Kategoriarkiv: Gravar

Registerkort Nr L05

1812 Minnestavla över G Carl von Döbeln

Län                                           Kristianstad (Skåne län)L 30

Kommun (motsv)             Kristianstad

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                  På huset i NÖ hörnet av korsningen Östra Storgatan – Tyggårdsgatan
GPS-angivelse:                    56° 1’55.20″N 14° 9’18.34″E

Inventerad
Namn:                                        Peter Wetterberg och Christian Braunstein
Datum:                                      2016-02-19

Historia von Döbeln var son till häradshövdingen Johan Jakob von Döbeln och Anna Maria Lindgren. Han visade snart en fallenhet för krigaryrket och skrevs in vid sjökadettkåren i Karlskrona 1773. Hans första anställning efter utbildningen var 1778 som andre adjutant vid Sprengtportens värvade regemente, där han redan efter några veckor befordrades till fänrik i armén. Efter att ha hört om Amerikanska revolutionen ville han gå i fristaternas tjänst och begav sig 1780 till Frankrike. Efter mer än ett års vistelse i Paris anställdes han 1781 som officer vid greve De La Marcks regemente, som hade order att skeppas till Amerika men i sista stund omdirigerades till Indien. von Döbeln sårades i striden vid Cuddalore och befordrades i september 1783 till kapten. 1788 återvände han till Sverige för att delta i Gustav III:s ryska krig. I mars 1789 anställdes han som kapten vid Savolax lätta infanteri och överadjutant hos översten Curt von Stedingk. I slaget vid Porrassalmi utmärkte han sig särskilt men träffades av ett muskötskott i pannan. För sina insatser i slaget befordrades han till major. Skadan besvärade honom resten av livet och var orsaken till att han i fortsättningen bar det svarta sidenband om pannan, som skulle göra honom känd. Bandet måste bytas varje dag. 1793 förflyttades han som andre major till Västgöta-Dals regemente och bosatte sig då på gården Önne i Järbo socken, Dalsland,. Tre år senare, med bibehållande av sin förra indelning, till Skaraborgs regemente och utnämndes till sekundchef vid Nylands brigads infanteri 1805. Vid krigets utbrott den 21 februari 1808, fick han befäl över tredje brigadens eftertrupp, och hade tillfälle att utmärka sig vid de flesta slagen, till exempel Yppäri, Lahintalo, Viiret, Pyhäjoki, Siikajoki, Nykarleby, men framför allt i slaget vid Lappo, där han angrep fiendens vänstra flygel och i väsentlig mån bidrog till segern vid slaget vid Kauhajoki, där han under eget befäl tillfogade ryssarna ett kännbart nederlag, samt vid slaget vid Jutas, där han vann en överlägsen seger. Hans förtjänster under detta års fälttåg medförde befordran till generalmajor och han förärades Svärdsordens stora kors. Medan armén återtågade till Torneå förordnades von Döbeln till befälhavare på Åland. När Åland överfölls av en överlägsen rysk styrka i mars 1809 lyckades han i god ordning och med obetydlig förlust föra sina trupper över isen till Grisslehamn. Von Döbeln förhandlade sedan med den ryska överbefälhavaren fram Konventionen på Åland. Konventionen innebar att varken ryska eller svenska styrkor skulle besätta Åland och hotet mot Stockholm avvärjdes. von Döbeln beordrades sedan som befälhavare över norra arméns svenska fördelning med kvarter i Härnösand och över norra arméns norra fördelning i Umeå. Fredsunderhandlingarna ledde till freden i Fredrikshamn den 17 september 1809 med resultat att hela Finland med Åland och delen av Västerbotten till Torneå avträddes till Ryssland. Den finska hären på svensk mark mottog nyheten i Umeå av von Döbeln, som i sitt avskedstal yttrade: ”Krigsmannasamband, knutet vid strid, faror, blod och död, upplöses aldrig, och den tacksamhet, jag er förkunnat och nu förkunnar, har med detta vårt samband en oupplöslig förening”. 1809 upphöjdes von Döbeln till friherre. 1811 uppsattes Norra skånska infanteriregementet (I 24) och Georg Carl von Döbeln blev dess förste regementschef och såg gärna att hans veteraner från Finland fick anställning vid regementet. Regementet firade sin högtidsdag den 13 september till minne av segern vid Jutas. I andra Napoleonkriget 1813 fick von Döbeln befälet över de svenska trupperna i Mecklenburg och befordrades till generallöjtnant. När han, på anmodan av general Wallmoden, understödde denne mot fransmännen vid Hamburg ansågs han ha brutit mot överbefälhavarens order och ställdes inför krigsrätt samt dömdes att arkebuseras. Karl XIV Johan, som misstrodde de allierade och ville hålla vägen öppen till en förening med Napoleon, fann emellertid åtgärden i hög grad olämplig, och genom hans inflytande mildrades domen till ett års fästning (dvs fängelsestraff), varunder han skulle få behålla alla sina värdigheter. Han fördes till Vaxholm, varifrån han skrev till en släkting och bad denne utverka, att han som frivillig skulle få tjäna i sin grad i svenska eller de förenades härar mot löfte att efter krigets slut återgå till sitt fängelse. Detta rörde Karl XIII så, att straffet helt efterskänktes. År 1815 fick von Döbeln en förläning i Pommern och utnämndes 1816 till ständig ordförande i krigshovrätten. Under sin aktiva tid hyllades von Döbeln som en av Sveriges största hjältar men under sina sista år levde han fattig och bortglömd och fick inte uppleva de många hyllningar som senare förärades hans minne.
(utdrag ur Wikipedia(

Ägare
Namn:                                       Kristianstad kommun
Adress:                                      291 80 Kristianstad
Tfnnr:                                         044-13 50 00
Mail-adress:                             kommun@kristianstad.se

Vårdare
Namn:                                       Kamratföreningen Norra skåningarna
Adress:                                      c/ o Claes-Göran Andersson, Hjulhusvägen 24, 291 47 Kristianstad,
Telefon:                                     076 373 35 81
Mail-adress:                             claes-g.andersson@glocalnet.net

Övrigt
Minnesskylt av mässing med porträtt av G C von Döbeln uppsatt 1997-05-03
Text: ÄRA SKYLDIGHET VILJA. KUNGL NORRA SKÅNSKA INFANTERIREGEMENTETS FÖRSTE CHEF 1812-1816 GENERALLÖJTNANT GEORG CARL VON DÖBELN BODDE 1812 I DETTA HUS

Peter Wetterberg
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av SvMM

1940-44 Minnesmärke över ej återfunna stupade svenskar på Sandudd (FI41)

Helsingfors flyttades till Estnäs från Gammelstaden på 1640-talet började de döda begravas i Kampen och från 1720-talet kring Ulrika Eleonora kyrka vid nuvarande Senatstorget. Då Nikolajkyrkan (nuvarande Helsingfors domkyrka) började byggas stängdes begravningsplatsen vid Ulrika Eleonora kyrka och själva kyrkan revs år 1827.
Fi52-59bÅr 1829 tog man i bruk ett nytt begravningsfält vid Lappviken på Sandudd. Denna del av Sandudds begravningsplats kallas numera Gamla delen. Begravningsplatsen förstorades på 1850-talet då Nya delen togs i bruk. År 1929 öppnade man Sanduddsområdet närmast simstranden. Sandudds begravningsplats delas in i fem delar: Gamla området, Nya området, Sanduddsområdet, Finska gardets begravningsplats och Urnelunden. Alla republikens presidenter har begravts på Sandudd förutom Pehr Evind Svinhufvud och Kyösti Kallio. Utöver dessa har flera viktiga personer i Finlands historia begravts på Sandudd sedan 1820-talet. Då vinterkriget började reserverade man ett nytt område på Sandudd för de stupade i kriget. Under fortsättningskriget planerades hjältegravsområdet där 3 100 i kriget stupade helsingforsare ligger begravda, samt cirka 120 tyska soldater. Runt hjältegravsområdet går de Saknades mur där cirka 800 försvunnas eller på fältet kvarblivnas namn ristats in. SanduddDessutom har cirka 280 krigshjältar begravts i släktgravar på Sandudd. På fältet ligger även 8 svenska frivilliga begravda som stupade i fortsättningskriget. Det var deras egen önskan att bli begravda i Finland, i det land för vilkas frihet de kämpade. På hjältegravsområdet finns Hjälteplatsen, vid vars ena sida C.G.E. Mannerheims grav ligger från 1953 och i änden av platsen finns Hjältekorset. I anslutning till denna finns ett minnessten över de stupade svenskar vars kvarlevor ej kunnat återfinnas. De är:

Översergeant Åke Löwstedt, mekaniker från Glemmingebro, försvann under natten den 11 augusti 1941 (troligtvis stupad) under ett patrulluppdrag vid Hangöfronten.

Vicekorpral Sten Haraldsson född i Munsö, Uppland, flygmekaniker vid F 8, omkom den 4 september under flygspaning då han störtade utanför Järvsö på Åland.

Översergeant Gustav Adolf Byström, lantbrukare från Långsele stupade den 7 augusti 1942 på den södra sidan av Jandeba.

Sergeant Sigurd Nilsson, handelsbiträde från Halmstad, stupade den 10 maj 1942 söder om Jandeba.

Sergeant Gunnar Leijon, från Munka-Ljungby och korpral vid I 3 stupade den 10 maj 1944 söder om Jandeba.

Soldat Joel Andreasson från Mjöbäck, volontärsaspirant vid flygvapnet, stupade på höjden Vierumäki på Karelska näset natten till den 22 juni 1944.

Undersergeant Adolf Tengblad, byggmästare från Lindesberg, sårades svårt och avled den 22 juni 1944 då han sökt att bistå den döende Andreasson.

Korpral Nils Persson, trädgårdsarbetare från Landskrona stupade den 25 juni vid Tali på Karelska näset.

Fänrik Lars-Erik Thorbjörnsson, kontorist från Kramfors och fänrik vid I 4 reserv, stupade den 25 juni 1944 vid Tali på Karelska näset.

Korpral Hans Ryde född i Skara, korpral vid I 10, stupade den 28 juni 1944 vid Tali på Karelska näset.

Fänrik Lennart Nilsson från Uråsa i Kronobergs län, sergeant vid I 11, stupade den 1 juli 1944 vid Suurmäki på Aunus-näset.

Soldat Nils Olsson, järnarbetare från Brunnby, stupade den 1 augusti 1944 vid Suokas på Karelska näset.

Soldat Lennart ”Lången” Hultqvists namn finns ännu med på minnesstenen men hans kvarlevor återfanns under 2014 i Kaplainmäki på Karelska näset.

1940-44 N A Afvanders grav på Sandudds begravningsplats (FI52)

Då Helsingfors flyttades till Estnäs från Gammelstaden på 1640-talet började de döda begravas i Kampen och från 1720-talet kring Ulrika Eleonora kyrka vid nuvarande Senatstorget. Då Nikolajkyrkan (nuvarande Helsingfors domkyrka) började byggas stängdes begravningsplatsen vid Ulrika Eleonora kyrka och själva kyrkan revs år 1827.
Fi52-59År 1829 tog man i bruk ett nytt begravningsfält vid Lappviken på Sandudd. Denna del av Sandudds begravningsplats kallas numera Gamla delen.
Begravningsplatsen förstorades på 1850-talet då Nya delen togs i bruk. År 1929 öppnade man Sanduddsområdet närmast simstranden.
Sandudds begravningsplats delas in i fem delar: Gamla området, Nya området, Sanduddsområdet, Finska gardets begravningsplats och Urnelunden. Alla republikens presidenter har begravts på Sandudd förutom Pehr Evind Svinhufvud och Kyösti Kallio. Utöver dessa har flera viktiga personer i Finlands historia begravts på Sandudd sedan 1820-talet.
Då vinterkriget började reserverade man ett nytt område på Sandudd för de stupade i kriget. Under fortsättningskriget planerades hjältegravsområdet där 3 100 i kriget stupade helsingforsare ligger begravda, samt cirka 120 tyska soldater. Runt hjältegravsområdet går de Saknades mur där cirka 800 försvunnas eller på fältet kvarblivnas namn ristats in. Fi52-59cDessutom har cirka 280 krigshjältar begravts i släktgravar på Sandudd. På fältet ligger även 8 svenska frivilliga begravda som stupade i fortsättningskriget. Det var deras egen önskan att bli begravda i Finland, i det land för vilkas frihet de kämpade. Här vilar Nils Almar Afvander.
På hjältegravsområdet finns Hjälteplatsen, vid vars ena sida C.G.E. Mannerheims grav ligger från 1953 och i änden av platsen finns Hjältekorset.

1940-43 C R Edlunds grav på Sandudds begravningsplats (FI53)

Fi52-59Då Helsingfors flyttades till Estnäs från Gammelstaden på 1640-talet började de döda begravas i Kampen och från 1720-talet kring Ulrika Eleonora kyrka vid nuvarande Senatstorget. Då Nikolajkyrkan (nuvarande Helsingfors domkyrka) började byggas stängdes begravningsplatsen vid Ulrika Eleonora kyrka och själva kyrkan revs år 1827.
År 1829 tog man i bruk ett nytt begravningsfält vid Lappviken på Sandudd. Denna del av Sandudds begravningsplats kallas numera Gamla delen.
Begravningsplatsen förstorades på 1850-talet då Nya delen togs i bruk. År 1929 öppnade man Sanduddsområdet närmast simstranden.
Sandudds begravningsplats delas in i fem delar: Gamla området, Nya området, Sanduddsområdet, Finska gardets begravningsplats och Urnelunden. Alla republikens presidenter har begravts på Sandudd förutom Pehr Evind Svinhufvud och Kyösti Kallio. Utöver dessa har flera viktiga personer i Finlands historia begravts på Sandudd sedan 1820-talet.
Då vinterkriget började reserverade man ett nytt område på Sandudd för de stupade i kriget. Under fortsättningskriget planerades hjältegravsområdet där 3 100 i kriget stupade helsingforsare ligger begravda, samt cirka 120 tyska soldater. Runt hjältegravsområdet går de Saknades mur där cirka 800 försvunnas eller på fältet kvarblivnas namn ristats in. Fi52-59cDessutom har cirka 280 krigshjältar begravts i släktgravar på Sandudd. På fältet ligger även 8 svenska frivilliga begravda som stupade i fortsättningskriget. Det var deras egen önskan att bli begravda i Finland, i det land för vilkas frihet de kämpade. Här vilar Carl Rune Edlund.
På hjältegravsområdet finns Hjälteplatsen, vid vars ena sida C.G.E. Mannerheims grav ligger från 1953 och i änden av platsen finns Hjältekorset.

1940-44 K R Edströms grav på Sandudds begravningsplats (FI54)

Då Helsingfors flyttades till Estnäs från Gammelstaden på 1640-talet började de döda begravas i Kampen och från 1720-talet kring Ulrika Eleonora kyrka vid nuvarande Senatstorget. Då Nikolajkyrkan (nuvarande Helsingfors domkyrka) började byggas stängdes begravningsplatsen vid Ulrika Eleonora kyrka och själva kyrkan revs år 1827.
Fi52-59År 1829 tog man i bruk ett nytt begravningsfält vid Lappviken på Sandudd. Denna del av Sandudds begravningsplats kallas numera Gamla delen.
Begravningsplatsen förstorades på 1850-talet då Nya delen togs i bruk. År 1929 öppnade man Sanduddsområdet närmast simstranden.
Sandudds begravningsplats delas in i fem delar: Gamla området, Nya området, Sanduddsområdet, Finska gardets begravningsplats och Urnelunden. Alla republikens presidenter har begravts på Sandudd förutom Pehr Evind Svinhufvud och Kyösti Kallio. Utöver dessa har flera viktiga personer i Finlands historia begravts på Sandudd sedan 1820-talet.
Då vinterkriget började reserverade man ett nytt område på Sandudd för de stupade i kriget. Under fortsättningskriget planerades hjältegravsområdet där 3 100 i kriget stupade helsingforsare ligger begravda, samt cirka 120 tyska soldater. Runt hjältegravsområdet går de Saknades mur där cirka 800 försvunnas eller på fältet kvarblivnas namn ristats in. Fi52-59cDessutom har cirka 280 krigshjältar begravts i släktgravar på Sandudd. På fältet ligger även 8 svenska frivilliga begravda som stupade i fortsättningskriget. Det var deras egen önskan att bli begravda i Finland, i det land för vilkas frihet de kämpade. Här vilar Karl Rune Edström.
På hjältegravsområdet finns Hjälteplatsen, vid vars ena sida C.G.E. Mannerheims grav ligger från 1953 och i änden av platsen finns Hjältekorset.

1940-44 S M Larssons grav på Sandudds begravningsplats (FI55)

Då Helsingfors flyttades till Estnäs från Gammelstaden på 1640-talet började de döda begravas i Kampen och från 1720-talet kring Ulrika Eleonora kyrka vid nuvarande Senatstorget. Då Nikolajkyrkan (nuvarande Helsingfors domkyrka) började byggas stängdes begravningsplatsen vid Ulrika Eleonora kyrka och själva kyrkan revs år 1827.
Fi52-59År 1829 tog man i bruk ett nytt begravningsfält vid Lappviken på Sandudd. Denna del av Sandudds begravningsplats kallas numera Gamla delen.
Begravningsplatsen förstorades på 1850-talet då Nya delen togs i bruk. År 1929 öppnade man Sanduddsområdet närmast simstranden.
Sandudds begravningsplats delas in i fem delar: Gamla området, Nya området, Sanduddsområdet, Finska gardets begravningsplats och Urnelunden. Alla republikens presidenter har begravts på Sandudd förutom Pehr Evind Svinhufvud och Kyösti Kallio. Utöver dessa har flera viktiga personer i Finlands historia begravts på Sandudd sedan 1820-talet.
Då vinterkriget började reserverade man ett nytt område på Sandudd för de stupade i kriget. Under fortsättningskriget planerades hjältegravsområdet där 3 100 i kriget stupade helsingforsare ligger begravda, samt cirka 120 tyska soldater. Runt hjältegravsområdet går de Saknades mur där cirka 800 försvunnas eller på fältet kvarblivnas namn ristats in. Fi52-59cDessutom har cirka 280 krigshjältar begravts i släktgravar på Sandudd. På fältet ligger även 8 svenska frivilliga begravda som stupade i fortsättningskriget. Det var deras egen önskan att bli begravda i Finland, i det land för vilkas frihet de kämpade. Här vilar Sven Mika Larsson.
På hjältegravsområdet finns Hjälteplatsen, vid vars ena sida C.G.E. Mannerheims grav ligger från 1953 och i änden av platsen finns Hjältekorset.

1940-44 S G O Lindbergs grav på Sandudds begravningsplats (FI56)

Då Helsingfors flyttades till Estnäs från Gammelstaden på 1640-talet började de döda begravas i Kampen och från 1720-talet kring Ulrika Eleonora kyrka vid nuvarande Senatstorget. Då Nikolajkyrkan (nuvarande Helsingfors domkyrka) började byggas stängdes begravningsplatsen vid Ulrika Eleonora kyrka och själva kyrkan revs år 1827.
Fi52-59År 1829 tog man i bruk ett nytt begravningsfält vid Lappviken på Sandudd. Denna del av Sandudds begravningsplats kallas numera Gamla delen.
Begravningsplatsen förstorades på 1850-talet då Nya delen togs i bruk. År 1929 öppnade man Sanduddsområdet närmast simstranden.
Sandudds begravningsplats delas in i fem delar: Gamla området, Nya området, Sanduddsområdet, Finska gardets begravningsplats och Urnelunden. Alla republikens presidenter har begravts på Sandudd förutom Pehr Evind Svinhufvud och Kyösti Kallio. Utöver dessa har flera viktiga personer i Finlands historia begravts på Sandudd sedan 1820-talet.
Då vinterkriget började reserverade man ett nytt område på Sandudd för de stupade i kriget. Under fortsättningskriget planerades hjältegravsområdet där 3 100 i kriget stupade helsingforsare ligger begravda, samt cirka 120 tyska soldater. Runt hjältegravsområdet går de Saknades mur där cirka 800 försvunnas eller på fältet kvarblivnas namn ristats in. Fi52-59cDessutom har cirka 280 krigshjältar begravts i släktgravar på Sandudd. På fältet ligger även 8 svenska frivilliga begravda som stupade i fortsättningskriget. Det var deras egen önskan att bli begravda i Finland, i det land för vilkas frihet de kämpade. Här vilar Sven Gösta Olaus Lindberg.
På hjältegravsområdet finns Hjälteplatsen, vid vars ena sida C.G.E. Mannerheims grav ligger från 1953 och i änden av platsen finns Hjältekorset.

1940-44 L-E Lindqvists grav på Sandudds begravningsplats (FI57)

Då Helsingfors flyttades till Estnäs från Gammelstaden på 1640-talet började de döda begravas i Kampen och från 1720-talet kring Ulrika Eleonora kyrka vid nuvarande Senatstorget. Då Nikolajkyrkan (nuvarande Helsingfors domkyrka) började byggas stängdes begravningsplatsen vid Ulrika Eleonora kyrka och själva kyrkan revs år 1827.
Fi52-59År 1829 tog man i bruk ett nytt begravningsfält vid Lappviken på Sandudd. Denna del av Sandudds begravningsplats kallas numera Gamla delen.
Begravningsplatsen förstorades på 1850-talet då Nya delen togs i bruk. År 1929 öppnade man Sanduddsområdet närmast simstranden.
Sandudds begravningsplats delas in i fem delar: Gamla området, Nya området, Sanduddsområdet, Finska gardets begravningsplats och Urnelunden. Alla republikens presidenter har begravts på Sandudd förutom Pehr Evind Svinhufvud och Kyösti Kallio. Utöver dessa har flera viktiga personer i Finlands historia begravts på Sandudd sedan 1820-talet.
Då vinterkriget började reserverade man ett nytt område på Sandudd för de stupade i kriget. Under fortsättningskriget planerades hjältegravsområdet där 3 100 i kriget stupade helsingforsare ligger begravda, samt cirka 120 tyska soldater. Runt hjältegravsområdet går de Saknades mur där cirka 800 försvunnas eller på fältet kvarblivnas namn ristats in. Fi52-59cDessutom har cirka 280 krigshjältar begravts i släktgravar på Sandudd. På fältet ligger även 8 svenska frivilliga begravda som stupade i fortsättningskriget. Det var deras egen önskan att bli begravda i Finland, i det land för vilkas frihet de kämpade. Här vilar Lars-Erik Lindqvist.
På hjältegravsområdet finns Hjälteplatsen, vid vars ena sida C.G.E. Mannerheims grav ligger från 1953 och i änden av platsen finns Hjältekorset.

1940-44 K E W Nilssons grav på Sandudds begravningsplats (FI58)

Då Helsingfors flyttades till Estnäs från Gammelstaden på 1640-talet började de döda begravas i Kampen och från 1720-talet kring Ulrika Eleonora kyrka vid nuvarande Senatstorget. Då Nikolajkyrkan (nuvarande Helsingfors domkyrka) började byggas stängdes begravningsplatsen vid Ulrika Eleonora kyrka och själva kyrkan revs år 1827.
Fi52-59År 1829 tog man i bruk ett nytt begravningsfält vid Lappviken på Sandudd. Denna del av Sandudds begravningsplats kallas numera Gamla delen.
Begravningsplatsen förstorades på 1850-talet då Nya delen togs i bruk. År 1929 öppnade man Sanduddsområdet närmast simstranden.
Sandudds begravningsplats delas in i fem delar: Gamla området, Nya området, Sanduddsområdet, Finska gardets begravningsplats och Urnelunden. Alla republikens presidenter har begravts på Sandudd förutom Pehr Evind Svinhufvud och Kyösti Kallio. Utöver dessa har flera viktiga personer i Finlands historia begravts på Sandudd sedan 1820-talet.
Då vinterkriget började reserverade man ett nytt område på Sandudd för de stupade i kriget. Under fortsättningskriget planerades hjältegravsområdet där 3 100 i kriget stupade helsingforsare ligger begravda, samt cirka 120 tyska soldater. Runt hjältegravsområdet går de Saknades mur där cirka 800 försvunnas eller på fältet kvarblivnas namn ristats in. Fi52-59cDessutom har cirka 280 krigshjältar begravts i släktgravar på Sandudd. På fältet ligger även 8 svenska frivilliga begravda som stupade i fortsättningskriget. Det var deras egen önskan att bli begravda i Finland, i det land för vilkas frihet de kämpade. Här vilar Karl Erik Walter Nilsson.
På hjältegravsområdet finns Hjälteplatsen, vid vars ena sida C.G.E. Mannerheims grav ligger från 1953 och i änden av platsen finns Hjältekorset.

1940-44 K M Ödefeldts grav på Sandudds begravningsplats (FI59)

Då Helsingfors flyttades till Estnäs från Gammelstaden på 1640-talet började de döda begravas i Kampen och från 1720-talet kring Ulrika Eleonora kyrka vid nuvarande Senatstorget. Då Nikolajkyrkan (nuvarande Helsingfors domkyrka) började byggas stängdes begravningsplatsen vid Ulrika Eleonora kyrka och själva kyrkan revs år 1827.
Fi52-59År 1829 tog man i bruk ett nytt begravningsfält vid Lappviken på Sandudd. Denna del av Sandudds begravningsplats kallas numera Gamla delen.
Begravningsplatsen förstorades på 1850-talet då Nya delen togs i bruk. År 1929 öppnade man Sanduddsområdet närmast simstranden.
Sandudds begravningsplats delas in i fem delar: Gamla området, Nya området, Sanduddsområdet, Finska gardets begravningsplats och Urnelunden. Alla republikens presidenter har begravts på Sandudd förutom Pehr Evind Svinhufvud och Kyösti Kallio. Utöver dessa har flera viktiga personer i Finlands historia begravts på Sandudd sedan 1820-talet.
Då vinterkriget började reserverade man ett nytt område på Sandudd för de stupade i kriget. Under fortsättningskriget planerades hjältegravsområdet där 3 100 i kriget stupade helsingforsare ligger begravda, samt cirka 120 tyska soldater. Runt hjältegravsområdet går de Saknades mur där cirka 800 försvunnas eller på fältet kvarblivnas namn ristats in. Fi52-59cDessutom har cirka 280 krigshjältar begravts i släktgravar på Sandudd. På fältet ligger även 8 svenska frivilliga begravda som stupade i fortsättningskriget. Det var deras egen önskan att bli begravda i Finland, i det land för vilkas frihet de kämpade. Här vilar Knut Melker Ödefeldt.
På hjältegravsområdet finns Hjälteplatsen, vid vars ena sida C.G.E. Mannerheims grav ligger från 1953 och i änden av platsen finns Hjältekorset.