Minnesmärken över slaget vid Wittstock 1636
Land: Tyskland
Kommun (motsv): Wittstock/Dosse
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: I Wittstock söder om järvägsstationen på Schutzenstrasse 14 finns en minnessten – Swedenstein – och en Swedenpoppel
GPS-angivelse: N53° 9’25.22″ E12°29’6.13″
Inventerad
Namn: Alf Sandqvist/ Lene Doverholm
Datum: 2022-07-05–6
Historia
Slaget vid Wittstock utkämpades den 24 september 1636 (enligt juliansk tideräkning) eller 4 oktober 1636 (enligt gregoriansk tideräkning) mellan Johan Banérs armé och en allians av de kejserliga trupperna och den sachsiska armén. Slaget stod strax söder om staden Wittstock i Mark Brandenburg, omkring 80 km nordväst om Berlin.
Efter protestanternas nederlag i slaget vid Nördlingen 1634 var den svenska arméns närvaro i Tyskland hotad. Den tidigare bundsförvanten Georg 1 av Sachsen bröt med Sverige och ingick förbund med den katolske kejsaren. Även Danmark sällade sig till de krafter som försökte minska Sveriges inflytande i Tyskland. Den 12 september 1636 bröt den svenska armén upp från sitt läger i Parchim 80 km söder om Rostock. De följande dagarna präglades av ständiga marscher och kontramarscher för att positionera de egna styrkorna i ett så fördelaktigt läge som möjligt gentemot de katolska. Den svenska armén bestod av ca 19.000 stridande soldater, varav en tredjedel var svenskar eller finnar, medan resten utgjordes av tyskar, skottar och engelsmän.
Johan Banér, som förde befälet över den svenska armén, var en av sin tids största militära befälhavare. Han ledde själv den högra flygeln med hjälp av Lennart Torstenson. Som chef över den vänstra flygeln sattes generallöjtnant James King, som till sin hjälp hade Torsten Stålhandske. Den svenska centern, vilken inledningsvis stod som reserv, anfördes av den skotske generalen Alexander Leslie. Inom den katolska och sachsiska armén kunde man inte enas om en gemensam befälhavare utan deras styrkor leddes av Hatzfeldt på högerflygeln, italienaren Marazzino i centern och som vanligt ledde Johan Georg I sina egna sachsiska styrkor på vänsterflygeln. Den svenska högerflygeln gjorde en manöver och drog sina styrkor österut, och katolikerna tvingades förfölja dem och därigenom ge upp sina goda positioner. Den svenska vänsterflygeln lämnade slagfältet och den svenska centern (infanteriet) anföll fiendens center.
Den svenska vänsterflygeln anföll i skymningen katolikernas center och krossade den. Slaget vid Wittstock var en av Johan Banérs största segrar. Det var dock en dyrköpt seger med stora förluster särskilt bland de svenska och finska förbanden. Banér själv ansåg, att slaget så när hade förlorats på grund av kommendörens av reserven, Hans Vitzthum von Eckstädts, uppträdande. Vitzthum von Eckstädt hade ryckt fram med reserven mycket långsamt, trots Banérs tydliga order om omedelbart understöd. Om man vill se hur slaget gestaltade sig i terrängen görs det bäst från massgravens minnesmonument enligt registerkort DE11.
Ägare
Namn: Wittstock/ Dosse kommun
Adress: Markt1, 16909 Wittstock/ Dosse
Tfnnr: 03394 490-0
Mail-adress: burgermeister@wittstock.de
Kostnader
Vård, skötsel/år: –
Renovering: –
Vårdare
Namn: Ägaren
Övrigt
Schwedenstein väger 80 ton och placerades 1997 på den plats där Johan Banér enligt den lokala traditionen lät hålla tacksägelsegudstjänsten efter slaget. På platsen planterades i samband med tacksägelsegudstjänsten 1636 en ”Swedenpoppel”.
I Wittstock finns även ett museum des Dreissigjährigen Krieges, (Museet för trettioåriga kriget), som är inrymt i stadens biskopsborg och har en utställning om slaget.
Deltagande svenska regementen var Upplands ryttare, Östgöta kavalleriregemente, Kronobergs regemente och Jönköpings regemente. (Utdrag ur Wikipedia).
Informationsskylt: Ja
Alf Sandqvist
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten