1901 Minnessten över Dalregementets Rättviks kompani vid kyrkan i Rättvik
Län Dalarna
Kommun (motsv) Rättvik
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: På vänster hand strax före parkering vid stora stigluckan till Rättviks kyrkas kyrkogård.
GPS-angivelse: N60°53’29.75″ E15° 5’44.96″
Inventerad
Namn: Olle och Eva Strid
Datum: 2021-08-05
Historia
Behovet av soldater under medeltiden hade lösts genom värvning av befäl och soldater (ofta utländska) och genom s.k. uppbåd av främst bönder som bildade allmogehärar. Från och med Alsnö stadga 1280 tillfördes också soldater till rytteriet av personer som kunde sätta upp en ryttare med tillhörande utrustning och stridshäst, varvid personen fick skattebefrielse (frälse) i utbyte.
Inhyrda soldater (knektar) och frälserusthållet blev dyrt för kronan och med allmogehärar dessutom en primitiv organisation för längre fälttåg. Gustav Vasa ville därför skapa en fastare och billigare organisation med främst inhemska soldater genom rekrytering, främst genom utskrivningar men också genom viss frivillighet. Av en sockens samlade rotar av markägande bönder uttogs vanligen en s.k. landsknekt per 10:e till 20:e bonde. Detta system var alltså ett slags första (äldre) indelningsverk.
Landskapsvis organiserades fotfolket i fänikor, en eller flera för varje landskap, i Dalarna vanligtvis två under det sena 1500-talet. Fänikorna tillfördes manskapet först vid behov (”mobilisering”). Flera fänikor bildade ett regemente. I varje fänika skulle ingå drygt 500 soldater jämte befäl. Antalet soldater varierade betydligt över tiden och i början på 1600-talet var styrkan nere på 200-300 man/fänika eller ännu lägre. I gengäld hade dock antalet fänikor ökat.
Under 1600-talet blev ”kompani” ett nytt begrepp för de små fänikorna som då också omorganiserades. Under 1600-talet utvecklades rekryteringssystemet genom införandet av det yngre indelningsverket som egentligen var ett avlöningssystem för statens tjänstemän, byggt på naturahushållning och avkastning från gårdar m.m. Det ska inte blandas samman med ”det ständiga knektehållet” som var en utveckling av Vasa-tidens rotars skyldighet att hålla soldater. Den normala modellen var att roten (två eller flera gårdar) skulle bekosta en soldat med bostad (soldattorp), mark till odling och visst underhåll. Det speciella i Dalarna var att knekten själv byggde sitt torp på av roten upplåten mark och fick behålla det efter avslutat tjänst.
Landskapet slöt redan 1614 ett avtal med Kronan om att ständigt hålla 1400 soldater (ej befäl) för att slippa de årliga utskrivningarna. I slutet av 1600-talet gavs Dalregementet den organisation som i huvudsak gällde till indelningsverkets avskaffande 1901. Varje kompani bestod av 150 soldater, varav sex korpraler som chefer för var sitt korpralskap. Kompanichef var en kapten, biträdd av en löjtnant och en fänrik. Dessutom fanns sex underofficerare, två trumslagare och en pipare.
Rättviks kompani, från 1696, satte upp soldater ur följande socknar och byar: Rättvik, Bjursås, Leksand (bl.a. i Laknäs o Tällberg), Svärdsjö och Sundborn.
På kyrkogården finns även Vasamonumentet (W91
Ägare
Namn: Rättviks pastorat
Adress: Järnvägsgatan 10, 795 30 RÄTTVIK
Tfnnr: 0248-73650
Mail-adress rattviks.pastorat@svenskakyrkan.se
Vårdare
Namn: Ägaren
Övrigt
Minnesmärke av gjutjärn fästad stående på ett stenfundament, uppsatt 1959.
Text: På västra sidan: RÄTTVIKS KOMPANI FRAMVUXET GENOM FÄNIKAN UR ALLMOGENS UPPBÅD UTGJORDE 1628 – 1901 SIN DEL AV RIKETS VÄRN
På östra sidan: KUNGL. DALREGEMENTETS KAMRATFÖRENING OCH RÄTTVIKS FÖRSAMLING 1959
Informationsskylt: Nej
Olle Strid
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten