värnpliktiga slog runt i det hala väglaget när de skulle åka tillbaka till I 20 för att äta lunch.
Dragvagnen kanade över på fel sida av vägen och skar ned i ett drygt meterdjupt dike. Efter några meters färd slog vagnen runt och lade sig på taket. Kort därefter fattade den bensindrivna bandvagnen eld. Alla utom 21-årige värnpliktige Michael Wörlén lyckades ta sig ut. När kamraterna försökte få ut honom var vagnen övertänd och de var tvungna att ge upp försöket.
Brandkåren var snabbt på plats och sedan eldsvådan i det helt övertända fordonet släckts koncentrerades ansträngningarna till att få loss den svårt brännskadade 21-åringen.
Efter en dryg halvtimme kunde räddningstjänsten få ut honom sedan man lyckats pressa isär karossen med hjälp av hydraulverktyg.
21-åringen fördes svårt brännskadad till sjukhus och därefter till Uppsala. Tillståndet försämrades och två veckor senare avled han av sina skador. (VK 2016)

Ägare
Namn:                                       ?
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Minnesmärket
Liggande sten i en ring kantad med sten.
Text: TILL MINNE AV MICHAEL WÖRLÉN SOM OMKOM PÅ GRUND AV BANDVAGNSOLYCKAN
16/11 1995
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1945 Minnessten över Västerbottens regementes vägbygge i Sörmjöle i Umeå

Län                                                Västerbotten

Kommun (motsv)                  Umeå

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     I Museiparken, 130 m VNV Restaurang Vildmannen
GPS-angivelse:                        63°50’9.93″N 20°15’16.76″E

Inventerad
Namn:                                        Claes och Eva Grafström
Datum:                                      2021-10-08

Historia
Furirskolan I 20 byggde 1945 väg i Sörmjöle. Stenen restes 1945 på plats söder om Umeå. Den flyttades till museiområdet på 1980-talet.

Ägare
Namn:                                       ?
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Minnesmärket
Text: FURIRSKOLAN I 20 19 2/8 45
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

2018 Veteranminnesmärke vid Nordanåområdet i Skellefteå

 Län                                             Västerbotten

 Kommun (motsv)                Skellefteå

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     På Strandpromenaden 100 m VSV Nordanågårdens värdshus
GPS-angivelse:                        N64°44’59.01″ E20°56’0.85″

Inventerad
Namn:                                        Claes och Eva Grafström
Datum:                                      2021-10-08

Historia
Ett hundratals personer från Västerbotten har tjänstgjort i olika missioner runt om i världen. Inom räddningstjänst, blåljuspersonal, sjukhuspersonal och militär. I dag, den 27 juli 2018, invigdes ett minnesmärke i Skellefteå för de anhöriga som mist personer i tjänstgöring.
Sedan 1948 har 87 personer från Sverige gått bort i tjänstgöring utomlands enligt veteran-förbundets uppgifter. Något man uppmärksammade vid invigningen i dag.
Minnesstenen och platsen vid älven passar bra tillsammans, för att minnas de veteraner som inte är med oss längre, säger Per Lennartsson, kommunikationschef på Sveriges Veteranförbund.

Ägare
Namn:                                       Skellefteå kommun
Adress:                                      Stadshuset, Trädgårdsgatan 6, Skellefteå
Tfnnr:                                        0910-73 50 00
Mail-adress                              kundtjanst@skelleftea.se

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Minnesmärket
Tommy Ungh från Skellefteå tjänstgjorde som frivillig inom FN i Cypern under åren 1976–1978. Han lämnade in ett medborgarförslag till Skellefteå kommun om att man skulle skapa ett minnesmärke för att hedra veteraners insatser. Förslaget godkändes av kommunalfullmäktige i januari 2018 och nu står minnesstenen vid Nordanås Värdshus nere vid Skellefteå älv.
Minnesstenen har formgivits av konstnären Tryggve Lundberg från Umeå.
Överst på minnessten står en lagerkrans med en fredsduva.
Text: På norra sidan under tre kronor: HEDRA DE VETERANER SOM GJORT EN INSATS FÖR FREDEN. MINNS DE STUPADEInformationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1924 Minnessten över Västerbottens regementes 300 års jubileum i Umeå

 Län                                            Västerbotten
Kommun (motsv)                Umeå

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     100 m SV fd I 20 kanslihus
GPS-angivelse:                        N63°50’1.79″ E20°15’28.06″

Inventerad
Namn:                                        Claes och Eva Grafström
Datum:                                      2021-10-08

Historia
Västerbottens regemente har sitt ursprung i de västerbottensfänikor från mitten av 1500-talet som 1615 sammanslogs till Norrlands storregemente, vilket 1624 delades i tre regementen, varav det nordligaste blev Västerbottens regemente
År 1816 fick samtliga regementen inom Armén ett ordningsnummer, där Västerbottens regemente tilldelades № 19. År 1829 ändrades regementets namn till Västerbottens fältjägarregemente. År 1841 delades regementet i två kårer; Norrbottens fältjägarkår (№ 19) och Västerbottens fältjägarkår (№ XIX). Med 1892 års härordning gavs regementet åter namnet Västerbottens regemente, och tilldelades beteckningen № 20, som övertogs från Kalmar regemente.
Från 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom armén. För Västerbottens regemente innebar det att regementet blev tilldelat beteckningen I 20. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena i de olika truppslagen, men också för att särskilja regementena från deras eventuella reservregemente. Där ett huvudregemente till exempel hade beteckningen I 11 och reservregementet hade beteckningen I 111. Regementet klarade sig från avvecklingen genom försvarsbeslutet 1925. Men regementet reducerades och kom att från den 1 januari 1928 bestå av en förstärkt infanteribataljon, vilken kallades Västerbottentyp.
I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Västerbottens regemente med Umeå försvarsområde (Fo 61), som med sammanslagningen bytte namn till Västerbottens försvarsområde. Från den 1 juli 1973 bildades försvarsområdesregementet I 21/Fo 61. Inom Västerbottens försvarsområde blev Västerbottens regemente ett A-förband (försvarsområdesregemente. Västerbottens regemente fick det samlade mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet och B- och C-förbanden svarade endast som utbildningsförband.
Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen att fredsorganisationen skulle spegla krigsorganisationen. Därmed föreslogs att brigaden vid regementet skulle avskiljas från regementet och bilda ett självständigt kaderorganiserat krigsförband inom Norra militärområdet (Milo N). Den nya organisationen trädde i kraft den 1 juli 1994 och regementet kom bland annat att omfatta en försvarsområdesstab, depåverksamhet, skjutfältsdetalj och hemvärns- och frivilligdetalj.
Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog Försvarsmakten att försvarsområdesstaben vid regementet samt Fältjägarbrigaden (NB 5) skulle avvecklas. Den socialdemokratiska regeringen, med stöd av Centerpartiet, föreslog istället en avveckling av Lapplandsbrigaden (NB 20). Av försvarsekonomiska och försvarspolitiska skäl vägde de båda alternativen jämt mot varandra. Regeringens skäl till att bibehålla brigaden inom Östersunds garnison, var möjligheterna till att vidmakthålla och utveckla en allsidig och rationell försvarsmaktsgarnison med såväl flyg- som arméförband. Den 1 juli 1998 antog regementet en ny form, i form av ett försvarsområdes-förband ledd av en försvarsområdesbefälhavare.
Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin proposition för riksdagen, att den taktiska nivån bör reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Beslutet medförde att Västerbottens regemente kom att avvecklas den 30 juni 2000. Från den 1 juli 2000 övergick verksamheten vid regementet till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 31 december 2001. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 31 december 2000, då avvecklingen ansågs slutförd. 

Ägare
Namn: ?
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Minnesmärket
Minnesstenen av granit, ca 4 m hög, 1 – 1,4 m bred, 0,65 m djup, avtäcktes vid regementets 300 års jubileum den 21 augusti 1924 under stor pompa och ståt. Kronprins Gustaf Adolf var närvarade vid ceremonin.
Text på stenens nordöstra sida står under Västerbottens krönta landskapssköld: KUNGL VÄSTERBOTTENS REGEMENTE 1624-1924, LANDSKRONA 1677, DÜNA 1701, KLISZOW 1702, FRAUSTADT 1706, MALATITZE 1708, STRÖMSTAD 1717
På den sydvästra sidan står under tre kronor: STENEN RESTES 19 21/8 24
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten