1644 Minnessten från vid Eda skans
Län Värmland
Kommun (motsv) Eda
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Omedelbart utanför skansporten.
GPS – angivelse: 59°49’9.42″N 12°19’18.42″E
Inventerad
Namn: Lars Ramström och Thomas Lövgren
Datum: 2019-09-30
Historia
Platsen valdes för att kunna försvara passet mellan sjöarna Hugn och Bysjön. En angripare som kom norrifrån på vägen från norska Vinger, nuvarande Kongsvinger, kunde lätt beskjutas med artilleri från höjderna söder om Eda kyrka. Vintertid kunde artilleri från Eda skans behärska vintervägen över Bysjön. Artilleristöd saknades för de svenska trupperna under slaget på Bysjöns is 1644.
Senast i början av november 1657 omtalas en vindbrygga på ”Eda skans”, som byggts nere vid Bysjön. Snart uppfördes också en andra skans på den nuvarande skansens plats, samt en tredje skans, ”Fruskansen”, på ett berg cirka 500 meter från nuvarande skansen.
Alla tre skansarna byggdes med cirka 2,4 meter höga jordvallar, förstärkta med stocktimringar, palissader och faskiner. 1 700 soldater och 200 hästar var förlagda till platsen. I februari 1658 intogs en av skansarna, sannolikt sjöskansen, av norska soldater som efter en kort period lämnade skansen efter att ha satt ett magasin i brand.
Efter några år av förfall togs beslut om upprustning i samband med att Erik Dahlbergh i januari 1676 besökte Eda, vid inledningen av Gyldenløvefejden. Han beslöt att det nuvarande skansområdet skulle byggas ut, och att de andra skansarna, Sjöskansen och Fruskansen skulle lämnas. Anläggningen byggdes ut med sex bastioner och 600 meter långa jordvallar, som var två och en halv meter höga, och tre meter breda. Skansen bestyckades med 11 artilleripjäser. Norska trupper belägrade skansen 1679, men den 331 man starka besättningen lyckades slå tillbaka angreppet.
Inför Karl XII:s norska fälttåg år 1717 rustades skansen upp återigen, och 650 soldater och bönder sattes in i arbetet. I januari 1718 var vall och bastioner klara, men tjälen hade hindrat bygget av palissad. För att underlätta eldgivning var 59 platser för kanoner förberedda. Skansens huvudanvändning var som förrådsfästning och en stor magasinsbyggnad, en drygt 30 meter lång manskapsbarack och en kommendantsbostad uppfördes inom skansen. År 1718 samlades stora förråd och trupper i och runt Eda, innan de drog vidare in i Norge. I juli 1719 hotades skansen av norska trupper under befäl av generalmajor Budde, men någon stormning genomfördes aldrig.
Under 1788 års krig mot Ryssland och Danmark-Norge rustades Eda skans och trupper marscherade upp: tre kompanier ur Nerike-Wermlands regemente: majorens, överstelöjtnantens och 2. majorens kompanier, förstärkta med artilleri, 50 dragoner ur K. Lifregementet till häst och en större styrka ur Westgötha-Dals regemente. Vid Gustaf III besök den 26 september samma år hölls parad och stridsuppvisning på gärdet invid skansen. Då Danmark-Norge förklarade krig år 1808 började en ny upprustning av skansen. Fästningsvallen förstärktes med jord och timmerstockar, innan den täcktes med flera lager torv. Palissader och spanska ryttare tillverkades som stormhinder, och ytterligare byggnader uppfördes inom skansen
Ägare
Namn: Statens fastighetsverk
Adress: St Paulsgatan 6, Stockholm
Tfnnr: 010-478 70 00
Mail-adress sfv@sfv.se
Vårdare
Namn: Ägaren
Övrigt
I samband med återinvigningen av den restaurerade skansen 17 september 1954, uppsattes denna minnessten. Invigningen skedde av landshövding Westling och disponent Gösta Schotte.
Text: EDA SKANS TILL MINNE AV SVENSKA OCH NORSKA MÄN SOM HÄR KÄMPAT OCH FALLIT RESTES DENNA STEN 1954
Informationsskylt: Nej
Lars Ramström
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Försvarsmakten
