Kategoriarkiv: Registerkort

Registerkort Nr C91

1881 Minnessten över Prins Oscars besök vid Kungl Pontonjärsbataljonen på Laxön, Älvkarleby

 Län                                            Uppsala

Kommun (motsv)               Älvkarleby

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Laxön
GPS-angivelse:                     N60°33’51.93″ E17°26’13.72″

Inventerad
Namn:                                        Claes Grafström
Datum:                                      2017-08-08

Historia
På Laxön mitt i Älvkarlebyfallen ligger en kulturhistoriskt intressant före detta militärförläggning som från 1880 användes som lägerplats för Svea ingenjörregemente, från 1885 periodvis även av Göta ingenjörregemente vid den utbildning i byggande av förbindelse över strömmande vatten som truppslaget från 1880 bedrev på övningsplatsen Sand, två km nedströms fallen. Den militära verksamheten på Laxön upphörde 1985.
Staten äger sedan länge området, sedan 1985 genom Vattenfall. Laxön används till vandrarhem, småhantverkare, restaurangverksamhet och butiker.

 Ägare
Namn:                                        Staten (Vattenfall)
Adress:                                      Box 13, 880 30 Näsåker
Tfnnr:                                        020-62 00 00

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

 Övrigt
Text: TILL MINNE AF HKH PRINS OSCARS BESÖK Å LAXÖN DEN 18 AUG 1881
Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr C04

1890 Minnessten över B A Leijonhuvud på Laxön, Älvkarleby

 Län                                            Uppsala

Kommun (motsv)                Älvkarleby

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                    Laxön
GPS-angivelse:        N60°33’46.95″ E17°26’12.29″

Inventerad
Namn:                                        Claes Grafström
Datum:                                      2017-08-08

Historia
På Laxön mitt i Älvkarlebyfallen ligger en kulturhistoriskt intressant före detta militärförläggning som från 1880 användes som lägerplats för Svea ingenjörregemente, från 1885 periodvis även av Göta ingenjörregemente vid den utbildning i byggande av förbindelse över strömmande vatten som truppslaget från 1880 bedrev på övningsplatsen Sand, två km nedströms fallen. Den militära verksamheten på Laxön upphörde 1985.
Staten äger sedan länge området, sedan 1985 genom Vattenfall. Laxön används till vandrarhem, småhantverkare, restaurangverksamhet och butiker.
Bror Abraham Leijonhufvud genomgick KrigsakademienKarlberg och utnämndes 1842 till underlöjtnant vid dåvarande Ingenjörkåren. År 1855 blev han kapten där och var sedan mars 1868 tillika överstelöjtnant i armén, då han den 4 juli samma år utnämndes till generalmajor och chef för kåren, vilken året förut återfått sitt gamla namn Fortifikationen. På Leijonhufvuds order gjordes rekognoseringen som ledde till att Laxön blev lägerplats och övningsställe för broslagning över forsande vatten.
Från 14 januari 1870 till 23 december 1874 var Leijonhufvud statsråd och chef för Sjöförsvarsdepartementet och återgick sedan till chefskapet över Fortifikationen. År 1881 blev han inspektör för militärläroverken (till 1888), generallöjtnant i armén och militär ledamot i Högsta domstolen (till 1893); 1890–1905 var han ordförande i direktionen över arméns pensionskassa. År 1891 lämnade han chefskapet för Fortifikationen.

 Ägare
Namn:                                        Staten (Vattenfall)
Adress:                                      Box 13, 880 30 Näsåker
Tfnnr:                                        020-62 00 00

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

 Övrigt
Minnesstenen restes den 25 augusti 1890.
Text under en bronsmedaljong: TILL MINNE AV FORTIFIKATIONSGENERALEN BR ABR LEIJONHUFVUD RESTES DENNA STEN DEN 25 AUGUSTI 1890
Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr C03

1887 Minnessten ”Musikstenen” på Laxön, Älvkarleby

 Län                                            Uppsala

Kommun (motsv)                Älvkarleby

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Laxön, 80 m efter Bifrostbron på väg mot lägret
GPS-angivelse:                 N60°33’50.46″ E17°26’11.29″

Inventerad
Namn:                                        Claes Grafström
Datum:                                      2017-08-08

Historia
På Laxön mitt i Älvkarlebyfallen ligger en kulturhistoriskt intressant före detta militärförläggning som från 1880 användes som lägerplats för Svea ingenjörregemente, från 1885 periodvis även av Göta ingenjörregemente vid den utbildning i byggande av förbindelse över strömmande vatten som truppslaget från 1880 bedrev på övningsplatsen Sand, två km nedströms fallen. Den militära verksamheten på Laxön upphörde 1985.
Staten äger sedan länge området, sedan 1985 genom Vattenfall. Laxön används till vandrarhem, småhantverkare, restaurangverksamhet och butiker.

 Ägare
Namn:                                        Staten (Vattenfall)
Adress:                                      Box 13, 880 30 Näsåker
Tfnnr:                                        020-62 00 00

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

 Övrigt
Minnesstenen restes troligen den 1 augusti 1887. Den är hämtad från någon av fallens jättegrytor och är mjukt formad av det forsande vattnet. Stenen lär ha haft en funktion vid upptagning av nya musikvolontärer i musikkåren.
Text under musiklyra och andra musiktecken: 1.8.1887.
Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr C02

1880 Minnessten över Pontonjärsbataljonens intåg  på Laxön, Älvkarleby

Län                                            Uppsala

Kommun (motsv)               Älvkarleby

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:  Laxön, 200 m SV om Bifrostbrons SV fäste
GPS-angivelse:                 N60°33’46.00″ E17°26’11.52″

Inventerad
Namn:                                        Claes Grafström
Datum:                                      2017-08-08

Historia
På Laxön mitt i Älvkarlebyfallen ligger en kulturhistoriskt intressant före detta militärförläggning som från 1880 användes som lägerplats för Svea ingenjörregemente, från 1885 periodvis även av Göta ingenjörregemente vid den utbildning i byggande av förbindelse över strömmande vatten som truppslaget från 1880 bedrev på övningsplatsen Sand, två km nedströms fallen. Den militära verksamheten på Laxön upphörde 1985.
Staten äger sedan länge området, sedan 1985 genom Vattenfall. Laxön används till vandrarhem, småhantverkare, restaurangverksamhet och butiker.

 Ägare
Namn:                                       Staten (Vattenfall)
Adress:                                      Box 13, 880 30 Näsåker
Tfnnr:                                        020-62 00 00

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

 Minnesmärket
Till minne av Pontonjärsbataljonens första intåg på Laxön restes denna sten av Instrumentkompaniet 1881
Text på framsidan: KGL PONT BAT 1880
Text på baksidan: INSTR KOMP 1881 RESTE STENEN
Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

 

Registerkort Nr C22

1997 Minnesstaty över brobyggaren i Sand, Älvkarleby

 Län                                           Uppsala

Kommun (motsv)               Älvkarleby

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Sand
GPS-angivelse:   N60°34’27.07″  E17°26’41.43″

Inventerad
Namn:                                        Claes Grafström
Datum:                                      2017-08-08

Historia
På Laxön mitt i Älvkarlebyfallen ligger en kulturhistoriskt intressant före detta militärförläggning som från 1880 användes som lägerplats för Svea ingenjörregemente, från 1885 periodvis även av Göta ingenjörregemente vid den utbildning i byggande av förbindelse över strömmande vatten som truppslaget från 1880 bedrev på övningsplatsen Sand, två km nedströms fallen. Den militära verksamheten på Laxön upphörde 1985.
Staten äger sedan länge området, sedan 1985 genom Vattenfall. Laxön används till vandrarhem, småhantverkare, restaurangverksamhet och butiker.

 Ägare
Namn:                                       Staten (Vattenfall)
Adress:                                      Box 13, 880 30 Näsåker
Tfnnr:                                        020-62 00 00

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesmärke över övningsplatsen vid Sand, avtäckt 1998. Gåva från kamratföreningen Sveaingenjören.
Informationsskylt: Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

 

Registerkort Nr H06

1885 Minnessten över Staby skvadron vid Smålands husarregemente

Län                                            Kalmar

Kommun (motsv)              Högsby

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                  Vid f d Staby gästgivargård S Högsby
GPS-angivelse:                    57°9’10.47″N 16°2’20.42″E

Inventerad
Namn:                                       Carl-Gustaf Petersson, Eibert Einarsson
Datum:                                      2016-10-14

Historia
Regementet har sitt ursprung i en ryttarfana, vilken 1543 sattes upp i Kronobergs– och Kalmar län. Ytterligare småländska fanor uppsattes därefter, vilka senare organiserades som kompanier. Från 1628 organiserades dessa till ett regemente om åtta kompanier, med Per Brahe som dess regementschef. I 1634 års regeringsform omnämns förbandet som ”Smålands- och Ölands ryttare”, men omtalades oftast som enbart ”Smålands ryttare”. Regementet blev indelt 1684, och benämndes från samma tid som Smålands kavalleriregemente. År 1709 föll hela regementet i fångenskap i samband med Kapitulationen vid Perevolotjna, men kom att återuppsättas samma år i Sverige igen.
År 1801 ändrades regementets namn till Smålands lätta dragonregemente, vilket 1806 förkortades till Smålands dragonregemente. År 1812 blev en del av regementet självständigt under namnet Smålands dragonregementes infanteribataljon (senare Smålands grenadjärkår (I 7), som jämte Blekinge bataljon (I 30) blev ursprunget till Karlskrona grenadjärregemente (I 7)). R
esterande del av regementet, som var indelt i östra Småland, förblev kavalleri och fick 1822 sitt slutliga namn, Smålands husarregemente.
Genom 1925 års försvarsbeslut beslutades att Smålands husarregemente skulle avvecklas den 31 december 1927. Detta föranledde en berömd kommentar av Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning: Bort rida Smålands ryttare. Det förflutnas skuggor jaga förbi. Kvar står ministären Sandler och myser i solskenet. Från den 1 januari 1928 övergick regementet till Avvecklingsorganisation, vilken verkade fram till 31 mars 1928.

 Ägare
Namn:                                        Kalmar läns museum (troligtvis)
Adress:                                      Skeppsbrogatan 51, 31 21 Kalmar
Tfnnr:                                         0480-45 13 00

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Staby skvadron, Föreningen Smålands husarer
c/o Monica Arvidsson
Adress:                                      Ramsövägen 84, 383 92 Mönsterås
Telefon:                                     0499-123 48
Mail-adress:                             cebertil.arvidsson@telia.com

Övrigt
Minnesmärke av småländsk granit restes den 5 november 1933 av Föreningen Smålands husarer. Stenen flyttades i samband med den senaste renoveringen
Stenen har huggits av Oskar och Georg Högström, Mariannelunds stenhuggeri
Text under skvadronsmärke: HÄR SAMLADES OCH ÖVADES STABY SKVADRON AV KUNGL SMÅLANDS HUSARREGEMENTE UNDER 1700 OCH 1800 TALEN
Informationsskylt:  Nej

Carl-Gustaf Petersson
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr H02

1612 Minnessten över slaget vid Jutebackarna

Län                                            Kalmar

Kommun (motsv)              Nybro

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Vid gång- och cykelväg nära Jutarnas väg och Sven Krååks  väg
GPS-angivelse:                      56°44’39.52″N 15°53’35.90″E

Inventerad
Namn:                                       Åke Persson
Datum:                                      2017-09-15

Historia
Minnet av Kalmarkriget lever fortfarande starkt bland befolkningen i Madesjö. Det starkaste minnet är kanske Sven Håkansson Krååk och slaget vid Jutebackarna. Slaget stod den 6 september 1612 i huvudsak kring Jutabacken som ligger en bit ifrån Madesjö kyrka. Den danska styrkan bestod av omkring 100 man fotfolk och ryttare. På den svenska sidan fanns omkring tjugo frivilliga bönder. Enligt traditionen skall Krååk ha klätt ut sig till en tiggare som sedan betalades för att visa vägen till Ebbehult av befälhavaren för den danska styrkan. Krååk skall sedan ha lett in den danska styrkan på ett villospår där bönderna låg i bakhåll. För att signalera bönderna att gå till anfall drog Krååk fram en hjullåspistol och skött officeren till döds. Vid den inledande fasen av slaget nedgjordes majoriteten av den danska styrkan. Den återstående delen som uppgavs vara ryttare flydde söderut men hans upp vid Göstorp, där även de dödades. Kropparna gjorde man av med genom att slänga dem i ett kärr i närheten.
Huruvida det gick till som traditionen lyder är osäkert. Att den danska styrkan skulle ha haft Ebbehult som mål är inte särskilt troligt. Istället är det mer troligt att den danska expeditionen var på jakt efter den upproriske kyrkohedern Petri Magnus Stolpe. Dessutom är det inte heller särskilt troligt att Krååk lyckades med hjälp från endast bönder. Vid den här tiden finns det belägg för att Krååk hade några knektar till sitt förfogande, rimligen måste en del av dem ha deltagit i slaget.
Som tack för sina insatser vid Jutebackarna tilldelades Sven Håkansson Krååk ägor i Ebbehult och . Efter kriget fortsatte Krååk att tjäna kronan genom att leta upp ”landsförrädare”, det vill säga bönder som hade svurit trohet till den danske konungen. Särskilt Öland drabbades hårt av detta på grund av att ön hade bytt herrar ett flertal gånger under krigets gång.

 Ägare
Namn:                                       Nybro kommun
Adress:                                      Dunderbergsgatan 2, 382 80 Nybro
Tfnnr:                                        0481-45 000
Mail-adress                             kommun@nybro.se

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnesmärke av granit rest år 1994 av kommunen
Text: VID DENNA PLATS UTKÄMPADES ETT SLAG DÄR BYGDENS BÖNDER UNDER LEDNING AV SVEN HÅKANSSON KRÅÅK SEGRADE ÖVER DANSK TRUPP
RÅDIGHET, DJÄRVHET OCH LIST GAV SEGER OCH KUNGLIG BELÖNING
KULTUR – FRITIDSNÄMNDEN RESTE STENEN 1994
Informationsskylt: Nej

Carl-Gustav Petersson
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr HU03

Väggplakett över Cart XII 1714 i Budapest

 Land                                         Ungern

Kommun (motsv)               Budapest

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Váci utca  43 i Budapests 5:e distrikt
GPS-angivelse:                      47°29’29.08″N 19° 3’14.95″E

Inventerad
Namn:                                        Urban Schwalbe och Pelle Molin
Datum:                                       2017-11-16

Historia
Det svenska nederlaget vid Poltava den 28 juni 1709 och kapitulationen vid floden Dnjepr tre dagar senare, innebar en vändpunkt för Sveriges och Europas historia. Åtföljd av endast c:a 1000 man nådde kungen staden Bender i nuvarande Moldavien i slutet av juli. Här kom de att stanna i tre år. Kungens plan var att få den turkiske sultanen att gå i krig mot tsaren, som nu allt mer hotade det osmanska väldet, men år efter år gick utan att något avgörande nåddes. I november 1712 hade Turkiet för tredje gången förklarat Ryssland krig, men denna gång krävde sultanen ordentlig militär hjälp från Sverige. Därför krävde han att Carl XII skulle ge sig iväg hem från Bender och sätta fart på de svenska rustningarna. I detta läge kom beskedet att Magnus Stenbock med den nya karolinska armén slutit vapenvila med fienden i Pommern. Sultanen fick uppfattningen att svenskarna avsåg att låta Turkiet bära hela krigsbördan och blev förbittrad. Han gav order om att kungen med våld skulle bortföras ur det svenska lägret och söndagen den 1 februari utbröt det som gått till historien som kalabaliken i Bender. Den förvirrade striden mot en sjufald övermakt slutade med att kungen och hans män blev fångar.
Fångenskapen tog dock snart slut då ett nytt bud från Pommern kom om att Stenbock slagit den gemensamme fienden vid Gadebusch. Sultanen ändrade genast åsikt och kungen fördes som högt ärad gäst till staden Demotika i nuvarande nordöstra Grekland. Sedan Turkiet slutit fred med Ryssland insåg kungen till sist att hans bemödanden varit förgäves. Det gällde nu att så snabbt som möjligt ta sig hem till Sverige för att försvara det svenska väldets yttermurar, sedan Stenbock slutligen tvingats kapitulera i fästningen Tönningen i Holstein 1713. I slutet av september 1714 bröt Carl XII upp med sitt följe på 1.500 man för att söka sig hem till Sverige. Efter en månads långsam färd var man framme i staden Pitesti i Valakiet, nuvarande Rumänien. Här beslöt kungen att lämna huvudstyrkan och så snabbt som möjligt ta sig hem. För att dölja sina förehavanden drog han sig undan med sin uppvaktning till en lantgård och roade sig med ryttarlekar i två dagar, d.v.s. han tränade ridning inför den långa hemfärden.
Sent på kvällen den 27 oktober bröt kungen upp med två följeslagare, generaladjutanten Gustaf Fredrik von Rosen och överstelöjtnanten Otto Fredrik von Düring, var och en medförande en handhäst. Själv kallade sig kungen Peter Frisk, medan von Rosen fick namnet Johann Palm och von Düring Erik Ungern. Alla tre gav sig ut för att vara kaptener, men bar inte den sedvanliga karolinska uniformen.
De red hela natten över Valakiets slätter upp mot de transsylvanska alperna in i Siebenbürgen. De red fort och försökte hitta genvägar, med följd att de red vilse. Klockan tre på morgonen såg de en eld i skogen och hittade en svinaherde som låg och sov. De blev visade rätt väg och kom på kvällen fram till en by där de fick nattkvarter och bytte hästar. Här kvarlämnades von Rosen, kanske för att hålla kontakt med följet, men för de andra gick färden vidare över den Ungerska slätten. Man utnyttjade nu ordinarie postskjuts nattetid, för att Düring skulle få tillfälle att återhämta sig. Efter en särskilt skarp ritt hade han nämligen fallit som död av hästen.
I Debrecen övernattade Karl XII på just detta värdshus, som då var mindre och ursprungligen ett skjutshåll (idag värdshus och pensionat). Som minne har man en Karl XII-svit (inrett under 1800-talet och man vet idag inte om det var det rätta rummet).
Framme i Wien steg de på nytt till häst – det var nu den 3 november – och fortsatte färden upp längs Donau genom Tyskland, med undvikande av de större städerna. I Kassel tvingades dock konungen att, mot sin vana, tömma en bägare vin för att dölja vem han var.
Natten mellan den 10 och 11 november nådde kungen och hans följeslagare Stralsund. Det var 15 dagar sedan de lämnat Pitesti och på åtta dygn hade de tillryggalagt vägen mellan Wien och Stralsund.

 Ägare
Namn:                                        Budapest stad genom Budapest galleri

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):     –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnestavla av brons med stenram uppsatt) år 1914. H 250 cm och B 150 cm
Konstnär: Otto Jarl
Text (på ungerska och svenska): CARL XII RASTADE HÄR PÅ RIDT FRÅN TURKIET TILL STRALSUND NOV 1714
DR. BAYER KRUCSAY D. SVENSK KONSULS GÅVA DEN 17/11-1914
Informationsskylt:  Nej

Urban Schwalbe
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur

 

Registerkort Nr HU02

Väggplakett över Carl XII 1714 i Debrecen

 Land                                         Ungern

Kommun (motsv)               Debrecen

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   På väggen till Régi Posta Restaurant, Széchenyi utca 6, 4025 Debrecen
GPS-angivelse:                      47°31’42.49″N 21°37’24.41″E

Inventerad
Namn:                                         Urban Schwalbe och Pelle Molin
Datum:                                        2017-11-17

Historia
Det svenska nederlaget vid Poltava den 28 juni 1709 och kapitulationen vid floden Dnjepr tre dagar senare, innebar en vändpunkt för Sveriges och Europas historia. Åtföljd av endast c:a 1000 man nådde kungen staden Bender i nuvarande Moldavien i slutet av juli. Här kom de att stanna i tre år. Kungens plan var att få den turkiske sultanen att gå i krig mot tsaren, som nu allt mer hotade det osmanska väldet, men år efter år gick utan att något avgörande nåddes. I november 1712 hade Turkiet för tredje gången förklarat Ryssland krig, men denna gång krävde sultanen ordentlig militär hjälp från Sverige. Därför krävde han att Carl XII skulle ge sig iväg hem från Bender och sätta fart på de svenska rustningarna. I detta läge kom beskedet att Magnus Stenbock med den nya karolinska armén slutit vapenvila med fienden i Pommern. Sultanen fick uppfattningen att svenskarna avsåg att låta Turkiet bära hela krigsbördan och blev förbittrad. Han gav order om att kungen med våld skulle bortföras ur det svenska lägret och söndagen den 1 februari utbröt det som gått till historien som kalabaliken i Bender. Den förvirrade striden mot en sjufald övermakt slutade med att kungen och hans män blev fångar.
Fångenskapen tog dock snart slut då ett nytt bud från Pommern kom om att Stenbock slagit den gemensamme fienden vid Gadebusch. Sultanen ändrade genast åsikt och kungen fördes som högt ärad gäst till staden Demotika i nuvarande nordöstra Grekland. Sedan Turkiet slutit fred med Ryssland insåg kungen till sist att hans bemödanden varit förgäves. Det gällde nu att så snabbt som möjligt ta sig hem till Sverige för att försvara det svenska väldets yttermurar, sedan Stenbock slutligen tvingats kapitulera i fästningen Tönningen i Holstein 1713. I slutet av september 1714 bröt Carl XII upp med sitt följe på 1.500 man för att söka sig hem till Sverige. Efter en månads långsam färd var man framme i staden Pitesti i Valakiet, nuvarande Rumänien. Här beslöt kungen att lämna huvudstyrkan och så snabbt som möjligt ta sig hem. För att dölja sina förehavanden drog han sig undan med sin uppvaktning till en lantgård och roade sig med ryttarlekar i två dagar, d.v.s. han tränade ridning inför den långa hemfärden.
Sent på kvällen den 27 oktober bröt kungen upp med två följeslagare, generaladjutanten Gustaf Fredrik von Rosen och överstelöjtnanten Otto Fredrik von Düring, var och en medförande en handhäst. Själv kallade sig kungen Peter Frisk, medan von Rosen fick namnet Johann Palm och von Düring Erik Ungern. Alla tre gav sig ut för att vara kaptener, men bar inte den sedvanliga karolinska uniformen.
De red hela natten över Valakiets slätter upp mot de transsylvanska alperna in i Siebenbürgen. De red fort och försökte hitta genvägar, med följd att de red vilse. Klockan tre på morgonen såg de en eld i skogen och hittade en svinaherde som låg och sov. De blev visade rätt väg och kom på kvällen fram till en by där de fick nattkvarter och bytte hästar. Här kvarlämnades von Rosen, kanske för att hålla kontakt med följet, men för de andra gick färden vidare över den Ungerska slätten. Man utnyttjade nu ordinarie postskjuts nattetid, för att Düring skulle få tillfälle att återhämta sig. Efter en särskilt skarp ritt hade han nämligen fallit som död av hästen.
I Debrecen övernattade Karl XII på just detta värdshus, som då var mindre och ursprungligen ett skjutshåll (idag värdshus och pensionat). Som minne har man en Karl XII-svit (inrett under 1800-talet och man vet idag inte om det var det rätta rummet).
Framme i Wien steg de på nytt till häst – det var nu den 3 november – och fortsatte färden upp längs Donau genom Tyskland, med undvikande av de större städerna. I Kassel tvingades dock konungen att, mot sin vana, tömma en bägare vin för att dölja vem han var.
Natten mellan den 10 och 11 november nådde kungen och hans följeslagare Stralsund. Det var 15 dagar sedan de lämnat Pitesti och på åtta dygn hade de tillryggalagt vägen mellan Wien och Stralsund.

 Ägare
Namn:                                        Ferenc Mérész, Régi Posta Étterem és Fogadó
Adress:                                       4025 Debrecen, Széchenyi u. 6
Tfnnr:                                         +36-52-325-325
Mail-adress                              info@regiposta.hu

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):     –

Vårdare
Namn:                                       Debrecens kommun, Dr. Dóra Léka
Adress:                                      Mayor´s office, City of Debrecen, 20. Piac Street, Debrecen H
4024
Telefon:                                     0036 52 511 415
Mail-adresS:                            kulugy@ph.debrecen.hu

Övrigt
Minnesplatta med granitram med bronsrelief och förgyllda detaljer uppsatt år 1914 i samband med 200-årsjubileet av Karl XII:s besök i det dåvarande värdshuset av en studentorganisation, kallad Debrecen Mensa Academia i syfte att förarga Ryssland under det då pågående första världskriget. Organisationen finns inte kvar idag. B  73 cm och H 110 cm. Huset är numera kulturmärkt
Text (översättning från ungerska): HÄR RASTADE KARL XII SVENSK KUNG DEN 13:e NOVEMBER 1714  UPPSATTES AV MENSA ACADEMIA I DEBRECEN MED TACKSAMHET OCH RESPEKT FÖR DET SVENSKA FOLKET
Informationsskylt: Nej

Urban Schwalbe
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur

Registerkort Nr HU01

Minnesmärke över slaget 1710 i Romhány

 Land                                         Ungern

Kommun (motsv)               Romhány

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                   Kossuth utca i NV utkanten av Romhány
GPS-angivelse:                      47°56’2.61″N 19°14’55.15″E

Inventerad
Namn:                                        Urban Schwalbe och Pelle Molin
Datum:                                       2117-11-16

Historia
Efter slaget vid Trencsény/Trencin 1708 under det ungerska frihetskriget upplöstes Rákóczis armé. Befolkningen var trött på kriget som hade hållit på i sju år och ville inte proviantera soldaterna längre. Samtidigt var de österrikiska befälhavarnas manövrar väl planerade och därför framgångsrika. Ungefär samtidigt ansökte Mihály Potoczki om att få gå in i Ungern med sina svenska soldater, som efter slaget vid Poltava hade skiljts från Karl XII:s armé och var förföljda av ryssarna. Rákóczi sa ja med villkoret att svenskarna och polackerna stödjer honom.
Svenska översten Zülich ogillar tanken att Rákóczi skickar dem mot den österrikiska kejserliga armén, något han gör klart för Rákóczi.
Tanken var att bryta igenom österrikarnas linje och för detta valde man nordöstra Ungern. Det fanns en stark fästning i Érsekújvár/Nové Zámky som tillhörde Rákóczi. Motståndaren heter Heister. Han hade det inte lätt på grund av att kejsaren koncentrerade sig på andra konflikter bland annat i Spanien och vid Rhenfloden. Rákóczi hade haft samma ryttare i 5-6 år, de kände till terrängen och motståndet väl. Den ungerska hären bestod av
17 050 ryttare (31 regemente), 3500 hajdukar (5 regemente), Zays grenadjärregemente, 3000 soldater under Antal Esterhazys befäl samt cirka 3000 legosoldater (svenskar och polacker). Totalt cirka 27 000 soldater. Österrikarna förfogade över 36 320 soldater.
Slaget började klockan tre på eftermiddagen när svenskarna som fanns i mitten på frontlinjen, och polackerna attackerade med stor kraft. Svenskarna tryckte tillbaka fienden mot sumpmarken i närstrid. Attacken gick väldigt bra i början men i brist på tydlig ledning började kuruc-soldaterna plundra för tidigt. Det verkar som att varken Rákóczi eller Károlyi kunde påverkade händelserna, detta trots att huvudstyrkan fortfarande väntade lite längre bort och var redo att ingripa.
Svenskarna omgrupperade sig och gick till attack ännu en gång med svärd i hand. De andra trupperna blev efter och kunde inte hjälpa till. Ungefär samtidigt vänder turen för Rákóczi (och svenskarna) när österrikarna går till motattack. Saint-Croix upptäcker en lucka mellan svenskarna och hajdukerna när hajdukerna flyr. När svenskarna ser vad som händer följer de efter infanteriet.
Slaget tog allt som allt endast en och en halv timma. En orsak till det snabba slaget var januarimörkret.
Svenskarna uppmanade Rákóczi att förfölja fienden, men han vill inte trots att man fortfarande hade en chans att segra.
Theatrum Europeum uppgav att antalet döda uppgår till 1500. I Kolinovics krönika nämns liknande siffror. Turóczi László hävdar däremot i Ungaria att fyrtio svenskar och fyrtio polacker hade stupat.
Rákóczi hade lärt sig en hel del under slaget, bland annat insåg han att det behövs välutbildade officerare. Han är mycket nöjd med svenskarna och polackerna och har förhoppningen att i framtiden kunde dessa vara arméns kärna, men i början av mars vill de resa hem. Rákóczi försöker hålla de tillbaka, men förgäves.
Slaget vid Romhány blev hela frihetskrigets sista stora slag.

 Ägare
Namn:                                        Orten Romhány genom dess borgmästare Mr.(Mayor) Attila Vezér,
Adress:                                      2654 Romhány, Kossuth út 63
Tfnnr:                                        0036 35 355 011, 0036 35 520-012 355-232 eller mobil 06/30-621-9340
Mail-adress                              rompolg@is.hu eller onkormanyzat@romhany.hu

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):     –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Monumentet invigdes 1933-01-20 med närvaro av bl a Ungerns premiärminister Gyula Gömbös. Det är 8 m högt och 2 m brett, byggt av mycket speciell ”Romhány-sten” från ett stenbrott i närheten. Det är krönt av den mytomspunna ungerska (örnliknande) turulfågeln. På framsidan finns en relief av Rákóczi, på högra sidan en bronsplatta med text om den svenska insatsen och en polsk motsvarighet finns på vänstra sidan.
Text under lilla riksvapnet: SÖNER AV SVERIGE GÅVO HÄR SIDA VID SIDA MED RAKOCZIS UNGERSKA OCH POLSKA HJÄLTAR DEN 22 JANUARI 1710 SITT LIV FÖR UNGERNS FRIHET. TACKSAMMA UNGRARE RESTE STENEN ÅR 1932
Informationsskylt:  Nej

Urban Schwalbe
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten