Minnesmärke över Peter Långström i Hegra
Land Norge
Kommun (motsv) Stjördal
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:
GPS-angivelse:
Inventerad
Namn:
Historia
Ägare
Namn:
Kostnader
Vård, skötsel/år: –
Renovering (vid behov): –
Vårdare
Namn:
Övrigt
Informationsskylt: Ja
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten
Land Estland
Kommun (motsv) Tallinn
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Rüütli 8, 300 m S Stadshuset
GPS-angivelse: 59°26’9.03″N 24°44’34.06″E
Inventerad
Namn: Lars Ramström och Johan Engström
Datum: 2017-09-18
Historia
Nikolaikyrkan (estniska: Niguliste kirik) är en medeltida före detta kyrka i Tallinn i Estland.. Den var helgad åt Sankt Nikolaus, skyddshelgon för fiskare och sjömän. Kyrkan byggdes på 1200-talet, och förstördes delvis vid den sovjetiska bombningen av Tallinn under andra världskriget. Sedan dess har den restaurerats, och den inhyser i dag en del av Estlands konstmuseum, främst kyrklig konst från medeltiden och framåt. Byggnaden används även som konserthall.
I kyrkan finns fyra gravhällar och fem epitafier över män i svensk krigstjänst,
Ägare
Namn: Estniska staten
Kostnader
Vård, skötsel/år: –
Renovering (vid behov): –
Vårdare
Namn: Ägaren
Övrigt
4 gravhällar för Alexander von Essen, Adam och Anna Scharpter, Bengt Reinhold von Delwig 1677 och Herman Nieroth 1642
5 epitafier över Uexküll 1700, Anton Philip von Salza 1686 1687, Alexander von Essen 1664, ej namngiven och Gustav von Berg 1696
Informationsbroschyr finns
Lars Ramström
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten
SIDAN KOMMER ATT KOMPLETTERAS
Land Estland
Kommun (motsv) Tallinn
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Domkyrkan på Domberget, Tallinn
GPS-angivelse: 59°26’12.91″N 24°44’20.79″E
Inventerad
Namn: Lars Ramström och Johan Engström
Datum: 2017-09-18
Historia
S:ta Mariakyrkan, historiskt även Revals domkyrka, är Tallinns lutherska domkyrka. Den är belägen på Domberget i Tallinns gamla stad. Kyrkan är säte för den Estniska evangelisk-lutherska kyrkans ärkebiskop av Tallinn, som är primas och ledare för den lutherska kyrkan i Estland.
Den första kyrkan på platsen började uppföras i trä omkring 1219, men ersattes snart av en stenkyrka, som stod färdig 1240. Samma år etablerade den danske kungen Valdemar Sejr biskopsdömet Reval. Domkyrkan var säte för de katolska furstbiskoparna av Reval fram till reformationen i Livland och Estland och den påföljande svenska tiden från 1561.
I kyrkan finns ett stort antal gravar och epitafier över män, som tjänat i den svenska armén under den svenska tiden.
Domkyrkan är idag ett nationalmonument.
Ägare
Namn: Estniska staten
Adress: Cathedral bureau, Tallinn. c/o Reverend Ahro Tuhkru
Mail-adress arho.tuhkru@sslk.ee
Ansvarig för inventarier i Domkyrkan
Namn: Antikvarie Eero Kangor
Adress: Heritage Protection Division of Tallinn City Government
Tfnnr: +372 51 14 201
Mailadress: eero.kangor@tallinnlv.ee
Kostnader
Vård, skötsel/år: –
Renovering (vid behov): –
Vårdare
Namn_ Ägaren
Övrigt
Domkyrkan har byggts till och förstörts av bränder och byggts upp igen. De för Tallinn så karaktäristiska barockhuven och tornet tillkom först under senare hälften av 1700- talet. I kyrkan finns ett stort antal minnesmärken och monument (58) från den svenska tiden 1561 till de facto 1710 och de jure 1721. Kyrkan brann ned i en förödande brand 1684 men byggdes upp på nytt och återinvigdes redan 1686.
Altaret är skulpterat av revalmästaren Christian Ackermann efter ritningar av Nicodemus Tessin d.y. Altarmålningen är utförd 1866 av Eduard Gebhardt
Informationsbroschyrer och litteratur finns till salu i Domen
Gravmonument
Olof Rynings gravmonument. Bildhuggare är Hans von Aken. Olof Ryning är avbildad i full rustning liggandes stödjande huvudet med höger hand.
Caspar von Tiesenhausen och Märta Oxenstiernas sarkofag. Nedanför Rynings gravmonument ligger en ofullbordat skulpterad sarkofag, ett verk av Arent Passer 1599. På locket avbildas en man i rustning och en kvinna i praktdräkt föreställande ryttmästaren Caspar von Tiesenhausen och hans gemål Märta Oxenstierna.
Pontus De la Gardies gravmonument. Monumentet ligger i kyrkans absid vid den södra väggen söder om högaltaret. Den monumentala marmorsarkofagens arkitekt och bildhuggare är Arent Passer. Arbetet beställdes och bekostades av Johan III. På sarkofagens lock avbildas de gravsatta, fältmarskalk Pontus De la Gardie och hans gemål Sophia Gyllenhielm, som var naturlig dotter till Johan III.
Otto von Üexkülls gravmonument/sarkofag. Av monumentet återstår locket på sarkofagen. Det är rest mot absidens norra vägg strax nedanför Pontus De la Gardies monument. Arent Passer är bildhuggaren och arbetet utfördes 1601. På locket avbildas en fullt utrustad krigare omgiven av Otto Ûexkülls släktvapen.
Carl Horn och Agneta von Delwigs gravmonument. Intill denna gravplatta är Carl Horns gravhäll upprest mot absidväggen. På hällen inramad av släktvapen avbildas fältmarskalken i rustning och hans gemål Agnes von Delwig i praktdräkt.
Carl Johann Hüene. Under triumfbågen ligger en gravhäll över majoren i svensk tjänst och generallöjtnanten i rysk tjänst Carl Johann Hüene 1661-1743 och hans gemål Anna Niederhof.
Heinrich Burt och Magdalena von Vietinghoff. Inne i vapenhuset, ligger en gravhäll från tiden före den stora branden 1684 över den svenske officeren Heinrich Burt och hans gemål Magdalena von Vietinghoff. Hällen avbildar de gravsatta i relief, Heinrich Burt i full rustning och Anna von Vietinghoff i praktdräkt.
Otto Wilhelm von Fersen. Fältmarskalken och guvernören över Ingermanland, Otto Wilhelm von Fersen(1623-1703), är begravd i en praktfull barocksarkofag skulpterad av en okänd mästare. Ovanpå sarkofagen vilar på en upplyft plint ett liggande lejon.
Richard Rosenkrantz. Sankt Georgs kapell är uppfört mot Domens norra yttervägg. Mot kapellets yttre norra vägg ligger översten Richard Rosenkrantz , död 1622, var vice kommendant i Pernau (Pärnu) och överste. Renässanssarkofagen skulpterades av Arent Passer. På locket är Rosenkrantz och hans gemål avbildade.
Otto Reinhold von Taube. Längst i öster ligger Landshövdingen, kommendanten i Dorpat och översten Otto Reinhold von Taubes (1627-1689) barocksarkofag. Sarkofagens bildhuggare är Johan Gustav Stockenberg.
Fabian von Fersen. Väster om det förra monumentet ligger Fältmarskalk Fabian von Fersens (1626-1703) sarkofag. Bildhuggare är Johan Gustav Stockenberg.
Totalt finns 11 gravmonument över män i svensk krigstjänst.
Epitafier
Baghiywet(Baggehufvud), Johan (1652-1702), Baranoff, Claus Johann (1623-1686) , Baranoff, Johan (1667-1717), Biestram, Bengt Hinrich von (1667-1724), Biestram, Jürgen von (1687-1750), Engdes, Reinhold (1645-1702), Engdes, Hermann Reinhold (1680-1701), Fersen, Otto Wilhelm von (1623-1703), Hüenegen C,arl Johann von (1661-1743), Knorring, Frommhold von (1673-1722), Liewen, baron Joachim Friedrich von (1662-1713), Lohde, Reinholdt von (1623-1699), Loscher von Hertzfeld, Lorentz (1661-1729), Mellin, Bernd Johan Graf von (1659-1733), Schlippenbach, Baron Wolmar Anton von (1653-1721), Schütz, Ewaldt Gustaw von (1641-1684), Stackelberg, Wolter (1625-1691), Zöge, Andreas (1665-1706), Taube, Freiherr auf Maidla, Bernhard (1619-1696), Taube, Freiherr zu Kudina, Jacob Johan (1624-1695), Tzaube, Freiherr zu Maidla baron Ludwig Wilhelm (1644-1698), Taube, Freiherr zu Maidla, Otto Reinhold (1627-1689), Uhlrich, Euert Johan (1674-1700), Vietinghof, Gerhardt Johann von (1647-1693), Wrangel, Fromhold Adolph (1650-1696), Wrangel, Hans (1626-1691), Wrangell, Otto Reinhold (1667-1701), Üxküll, Fabian (1676-1700), Üxküll, Otto Constantin (1672-1718).
På den östligaste strävpelaren i södra skeppet hänger ett epitafium i svart o vit marmor över major Johan Hastfer
Totalt finns 40 epitafier snidade i trä och ett epitafium hugget i marmor över män i svensk krigstjänst.
Lars Ramström
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten
Bilder tillkommer när tillstånd erhållits
Land Estland
Kommun (motsv) Tallin
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Estonia pst 8i, centrala Tallinn
GPS-angivelse: 59°25’59.02″N 24°44’53.22″E
Inventerad
Namn: Lars Ramström och Johan Engström
Datum: 2017-09-21
Historia
En svensk flotta från Karlskrona, som bestod av 29 örlogsskepp, anföll på Kristi himmelsfärdsdag 1790 amiralen Tjijagoffs ryska flotta på Revals redd, som bestod av tio linjeskepp, fem fregatter och två bombskepp. Överraskningsmomentet gick förlorat och det blåste upp till storm. Två svenska skepp gick på grund. Det ena, linjeskeppet Tapperheten, kunde dras loss från Ragnhildsrevet men det andra linjeskeppet, Riksens ständer, satt fast vid Wulffsö (Ägna) och brändes av besättningen. Ett linjeskepp, Prins Karl, fick riggen sönderskjuten och erövrades av ryssarna. Den grova sjön fick kulorna från de svenska skeppen att studsa på vågtopparna och gå förbi målen. Tjitjagoff förlorade inget skepp.
Ägare
Namn: Tallinna Kesklinna Valitsus (Aigar Palsner)
Adress: Linnakeskkonna osakonna juhataja
Tfnnr: +372 6 457 214, 5071 887
Mail-adress aigar.palsner@tallinnlv.ee
Kostnader
Vård, skötsel/år: –
Renovering (vid behov): –
Vårdare
Namn: Ägaren
Övrigt
Monumentet består av en 316 cm lång järnkanon, som uppges komma från linjeskeppet Riksens Ständer. Den ligger på en plint av sten och ett på marken intilliggande järnankare, delvis nedgrävt. Platsen är rektangulärt inhägnad av en lågt hängande järnkätting buren av 3 små kanoner på kortsidorna och av 4 på långsidorna. Det rektangulära området är belagt med stenplattor, vilka till större delen är övervuxna.
På kanonens tappar står VB, som är initialerna för von Berchner, ägaren av Stavsjö bruk i Nyköpings kommun, Södermanland. Det rostiga loppets diameter mäter 15 cm, vilket närmast motsvarar 24 punds kaliber. På stenfundamentet finns en målad metallplatta med inskrift, som finns avskriven och översatt till svenska i Carl A. Bäckströms arkiv, Krigsarkivet.
Text på ryska översatt till svenska: KANON OCH ANKARE PÅ SVENSKA SKEPPET RIKSENS STÄNDER SOM MED 74 KANONER BLEV SATT PÅ EN KLIPPA PÅ ÖN WULFF (AEGNA) UNDER SLAGET VID REVAL DEN 2 MAJ 1790 OCH VILKET SVENSKARNA UPPBRÄNDE. UPPTAGET UR SJÖN AV TRANSPORTFARTYGET SEKSTAN DEN 29 NOVEMBER 1897 (datum enligt den Julianska kalendern).
Monumentet är inhägnat av en järnkätting buren av
Informationsskylt: Nej
Lars Ramström
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten
Land Estland
Kommun (motsv) Jõgeva
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Ca 1 mil öster Jõgeva stad strax S om väg 36 vid kyrkan i Laiuse
GPS-angivelse: 58°46’50.24″N 26°30’8.95″E
Inventerad
Namn: Lars Ramström, Johan Engström och Peter Holmqvist
Datum: 2017-09-20
Historia
Efter segern vid Narva förföljde inte den svenska armén ryssarna in i Ingermanland och Ryssland. De tillbakaryckande ryssarna evakuerade befolkningen och genomförde den brända jordens taktik. Det fanns därmed ingen möjlighet att försörja en framryckande svensk armé. Beslut var dessutom inte fattat om armén skulle anfalla tsar Peter i öster eller August av Sachsen i söder. Karl XII beslutade därför att med armén gå i vinterkvarter och invänta förstärkningar från Sverige. Vinterkvarter i Narva var inte att tänka på. Det ödsliga Narvaområdet kunde inte försörja armén. Valet kom därför att falla på det bördiga Livland med kungens högkvarter i Lais (Laiuse) ca 4 mil norr om Dorpat (Tartu). Lais, en gammal ordensborg, låg efter Livländska kriget 1558-1583 delvis i ruin men i ett hus i borgen, som tillhörde ett adelsgods, kunde kungen bo i. Arméns regementen fick kvarter i bondgårdar i området runt Lais.
Under vinterkvarterstiden, november 1700 – maj 1701, reorganiserades regementena, övades och detachement gjorde spaningsanfall in på ryskt område. Kungen och hans officerare jagade björn och älg och deltog i bondbröllop. Många red till Dorpat (Tartu), inbjudna till baler, där de dansade med det Livländska ridderskapets döttrar. Vinterkvarteret i Lais var för armén en behaglig tid. För lokalbefolkningen kom den svenska närvaron att bevaras i minnet under lång tid. Otaliga är berättelser och myter om kungen och hans karoliner. Kungen, sade man, tappade sin hatt i Embach (Emajõgi) men en dag kommer han tillbaka för att hämta den och Livland blir åter svenskt. Enligt sägnerna skulle kungen ha planterat träd (Karl XII:s Lind i Lais) och även dessa bar på myten om kungens återkomst. Träd och lundar hade djup förankring i den förkristna religionen hos de baltiska folken och levde kvar i folktron långt in i kristen tid.
I maj 1701 bröt armén upp och förenade sig med förstärkningar hemifrån. Marschen gick sedan mot Riga, som hotades av August den starkes sachsiska armé och ett ryskt detachement på den södra stranden av floden Düna (Daugava).
Ägare
Namn: Jaktklubben i Jõgeva, kyrkan i Laiuse
Adress: c/o f.d. Landshövding Margus Oro
Tfnnr: +372 5056 178
Mail-adress margus.oro@sos-lastekyla.ee
Kostnader
Vård, skötsel/år: –
Renovering (vid behov): –
Vårdare
Namn: Ägaren
Övrigt
Minnessten av finsk svart granit med Karl XII:s namnchiffer gjutet i brons efter förebild från karolinsk tid. Stenen är rest år 2005 av Jõgeva Kungl. Jaktklubb i samarbete med Sveriges ambassad genom försvarsattaché, Lars Ramström. Stenen är sponsrad av Svensk försvarsindustri.
Minnesstenen är rest till minne av de svenskar (700), som dog under svenska arméns vinterläger 1700-1701. Stenen står i parken 20 m från vägen intill kyrkan i Laiuse , där Karl XII brukade bevista högmässan på söndagarna.
Text: TILL MINNE AV DE SVENSKAR SOM SLUTADE SINA LIV I LAIS 1700-1701
LAIUSEL LAHKUNUD ROOTSLASTE MÄLESTUSEKS
Informationsskylt: Nej
Lars Ramström
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten
Land Estland
Kommun (motsv) Narva
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Vid Narvafloden S Hermansborg
GPS-angivelse: N59°22.380´ E28° 12.035´
Inventerad
Namn: Lars Ramström, Johan Engström och Peter Holmqvist
Datum: 2017-09-19
Historia
Borgen i Narva uppfördes av den danske kungen på 1200- talet och byggdes ut av Livländska orden under 1300- talet. Under Livländska kriget 1558-1583 erövrades Narva av ryssarna, men förlorades av dem efter Pontus de la Gardies erövring 1581. Formellt blev Narva svenskt i freden i Teusina 1595.
I oktober 1700 landsteg Karl XII med sin armé i Pernau (Pärnu). Marschen gick sedan via Reval(Tallinn) och Wesenberg (Rakveere), som var underhållsdepå, mot Narva. Fästningsstaden Narva var belägrad av tsar Peter I av Ryssland och hans 33000 man starka armé. Den 20 november nådde Karl XII Narva, som var inneslutet av en inre belägringsvall, en circumvallation och en yttre, en contravallation, som bestod av en vallgrav, en kurtin och jordbastioner. Contravallationen var avsedd att stoppa en undsättningsstyrka. Den svenska armén uppgick till 10200 man. Armén var sliten efter den långa marschen och skärmytslingar med ryska förtrupper. Underhållsläget var mycket dåligt. UH depån i Wesenberg (Rakvere) var otillräcklig för armén, som var på gränsen till svält. Det fanns således ingen möjlighet att belägra den ryska armén. Det gällde att handla snabbt innan armén var helt utmattad. Armén marscherade därför omedelbart upp i slagordning efter generalen Carl Gustaf Rehnskiölds utarbetade plan. Med två anfallskolonner med infanteri och med kavalleri på flankerna skulle man med lokal överlägsenhet bryta igenom den ryska contravallationen och splittra den ryska styrkan i tre grupper. Det svenska artilleriet öppnade eld och armén gick framåt. Samtidigt bröt en snöstorm ut med snö och hagel som förblindade de ryska försvararna. De var dessutom helt oförberedda. Ingen hade räknat med att svenskarna skulle anfalla direkt ur marschgruppering. Tsar Peter I hade innan Karl XII nådde Narva lämnat sin armé för att hämta förstärkningar i Ryssland. Befälet hade han överlämnat till hertigen Charles Eugène de Croy.
Den svenska anfallsplanen lyckades. Man bröt igenom contravallationen och panik utbröt i den dåligt disciplinerade ryska armén. Många ryssar försökte fly över bron över Narvafloden. Bron brast och tusentals ryssar drunknade. Striden fortsatte till dess motståndet var brutet under natten. Hertigen de Croy kapitulerade tidigt under slaget. Han fruktade för sitt liv. De ryska knektarna hatade sina utländska officerare och mördade många av dem under slaget.
På morgonen den 21 november fick den besegrade ryska armén marschera förbi Karl XII och lägga ned sina vapen och fälttecken. Då försörjningslägen var oerhört ansträngt var det omöjligt att ta ryssarna till fånga. De fick avmarschera. Endast det högre befälet fick gå i krigsfångenskap. De fick behålla sina värjor och de fick en summa pengar till sitt underhåll och de fördes över till Sverige.
Krigsbytet var enormt och innehöll livsmedel och vodka. Det senare förorsakade en hel del onykterhet bland de svenska knektarna med följd av vådaskjutningar under natten. Vidare innehöll krigsbytet tusentals musköter och värjor samt artilleripjäser. Troféerna, d.v.s. fälttecknen var även de talrika och förvaras idag på Armémuseum och ingår i Statens trofésamling.
Narvaslaget är den svenska arméns största seger. 900 stupade och 1200 sårade i svenska armén har uppskattats. Ryska förluster är svåra att uppskatta. Siffran ligger mellan 6000- 18000 man stupade.
Ägare
Namn: Narva stad (borgmästare Tarmo Tammiste)
Adress: Narva City Government, Peetri Plats 3-5 Narva 20308 Estonia
Kostnader
Vård, skötsel/år: –
Renovering (vid behov): –
Vårdare
Namn: Ägaren – Georgi Ignatov (engelskspråkig)
Adress: Narva City Government, Peetri Plats 3-5 Narva 20308 Estonia
Telefon: +372 3599 041
Mail-adress: georgi.ignatov@narva.ee
Övrigt
Minnesmärke över slaget vid Narva 1700 rest (uppsatt) år 2000 i samarbete mellan Sverige och Estland. Monumentet är en ersättning för 1936 års Lejonmonument som förstördes under det andra världskriget. Monumentet från år 2000 är något mindre än det från 1936.
Monumentet ligger i en välvårdad park med utsikt mot Hermansborg, Narvafloden och Ivangorod. Det i Andra världskriget förstörda monumentet låg på f.d. slagfältet 1700 intill stora vägen E 20 in till Narva från väster någon km väster om staden. Idag återstår fragment från sockeln
Konstnär: Fouquet 1700 Stockholms slott, Konstakademins Medicilejon
Arkitekt Narvalejonet 2000: Vladimir Orlov. Byggherre: Juri Barkov, Manager Vant AS
Text: MDCC, SVECIA MEMOR
Informationsskylt: I närheten av monumentet finns en slipad sten med information på estniska, ryska och engelska över Erik Dahlbergs bastioner
Lars Ramström
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten
Land Norge
Kommun (motsv) Halden
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Väg 22 från Halden ner mot Sødre Enningdalen. Ta in till vänster på Skauskrokveien. Söder om gården Killingrød ligger graven på västsidan av vägen mot Skaugskroken mitt i backen upp mot Gribsrød (Grefsrød).
GPS-angivelse: 58°54’11.62″N 11°32’4.78″E
Inventerad
Namn: Björn Tomtlund och Torsten Lindberg
Datum: 2017-10-10
Historia
Vid gården Gribsrød i Enningdalen skedde en sammanstötning den 29. april 1808 mellan svenska och norska trupper. I bataljen dödades en svensk soldat som begravdes i skogen söder om gården Killingrød.
Ägare
Namn: Haldens kommune??
Adress: Storgata 8, 1771 Halden
Tfnnr: 69 17 45 00
Mail-adress postmottal@halden.kommune.no
Kostnader
Vård, skötsel/år: –
Renovering (vid behov): 2008 fick Prestebakke 4H-grupp pengar från aktionen ”Rydd ett
kulturminne” och en uppröjning till och runt minnesstenen vilket också skedde. Ny renovering erfordras
Vårdare
Namn: Prestebakke 4H-grupp??
Övrigt
Minnesmärke av granit, ca 1 meter högt
Text: EN MAND AF SVERIGES TAPRE HAER PAA AERENS MARK ER SEGNET AF NORDMAEND HER HAN FAELDET ER HANS GRAV A F NORDMAEND HAEGNET 29. APRIL 1808
Informationsskylt: Nej
Björn Tomtlund
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten
Land Norge
Kommun (motsv) Oslo
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Vestre Gravlund, Sörkedalsveien 66, Oslo
GPS-angivelse: 59°55’57.57″N 10°42’10.82″E
Inventerad
Namn: Björn Tomtlund och Torsten Lindberg
Datum: 2017-10-09
Historia
I nordöstra hörnet av Vestre Gravlund i Oslo finns krigsminnesmärken från 2.världskriget över stupade soldater från flera länder. För Sveriges del finns två stora monument.
Ett minnesmärke är rest över 92 svenskar som stupat i norsk tjänst under kriget, i huvudsak ombord på norska fartyg. Namnen är ingraverade på monumentet.
Ägare
Namn: Norsk krigsgravtjenst, en enhet inom Kulturvernavdelningen
inom Kulturdepartementet
Adress: Grubbegatan 1, Oslo
Tfnnr: 22 24 90 90
Mail-adress postmottak@kud.dep.no
Vårdare
Namn: Gravferdsetaten i Oslo kommune
Adress: Karvesvingen 3, 0579 Oslo
Tfnnr: 22 13 31 80
Mail-adress: servicekontoret@gfe.oslo.kommune.no
Minnesmärket
Minnesmärke av kalksten i form av en mittplatta och 20 mindre omkringliggande plattor rest år 1970
Text på mittplattan: TILL MINNE OM SVENSKE STATSBORGERE SOM FALT FOR NORGE UNDER KRIGEN 1940 – 1945
Text på de omgivande plattorna: Namn på samtliga omkomna
Informationsskylt: Nej
Björn Tomtlund
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten
Land Norge
Kommun (motsv) Oslo
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Vestre Gravlund, Sörkedalsveien 66, Oslo
GPS-angivelse: 59°55’57.57″N 10°42’10.82″E
Inventerad
Namn: Björn Tomtlund och Torsten Lindberg
Datum: 2017-10-09
Historia
I nordöstra hörnet av Vestre Gravlund i Oslo finns krigsminnesmärken från 2.världskriget över stupade soldater från flera länder. För Sveriges del finns två stora monument.
Det ena minnesmärket är rest till minne av fyra man som omkom 1940
Ägare
Namn: Norsk krigsgravtjenst, en enhet inom Kulturvernavdelningen
inom Kulturdepartementet
Adress: Grubbegatan 1, Oslo
Tfnnr: 22 24 90 90
Mail-adress postmottak@kud.dep.no
Vårdare
Namn: Gravferdsetaten i Oslo kommune
Adress: Karvesvingen 3, 0579 Oslo
Tfnnr: 22 13 31 80
Mail-adress: servicekontoret@gfe.oslo.kommune.no
Minnesmärket
Gravsten av kalksten rest 1962 och finansierat av norska staten. Det renoverades 2020.
Konstnär: Gunnar Jansson. Foto: Haakon Vije
Text: SVENSK BORGER THORE JACOBSON 30 ÅR FALT 17-5-1940, SVENSK BORGER ALBIN E LINDSTRÖM 15-12-1893 FALT 1-5-1940, SVENSK BORGER CARL A PETTERSSON 21-12-1886 DÖD 30-6 1940, SVENSK BORGER SVEN A R SCHUMAN 12-9-1920 FALT 15-4 1940
Informationsskylt: Nej
Björn Tomtlund
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten
Land Norge
Kommun (motsv) Askim
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Från Askim tag väg 128 (gamla E 18) mot Spydeberg. I utkanten av Askim tag höger efter stor REMA 1000 butik, följ skyltar längs Langnesvein till skansen
GPS-angivelse: N59°36’33.5″ E11°07’40.8″
Inventerad
Namn: Björn Tomtlund och Torsten Lindberg
Datum: 2017-10-10
Historia
Slaget vid Lagnes skans ägde rum 9 augusti 1814. Skansen var befäst och bemannad av ett förstärkt infanteriregemente. Efter upprepade svenska anfall av regementen från Västergötland och Värmland som alla slogs tillbaka sökte de svenska förbanden ny väg mot den norska huvudstaden. På informationstavlan och minnesstenen anges att detta var sista träffningen mellan broderfolken, vilket inte är helt korrekt.
På svenska sidan stupade eller sårades omkring 100 soldater medan de norska förlusterna uppgick till 30 stupade och sårade
Ägare
Namn: Riksantikvarien
Adress: Dronningensgate 13, 0034 Oslo
Tfnnr: 22 94 04 00
Mail-adress postmottak@ra.no
Kostnader
Vård, skötsel/år: –
Renovering (vid behov): –
Vårdare
Namn: Askims kommune
Adress: Skolegata 12, 1830 Askim
Telefon: 69 68 10 00
Mail-adress: postmottak@askim.kommune.no
Övrigt
Minnesmärke av granit. Ett minnesmärke över stupade norska soldater finns uppe på kullen
Text: HÄR STOD DEN SISTE TREFNING MELLOM SVENSKER OG NORDMENN 9- 8 1814
Detta är inte helt rätt då striden vid Kjölberg bro den 12 augusti
Informationsskylt: Nej
Björn Tomtlund
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten