1915 Gravsten över legionären Erik Agne Göthlin på Necropole Nationale de Dompierre Cemetery, Dompierre 

Land                                         Frankrike

Kommun (motsv)               Dompierre

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       500 m O korsningen D 164-D71
GPS-angivelse:                          N49°54’18.67″ E2°48’4.43″

Inventerad
Namn:                                            Peter L:son Björkman, Joacim Hallberg
Datum:                                          2023-05-30

Historia

Begravningsplatsen Dompierre-Bercquincourt skapades 1920 och under tiden 1935 och 1936 fördes dit soldatgravar från andra militära begravningsplatser i omgivningen.  De som ligger begravda här är väsentligen stupade från de olika slagen i anslutning till floden Somme. 7033 personer är begravda på denna plats. Många är utlänningar från regementen tillhörande den Marockanska divisionen som var involverad i striderna vid Somme 1915 och 1916.

En svensk ligger begravd på denna begravningsplats.

Eric Agne Göthlin (1889-1915) värvades hösten 1914 och tilldelades en plats i 3eme Batallion 1er Regiment de marche de la Légion étrangère. Redan 9 december 1914 utnämndes han till sergeant. Den 9 mars1915 fanns Göthlin i ett skyttegravsystem vid orten Frise. Den skyttegrav där Göthlin befann sig utsattes för artillerield och han blev omedelbart dödad av splitter från en granat. Göthlin hade tilldelats ” Croix de Guerre” med palmblad för sitt mod i strid. I ett brev till fadern, lokomotivföraren Erik Göthlin, från den dödes kompanichef får den unge mannen ett vackert erkännande för sin visade duglighet och tapperhet samt sitt sympatiska väsen, som tillvann honom vänner bland såväl underlydande som kamrater och förmän. 

De första striderna vid Somme 28 augusti1 till 12 oktober 1914.
Efter att ha passerat Belgien och överskridit den franska gränsen nådde den I:a tyska armén under von Kluge fram till Amiens utkanter. Amiens försvarades av den 6 franska armén som dock uppgav staden. Tyskarna drog sig tillbaka redan efter tio dagar. Efter de allierades seger vid Marne gjordes försök att trycka tillbaka de tyska styrkorna över nationsgränsen men detta misslyckades. I stället försökte båda sidornas arméer att överflygla den andres i området västerut mellan floden Marne och kusten – ”La Course a la mer”. Båda parterna misslyckades med detta. Resultatet blev att frontlinjen utsträcktes ända ut till havet. Nu låste sig frontlinjerna ända fram till krigsslutet 1918.

1915 övergick kriget till att förstärka förbanden efter de stora förlusterna i trupp och material under krigets inledningsskede. Överbefälhavaren, general Joffre igångsätter emellertid flera attacker med låg målsättning. En framryckning på 50 meter räknas som seger. Förlusterna i människoliv är stora men räknas inte. Även vid Sommefronten igångsättes sådana attacker med begränsad målsättning, bland annat i riktning mot staden Frise. Under detta år igångsätts flera stora allierade offensiver vid Ypres, d´Artois och Champagne. Detta påverkar inte i större omfattning Sommefronten.

Den stora offensiven vid Somme 1 juli till 18 november 1916
En stor offensivvid floden Somme var planerad av general Joffre att igångsättas våren 1916. Den skulle starta tidigt på våren när den i antal mycket begränsade brittiska yrkesarmén hade utvidgats med upp till en miljon med frivilliga.  Kitcheners ” New Army ”. Offensiven uppsköts dock några månader beroende på det tyska storanfallet mot Verdun.

Nytt startdatum för anfallet var 1 juli 1916. Planen var att den 4. brittiska armén uppgående till 16 divisioner skulle anfalla i ostlig riktning med stöd av den 6. franska armén på sin högra flank. Anfallet stöddes av 2 400 kanoner, flyg och för första gången stridsvagnar.
Det brittiska anfallet slutade i en katastrof. Av 60 000 anfallande britter stupade 20 00 och skadades nära 40 000.

Den franska armén förberedde sitt anfall minutiöst, förbanden tillfördes gevärsgranater, nya kulsprutor och modernt artilleri. Sjuktransportresurserna förstärktes. Det franska anfallet genomfördes tack vare dessa förbättringar med viss framgång. Med förluster av 200 man framryckte de franska styrkorna upp till mellan 10 och 20 kilometer och nådde fram mot städerna La Maisonnette och Benny-en-Santerre. Striderna i området fortsatte till november 1916 men beroende på den brittiska katastrofen och på tyska motanfall 20 juli förlorades huvuddelar av den erövrade marken. 

Ägare
Namn:                                            l’Office national des combattants et des victimes de guerre
Adress:                                           Hôtel national des Invalides, 129 Rue de Grenelle, 75007 Paris
Tfnnr:                                             + 33 (0) 801 907 901
Mail-adress                                  www.onac-vg.fr

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Text: GÖTHLIN ERICH ANGE SERGENT 3^ME MARCHE 1^ER ETR.
MORT POUR LA FRANCE 9-3-1915
Informationsskylt: Nej

Peter L:son Björkman
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1808 Minnessten över slaget vid Jynkkä i Kuopio 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Kuopio

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       30 m NO om Kalavesi kyrkas nordöstra hörn
GPS-angivelse:                          N62°50’51.71″ E27°38’32.80″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2026-08-13

Historia
Striden vid Jynkkä var en strid under finska kriget 1808–1809. Striden stod mellan svenska och ryska styrkor den 15 mars 1808 vid Jynkkä, söder om Kuopio.

Bakgrund
Efter striden vid Leppävirta den 11 mars fortsatte de svenska trupperna i Savolax sin reträtt norrut. Den 13 mars fördes större delen av manskapet in i Kuopio, förutom två kompanier infanteri, 20 dragoner och 1 kanon, vilka bildade arriärgarde söder om staden under befäl av Joachim Zachris Duncker. Dessa stod den 15 mars vid Jynkkä, då ryska styrkor nalkades området.

Striden
Den ryska huvudstyrkan observerades framrycka mot orten klockan 08:00 av de svenska förposterna. Klockan 09:00 inleddes anfallet mot dessa, men det svenska manskapet kunde som ett resultat av svårgenomträngliga snömängder och eldgivning hålla fienden från sig i tre timmar. När ryska skidsoldater sedan hotade de svenska flankerna ryckte styrkan tillbaka förbi Jynkkä och tog ställning över den frusna Kallavesis is.

Då det fientliga kavalleriet sågs förbereda sig för ett anfall slöt Duncker sitt detachement. Vänstra flanken, förankrad mot en bergssida, leddes av Carl Wilhelm Malm, högra flanken av Johan Jacob Burman och centern av Duncker. Det ryska kavalleriet framryckte 300 man starkt mot den svenska vänsterflanken. På grund av snön minskades deras hastighet i anfallet och en svensk salva tvingade dem att genast återgå.

Efter de misslyckade anfallen förde de ryska styrkorna fram fyra haubitsar, som med kartescher tvingade det svenska detachementet att retirera. Ännur ett kavallerianfall mot högerflanken avvisades, efter vilket de svenska dragonerna gick till motanfall och tillfångatog en husar. Det ryska artilleriet fortsatte därefter sin eldgivning mot den svenska styrkan.

Duncker informerades nu av adjutanten Carl Wilhelm Brusin att resten retirerat över sjön till Toivala, där brigaden nu tagit ställning, samt att han skulle retirera med sitt detachement. Duncker retirerade därav växelvis med kompanierna mot Kuopio, förstärkt av ett kompani från Savolax lätta infanteriregemente, och gick sedan i kolonn från staden över Kallavesi. Under marschen över sjön stannade svenskarna med jämna mellanrum för att bjuda motstånd åt de ryska styrkorna.

Klockan 16:00 nådde Dunckers detachement sjöns norra strand och vid ön Vaajasalo organiserade de åter en försvarsställning. De ryska styrkorna framryckte över isen i fem kolonner, efter vilket en artilleriduell utbröt. Klockan 21:00 framryckte ryska skidsoldater över brigadens vänstra flank, vilket tvingade brigadchefen, Johan Adam Cronstedt, att slutligen beordra en reträtt från området. I en utvärdering av generalstabens krigshistoriska avdelning skrevs det att Cronstedt hade ”Dunckers kallblodigt utförda återtåg uteslutande att tacka för att han utan nämnvärda förluster kunde fortsätta sitt återtåg norrut”.

Ägare
Namn:                                            Kuopion kaupunki
Adress:                                          Tulliportinkatu 31, Pl 228, 701 01 Kuopio
Tfnnr:                                             +358 17 182111
Mail-adress                                  kirjaamo@kuopio.fi

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket

Stenarnas symbolik:
Malms sten Kerimäki kalksten (den vänstra stenen)
Dunckers sten Kuopio diorit (mittenstenen)
Burmans sten Sulkava granitgnejs (den högra stenen)
Stenarna är uppkallade efter cheferna för de olika enheterna. Grupperingen motsvarar truppernas gruppering vid Jynkänlahti-bukten. Stenarna kommer från soldaternas hemtrakter.
Utförande:
Stenarna: Geologiska forskningscentrum i Finland, Mellersta Finlands regionala kontor
Reliefen av soldaten Pauli Saastamoinen
Genomförande: Kommittén för slaget vid Jynkä 1994
Må detta monument påminna nuvarande och kommande generationer om allt som fäderneslandets frihet har krävt av finnarna genom tiderna.
Text: 1808 15.3

Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1808 Minnessten över slaget vid Löttökoski 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Kuopio

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       I dungen SO om korsningen väg 551-Kuttajärventie
GPS-angivelse:                          N62°52’1.29″ E27° 9’55.85″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2026-08-13

Historia

Finska kriget 1808-1809 blev ödesdigert eftersom Finlands månghundraåriga förbindelse med Sverige bröts och Finland blev en autonom del av det ryska riket i över hundra år.

Hösten 1808 hade huvuddelen av den svensk-finska armén dragit sig tillbaka till Österbotten. Savolaxbrigaden, ledd av överste J. A. Sandels, hade redan etablerat en del av försvaret norr om Kuopio. Staden var i ryska händer.

Slaget vid Löttökoski ägde rum i Karttula den 18 september 1808, då en rekognoseringspatrull på 25 ulaner som ryssarna skickat från Kuopio överfölls av kapten C. F. Tigerstedt på gården till Anders Karttunens hus. Finnarna bildade en grupp för att anfalla i denna talldunge. Ulanerna som leddes av löjtnant Jacob Lapatinski tillintetgjordes förutom två män. Finnarna led inga förluster.

Slaget vid Löttökoski hade ingen inverkan på utgången av finska kriget. Striderna upphörde på finsk sida senare på hösten. Kriget fortsatte på svensk sida och fred slöts året därpå.
(Texten på tavlan på minnesstenen)

Ägare
Namn:                                            Kuopion kaupunki
Adress:                                          Tulliportinkatu 31, Pl 228, 701 01 Kuopio
Tfnnr:                                            +358 17 182111
Mail-adress                                  kirjaamo@kuopio.fi

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket

I samband med Karttula kommuns 110-årsjubileum 1983 restes ett monument till ära för den tappra strid som leddes av kapten C. F. Tigerstedt.
Text: SUOMEN SODAN TAISTELUPAIKKA 14.9.1808
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1808-09 Minnessten över Libelits kompani i Libelits

Land                                         Finland

Kommun (motsv)              Libelits (Liperi)

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Alldeles N om Libelits kyrka
GPS-angivelse:                         N62°31’41.97″ E29°23’15.15″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2026-08-13

Historia
Karelska jägarkåren uppsattes 1789 på värvad fot och var då 200 man starkt formerad på 2 kompanier. Kort därefter utökades förbandet till 400 man formerad på 4 kompanier. År 1802 utökades de till en bataljon om 600 man, fortfarande formerad på 4 kompanier. Fram till 1805 hade man gemensam förbandschef med Karelska dragonkåren. Förbandet var förlagt på den svenska sidan av Karelen eller mer bestämt i östra delen av Kuopio hövdingedöme i socknarna Libelits (historiskt Leibelitz), Taipale och Pielisjärvi i Karelens övre härad samt i socknarna Kesälax, Kides, Tohmajärvi, Pelkjärvi och Ilomants i Karelens Nedre härad. 1.Livkompaniet eller Tohmajärvi kompani, 150 man 2.Libelits kompani: 150 man3.Pielis kompani: 150 man4.Pelkjärvi kompani: 150 man. Karelska jägarkåren ingick i Savolaxbrigaden i kriget med Ryssland 1808 – 1809, formerad på 2 fältbataljoner. Återstoden av förbandet upplöstes i Umeå 1809.

Ägare
Namn:                                            Liperin kunta
Adress:                                           Varolantie 3, 831 00 LIPERI
Tfnnr:                                             +358 13 686 511
Mail-adress                                  kirjaamo@liperi.fi

Vårdare
Namn:               Ägaren

Minnesmärket

Avtäckning skedde 1959 och konstnären heter Veikko Jalava.

Intill ligger en plats för att tända ljus för de som är begravda någon annanstans.
Text: SUOMEN SODASSA 1808-09 TAISTELLEELLE LIPERIN KOMPPANIALLE JA SEN PÄÄLLIKÖLLE MAJURI HERMAN JOHAN VON BURGHAUSENILLE
(TILL LIBELITS KOMPANI OCH DESS BEFÄLHAVARE, MAJOR HERMAN JOHAN VON BURGHAUSEN, SOM DELTOG I FINSKA KRIGET 1808-09)
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1808 Minnessten över slaget vid Kalmalahti, Leppävirta

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Leppävirta

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Vid Museivägen 1 km VSV Leppävirta kyrka
GPS-angivelse:                          N62°29’16.40″ E27°46’4.10″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2026-08-13

Historia
Slaget vid Kalmalahti utkämpades under finska kriget den 11 mars 1808 vid Leppävirta i krigets tidiga skede, då Savolaxbrigaden beordrades att dra sig tillbaka till Norra Österbotten.

Savolaxbrigaden borde ha retirerat via Juva och Jorois till Kuopio, Idensalmi och Uleåborg. Den hade dock stannat kvar i S:t Michel ett tag, och då hade de ryska trupperna nått närheten av S:t Michel socken längs Juva och Ristiina vägar, vilket ökade risken för en blockad. Avfärden från S:t Michel gick snabbt: hästar hämtades från bönderna, mat togs från förrådet och överskottet av spannmål och hö brändes. De gamla gevären från ammunitionsförrådet lämnades i ryssarnas händer. Hundra frostskadade soldater fick lämnas kvar på kyrkbyns sjukhus. Frostskadorna hade orsakats av att de stått utomhus över natten en vecka tidigare, eftersom man trott att ryssarna var närmare S:t Michel. Savolaxbrigaden började retirera mot Kuopio via Leppävirta och Pieksämäki.

7.3. Savolaxbrigaden hade anlänt till Leppävirta, i Nikkilänmäki och Kirkkonkylä-området. Den var missnöjd med reträtten utan strid och kapten G. Aminoff, som också hade kritiserat reträtten, gav sig av med 200 soldater för att rekognosera de ryska truppernas framryckning i riktning mot Varkaus.

Klockan 7 på morgonen informerade han brigadchefen, generallöjtnant Johan Adam Cronstedt, via budbärare om att de ryska trupperna var på väg. Aminoff avsåg att störa den ryska framryckningen och sedan skida med sin avdelning genom skogarna till Leppävirta. Ryssarna avancerade längs Unnuka-isen i en avdelning på cirka 1 600 soldater mot Leppävirta i riktning mot Kirkkonkylä ända till Sotasaari. På deras högra sida fanns nästan smält svag is och på vänstra stranden fanns trupper från Savolaxbrigaden. När de märkte situationen avstannade den ryska framryckningen.

Major G. Ehrnrooth bad befälhavaren om tillstånd att anfalla ryssarna bakifrån och tillfångata dem. Innan de gav sig av förbjöd dock Cronstedt attacken. Trupperna, missnöjda med att ha förlorat möjligheten, började dock utväxla skott och Savolaxbrigaden sköt med kanoner i ungefär tre timmar. Tre ryssar togs till fånga, nio finnar stupade och det finns ingen information om andra ryska förluster. Kanonelden lämnade ett hål i väggen på Karlviks herrgård. Enligt lokala nyheter varnade kyrkoherden i Leppävirta ryssarna för den svaga isen. De anföll inte längs isen. På kvällen hade trupperna från Savolaxbrigaden dragit sig tillbaka till Vehmasmäki.

Ägare
Namn:                                            Leppävirta kommun
Adress:                                          Savonkatu 39, PL 4, 791 00 Leppävirta
Tfnnr:                                             +358 17 570 91
Mail-adress                                  kunta@leppavirta.fi

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket

Till minne av slaget reste Leppävirta frivilligkår ett monument år 1933. Minnesmärket ritades av arkitekten J. Nykänen och det byggdes av Otto Thure och Hannes Pursiainen.Text: TÄSSÄ SAVON PRIKAATI TAISTELI URHEASTI SUOMENMAAN PUOLESTA 18 11/3 08
(HÄR KÄMPADE SAVOLAXBRIGADEN TAPPERT FÖR FINLAND 18 11/3 08)

Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1809 Minnesmärke över massgraven vid Ryssängen, Furusund

Län                                            Stockholms

Kommun (motsv)               Norrtälje

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Vid nuvarande parkeringen vid Värdshuset
GPS-angivelse:                          N59°39’34.08″ E18°54’55.94″

Inventerad
Namn:                                            Anders Torelm
Datum:                                          2026-07-30

Historia
Efter lantvärnets läger i Furusund vintern 1808–1809 finns en massgrav vid Ryssängen. Mängder av soldater svalt och frös ihjäl eller dog av den så kallade »lantvärnssjukan« (ett samlingsnamn för flera sjukdomar som dysenteri och tyfus). Under 1809 dog omkring 33 000 människor i Sverige av lantvärnssjukan, vilket utgjorde nästan en tredjedel av alla dödsfall i landet det året – många fler än de som dog i strider under Finska kriget.

När den nya vägen till Tullhuset (nuvarande Värdshuset) anlades 1959 påträffades skelettdelar och fragment från uniformsdräkter med knappar, troligen från Södermanlandsregemente I 10. Föremålen förvaras på Armémuseum, se https://digitaltmuseum.se/011024365364/draktfragment 

Ägare
Namn:                                            ?
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Skylten uppsatt av Furusundsguiden Carin Theler under 2026
Text på en metallplatta: TILL MINNE AV DE OKÄNDA SOLDATER FRÅN FINSKA KRIGET 1808-1809 SOM HÄR FICK SIN SISTA VILA
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1809 Minnessten över 1809 års fred i Haparanda 

Län                                            Norrbotten

Kommun (motsv)               Haparanda

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Monumentet står i en park vid den gamla gränsövergången mellan Haparanda och Torneå. Adress Strandpromenaden
GPS-angivelse:                           N65°50’23.7″ E24°08’27.6″

Inventerad
Namn:                                            Anders Nyström
Datum:                                          2026-06-23

Historia
Minnesstenen över offren för det svensk-ryska kriget 1808-1809 är placerade i parken intill gränsövergången till Torneå. Kriget innebar svåra lidanden för soldater och civilbefolkning i nedre Tornedalen. Epidemier som den fruktade fältsjukan härjade och över 3000 personer dog. Kriget slutade med freden i Fredrikshamn den 17 September 1809, efter det skiljdes Sverige och Finland åt eftersom riksgränsen kom att dras i Tornedalen. Staden Haparanda tillkom som en ersättning för den förlorade handelsstaden Torneå på andra sidan Torne älv. 

Ägare
Namn:                                            Haparanda stad
Adress:                                          Torget 9, 953 85 Haparanda
Tfnnr:                                             0922 – 260 00
Mail-adress                                  kommunen@haparanda.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren 

Minnesmärket

Minnesstenen avtäcktes inför 180-års minnet av freden på FN-dagen 1989 av landshövdingen i Norrbotten, Curt Boström.
Text: HÄR RETIRERADE DEN SLAGNA SVENSK-FINSKA ARMÉN MOT KAPITULATIONEN I SAIVIS 25/3 1809. HÄR DOG ÖVER 3000 SOLDATER OCH CIVILA 1808-1809. HÄR DROGS RIKSGRÄNSEN GENOM TORNEDALEN. STENEN RESTES 24/10 1989 TILL MINNE AV OFFREN
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1915 Gravsten över legionär Pascal Bergman på Cimetiere Lagoubran, Toulon

Land                                         Frankrike

Kommun (motsv)               Toulon

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                        1062 avenue Aristide Briand 83200 Toulon
GPS-angivelse:                           N43° 7’21.00″ E5°53’36.96″

Inventerad
Namn:                                            Peter L:son Björkman, Helge Kuba
Datum:                                          2023-10-17

Historia

Legionären Pascal Paul Bergman (1881-1915) fick officersfullmakt 2 december 1902 efter utbildning på Kungl. Krigsskolan Karlberg. Bergman tjänstgjorde därefter på Kungl. Älvsborgs regemente där han avancerade till löjtnant. 1911 begärde han avsked och enrollerade sig i Franska Främlingslegionen. Vid legionen tjänstgjorde han som legionär i 1er Régiment de marche d`Afrique (1er RMA) 1911-1915.  Bergmans bataljon deltog i den franska expeditionskåren som deltog i landstigningen vid Gallipoli 1915. Bergman blev där i strid dödligt sårad, överfördes till krigssjukhuset i Toulon där han 24 november 1915 avled av sina skador och begravdes på krigskyrkogården i Toulon.

Striden vid Gallipoli
Slaget vid Gallipoli var ett fältslag under första världskriget som ägde rum mellan 25 april 1915 och 9 januari 1916 på den turkiska halvön Gallipoli, där brittiska, franska, västafrikanska, indiska, newfoundländska, nyzeeländska samt australiska styrkor genomförde en operation vars mål var att inta Istanbul och öppna en fri farled till Svarta havet.

Slaget pågick från april 1915 till januari 1916, då de sista ententestyrkorna evakuerades för att få slut på ställningskriget och blodbadet.

I slutet av 1914 hade kriget på västfronten helt stannat av och arméerna hade grävt ned sig i skyttegravar. Kostsamma anfall ledde ingen vart och både Storbritannien och Frankrike hade intresse av att öppna en ny front. Redan i november 1914 hade den franske justitieministern Aristide Briand föreslagit att en brittisk-fransk expeditionskår på 400 000 man skulle skickas till Saloniki i Grekland för att på så sätt förmå Rumänien och Bulgarien att ansluta sig till ententen och gå till attack mot Österrike-Ungern. Den franske överbefälhavaren Joffre motsatte sig förslaget eftersom han inte ville avstå från trupper.

Den 2 januari 1915 skickade den ryske överbefälhavaren ett telegram till London där han bad om en diversion för att försvåra för den osmanska offensiven mot Ryssland i Kaukasus. Den brittiske krigsministern Kitchener föreslog för marinministern Churchill att en offensiv operation skulle igångsättas mot Dardanellerna. Från Gallipolihalvön hade osmanerna kontroll över inloppet till Svarta havet med hjälp av artilleri. Sundet var också minerat.

Den 18 mars försökte en brittisk-fransk fartygsstyrka, tolv brittiska slagskepp och fyra franska slagskepp, tvinga sig igenom sundet samtidigt som de besköt artilleriställningarna. Fartygsminan var dock ett alltför svårt vapen; tre fartyg sjönk, tre fartyg sattes ur stridbart skick och fyra blev svårt skadade. Det stod klart att ett försök att ta sig igenom sundet endast skulle lyckas om man med hjälp av landstigning på Gallipoli-halvön skulle kunna slå ut de rörliga artilleripjäser som osmanerna besköt farleden med.

Den 25 april landsteg brittiska, australiska och nyzeeländska trupper på halvön. Motståndarna var få men väl placerade i bergen vid landstigningsplatserna och kunde tillfoga inkräktarna stora förluster. Den 27 april gick osmanerna till motanfall men lyckades inte köra bort sina fiender från stränderna. De fortsatta offensiverna ifrån maj till augusti kan kännetecknas av enorma förluster och ingen eller så gott som ingen erövrad terräng.

Till slut beslöt Kitchener att evakuera trupperna. Evakueringen genomfördes från den
28 december till den 8 januari 1916. Då hade uppskattningsvis 53 000 allierade soldater stupat medan den osmanska armén förlorat minst 56 000 vid slagets slut.

Den franska delen av landstigningen 1915 utgjordes av ” Le Corps Expeditionnaire d`Orient” under general Albert d ´Amade. Kåren bestod inledningsvis av en division. Denna division bestod dels av trupper från kontinenten, två bataljoner Zouaves och en bataljon från Främlingslegionen, dels av 6 bataljoner av koloniala trupper bl.a två bataljoner senegaleser. Förbandet var förstärkt med mycket artilleri.  Styrkan uppgick först till 16 762 soldater. Det franska förbandet utökades så småningom med ytterligare en division.

Det franska förbandet landsteg 25 april 1915 inledningsvis söder om Dardanellerna vid Kumkale. Detta var en avledningsmanöver för att underlätta för de brittiska förbandens landstigning vid Gallipolihalvön. Fransmännen stötte på hårt motstånd och fick stora förluster.

Den 28 april drog sig förbandet ur striderna vid Kumkale och omgrupperades till Kap Helles norr om Dardanellerna.

I denna ställning deltog förbandet i de hårda striderna på halvön bland annat vid de tre osmanska anfallen vid Krithia mellan april och juni 1915.

Expeditionskåren uppgick som mest till 42 000 soldater och så många som 79 000 tjänstgjorde tidvis under fälttåget. Fransmännen förlorade 47 000 man varav 27 169 döda.
Styrkan reducerades den 30 september 1915 när en av de två divisionerna överfördes till fronten mot Bulgarien vid Saloniki. En division med 21 000 soldater fanns dock  kvar vid Gallipoli till  den 6 januari 1916 när den franska expeditionskåren evakuerades.

Ägare
Namn:
Adress:
Tfnnr:
Mail-adress

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Bergmans namn återfinns på tavlan ”Fallna i främmande härar” i kapellet på Militärhögskolan Karlberg.

Text: BERGMAN PASCAL SOLDAT AU 1^EREG^T ETRANGER 1880-1915 MORT POUR LA FRANCE
Informationsskylt: Nej

Peter Björkman
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1809 Två minnesmärken över Karelska jägarkåren, Joensuu 

Land                                         Finland

Kommun (motsv)               Joensuu

Lägesbeskrivning

Minnesmärke 1
Kartbeskrivning:                       Jägarparken
GPS-angivelse:                          N62°35’42.70″ E29°45’31.30″

Minnesmärke 2
Kartbeskrivning:                       På en pelare vid ingången till Joensuun Uusi Apteekki, hörnet Siltakatu-Torikatu
GPS-angivelse:                           N62°36’4.29″ E29°45’48.08″

Inventerad
Namn:                                            Claes och Eva Grafström
Datum:                                          2026-08-12

Historia

Karelska jägarkåren var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1789–1809. Förbandet sattes upp under Gustav III:s ryska krig. Inledningsvis omfattade kåren två kompanier på 200 man, men kom inom kort att utökas till 400 man fördelade på fyra kompanier. Livkompaniet eller Tohmajärvi kompani, Libelits kompani, Pielis kompani samt Pelkjärvi kompani. År 1802 utökades kåren, som nu var formerad som en bataljon, till att omfatta en stryka på 600 man. Under finska kriget åren 1808–1809 ingick jägarkåren i Savolaxbrigaden. Den 8 oktober 1809 avtackades av Georg Carl von Döbeln i Umeå, efter avtackningen upplöstes kåren.

Karelska jägarkårens mest kända insats var förmodligen den på Oravais slagfält, detta avgörande tillfälle som föranledde till att Sverige tappade sin östra rikshalva, Finland. De kom att spela en stor roll i slagets inledning vid det så kallade Schwerinska brofästet men också under själva slaget.

Hedmarken som en gång låg nära det nuvarande torget och Frihetstorget i Joensuu var en övningsplats för Jägarkåren.

Ägare
Namn:                                            Joensuu stad
Adress:                                           PL 59, 801 01 JOENSUU
Tfnnr:                                             +358 13 267 7111
Mail-adress                                  kirjaamo@joensuu.fi

Vårdare
Namn:               Ägaren

Minnesmärket

Minnesmärke 1
En bronsstaty av den karelska jägaren restes i Joensuu som ett provinsiellt monument år 1988, då 200 år hade gått sedan Karelska jägarkåren grundades. Kolmiopuisto-parken, som valdes som plats för statyn, döptes samtidigt om till Jääkäripuisto. Statyn restes på initiativ av Karelska gillet och designades av skulptören Erkki Eronen (1926–2018), som själv gav sitt verk titeln ”Valppaana”. Grundtanken med statyn var att vara ett monument över både de karelska jägarna och alla som försvarade Karelen.
Text: 7.4.1788 JULKAISTIIN KUNING:SEN MAJ:TIN ARMOLLISIN JULISTUS YHDEN MAANVARJELUXEN ASETTAMISESTÄ KARJALASA.
KUNNIOTTA AAKSEEN POHJOISKARJALAISTA MAANPUOLUSTUSPERINNETTÄ PYSTYTTIVAT TÄMÄM KARJALAN JÄÄKÄRI
PATSAAN POHJOIS-KARJALAN KUNNAT, MAANPUOLUSTUSJÄRJESTÖT JA YRITTÄJÄT 7.4.1988
Informationsskylt: Nej
Minnesmärke 2
Text: SUOMEN SODAN UHATESSA KOKOONTUI 16.2.1808 KUNINKAALIINEN KARJALAN JÄÄKÄRIJOUKKO 1788-1809 TÄLLÄ PAIKALLA SIJAINNEELLE HARJOITUSKENTLLEEN
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1941 Gravsten över finlandsfrivillige Anders Wigert-Lundström på Örgryte gamla kyrkogård 

Län                                            Göteborg och Bohus (Västra Götaland)

Kommun (motsv)               Göteborg

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                       Örgryte gamla kyrkogård
GPS-angivelse:                          N57°41’53.82″ E11°59’49.17″

Inventerad
Namn:                                            Andreas Holmberg
Datum:                                          2026-08-27

Historia
Anders Wigert-Lundström föddes den 20 oktober 1916 i Vasa församling, Göteborg, och var bosatt i Norrköping. Han stupade den 16 september 1941 på Hangöfronten.

Vi förflyttar oss till dagens Frontmuseum i Lappvik. I terrängen alldeles söder om museet fanns tre svenska lyssnarposter: 4a, 4b och 4c, kallad ”Borgen”. Längst österut låg 4a invid gamla vägen, kallad Dödsaltanen. Västerut låg lyssnarposterna 3, 2a och 2b och slutligen bataljonens västligaste postering, lyssnarpost 1. Vid ”Dödsaltanen” stupade innan svenskarna avlöste dem, sju finska soldater. Här föll även den 31 augusti soldat Björn Hellbom, lantbrukare från Ljusdal och den 23 oktober soldat Alf Engström, furir vid K 1 och född i Ullared. Bägge träffades av prickskyttar. Vid lyssnarpost 3 mötte sergeant Olle Ek, journalist från Sölvesborg, under kikarspaning den 30 augusti samma öde. På samma plats stupade den 16 september även fältväbel Anders Wigert-Lundström, tjänsteman från Göteborg. Även Wigert-Lundström föll offer för en prickskytts välriktade skott.

Ägare
Namn:                                            Örgryte pastorat
Adress:                                           Box 6034, 400 60 Göteborg
Tfnnr:                                             031-731 80 40
Mail-adress                                  orgryte.pastorat@svenskakyrkan.se

Vårdare
Namn:                                            Ägaren

Minnesmärket
Jordfästning skedde den 22 september i Sandudds kapell. Kistan gravsattes den 16 oktober på Örgryte gamla kyrkogård. Gravens plats är Gamla avdelningen grav nummer 183, familjegrav.
Hans namn är upptaget på minnestavlan över stupade Finlandsfrivilliga på Armémuseum, på minnestavlan vid Kungl Livgrenadjärregementet liksom den i Nylands brigads traditionskorsu.
Text på gravstenen: C D LUNDSTRÖM
Informationsskylt Nej 

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten