Alla inlägg av Claes Widén

Registerkort Nr A28

Registerkort Skriv ut

1953 Minnestavlor över Göta livgarde och Stockholms luftvärnsregemente på Linnégatan 85

Land                                     Sverige

Kommun (motsv)           Stockholm

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:               Linnégatan 89
GPS-angivelse:                  N59° 20′ 2.5199″ E18° 5′ 53.2799″

Inventerad
Namn:                                    Claes Grafström
Datum:                                   April 2016

Historia
Göta livgarde, I 2 var ett svenskt infanteriförband inom Krigsmakten som verkade mellan åren 1809 och 1939. Förbandet var förlagt inom Stockholms garnison i Stockholm och tillhörde Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper. Efter Gustav III:s statskupp samma år bidades Änkedrottningens livregemente. Regementet bestod av två bataljoner. År 1773 sattes en tredje bataljon upp i Stockholm och 1793 bröts den tredje bataljonen loss ur Änkedrottningens regemente och bildade Den värvade bataljonen av livregementets lätta infanteri. Bataljonen bytte 1796 namn till Livregementets lätta infanteribataljon och omorganiserades till Finska gardesregementet 1803. Förbandet förlades till Borgå och Sveaborg men återfördes till Stockholm 1805. I början av mars 1808 överfördes en bataljon med bland annat 200 man ur Svea livgarde, Finska gardesregementet och Svenska gardesregementet till Åland. Bataljonen gjorde i juni 1808 ett misslyckat landstigningsförsök vid Lemo nära Åbo. Efter att truppen förstärkts så att respektive gardesregemente hade en bataljon på Åland gjordes ett nytt misslyckat landstigningsförsök i september 1808 vid Lakolaks och Helsinge. Gustav IV Adolf visade sitt missnöje över gardesregementenas insatser under Finska kriget genom att degradera dem till ”vanliga” värvade regementen. Finska gardesregementet döptes i oktober 1808 om efter regementschefen af Palén till af Paléns värvade regemente. Omedelbart efter Gustav IV Adolfs avsättning i mars 1809 återfick de båda regementena gardesrangen och sammanslogs under namnet Andra gardesregementet. Regementet namnändrades 1818 till Andra livgardet och 1894 till Göta livgarde. Som värvat livgarde var man till en början inkvarterat hos borgerskapet i Stockholm inom Stockholms garnison. 1833 inköpte kronan det tidigare skeppsvarvet Terra Nova och utmed Grev Magnigatan lät man enligt arkitekten Carl Christoffer Gjörwells ritningar uppföra tre stora kasernbyggnader i tre våningar som möjligen var inflyttningsklara redan 1829. År 1890 flyttade man in i nya kaserner på Linnégatan med Svea livgarde som granne.
Genom försvarsbeslutet 1936 avvecklades regementet 1939 men återuppsattes vid försvarsbeslutet 1942 som pansarregementet Göta pansarlivgarde (P 1) och förlades till Enköping. 1963, bytte regementet namn och återfick det gamla namnet Göta livgarde (P 1). Regementet avvecklades 1980.
Stockholms luftvärnsregemente uppsattes den 1 oktober 1939 i Stockholm som Östgöta luftvärnsartilleriregementes detachement i Stockholm (A 10S). Den 1 oktober 1941 avskildes detachementet från Östgöta luftvärnsartilleriregemente och blev ett självständigt förband under namnet Stockholms luftvärnsregemente (A 11). Och som ett led i försvarsbeslutet 1942 överfördes regementet 1942 till det nyuppsatta truppslaget luftvärnet som Stockholms luftvärnsregemente (Lv 3). Ett batteri ur regementet detacherades till Gotland 1944 under beteckningen Lv 3 G. Den 1 juli 1952 påbörjades en omlokalisering av regementet till Norrtälje, varvid Gotlandsbatteriet överfördes till Östgöta luftvärnsregemente (Lv 2) under beteckningen Lv 2 G. När omlokaliseringen till Norrtälje var fullt genomförd namnändrades regementet till att heta Roslagens luftvärnsregemente (Lv 3). Genom ett riksdagsbeslut 1994 kom samtliga förband som inte utbildade krigsförband i regementsstorlek att ombenämnas till kår. I samband med detta reducerades regementet den 1 juli 1994 till kår och fick det nya namnet Roslagens luftvärnskår (Lv 3). Roslagens luftvärnskår avvecklades den 30 juni 2000 som ett led av försvarsbeslutet 2000.

Ägare
Namn:                                      Vasakronan
Adress:                                     Vasakronan AB, Box 30074, 104 25 Stockholm
Tfnnr:                                        08-566 205 00
Mail-adress                             kundtjanst@vasakronan.se

Kostnader
Vård, skötsel/år:                     –
Renovering (vid behov):      –

Vårdare
Namn:                                        Ägaren

Övrigt
Minnestavlor sannolikt uppsatta av resp regemente 1939 och 1953
Text:  KUNGL. GÖTA LIVGARDE VAR HÄR FÖRLAGT 1890-1939
KUNGL. STOCKHOLMS LUFTVÄRNSREGEMENTE VAR HÄR FÖRLAGT 1941-1953
Informationsskylt  Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr A27

Registerkort Skriv ut

1940 Minnessten över Göta livgarde 50 m NO Berwaldhallen

Land                                         Sverige

Kommun (motsv)             Stockholm

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                  På en mindre kulle ca 50 meter
från Berwaldhallen inom kvarteret Förrådsbacken 1
GPS-angivelse:                      N59°20’0.63″, E18° 6’6.23″

Inventerad
Namn:                                        Claes Grafström
Datum:                                      2016-03-31

Historia
Göta livgarde, I 2 var ett svenskt infanteriförband inom Krigsmakten som verkade mellan åren 1809 och 1939. Förbandet var förlagt inom Stockholms garnison i Stockholm och tillhörde Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper. Efter Gustav III:s statskupp samma år bidades Änkedrottningens livregemente. Regementet bestod av två bataljoner. År 1773 sattes en tredje bataljon upp i Stockholm och 1793 bröts den tredje bataljonen loss ur Änkedrottningens regemente och bildade Den värvade bataljonen av livregementets lätta infanteri. Bataljonen bytte 1796 namn till Livregementets lätta infanteribataljon och omorganiserades till Finska gardesregementet 1803. Förbandet förlades till Borgå och Sveaborg men återfördes till Stockholm 1805. I början av mars 1808 överfördes en bataljon med bland annat 200 man ur Svea livgarde, Finska gardesregementet och Svenska gardesregementet till Åland. Bataljonen gjorde i juni 1808 ett misslyckat landstigningsförsök vid Lemo nära Åbo. Efter att truppen förstärkts så att respektive gardesregemente hade en bataljon på Åland gjordes ett nytt misslyckat landstigningsförsök i september 1808 vid Lakolaks och Helsinge. Gustav IV Adolf visade sitt missnöje över gardesregementenas insatser under Finska kriget genom att degradera dem till ”vanliga” värvade regementen. Finska gardesregementet döptes i oktober 1808 om efter regementschefen af Palén till af Paléns värvade regemente. Omedelbart efter Gustav IV Adolfs avsättning i mars 1809 återfick de båda regementena gardesrangen och sammanslogs under namnet Andra gardesregementet. Regementet namnändrades 1818 till Andra livgardet och 1894 till Göta livgarde. Som värvat livgarde var man till en början inkvarterat hos borgerskapet i Stockholm inom Stockholms garnison. 1833 inköpte kronan det tidigare skeppsvarvet Terra Nova och utmed Grev Magnigatan lät man enligt arkitekten Carl Christoffer Gjörwells ritningar uppföra tre stora kasernbyggnader i tre våningar som möjligen var inflyttningsklara redan 1829. År 1890 flyttade man in i nya kaserner på Linnégatan med Svea livgarde som granne. Genom försvarsbeslutet 1936 skulle regementet avvecklas 1939. Innan avvecklingen tillfördes regementet extra resurser i samband med att den pansarorganisation som fanns vid regementet skulle ta form innan den skulle delas upp i två pansarbataljoner och fördelas till Skaraborgs regemente (I 9) och Södermanlands regemente (I 10). Den 24 september 1939 genomförde regementet en avskedsparad i Stockholm inför den avveckling av regementet som skulle vara genomförd den 30 september 1939. Vid försvarsbeslutet 1942 återuppsattes regementet, men då som pansarregementet Göta pansarlivgarde (P 1) och förlades till Enköping. Från 1944 var ett detachement ur regementet förlagt till Visby under namnet P 1 G. 1963, bytte regementet namn och återfick det gamla namnet Göta livgarde (P 1). Regementet avvecklades 1980 och den 30 juni hölls en avvecklingsceremoni, där en minnestavla avtäcktes och kung Carl XVI Gustaf höll ett tal om regementet och dess historia.

Ägare
Namn:                                       Sveriges Radio
Adress:                                      Oxenstiernsgatan 20, Stockholm
Tfnnr:                                        08-784 50 00
Mail-adress

Vårdare
Namn:                                       Göta Livgardes Kamratförening c/o Thord Hörberg
Adress:                                      Malmabergsvägen 79 B, 723 35 Västerås
Telefon:                                    021 13 57 70
Mailadress:                             tord.horberg@bredband.net


Minnesmärket
Minnesmärket minner om Göta Livgardes tid på Linnégatan 89 1890-1939 rest (uppsatt) 1940-03-31 av Göta Livgarde.
Text på framsidan: KUNGL GÖTA LIVGARDE TILLHÖRDE STOCKHOLMS GARNISON 1772-1803    1805-1939. REGEMENTET BAR UNDER DESSA ÅR DE NAMN SOM ÅTERFINNAS PÅ STENENS ANDRA SIDA.
Text på frånsidan: 1772-1793 III BATALJONEN AV ÄNKEDROTTNINGENS LIVREGEMENTE. 1793-1796 VÄRVADE BATALJONEN AV LIVREGEMENTSBRIGADENS LÄTTA INFANTERI. 1796-1803 LIVREGEMENTETS VÄRVADE INFANTERIBATALJON. 1803-1808 KONUNGENS FINSKA GARDESREGEMENTE. 1808-1809 AF PALÉNSKA REGEMENTET. 1809-1818 ANDRA GARDESREGEMENTET. 1818-1894 KONUNGENS ANDRA LIVGARDE. 1894-1939 KUNGL GÖTA LIVGARDE
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr A01

Registerkort Skriv ut

1709 Minnesskulptur över slaget vid Poltava

A01Land                                         Sverige

Kommun (motsv)             Stockholm

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:                  Poltavamonumentet står på Artillerigården, Riddargatan 13, Stockholm.
GPS-angivelse:                     N59°20’4.64″, E18° 4’46.76″

Inventerad
Namn:                                      Claes Grafström
Datum:                                     April 2016

Historia
Det s k Poltavamonumentet ”Svea och den fallne karolinen”. Det initierades av major Claes Grill och var till en början tänkt att hedra de karoliner som stupat i slaget vid Poltava. Den ursprungliga tanken var att monumentet skulle resas på slagfältet, men så blev det inte.  Det kom då efterhand att bli ett minnesmärke över alla stupade svenska soldater genom tiderna – ett slags ”Den okände soldaten” monument. Gruppen fick först en placering mitt på Artillerigården men kom 1957 att flyttas till en mer undanskymd plats under kastanjeträden vid Tyghusets västra del. Skulpturgruppen består av moder Svea som med en krans i handen vakar över en stupad karolin till hälften dold av en svensk fana.
En gipsavgjutning av monumentet finns i skansen Kronan i Göteborg.

Ägare
Namn:                                        Statens fastighetsverk
Adress:                                      Järntorget 84,  Stockholm
Telefon:                                     010-478 70 01
Mail-adress:                             sfv@sfv.se

Vårdare
Namn:                                        Armémuseum (Statens försvarshistoriska museer)
Adress:                                       Riddargatan 13, 104 50 Stockholm
Tfnnr:                                         08-51 563 00
Mail-adress                              info@armemuseum.se

Minnesmärket
Minnesmärke av brons på sockel av granit. Invigt den 6 november 1904 på Artillerigården av Oscar II.
Konstnär: Theodor Lundberg (1852-1920)
Text på sockeln: FILIIS PRO PATRIA OCCISIS (TILL FOSTERLANDETS FALLNA SÖNER).
Text på kransen: SVECIA MEMOR (SVERIGES MINNE).  THEODOR LUNDBERG. 1904. Signatur på ena sidan: ”19 TL 02”.
Informationsskylt:  Ja

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

Registerkort Nr A11

Registerkort Skriv ut

1890 Minnessten över Svea livgarde vid Gustav Adolfskyrkan

Land                                    Sverige

Kommun (motsv)          Stockholm

Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning:              I Gustaf Adolfsparken ca 50 meter N Gustaf Adolfskyrkan
GPS-angivelse:                  N59°20’14.27″, E18° 5’52.18″

Inventerad
Namn:                                    Claes Grafström
Datum:                                   Nov 2014

Historia Svea livgarde var ett svenskt infanteriförband inom Försvarsmakten som verkade i olika former mellan åren 1521 och 2000. Förbandet var förlagt inom Stockholms garnison i Stockholm och tillhörde fram till och med 1974 Kungl. Maj:s Liv- och Hustrupper. Svea livgarde har anor från den livvakt om 16 man som dalkarlarna avdelade till Gustav Vasa i januari 1521. 1523 utökades livvakten och kallades för Kungliga Drabantkåren. Hela eller delar av drabantkåren ingick i Konungens liv- och hovregemente, uppsatt 1613 bestående mest av tyskar, tillsammans med Gula regementet och Gula brigaden, som deltog i Gustav II Adolfs fälttåg i Tyskland. Regementet omorganiserades och utökades till 24 kompanier och deltog med utmärkelse i Karl XII:s krig där det gick förlorat efter slaget vid Poltava men nyuppsattes senare. Regementet hade under åren haft namn som till exempel Konungens Hofregemente, Gula Brigaden, Konungens Lifguardie med flera till det 1793 fick namnet Svea livgarde. Fram till 1901 var det ett värvat regemente, ursprungligen inkvarterat hos Stockholms borgerskap. Det var 1803-1946 kasernerat i Stockholm. I början av 1940-talet började den sedan decennier planlagda utflyttningen av regementet till Järvafältet att bli verklighet. Den 5 oktober 1946 lämnade Svea livgarde officiellt sin förläggning vid Linnégatan och detta skedde vid en ceremoni i parken vid minnesstenen. Därmed lämnades Stockholm som varit förläggningsort i mer än 400 år.[5] Regementet flyttades 1947 till Sörentorp i Solna och 1970 till Kungsängen. År 1985 införlivades Livgardets dragoner (K 1) som en del i Svea livgarde. Genom denna organisationsförändring övertog även Svea livgarde försvarsområdesstaben för Stockholms försvarsområde (Fo 44) från Livgardets dragoner (K 1). Regementet fick då den nya beteckningen I 1/Fo 44. År 1994 avskildes Livgardets dragoner och blev återigen ett självständigt förband. Genom försvarsbeslutet 2000 beslutades att Svea livgarde, tillsammans med kavalleriregementet Livgardets dragoner (K 1), skulle bilda det nya förbandet Livgardet (LG).

Ägare
Namn:                                       Stockholms stad
Adress:                                      Kulturförvaltningen, Stockholm
Telefon:                                     08-508 319 00
Mail-adress:                             kultur@stockholm.se

Vårdare
Namn:                                        Stockholms stad
Adress:                                       Kulturförvaltningen, Stockholm
Telefon:                                     08-508 319 00
Mail-adress:                             kultur@stockholm.se

Minnesmärket
Minnesmärket rest år 1890 av Svea livgarde. I samband med flytten till Ulriksdal  överlämnade dåvarande sekundchefen, överste G. M. Stedingk minnesstenen till Stockholm stad, representerad av stadskollegiets ordförande, borgarrådet Yngve Larsson.
Konstnär: Gustaf Adolfskyrkans arkitekt Carl Möller (1857-1933)
Text: På framsidan: MED GUD FÖR KONUNG OCH FOSTERLAND × TILL MINNE AF DE TAPPRE SOM UNDER LIFGARDETS, GULA BRIGADENS, LIFGARDETS TILL FOT, BLÅ OCH GULA LIFGARDETS OCH SVEA LIFGARDES FANOR OFFRAT BLOD OCH LIF.
BEFRIELSEKRIGET 1521 RYSSLAND 1613–1617. LIVLAND, KURLAND OCH PREUSSEN 1617–1629. TYSKLAND 1630–1648. SKÅNE 1644–1645. PREUSSEN OCH DANMARK 1655–1660. HALLAND, SKÅNE OCH BLEKINGE 1675–1679. SELAND 1700. RYSSLAND 1700–1709. KURLAND, LITAVEN, POLEN OCH SACHSEN 1701–1706. NORGE 1718. FINLAND 1741–1743. POMMERN 1757–1762. FINLAND 1788–1790. POMMERN 1805–1806. FINLAND OCH WESTERBOTTEN 1808–1809. TYSKLAND OCH BELGIEN 1813–1814. NORGE 1814
På frånsidan: BEFÄL OCH TRUPPER RESTE STENEN D. 7 SEPT. 1890. ÖVERLÄMNADES I STOCKHOLM STADS VÅRD AV KUNGLIGA LIVGARDET VID DESS FLYTT TILL ULRIKSDAL D. 5 OKT. 1946
Informationsskylt: Nej

Claes Grafström
Chef SvMM inventeringsgrupp

Projektet har finansierats av Försvarsmakten

1809 Affären vid Piteå

Fältslag Skriv ut

Affären vid Piteå, även känt som slaget vid Pitsund, slaget vid Piteå och Affairen i Pitsund, är benämningen på de strider, som ägde rum vid Piteå under finska kriget den 25 augusti 1809. Ryssarna retirerade norrut efter förlusten vid Ratan den 20 augusti 1809. Förföljande svenska förband under major von Hauswolff (fartygschef på fregatten Jarramas), som anlände via havet på eftermiddagen den 25 augusti, hade i uppgift skära av och stänga inne de ryska styrkorna, genom att inta norra stranden av Piteälven vid Pitsund och förstöra bron över älven. Man skulle även uppsnappa eventuella norrifrån kommande sjötransporter. De svenska styrkorna anlände dock för sent och Hauswolff kunde konstatera att ryssarna redan fanns i stor numerär på båda sidor om Piteälven vid Pitsund. Trots detta gick han själv i en barkass i spetsen för kanonsluparna för att förstöra bron, men blev svårt sårad. Trots beskjutningen från båda stränderna pressade sig fartygscheferna kapten von Gegerfelt och löjtnant Murck framåt med sina kanonslupar. Löjtnanten Everlöf försökte i skydd av sluparna ta sig fram för att förstöra eller bränna bron men misslyckades eftersom ryssarna besatt en närbelägen höjd varifrån man med gevärseld hindrade alla försök att nå fram till bron. Man fann att en landsättning av de medföljande landtrupperna inte var möjlig och efter flera försök fick man dra sig tillbaka. Från eskadern upptäckte man nu 13 norrifrån kommande båtar, eftersom man uppfattade dem som fientliga kanonslupar gav man sig först inte i strid med dem, men snart insåg man att de var 4woundedtransportbåtar. De två kanonslupar som beordrats fram att anfalla upptäckte dock att konvojen var eskorterad av två kanonbåtar och drog sig tillbaka mot fregatten Jarramas som dock gick till segels och undvek strid. Efter detta retirerade den svenska styrkan. Sammandrabbningen tillfogade begränsade förluster på båda sidor (19 sårade och sex stupade svenskar samt 20 sårade, 13 stupade och sju tillfångatagna ryssar) och den ryska segern blev begränsad. Efter slaget plundrades Piteå av ryssarna.
(utdrag ur Wikipedia))

1809 Träffningen vid Ratan

Fältslag Skriv ut

1809 RatanTräffningen vid Ratan ägde rum den 20 augusti 1809 i Ratan i Västerbotten under finska kriget 1808-1809. Den ryska armén hade under 1808 skaffat sig kontroll över hela Finland och i början av 1809 avancerade man söderut genom Västerbotten. Sverige lyckades, trots sitt krisartade militära resursläge, mobilisera en motattack genom att sända en flotta på 120 fartyg med 10 000 man från Stockholm ämnade landsättas i Ratan. Tanken var att dessa trupper skulle åstadkomma en kniptångsmanöver med hjälp av den södra armén som befann sig utanför Öre älv. Den ryske generalen Nikolaj Kamenskij fick underrättelser om den svenska landstigningen och insåg att hans situation inte var god. Han beordrade omedelbart reträtt norrut för att möta det nya hotet och genom en krigslist såg han till att den svenske generalmajoren Eriksson blev kvar vid Öre älv. På bara 36 timmar marscherade den ryska armén 80 km och stötte då ihop med de svenska styrkorna under ledning av general Wachtmeister i Sävar. Här utbröt ett åtta timmar långt slag. Wachtmeister som inte såg riktigt vad som hände på slagfältet blev orolig för att hans styrkor höll på att inringas varför han beordrade reträtt till Djäkneboda. Där ställde han upp armén och hade ett mycket bra utgångsläge. Det fanns bara en smal korridor genom vilken ryssarna skulle kunna passera och det vore lätt för det svenska artilleriet att beskjuta fienden. Wachtmeister blev trots detta orolig för att han styrkor skulle kunna bli inringade och innan någon ny sammanstötning blev av beordrade han ny reträtt till Ratan. Strax före klockan 15.00 den 20 augusti 1809 strömmade de ryska soldaterna in i Ratan. Där möttes de av en förödande artillerield från kanonsluparna. På Ledskär fanns ytterligare sju kanoner och på Rataskär även ytterligare två kanoner som gav oavbruten eld in mot byn. Striderna pågick i fyra timmar. Framemot klockan 8 på kvällen insåg Kamenskij att läget var hopplöst och beordrade reträtt. Samma kväll sammankallade han ett möte med general Wachtmeister och hotade att anfalla på nytt om inte svenskarna avseglade från Ratan. Den 17 september 1809 undertecknades fredsavtalet som innebar att Sverige förlorade Finland till Ryssland. Många menar att båda sidor visste att fredsförhandlingar var nära och att de sista svenska ansträngningarna i kriget mest handlade om att svenskarna försökte få sig en så bra förhandlingsposition som möjligt.
(delvis utdrag ur Wikipedia)

1809 Slaget vid Sävar

Fältslag Skriv ut

1809 SavarSlaget vid Sävar utspelades den 19 augusti 1809 och var det sista slaget under Finska kriget och därmed det hittills sista slaget på svensk mark. Det utkämpades mellan svenska och ryska styrkor under ledning av generalerna Gustaf Wachtmeister respektive Nikolai Kamenskij vid orten Sävar i Västerbotten cirka arton kilometer nordost om Umeå. Det var det blodigaste slaget under Finska kriget, och det var ett avgörande slag.
Dagen innan slaget, den 18 augusti 1809, landsattes i Ratan en svensk här som under ledning av general Gustaf von Wachtmeister skulle återta Umeå, som ryssarna belägrade sedan juni. Landstigningen kallas Västerbottensexpeditionen. Expeditionen slog läger i byn Sävar efter en rysk vilseledningskampanj som fick svenskarna att tro att de inte kunde rycka fram.
Den ryska hären var på marsch söderut när Kamenskij fick underrättelse om den svenska landsättningen i Ratan. De ryska trupperna fick då order om att vända norrut. Några av de förband som sattes in i striderna vid Sävar hade då i ilmarsch tillryggalagt åttio kilometer på 36 timmar.
Det första skottet avlossades från svenskt håll i Krutbrånet omkring halv sju på morgonen, när ryssarna upptäcktes. Svenskarna var i numerärt underläge, med ungefär 4600 man mot 5500 ryssar.
 Omkring 600 ryska och 400 svenska soldater fick sätta livet till under stridigheterna den 19 augusti 1809, med ännu fler sårade på båda sidor. General von Wachtmeister bedömde efter åtta timmars strider att den svenska styrkan löpte risk att bli slagen. Han beordrade att falla tillbaka mot Djäkneboda.
Svenskarna drog sig tillbaka till Ratan där den svenska flottan låg men redan nästa dag stod ett nytt slag där – slaget vid Ratan. Wachtmeisters försiktiga handlande i slaget har kritiserats hårt i historien.
(delvis utdrag ur Wikipedia))

1809 Slaget vid Lejonströmsbron

Fältslag Skriv ut

LejonstromsbronSlaget vid Lejonströmsbron under Finska kriget, även kallat 1808–09 års krig, stod den 15 maj 1809 vid Lejonströmsbron nära Landskyrkan i Skellefteå mellan en rysk armé på 6 000 man och 650 indelta soldater som låg i kyrkstaden bonnstan för att försvara spannmålslagret vid Landskyrkan. När de ryska trupperna närmade sig började svenskarna att förstöra bron över Skellefteälven för att fördröja fiendens avancemang. Ryssarna tvingade de svenska trupperna till reträtt och kapitulation, och Skelleftebygden ockuperades sedan av ryssarna över sommaren 1809. Michail Barclay de Tolly marscherade över Kvarken med en rysk styrka och intog Umeå. Generalmajor Hans Henrik Gripenberg leder nu försvaret i norr med en numerärt underlägsen styrka. Då han i Kalix nås av meddelandet att ryssarna intagit Umeå och att kungen avsatts i Stockholm kapitulerar han den 25 mars villkorslöst utan att inhämta tillstånd. Den norra bataljonen i Västerbottens regemente och alla förråd skulle överlämnas åt ryssarna. Ironiskt nog får ryssarna samma dag order om att utrymma Umeå. Den 27 mars 1809 marscherar de tillbaka igen över Kvarken. Ryssarna i norr fortsätter söderut och avkräver förråden i enlighet med överenskommelsen. Det svenska försvaret i Norrland leds av generallöjtnant Fabian Wrede. Han vägrar att överlämna magasinen i Västerbotten enligt avtalet. Förråden i Luleå och Piteå har dock redan förlorats. Överstelöjtnant Johan Henrik Furumarks detachement utses därför att trygga och bortföra förråden i det stora kronomagasinet i Skellefteå, något som gick långsamt eftersom bönderna var motsträviga. Arbetet var ännu inte avklarat i mitten på maj. Redan innan Furumark kom till Skellefteå hade dock generalintendenten Klingstedt fört undan 36 kanoner, 9 000 gevär och 400 lass av olika krigsförnödenheter. Sedan lyckades Furumark rädda de övriga förråden. När ryssarna kom till Skellefteå fanns inga förråd kvar. På morgonen den 15 maj kom rapporter om att den ryske generalen Pavel Sjuvalov överraskande siktats under natten i Storkåge, 10 km norr om Skellefteå, med 6 000 man. Ett 20-tal västerbottningar lyckades ändå under häftig beskjutning riva vägbanan på Lejonströmsbron under skydd av en kanon. Ryssarna anföll över isen och då kanonen föll i ryssarnas händer intog de bron. Kanonkulor efter skottväxlingen har hittats på platsen. Då bron delvis förstörts kunde inte ryskt artilleri och hästar passera, men däremot infanteriet då isen ännu bar. Svenskarna retirerade under oavbruten strid söderut. En rysk kolonn på ca 2 500 man anförd av överstelöjtnant Karpenkoff drog redan klockan 1 på natten från Kåge ut på isen ut över Kågefjärden. Isen var redan svag och vattnet gick upp till knäna. De rundade Kågnäsudden, gick över östra Degerön och landsteg efter ca 40 km marsch i Yttervik. Dessa trupper tågade nu mot Skellefteå från söder och svenskarna fick fienden i ryggen. Savolax jägarbataljon som låg i Lövånger 5 mil söderut kunde inte komma till undsättning då de nu var avskurna av de ryska styrkorna. När Furumark insåg att trossen som han sänt söderut tagits av ryssarna och att reträtten var stängd fann han läget hopplöst och gav upp. De svenska förlusterna uppgick till ca 130 sårade och stupade. Endast en man är dock bekräftad stupad. I denna strid, som varade i det närmaste 4 timmar, togs 691 man till fånga, dessutom 22 kanoner, 4 fanor, ett magasin med sjöförråden, gevär och något proviant. Krigsfångarna släpptes 17 september 1809.
(delvis utdrag ur Wikipedia)

 

1809 Slaget vid Hörnefors

Fältslag Skriv ut

Battle_of_HorneforsSlaget vid Hörnefors var ett slag under finska kriget den 5 juli 1809 mellan Ryssland och Sverige. Slaget utkämpades vid bron över Hörnån i Hörnefors i sydligaste Västerbotten. Ryssarna hade under generalmajor Pavel Sjuvalov intagit Umeå 22 mars. Framryckningen söderut från Umeå fortsatte i början på maj. Den 2 juli genomförde svenskarnas befälhavare för norra armen, överste Sandels, ett anfall norrut. Anfallet slogs tillbaka av ryssarna. Vid Hörnefors anföll därefter dessa Sandels eftertrupper som bestod av ett par svensk-finska kompanier under befäl av överstelöjtnant Joakim Zakarias Duncker från Savolaxbrigaden. De svenska trupperna genomförde försvarsstrid vid bron i Hörnefors samtidigt som den svenska försvarsställningen, vilken förberetts för att avvärja vidare rysk framryckning över Öreälven, sattes i beredskap. Ryssarna kringgick försvararna och nådde efter stora förluster fram till befästningarna längs Öreälven där man beslutade att avbryta framryckningen och vända åter till Umeå. Striderna vid Hörnefors var en rysk seger, men innebar att den ryska framryckningen stoppades och initiativet övergick till svensk sida. Ryssarna skulle komma att lämna Umeå under sommaren för att retirera norrut, förföljda av två svenska arméer under överste Sandels och general Cronstedt samt den svenska skärgårdsflottan. I slaget stupade Duncker och den ryske kavallerichefen överste Aerekof. De båda befälhavarna ligger i delad grav med monument vid Umeå stads kyrka.
(utdrag ur Wikipedia)

1808 Skärgårdsslaget vid Strömstad

Fältslag Skriv ut

240px-Dronning_Juliane_MarieSkärgårdsslaget vid Strömstad var ett slag under det Dansk-svenska kriget 1808-1809 där Sverige besegrade Danmark. Slaget som utkämpades den 28 april 1808 var en av de sista sjöstrider i historien mellan norrmän och svenskar. Efter det dansk-norska krigsförklaringen den 14 mars 1808 mobiliserade de dansk-norska myndigheterna det norska försvaret på sammanlagt 36.000 män, men bara en liten del sattes in för att försvara Sverige. Kommendör Lorents Fisker som vid krigsutbrottet utsågs till chef för den norska sjöförsvaret, samlade 30 kanonbåtar vid Hvaleröarna att försvara sjövägen mot Østfold. Under de första veckorna skickade Fisker ut mindre truppstyrkor som landsteg ett flertal gånger i norra Bohuslän. Vid en nattlig räd söder om Svinesund togs 18 svenskar till fånga utan motstånd av en löjtnant Ager. Med cirka 24 till 27 kanonbåtar, troligen 11 kanonjollar och 13 till 16 kanonslupar, med en besättning på över 1000 män och 37 kanonpjäser och 40 lättare artilleripjäser, rekognoserade Fisker kustområdena längs norra Bohuslän. Den 27 april begav sig Fisker till farvattnen utanför Strömstad eftersom han hade erhållit rapporter om att svenskarna samlade mindre styrkor med kanonbåtar till den strategiskt viktiga hamnstaden. På morgonen den 28 april gick den norska skärgårdsflottan till anfall mot Strömstad för att förstöra de viktiga svenska förråden och kanonbåtarna samt fördriva de svenska trupper som bevakade förråden. Kapten Nordberg hade förutsett detta och upprättat ett landbatteri vid Furuholm som skyddade inloppet till hamnen. Där är sundet mellan Furuholm och Killingholm cirka 200 meter brett. Nordberg kastade loss med fem kanonslupar som ryckte fram till mitten av inloppet vid Furuholm. De hade valt en bra plats för försvaret av ingången, och tillsammans med landbatteriet kunde de hålla stånd med en våldsam stor överlägsenhet. I de trånga farvattnen mäktade inte norrmännen att fortsätta mot den starka svenska eldgivningen. Trots att norrmännens överlägsna styrkeantal medgav inte de rådande förhållandena att de kunde utnyttja detta faktum. Efter en och en halvtimmes strid måste norrmännen dra sig tillbaka med sina skadade kanonbåtar och en förlust på sju döda och fyra allvarligt skadade. De svenska förlusterna uppgick till fyra döda och 15 sårade. Rollerna blev ombytta en månad senare i slaget vid Hvaleröarna, där 30 svenska kanonbåtar blev stoppade och tillbakaslagna av sex norska kanonbåtar.