1645 Gravkors på massgrav från slaget vid Jankov i Bedrichovicích  

Land                                         Tjeckien

Kommun (motsv)              Jankov

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Vid kyrkan i Bedrichovicích ca 6
km NO om Jankov.
GPS-angivelse:                     49°40’34.97″N 14°46’32.13″E

Inventerad
Namn:                                       Kjell Lundberg, Christian Braun-
stein och Peter Wetterberg.
Datum:                                      2015-06-06.

Historia
Slaget vid Jankov var ett av de blodigaste slagen som utkämpades under det trettioåriga kriget. Slaget stod mellan den svenska armén och det Tysk-romerska riket den 24 februari 1645 i södra Böhmen, ca 50 km sydöst om Prag i dåvarande Böhmen. Slaget vid Jankov i Böhmen 24 februari 1645 var ett av de blodigaste under trettioåriga kriget. 15 000 svenska soldater under Torstensson tvingade den tysk-romerske befälhavaren Melchior von Hatzfeldt att kapitulera och överlämna sig själv som fånge åt svenskarna. De kejserliga förfogade över ungefär lika många soldater som Torstensson.
Soldater från båda sidor begravdes i massgravar.
Minnesdag: 02-24.

Ägare
Namn:                                            Obec Jankov (Jitka Jonsztová)
Adress:                                           Na Námesti 14, 257 03 Jankov
Tfnnr:                                             +420 602 750 420
Mail-adress:                                 starosta@obecjankov.cz
Hemsida:                                       www.obecjankov.cz

Vårdare
Se ägare ovan.

Minnesmärket
Minneskors av trä på en natursten samt en stentavla med text rest (uppsatt) år ?? av ??
H 100 cm (kors) + 85 cm (sten), b 100 cm (sten), d 45 cm (sten).
Text: ZDE LEZI OBETI TRICETILETÍ VÁLKY Z BITVY U JANKOVA 6 BREZNA 1645.
(HÄR LIGGER OFFREN FÖR TRETTIOÅRIGA KRIGET FRÅN SLAGET VID JANKOV DEN 6 MARS 1645)
Informationsskylt: Nej

Kjell Lundberg
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Patriotiska sällskapet och Torsten Söderbergs stiftelse

1645 Minnesmärke över slaget vid Jankow 

Land                                         Tjeckien

Kommun (motsv)              Jankov

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Ca 2 km Ö Jankov N vägen mot
Ratérice.
GPS-angivelse:                      49°38’49.11″N 14°44’34.71″E

Inventerad
Namn:                                        Kjell Lundberg, Christian Braun-
stein och Peter Wetterberg.
Datum:                                       2015-06-06.

Historia Slaget vid Jankov var ett av de blodigaste slagen som utkämpades under det trettioåriga kriget. Slaget stod mellan den svenska armén och det Tysk-romerska riket den 24 februari 1645 i södra Böhmen, ca 50 km sydöst om Prag i dåvarande Böhmen. Slaget vid Jankov i Böhmen 24 februari 1645 var ett av de blodigaste under trettioåriga kriget. 15 000 svenska soldater under Torstensson tvingade den tysk-romerske befälhavaren Melchior von Hatzfeldt att kapitulera och överlämna sig själv som fånge åt svenskarna. De kejserliga förfogade över ungefär lika många soldater som Torstensson. Slaget vanns av Sverige vilket till stor del hade att göra med Lennart Torstensons skicklighet, samt det taktiskt skickliga och manövrerbara svenska artilleriet. Strategiskt innebar segern att svenskarnas väg till Wien låg öppen.
Minnesdag: 02-24.

Ägare
Namn:                                            Obec Jankov (Jitka Jonsztová)
Adress:                                           Na Námesti 14, 257 03 Jankov
Tfnnr:                                             +420 602 750 420
Mail-adress:                                 starosta@obecjankov.cz
Hemsida:                                      www.obecjankov.cz

Vårdare
Se ägare.

Minnesmärket
Minnesmärke av granit uppsatt 1995 av staden Jankov.
H 200 cm, b 60 cm, d 18 cm.
Text (på tjeckiska, svenska och tyska): PÅ DENNA PLATS SLUTADE PÅ KVÄLLEN DEN 6 MARS 1645 MED KAPITULATION DET LÅNGA OCH BLODIGA SLAGET VID JANKOV SEDAN KEJSARARMÉN FULLSTÄNDIGT BESEGRATS AV SVENSKA TRUPPER. Under texterna en bild av von Hatzfeldt överlämnande sin värja till Torstensson och texten: POLNI MARSAL LENNART TORSTENSSON.
Informationsskylt                    Ja

Kjell Lundberg
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Patriotiska sällskapet och Torsten Söderbergs stiftelse

Minneskors över avlidna karoliner i Bender 1709 – 1711

Land
Moldavien

Kommun (motsv)
Bender

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: På Hjältekyrkogården söder om fästningen i Bender.
GPS-angivelse: 46°50’36.69″N 29°28’1.44″E

Inventerad
Namn: Johan Engström, Christian Braunstein, Beyron Johansson och Jan-Erik Clerkestam
Datum: 2015-05-15

Historik
Vistelsen i Bender ägde rum från 1709 till 1713. Efter slaget vid Poltava 1709 flydde Karl XII tillsammans med några hundra svenskar och ett stort antal kosacker till Osmanska riket. Det svenska lägret låg väster om staden Bender och flyttades två gånger. Det sista och mest långvariga låg väster om floden ???? i byn Varnitsa. Den 1 februari 1713 fick turkarna nog av gästerna och försökte med vapentvång erövra det svenska lägret. för att förmå kungen att avresa. Karl XII höll tillsammans med ett fyrtiotal karoliner stånd mot cirka 600 turkar innan kungen springande snavade på sina egna sporrar och blev tillfångatagen. Han fördes först till Bender och därefter till andra ställen i det osmanska riket innan han på hösten 1713 återvände till Sverige.
Kransnedläggningsdag:  05-31 (Veterandagen).

Ägare
Oklart eftersom minnesmärket finns i Transnistrien.

Kostnader
Vård, skötsel/år:                      –
Renovering (vid behov):       –

Vårdare
Oklart eftersom minnesmärket finns i Transnistrien.

Övrigt
Minnesmärket består av ett stående kors och en platta båda av svartmålad metall.
Rest (uppsatt) år ??? av ???-
Kors h 0,59 m (0,10 + 0,10 + 0,39 m), b 0,30 m, d 0,10 m.
Textplatta 0,60 m x 1,19 m, djup 0,10 m.
Text: På ryska och svenska: TILL SOLDATER OCH OFFICERARE AV DEN SVENSKE KONUNGEN CARL XII´S ARMÉ SOM DOG OCH DÖDADES I STADEN BENDER UNDER PERIODEN 1709 – 1711. MÅ GUDS HAND VILA ÖVER ER. VILA I FRID!

I omedelbar närhet står den med svenskarna allierade hetmanen Ivan Mazepas gravsten rest av ukrainska staten på 1990-talet.

Johan Engström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Patriotiska sällskapet

Minnesmärke över Kalabaliken i Bender (Varnitsa) 1713

Land                                     Moldavie

Kommun (motsv)          Varnitsa

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:              I NÖ hörnet av Varnitsa ca 400 m
från floden.
GPS-angivelse:                46°51’40.45″N 29°28’59.37″E

Inventerad

Namn:                              Peter Björkman
Datum:                            2017-05-23
Namn:                                Johan Engström,  Christian, Braunstein, Beyron Johansson och  Jan-Erik Clerkestam.
Datum:                              2015-05-15

Historik
Kalabaliken i Bender ägde rum den 1 februari 1713. Efter slaget vid Poltava 1709 flydde Karl XII tillsammans med några hundra svenskar och ett stort antal kosacker till Osmanska riket, där de tillbringade en lång tid. Den 1 februari 1713 fick turkarna nog av gästerna och försökte med vapentvång erövra det svenska lägret i Varnitsa för att förmå kungen att avresa.
Karl XII höll tillsammans med ett fyrtiotal karoliner stånd mot cirka 600 turkar innan kungen springande snavade på sina egna sporrar och blev tillfångatagen. ”Folksamling” heter på turkiska kalabalik, vilket blivit ett svenskt lånord med betydelsen ”förvirring” eller ”stor oreda”. Livdrabanten Axel Erik Roos utmärkte sig särskilt under kalabaliken och berättelserna säger att han under dagen räddade kungens liv tre gånger.
Kransnedläggningsdag 02-01.

Ägare
Namn:                                       Muzeul National de Istoire a Moldovei c/o Elena Plosnifa
Adress:                                      Str 31 August 1989 nr. 121 A, Chisinau, Republica Moldova
Tfnnr:                                        +37322 24 36 77
Mail-adress:                            rackayskaine@yahoo,com

Kostnader
Vård, skötsel/år:                   –
Renovering (vid behov):    –

Vårdare
Namn:                                         Muzeul National de Istoire a Moldovei c/o Elena Plosnifa
Adress:                                       Se ovan.

Övrigt

Obeliskformat minnesmärke av kalksten, rest (uppsatt) 2017-05-23 av The National Museum of History of Moldova.
Ett likartat minnesmärke restes år 1926 av befolkningen i Varnitsa.
Total höjd 2,85 m (bas 0,14, plint 1,20, gördel 0,14, övre del 0,61, topp 0,76 m).
Största bredd och djup 0.80 m (bas 0,80, plint med infasade hörn 0,80, gördel 0,75, övre del 0.60, topp pyramidformad).

Text: CAROLUS XII REX SVECIAE
Informationsskylt: Ja

I omedelbar närhet står ett minnesmärke över kosackhetmanen Ivan Mazepa som åtföljde Carl XII till Bender och avled där. Minnesmärket av granit är rest på 1990-talet av ukrainska staten.

Peter Björkman
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Patriotiska sällskapet

Minnesmärke över slaget vid Storkyro (Napo) 1714

Slaget vid Storkyro (eller Slaget vid Nopo, finska: Napue, ryska: Lappola) i Finland under Stora nordiska kriget ägde rum den 19 februari 1714. När Armfeldt fick kännedom om ryssarnas rörelser började han koncentrera sina styrkor till Storkyro cirka fyrtio kilometer öster om Vasa. Till en början var Armfeldts anfall framgångsrikt. Den svenska infanterilinjen omfattade den ryska arméns flanker och tvingade det ryska artilleriet till reträtt. Golitsyns motanfall ledde till svåra förluster för svenskarna och Armfeldt gav slaget förlorat. Ryssarna vann en avgörande seger.

Kransnedläggningsdag 02-19.

Ej inventerat.

1712 Minnessten över slaget i Gadebusch

Land                                           Tyskland

Kommun (motsv)                  Mecklenburg-Vorpommern

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                     Wakenstädt sydväst om staden Gadebusch
GPS-angivelse:                        N53.7 E11.1167

Inventerad
Namn:                                         Christian Braunstein, Peter Wetterberg, Kjell Lundquist
Datum:                                        2014-07-18

Historia
Slaget vid Gadebusch utkämpades den 9 december (g.s.) 1712 mellan Sverige å ena sidan och Danmark och Sachsen å den andra. Den svenska hären, med Magnus Stenbock i täten, segrade – den sista stora segern för det svenska stormaktsväldet.
Sverige hade under år 1712 förlorat alla sina besittningar söder om Östersjön till Danmark, Sachsen och Ryssland. Wismar och Stettin var belägrade. Sverige såg det som ytterst viktigt att inte förlora Stralsund, där de allierade samverkat i en belägring. Därför hade den svenske generalen Magnus Stenbock arbetat fram en plan för att föra över en svensk armé till Pommern. I september skeppades soldater över från Karlshamn till Rügen, men förråden blev kvar på skeppen, vilka anfölls och erövrades eller sänktes av den danska flottan. Det dröjde fyra veckor innan den svenska armén kom över från Rügen till fastlandet. Stenbock beslöt att, istället för att anfalla en stark rysk-sachsisk armé söder om Stralsund, dra sig västerut mot Mecklenburg. Därigenom skulle han kunna omfatta eller splittra styrkan, samt förhindra att de allierade styrkorna skulle kunna förenas. I början av november slog svenskarna läger väster om Rostock. En fjorton dagars vapenvila slöts, under vilken Stenbocks armé återhämtade krafterna, medan den danska armén förflyttade sig närmare de rysk-sachsiska trupperna. Den 3 december kom danskarna fram till Gadebusch och den 8 december slog svenskarna läger cirka en mil öster om staden. Under den efterföljande natten förflyttade sig danskarna till en bättre ställning tre kilometer söderut.
Om morgonen sändes från svenska sidan överste Bassewitz med 200 hästar, att besikta och undersöka fiendens stånd och läger, varpå armén följde i fem kolonner, liksom dagen förut. Efter en stund träffade Stenbock på en fientlig fältvakt, som strax drog sig tillbaka varvid han kom så nära danskarnas position, att han kunde iaktta deras ställning. De hade natten mellan 8:e och 9:e dragit sig ur sitt läger vid Gadebusch, och ställt sig i slagordning ganska fördelaktigt på en höjd ett stycke därifrån. På höger sida hade de en stor skog, på vänstra sidan täckes de av strömmen vid Gadebusch, och framför sig hade de ett moras, som även var genomskuret av samma ström. När översten kom tillbaka med rapporten satte fältmarskalk Stenbock sig till häst, trots att han ännu var ganska svag av sjukdom, och tog själv platsen i översikt. Han befann danskarnas fördel vara sådan att han varken till höger eller vänster kunde komma an mot dem. Höjden till höger var besatt med några danska bataljoner med stöd av kavalleri och artilleripjäser, endast mitt fram fanns en öppning, ungefär tusen fot bred, varigenom armén måste defilera under beskjutning av danskarna. De hade dock endast kanoner på sin högra (svenskarnas vänstra) sida, och inga i skogen till vänster, och Stenbock bestämde sig för att med kanonerna beskjuta danskarnas ställningar på höjden för att därefter kunna rycka fram längs den planerade vägen.
Klockan tolv på dagen ryckte överstelöjtnant Cronstedt fram med 12 kanoner, och började beskjuta den danska höjden. Sedan danskarna dragit sig tillbaka något inleddes anfallet omkring klockan 13. Kampen blev hård, och särskilt Dalregementet förlorade en stor del av sina officerare. Det danska kavalleriet var de första att vika från platsen. Når så den högra flygeln också vek tvingades den övriga armén att retirera. Under eftermiddagen hade snöslask börjat falla, och när danskarna började vika vid fyratiden var det för mörkt för svenskarna att kunna uppta förföljandet. Man hade också själv lidit svåra förluster.
Slaget blev inte en avgörande framgång för svenskarna, då en stor del av de danska och sachsiska trupperna kom undan. Dock hade Stenbock slagit isär den järnring med vilken motståndarna omringat Sverige. Det blev den sista stora segern för det svenska stormaktsväldet, men den saknade strategisk betydelse. Stenbocks insats uppskattades av Karl XII och han utnämndes till fältmarskalk. Vid kapitulationen i Tönningen påföljande vår tvangs hären kapitulera strax norr om Elbes mynning p.g.a. brist på ammunition. Stenbock fördes till fängelse i Danmark där han sedermera avled.
(utdrag bur Wikipedia)

Ägare
Namn:                                        Amt Gadebusch
Adress:                                       Am Markt 1, 192 05 Gadebusch
Tfn:                                              038 86-21 21 0
Mailadress:                               hauptamt@gadebusch.info

Vårdare
Namn:                                         Ägaren

Minnesmärket
Ett flertal metallplåtar från deltagande regementen är fastsatta på stenblocket

Christian Braunstein
Chef SvMM inventeringsgrupp

 Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Torstenssonlinden och Schwedenmauer i Freiberg 1642

Under trettioåriga kriget intogs staden 1632 av de kejserliga och belägrades 1642-43 förgäves av svenskarna under Lennart Torstenson.

Kransnedläggningsdag 05-29 (Veterandagen).

Ej inventerad.

Schwedenpappel och Schwedenstein över slaget i Wittstock 1636

Slaget vid Wittstock var en av Johan Banérs största segrar. Det var dock en dyrköpt seger med stora förluster särskilt bland de svenska och finska förbanden. Banér själv ansåg, att slaget så när hade förlorats på grund av kommendörens av reserven, uppträdande. Vitzthum von Eckstädt hade ryckt fram med reserven mycket långsamt, trots Banérs tydliga order om omedelbart understöd.
I Wittstock söder om stadens järnvägsstation finns en minnessten, Schwedenstein, som placerats på den plats där Johan Banér enligt den lokala traditionen lät hålla tacksägelsegudstjänsten efter slaget. I Wittstock finns även Museum des Dreissigjährigen Krieges, (Museet för trettioåriga kriget), som är inrymt i stadens biskopsborg och har en utställning om slaget. Under 2012 anordnade det arkeologiska museet i Brandenburg an der Havel en temautställning om slaget.

Kransnedläggningsdag 09-24.

Ej inventerad.

Minnesmärke över slaget i Nördlingen 1634

Slaget vid Nördlingen utkämpades den 27 augusti 1634 mellan det Evangeliska förbundet och Katolska ligan strax söder om Nördlingen i Schwaben, Tyskland. Efter segern vid Lützen 1632, lyckades svenskarna inte följa upp segern på grund av Gustav II Adolfs död, vilket resulterade i att den kejserliga armén fick tillbaka stridsviljan.
Svenskarna anföll den kejserliga armén med för liten styrka, detta till trots lyckades de driva dem tillbaka. Den kejserliga befälhavaren svarade med en attack på de sachsiska kompanierna, som föll samman och kollapsade. Horn tillfångatogs och de protestantiska allierade förlorade 12 000-14 000 man. Förlusten splittrade inte bara den svenska armén utan hela det evangeliska förbundet. Även om inga regementen från det egentliga Sverige deltagit i slaget förlorade den svenska armén i Tyskland flera av sina mest kända värvade regementen.

Kransnedläggningsdag 08-27.

Ej inventerad.

Minnesplakett över Svenska frivilligkårens luftvärn 1940 i Kemijärvi

Ett antal svenska frivilliga deltog i luftförsvaret av Kemijärvi.

Kransnedläggningsdag 05-29 (Veterandagen).

Ej inventerad.