1808 Två minnesstenar över slaget vid Revolaks (Revonlahti)

 Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Siikajoki

Lägesbeskrivning
Sten 1
Kartbeskrivning:                       Korsningen väg 807-Luotisora
GPS-angivelse:                           N64°43’9.84″ E24°57’21.77″
Sten 2
Kartbeskrivning:                       Revolaks kyrkogård
GPS-angivelse:                           N64°43’10.2″ E24°57’42.5″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2023-06-08

Historia
Slaget vid Revolax utkämpades den 27 april 1808 mellan Sverige och Ryssland. Svenskarna segrade.

Efter den svenska segern vid Siikajoki fortsatte den svenske befälhavaren Mauritz Klingspor sin reträtt med huvudarmén mot Uleåborg, tätt följda av ryssarna. Vid Revolax by hade en rysk styrka under Bulatov förskansat sig och Johan Adam Cronstedt förberedde ett anfall för att driva bort dem. Med en styrka om 1 800 man avancerade Cronstedt under natten mellan den 26 och 27 april. Svenskarna kunde höra ljudet av musköter i norr där Carl Johan Adlercreutz slogs mot en främre rysk vaktstyrka. Adlercreutz hade dock lyckats bryta anfallet.
Cronstedt och hans 4:e brigad förberedde sig för nästa dags strider. Bulatov och hans ryska trupper hade förskansat sig i byn. Där fanns även Mohilevregementet och Permregementet. De hade sammanlagt tre kanoner. På morgonen, den 27 april anföll svenskarna i två lika starka kolonner: den högra kolonnen leddes av Gustaf Aminoff (med två bataljoner från Savolax infanteriregemente, den tredje bataljonen från Savolax jägarregemente, den andra bataljonen från Karelens jägarkår så väl som två 3-pundskanoner.); den vänstra kolonnen leddes av överstelöjtnant Adolf Ludvig Christiernin (med två bataljoner från Savolax infanteriregemente, den första bataljonen från Savolax jägarregemente, den första bataljonen från Karelens jägarkår – och även här med två 3-pundskanoner.).
Den högra svenska kolonnen svepte undan allt ryskt motstånd och avancerade öster om floden upp till byn. Vid samma tidpunkt förberedde sig den västra kolonnen för attack mot den prästgård där Bulatov hade sitt högkvarter och var han hade samlat alla sina trupper. Herrgården var en svår nöt att knäcka för svenskarna eftersom ryssarna gjorde svårt motstånd. Klockan tio på morgonen stormade svenska trupper herrgården och ett blodigt slag tog vid.

När våldsamheterna dog ut hade mer än 94 svenskar dött och över 600 ryska soldater var antingen tillfångatagna, sårade eller döda. Segern vid Revolax innebar slutet på den första svenska reträtten. Klingspor, känd som en försiktig och skeptisk man, beordrade sitt lynne till trots en motoffensiv mot söder. Savolaxbrigaden, som leddes av Johan August Sandels, av vilka Cronstedts mannar var en del kom att utkämpa ett blodigt krig i de södra delarna av Finland. Snart tog Sandels nyuppsatta 5:e brigad upp motståndet i landets östra delar. Den svenska motoffensiven hade börjat och den skulle pågå hela sommaren 1808.

Ägare
Sten 1
Namn:               Siikajoki kommun
Adress:              Virastotie 5 A, 92400 Ruukki
Tfnnr:                +358 40 3156299
Mail-adress     kunnanvirasto@siikajoki.fi
Sten2
Namn:               Brahestads församling
Adress:              Sovionkatu 1, 92100 Brahestad
Tfnnr:                +358 8 2132610
Mail-adress     raahen.seurakunta@evl.fi

Vårdare
Namn:               Se ägarna

Övrigt
Sten 1
Statyn av Frihetens låga har rests för att minnas slaget under finska kriget i Revonlahti 1808. Statyn ritades av Lauri Kallinen och stod färdig 1935.
Text: ALT´ ALENUKSEN EPÄTOIVOSTAAN NOUS´ISÄIN MAATA KANSA SUOJAANAAN 1808.
(1808 RESTE SIG FÄDERNA AV DESPERATION EFTER REDUKTIONEN FÖR ATT SKYDDA LANDET). 
Informationsskylt: Nej
Sten 2 restes 1914
Text: REVONLAHDELLA 27.4.1808 KAATUNEIDEN SUOMEN SOTURIEN MUISTOLLE. (TILL MINNE AV DE FINSKA SOLDATER SOM STUPADE I REVONLAHTI DEN 27 APRIL 1808)
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1714 Minnessten över slaget vid Storkyro i Lillkyro 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Vasa

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Östra sidan av Lillkyro kyrka
GPS-angivelse:                          N63° 3’26.49″ E22° 6’25.21″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2023-06-10

Historia
Slaget vid Storkyro (Napue) i Finland under stora nordiska kriget ägde rum den 19 februari 1714. Den svenske befälhavaren Armfeldt hade retirerat till byn Storkyro och inväntade ryssarna. Trots den finska vinterns hårda förhållanden fortsatte ryssarna sin offensiv.

Bakgrund
Under 1713 års fälttåg i Finland hade den ryska armén intagit större delen av landet, varvid man hade fått fäste vid Bottniska viken och började hota med eventuella landsättningar av trupper i det egentliga Sverige. Vintern 1713–1714 bestämde sig den ryska ledningen för fortsatt offensiv och återupptog stridshandlingarna.
Den svenske generalen Carl Gustaf Armfeldt hade fått befälet över trupperna i Finland i augusti 1713. Hans föregångare Georg Lybecker hade lämnat över en tom krigskassa och ett tomt proviantförråd. Finland lämnades att försvara sig på egen hand efter bästa förmåga. Armfeldts största problem var att armén riskerade att upplösas på grund av brist på mat.

Styrkeförhållanden
Styrkeförhållanden som anges för respektive sida varierar kraftigt i rysk och svensk litteratur. De ryska källorna brukar tala om att Golitsyn hade 5 588 man infanteri, 2 907 man kavalleri samt 11 regementskanoner, medan Armfeldts armé bestod av 8 000 soldater, 6 000 finska lantvärnstrupper och 8 kanoner.) E.V. Tarle talar om 5 588 infanterister, 2 907 kavallerister och ett visst antal kanoner på den ryska sidan, medan den svenska styrkan uppges ha bestått av runt 10 000 man reguljära trupper och några tusen finska lantvärnstrupper.
Svenska källor anger den svenska styrkan till 2 700 man infanteri, 1 400 man kavalleri, artilleriet enda undantaget, men troligtvis rör det sig om 7–9 artilleripjäser. De 1 000 man femmänningar som rekryterats deltog aldrig i själva slaget, utan lämnades troligtvis att vakta trossen. Samtliga regementen kom från den Finska rikshalvan av Sverige och slaget har därför i efterhand en viktig del av den finska nationella historiska bilden av en ”finska armé” som ensam försvarade Finland.

Före slaget
Den 7 februari 1714 gav sig Michail Golitsyns kår iväg mot Vasa, där Armfeldts styrkor befann sig. När Armfeldt fick kännedom om ryssarnas rörelser började han koncentrera sina styrkor till Storkyro cirka fyrtio kilometer öster om Vasa. Innan slaget hade Armfeldt dock inte lyckats samla ihop hela sin styrka. Storkyro är beläget vid floden Kyro älv på vars istäcke den ryska armén förflyttade sig. I närheten av Storkyro fanns en äng som var 2 kilometer bred och det var här som den svenska huvudstyrkan hade ställt upp sig.
Den 18 februari mötte den ryska armén en svensk förtrupp i närheten av byn Kuivila omkring fyra kilometer från Storkyro och intog den mot kvällen samma dag. När Golitsyn fick veta från tillfångatagna svenskar om hur ställningen som Armfeldt hade valt ut vid Storkyro såg ut bestämde han sig att taktiskt överlista sin motpart. I Kuivila lämnade han hälften av dragonerna (och under deras beskydd sin lätta träng), resten av armén (inklusive artilleriet) skickade han iväg över de frusna träsken längs Kyro älvs högra strand mot svenskarnas flank.
Golitsyns idé hade bara en brist, han tog inte med i beräkningen att hans soldater skulle bli tvungna att ta sig fram genom snö som nådde upp till knäna och dessutom släpa med sig kanonerna. På grund av det var det först vid middagstid den 19 februari som de första ryska regementena dök upp i närheten av Storkyroängens norra sida efter att ha tillbringat 5–6 timmar på sin marsch.

Slaget
De ryska enheternas uppdykande bringade oordning i de svenska bataljonerna som var belägna här, men ryssarna, vars kolonner var utdragna, vågade inte riskera att övergå till strid direkt efter sin marsch, vilket gav Armfeldt möjligheten att dra tillbaka sin kår söderut till åns vänstra strand.
Det taktiska initiativet övergick till svenskarna. När Armfeldt hade ställt upp det svenska infanteriet i två led gick han åter över ån och attackerade ryssarna.
Golitsyn hade även han ställt upp infanteriet i två led; det första bestod av fem bataljoner och det andra av tre. Tre dragonregementen hade han ställt bakom, på samma sätt som Vellingk vid Narva: kavalleriet skulle gå till motanfall där största faran skulle uppstå. Artilleriet hade delats upp i två delar och skyddade infanteriets flanker. De dragonregementen som hade lämnats i Kuivila fick order att utan dröjsmål ge sig av och anfalla i ryggen på den svenska armén, när den skulle bli indragen i strid med ryssarnas huvudstyrkor.
Till en början var Armfeldts anfall framgångsrikt. Den svenska infanterilinjen omfattade den ryska arméns flanker och tvingade det ryska artilleriet till reträtt. Om det svenska kavalleriet i detta ögonblick hade givit stöd åt anfallet hade Golitsyns situation kunnat bli kritisk. Men av olika anledningar (möjligen på grund av att de ryska dragonregementena närmade sig från öster) förblev det svenska kavalleriet overksamt i det avgörande ögonblicket.

Golitsyn satte nu in sin andra infanterilinje i strid och parerade svenskarnas kringgående rörelse. Även Armfeldt satte in sina infanterireserver och organiserade ett tryck mot ryssarnas flanker och deras center.
Svenskarnas övertag likviderades av ryssarnas tredje linje, det vill säga dragonerna. Nu var det ryssarna som utflankerade den svenska armén. Samtidigt anlände nu i detta avgörande ögonblick nya avsuttna dragonregementen från Kuivila och efter att ha nedkämpat det finska uppbådet (femmänningarna) kom de i ryggen på det svenska infanteriet. Golitsyns motanfall ledde till svåra förluster för svenskarna och Armfeldt gav slaget förlorat. Ryssarna vann en avgörande seger.
Till ryssarnas troféer bör tilläggas hela det svenska artilleriet, trängen med den svenska krigskassan och svenska regementsfanor. Armfeldts kår upphörde i praktiken att existera. Ryssarnas förluster blev 3 000 döda och sårade. Efter nederlaget drog sig Armfeldts styrka norrut till trakten runt Tornedalen.
Efter segern vid Storkyro fick ryssarna kontrollen över huvuddelen av Finland. Till minnet av denna seger släpptes i Ryssland en särskild medalj. I Finland minns man tiden som den stora ofreden.

Ägare
Namn:               Vasa svenska församling
Adress:              Rådhusgatan 13, 651 00 VASA
Tfnnr:                +358 63261309
Mail-adress     vasa.svenska.forsamling@evl.fi

Vårdare
Namn:               Ägaren

Övrigt
På stenhällen finns 18 små stenar som symboliserar byarna i Lillkyro. Minnesstenen vill påminna om de 305 Lillkyröbor som stupade 1714. Minnesstenen avtäcktes 1979 och konstnären hette Erkki Välimäki.
Text: NAPUE 1714
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1808 Minnessten över omkomna soldater på Limön, Gävle 

Län                                            Gävleborg

Kommun (motsv)               Gävle

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Limön på näset mot Oxharen
GPS-angivelse:                          N60°43’1.18″ E17°20’20.32″

Inventerad
Namn:                                            Ej inventerad
Datum:

Historia
Stenen är rest till minne av de 92 livgrenadjärer ur Kungl. Livgrenadjärregementes rust-hållsbataljon som förolyckades då briggen Margaretha i en kraftig storm grundstötte ochbröts sönder vid Kalkstens grund utanför Limön 2. oktober 1808.
De omkomna jordades på Limön där stenen är rest. Vid katastrofen räddades 66 grenadjärer upp på Limön och skären däromkring.
Ryssland hade angripit det svensk-finska riket 1808. Bataljonen ingick i en större skeppsburen styrka på väg mot Österbotten. Denna överföring av svenska trupper till Finland avbröts då man ansåg att det ryska motståndet i det tänkta landstigningsområdet var för stort. 

Ägare
Namn:                                            Gävle kommun
Adress:                                           Drottninggatan 22 803 11 Gävle
Telefon:                                         026-17 80 00
Mail-adress                                  gavle.kommun@gavle.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Minnesmärke av sten rest den 12 juni 1916 av Gävle Landstormsförening.
Text: ETT 100-TAL SVENSKA KRIGSMÄN STORMDRIFNA PÅ VÄG TILL FINLANDS UNDSÄTTNING OMKOMMO PÅ DESSA SKÄR DEN 2. OKT.1808 OCH JORDADES HÄR.
På den NV sidan: GEFLE LANDSTORMSFÖRENING HUGFÄSTE MINNET ÅR 1916
Informationsskylt: Nej

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1901 Minnessten över kronobåtsmän från Enånger

Län                                                  Gävleborg

Kommun                                      Hudiksvall

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Invid Enångers gamla kyrka
GPS-angivelse:                           N61°32’40.81″ E17° 0’17.93″

Inventerad
Namn:                                            Tomas Bornestaf
Datum:                                          2023-07-22

Historia
Stenen restes 1962 och skall minna om och hedra de kronobåtsmän inom båtsmanshållet som rekryterades i Enånger till flottans örlogsfartyg. Båtsmanshållet liknande i stort det ständiga knekthållet för armén. De hade, jämfört med arméns soldater längre tjänstgöringstider i fred för att upprätthålla flottans förmågor och delta i sjöexpeditioner långt från hemlandet. I krig skulle flottan behärska sjöhaven kring landet och förhindra/försvåra fiendens verksamheter.

Ägare
Namn:                                           Hudiksvalls kommun
Adress:                                          Trädgårdsgatan 4, 824 80 Hudiksvall
Tfnnr:                                            0650-19000
Mail-adress                                  kommun@hudiksvall.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Övrigt
Minnesmärket är en grå natursten 2 m hög, 0,8 m bred med tjockleken 0,3 m. De som lät resa stenen (se text nedan) är delägare. Kyrkan och området där stenen är rest förvaltas av Statens fastighetsverk (SFV).
Text: TILL MINNET AV DE KRONOBÅTSMÄN FRÅN ENÅNGER VILKA I FRED SOM KRIG MED LIVET SOM INSATS TJÄNAT VID KUNGL. FLOTTAN OCH FYLLT SIN PLIKT MOT FÄDERNESLANDET.
STENEN RESTES AV DELÄGARE TILL I MANTAL SATT JORD 1962
Informationsskylt: Nej

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1949 Minnessten över indelte soldaten Johan Erik Gadd vid Stora skjutbanan, Gävle 

Län                                            Gävleborg

Kommun (motsv)               Gävle

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       På f.d. övningsfältet för Hälsinge regemente i skogspartiet 125 m SSO korsningen Hällhammarsvägen–Kolonnvägen.
GPS-angivelse:                           N60°39’34” E17°6’14”

Inventerad
Namn:                                            Tomas Bornestaf
Datum:                                          2023-10-01

Historia
Stenen är rest till ett minne av indelte soldaten nr 31 Gadd vid Hälsinge regementes Forsa kompani. Gadd gjorde sin sista tjänst vid regementet i maj 1939. Den 24 maj körde Gadd med häst och vagn på regementets övningsfält. På den plats där stenen står segnade han plötsligt ned död. Gadd blev 68 år. 

Ägare
Namn:                                            Fortifikationsverket
Adress:                                           Kungsgatan 43 631 89 Eskilstuna
Tfnnr:                                             010-4444000
Mail-adress                                   fortv@fortifiktionsverket.se

Vårdare
Namn:                                             FortV och Hälsinge regementes kamratförening 

Övrigt
Minnesmärket restes år 1949 av överste Hans Berggren, indelte furiren Trygg och andra kamrater till soldaten Gadd. Texten på stenen höggs av Gadds kompanikamrat nr 14 Lust.
Text: SOLDATEN N 31 JOHAN ERIK GADD FORSA KOMPANI FÖDD 3/12 1871 DOG HÄR 24/5 1939
Informationsskylt: Nej

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1911 Svea Ingenjörkårs vägbygge Bönan N Gävle

 Län                                            Gävleborg

Kommun (motsv)               Gävle

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Ca 1 km NO Bönan kapell längs Utvalsnäsvägen, södra sidan
GPS-angivelse:                          N60°44’47” E17°19’25”

Inventerad
Namn:                                            Tomas Bornestaf
Datum:                                          2023-09-26

Historia
Stenen restes till minne av den väg Svea Ingenjörskår byggde 1911 ner mot Gråberget. Under 1950-talet byggdes omfattande utrymmen i berget, bl. a. för ett tungt batteri (15,2 cm) för Spärrbataljon Gävle (GE). Anläggningen avvecklades under 1990-talet. 

Ägare
Namn:                                            Gävle kommun
Adress:                                           Drottninggatan 28 803 11 Gävle
Tfnnr:                                             026 -178000
Mail-adress                                  gavle.kommun@gavle.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Minnesmärke uppfört år 1911 av Kungl. Svea Ingenjörkår
Text: Under ingenjörtecknet KUNGLIG SVEA INGENJÖRKÅR 1911
Informationsskylt: Nej

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1944 Gravsten över finlandsfrivillige Harry Morsing på Björksta kyrkogård

Län                                            Västmanland

Kommun (motsv)               Västerås, Kungsåra församling

 Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Björksta kyrkogård söder Orresta
GPS-angivelse:                      N59°39’5” E16°49’45”

Inventerad
Namn:                                        Stefan Folke
Datum:                                      2022-08-01

Historia
Svenska frivilligkompaniet eller Svirkompaniet, var under finska fortsättningskriget (1942–1944) ett svenskt frivilligförband som till en början kämpade vid Svirfronten och sedermera deltog i våldsamma slaget vid Tali-Ihantala på Karelska näset 1944. Svenska frivilligkompaniets mannar hade högt anseende hos sina finländska vapenbröder, och fick idel lovord för sina insatser. Förbandet upplöstes på hösten 1944.
Svenska frivilligkompaniet bestod främst av manskap som hade valt att stanna kvar i Finland för fortsatt krigstjänst, sedan Svenska frivilligbataljonen hade upplösts på Hangöfronten. En del av kompaniets manskap var emellertid helt nyanlända frivilliga från Sverige. Kompaniet var underställt det svenskspråkiga finländska (finlandssvenska) infanteriregementet IR 13. Under sin existens tjänstgjorde totalt 404 man i kompaniet, dock inte samtidigt. I kompaniets tjänst stupade 41 man och 84 man sårades.
Korpral Harry Morsing föddes den 12 oktober 1910 i Karbenning, Västmanlands län, och var bosatt i By kyrkby, Dalarna, där han var skogsarbetare. Morsing genomförde värnplikten vid Hälsinge regemente (I 14) där han utbildades särskilt på kulsprutor. Han anmälde sig till Svenska frivilligbataljonen den 9 augusti 1941 och reste till Finland redan den 9 september. 1942 anmälde han sig för vidare tjänstgöring i det nyuppsatta Svenska frivilligkompaniet, som ansvarade för en del av Svirfronten vid Jandeba. Morsing stupade i krigets slutskede den 1 augusti 1944 vid Suokas på Karelska näset.

Ägare
Namn:                                       Svenska kyrkan, Västerås
Adress:                                      Box 5, 72103 Västerås
Tfnnr:                                        +46 21 814600
Mail-adress                              vasteras.pastorat@svenskakyrkan.se

Vårdare
Namn:                                        Kungsåra församling
Adress:                                       Björksta prästgård 4, 725 96 VÄSTERÅS
Telefon:                                      021-81 46 00
Mail-adress:                              https://www.svenskakyrkan.se/vasteras/bjorksta-kyrka

Minnesmärket
Gravstenen restes sommaren 1954 av Förbundet Svenska Finlandsfrivilliga efter att den tidigare graven återgått till kyrkan. Finlands militärattaché major Olavi Larkas var bland dem som nedlade en krans.
Text: FÖR NORDENS FRIHET OCH SVERIGES ÄRA STUPADE KORPRALEN HARRY MORSING DEN 1 AUG 1944 34-ÅRIG PÅ KARELSKA NÄSET
FÖRBUNDET SVENSKA FINLANDSFRIVILLIGA RESTE VÅRDEN
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1901 Minnessten över Hälsinge regementes Forsa kompani vid kyrkan i Forsa

 Län                                            Gävleborg

Kommun (motsv)                Hudiksvall

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   200 m V Forsa kyrka, invid väg 84.
GPS-angivelse:                      N61°44’4.19″ E16°56’10.16″

Inventerad
Namn:                                        Tomas Bornestaf
Datum:                                       2023-07-22.

Historia
Forsa kompani var ett av de sex kompanier som uppsattes i Hälsingland, till Hälsinge regementes åtta kompanier (två i Gästrikland) genom indelningsverket från 1682. Kompaniet deltog i regementets alla fälttåg och bidrog därmed till de segrar som där regementet hade en framträdande roll.
Under Stora Nordiska Kriget reducerades regementet kraftigt under slaget vid Liesna 1708. Vid Poltava var återstoden av regementet en del av belägringsstyrkan kring staden och deltog inte i slaget. Vid arméns kapitulation vid Perevolotjna och hamnade den kvarvarande delen av regementet i rysk fångenskap och endast ett fåtal kom att återvända efter freden 1721. Ett nytt regemente var uppsatt 1710.
Efter segern vid Gadebusch år 1712 och under det fortsatta kriget i norra Tyskland var regementet en del av armén som inneslöts i fästningen vid Tönningen och kapitulerade. Regementets sattes ånyo upp under det kommande året.
Vid det Armfeldtska återtåget, årsskiftet 1718–19, förlorade regementet omkring 600 man i den katastrofala snöstorm som överraskade armén i Jämtlandsfjällen.
Regementet deltog i olika omfattning i de omfattande arbeten som under 1800-talet genomfördes i utbyggnaden kanaler m.m. inom landet.
Regementets övningsplats var sedan 1689 Mohed intill flytten till Gävle 1908.

 Ägare
Namn:                                        Hudiksvalls kommun, Forsa socken, registrerad som fornminne nr 84 Forsa socken.
Adress:                                      Trädgårdsgatan 4 824 80 Hudiksvall
Tfnnr:                                         0650-19000
Mail-adress                              kommun@hudiksvall.se

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Minnesmärket
Minnesmärke av sten 2,8 m hög och 1,05 bred. Rest år 1952 av Forsa sockenmän. Sten är placerad framför ingången till kompaniets trossbod.  Det är särskilt intressant detta minnesmärke över ett kompani är det enda där regementets segernamn är angivna.
Text: FORSA KOMPANI. TILL ÅR 1901 TJÄNADE DESSA BYGDERS SÖNER UNDER HÄLSINGE REGEMENTES FANA SOM BÄR SEGERNAMNEN NOVGOROD 1611 WARSCHAWA 1658 FREDRIKSODDE 1657 TÅGET ÖFVER BÄLT 1658 LUND 1676 LANDSKRONA 1677 NARVA 1700 DÜNA 1701 JAKOBSTADT 1704 GEMÄUERHOF 1705 GADEBUSCH 1710.
FORSA SOCKENMÄN RESTE STENEN 1952 PÅ KOMPANIETS SAMLINGSPLATS.

Tomas Bornestaf
Chef SvMM inventeringsgrupp

 Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Minnessten över vargeringen 1717 i Surmasaajo, Juoksengi

 Län                                            Norrbotten

Kommun (motsv)                Övertorneå

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     1,5 km NV avtaget mot Vyöni längs väg 99
GPS-angivelse:                        N66°33’33.95″ E23°46’40.48″

Inventerad
Namn:                                        Claes Grafström
Datum:                                       Ej inventerad

Historia
Under det Stora nordiska kriget i var Finland under åren 1713 till 1721 ockuperat av ryska styrkor. I slutet av december 1716 hade en hästburen kosackskara kommit in på svensk sida och påbörjade ett plundringståg uppför Torne älvdal.
I trakten kring Övertorneå plundrades två kyrkor och några veckor senare brändes också Kengis bruk ner till grunden. När kosackerna vände söderut igen i januari 1717 hade ett vargeringsförband ur Västerbottens regementet hunnit organiseras i Juoksengi, och när ryssarna kom låg de i bakhåll. De omkring femtio kosackerna nedkämpades till sista man och bara två lokalbor gick hädan.
Det är inte helt klart var bakhållet skedde men den lokala traditionen berättar att det är vid Surmasaajo och det är där vi finner minnesplatsen.

Ägare
Namn:                                       Juoksengi Skifteslagssamhällighetsförening
Adress:                                      Lampisenpää 250, 957 94 Övertorneå
Tfnnr:
Mail-adress

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesstenen avtäcktes den 15 juli 2017 i närvaro försvarsminister Peter Hultqvist och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht
Text: På stenen sitter två bronsplattor. Den övre med Västerbottens regementes vapenbild och texten DOMINUS PROTECTOR MEUS (Karl XII valspråk – HERREN MIN BESKYDDARE).
Text på den undre bronsplattan: DENNA STEN ÄR REST AV JUOKSENGI BYASAMFÄLLIGHET TILL ÅMINNELSE AV VARGERINGEN JANUARI 1717. Under finns texten på finska.
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Dalregementets gravkvarter på kyrkogården i Stora Tuna

Län                                             Dalarna

Kommun (motsv)                Borlänge kommun

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    Stora Tuna kyrka är väl synlig från väg 70, ca 3 km söder om Borlänge.
GPS-angivelse:                       N60°27’6.50″ E15°28’27.42″

Inventerad
Namn:                                       Olle och Eva Strid
Datum:                                      2022-04-01

Historia
På kyrkogården finns två gravar med anknytning till Dalregementet. Bägge gravarna betraktas kulturhistoriskt sett som mycket värdefulla och vårdas av Stora Tuna församling. Bägge gravarna har återlämnats till församlingen.
Kongl Dalregementets Volontärkorps grav (gravnummer 155) ligger på höger sida av entré­gången till kyrkan. Graven, en grusgrav, omges av en låg stenkant och är försedd med ett konst­rikt kors av gjutjärn, svartmålat med förgylld text. Graven uppläts för jordfästning 1884. Vid järnkorsets fot ligger en gravsten. (se nedan). Vilka som i övrigt är begravda där är okänt.
Graven efter översten och kommendören Henric Wilhelm Örn (gravnummer 23) ligger längst bort till höger, omedelbart efter inpassering till kyrkogården. Graven, en gräsgrav, är omgiven av ett gjutjärnsstaket. Framför den upprättstående gravstenen ligger en sten i form av en bok med svårtydd text.
Henrik Wilhelm Örn: Född 1783, student 1795, fk 1802, lt 1809, kn 1812, GM för tapperhet i fält 1815, mj 1817, RS0 samma år, övlt 1827, överste och chef för Dalregementet från 1835 till sin död, KSO 1850. Avled 1852 på sin gård Utanfors i Stora Tuna. Är begravd i Örnska familjegraven på Stora Tuna kyrkogård.
Deltog 1808 under kriget mot Norge i affärerna vid Nyen och Skalbokilen samt vid Trangen, där han – beordrad att ge sig fången tillsammans med delar av Dalregementet – bröt av sin sabel in­nan han kastade den till norrmännen; fördes i fångenskap till Skeen.
Arbetschef vid Göta kanal för bl a Bergs slussar vid Vreta kloster 1813. Under kriget mot Norge 1814 tjänstgjorde han dels vid regementet, dels som fältmätningsofficer och brigadadjutant i striderna vid Fredriksstad och Kjölbergs bro, varunder han var nära att bli skjuten.
Chef för arbetskommendering vid Göta kanal 1824. Stabschef vid 2. förd under lägret på Ladu­gårdsgärde 1832 och erhöll därefter en hedersvärja av Konungen. Han var en allvarlig, viljekraf­tig man med ädel karaktär, grundad på oskrymtad gudsfruktan, var vänfast och tillgänglig som kamrat och som chef en faderlig vän för de yngre.
Den mycket sevärda Stora Tuna kyrka, Stora Tuna församling, Västerås stift, är byggd i närheten av en kultplats helgad åt asaguden Frej och på en äldre gråstenskyrka från 1200-talet. Kyrkan invigdes år 1469 under föresatsen att bli domkyrka i ”Dalarnas och Bergslagen ovan Långhedens stift”, något den också var under andra halvan av 1500-talet. Kyrkan byggdes utan torn och har samma storlek och form fortfarande. Dagens kyrktorn byggdes mellan åren 1914 och 1915, se­dan de tidigare härjats svårt av eldsvådor. Tornet är 86 meter högt.

Ägare och vårdare
Namn:                                        Stora Tuna församling
Adress:                                       Svenska kyrkan, 781 81 Stora Tuna
Tfnnr:                                         0243-77101
Mail-adress                               stora-tuna.pastorat@svenskakyrkan.se

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Text: – På järnkorsets gjutna och förgyllda text: KONGL DALREGEMENTETS VOLONTÄR-KORPS GRAF.
Text på den liggande stenen vid korsets fot: A STENVALL (svårtydda datum men död 1906).
Text på Örnska gravstenen: MINNE AF ÖFWERSTEN OCH COMMENDEUREN HENRIC WILHELM ÖRN. FÖDD D. 14 FEBR. 1783 DÖD D. 21 FEBR. 1852
VÅRDEN RESTES AF OFFICERSCORPSEN VID KONGL DALREGEMENTET
Informationsskylt: Nej

Olle Strid
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten