Minnessten över nordiska frivilliga stupade i Slesvig-Holsteinska kriget 1848-1850
Land: Danmark
Kommun (motsv): Sönderborg
Lägesbeskrivning
Kartbeskrivning: Sönderborgs kyrkogård (Sct. Marie Kirke).
GPS-angivelse: N54° 54.757’ E009° 47.330’
Inventerad
Namn: Christian Braunstein, Peter Wetterberg och Kjell Lundberg.
Datum: 2014-07-16.
Historia (delvis utdrag ur Wikipedia)
I gränstrakterna mellan Danmark och Tyskland hade sedan länge funnits en blandad dansk och tysk befolkning. Området bestående av hertigdömena Schleswig och Holstein hade under historien omväxlande tillhört danska, tyska och svenska härskare, även om Slesvig i huvudsak hade varit mer danskt och Holstein mer tyskt. Tysknationalisterna ville knyta Slesvig, där det fanns en betydande tysktalande befolkning, till Tyska förbundet, där Holstein redan ingick, och dansknationalisterna ville knyta Slesvig närmare till Danmark.
Under ”revolutionsåret” 1848 utropade i mars den tysknationalistiska sidan därför en provisorisk slesvig-holsteinsk regering i Kiel.
Danmark beslöt att slå ner upproret med vapenmakt för att återställa Slesvig-Holstein till den danska kronan. Den danska armén slog upprorsmakarna vid Bov norr om Flensburg den 8 april 1848 och besatte sedan Slesvig men strax efteråt anlände en tysk armé om 19 000 som förstärkning till upprorsmännen. Efter ett anfall den 23 april 1848 tvingades de 10 000 danskarna i slaget vid Slesvig att överge Dannevirke. Danskarna fick dra sig tillbaka till Als.
Den tyska armén höll under den kommande månaden hela Slesvig och södra Jylland besatta samtidigt som danska flottan bedrev blockad mot de tyska hamnarna och stoppade tyska handelsfartyg. 28 maj 1848 genomförde danskarna ett anfall från sitt brohuvud vid Alssundet och intog Dybbølhöjden. Danskarna slog sedan tillbaka de samlade tyska styrkornas angrepp den 5 juni.
Den 26 augusti 1848 slöts en vapenvila i Malmö, men kränkningar mot villkoren förekom och denna kom därför enbart att leda till ett uppehåll i kriget.
Efter danskt missnöje med tyska brott mot villkoren i vapenvilan började kriget på nytt den 3 april 1849. Den 7 maj trängde en 40 000 man stark tysk arméstyrka upp i Jylland, och trängde danska arméns huvudstyrka tillbaka till fästningen Fredericia som omringades. Efter att Fredericia hade belägrats i två månader genomförde en dansk arméstyrka om 19 000 man, som hade dragits samman från Fyn, Als och Helgenæs utan att bli upptäckt, ett överraskande anfall 6 juli och lyckades erövra alla tyskarnas skansar och 31 kanoner samt ta 2 000 krigsfångar.
Den 10 juli 1849 slöts en ny vapenvila, som innebar att norra Slesvig ner till Flensburg hölls besatt av 4 000 man svensk-norska trupper som en buffert mellan danskarna och tyskarna. Efter långvariga förhandlingar slöts den 2 juli 1850 ett fredsavtal mellan Danmark och Preussen i Berlin, dock utan att någon av krigets stridsfrågor därigenom löstes. Kriget kom därför att blossa upp ännu en gång bara några veckor efter fredsavtalet
1850 års strider inleddes 24 juli med ett slag vid Helligbæk och dagen efter, 25 juli, genomfördes slaget vid Isted, som blev krigets blodigaste. Den 39 000 man starka danska armén tvingade tillbaka den slesvig-holsteinska armén till Rendsborg och besatte Dannevirke. Slesvig-holsteinarna genomförde två misslyckade större anfallsförsök mot de danska ställningarna.
Kriget avslutades därefter genom att andra länder satte press på partnerna.
Den svensk-norska styrka i norra Slesvig som kom till genom 1849 års vapenvila var inte det enda svensk-norska deltagandet i detta krig. Under 1830- och 1840-talen hade skandinavismen spritt sig i Danmark, Norge och Sverige, med början i studentkretsar, och den danska synen på den slesvig-holsteinska frågan hade tagits upp av skandinavister även i Sverige och Norge. Efter att kriget bröt ut anmälde sig därför ett antal svenskar och norrmän som frivilliga i kriget. 1848 och 1849 utgjordes dessa av 243 svenskar och 114 norrmän, som ingick i olika danska förband, och deltog i flera av krigets slag. Bland de frivilliga fanns även 24 norska och minst 60 svenska officerare, samt ett antal underofficerare och meniga soldater. Även om de svensk-norska frivilliga inte var alltför många i antal, tycks de ha ändå ha varit mycket uppskattade av danskarna, eftersom drygt 44 000 personer efter kriget undertecknade en tacksägelseadress till de frivilliga.
Danmark fick i kriget ett visst officiellt svenskt stöd genom att en reservstyrka om 5 000 man förlades till ön Fyn under 1848. Dessa trupper, som ej deltog i striderna, drogs tillbaka efter vapenvilan 1848.
Minnesdag: 29 maj (Veterandagen)
Ägare
Namn: Forsvarets Krigergravstilsyn, Forsvarskommandoen
Adress: Danneskiold-Samsøes Allé 1, 1434 København K
Tfnnr: 45 67 45 67
Mail-adress: fko@mil.dk
Kostnader
Vård,skötsel/år: –
Renovering: –
Vårdare
Namn: Historiecenter Dybböl Banke
Adress: Dybböl Banke 16, 6400 Sönderborg
Tfnnr: 7448 9000
Mail-adress: historiecenter@museum-sonderjylland.dk
Övrigt
Dansk minnessten för danska, norska och svenska stupade 1848 uppsattes av en kommitté med frivilliga bidrag av borgarna i Sönderborg och de danska styrkorna på Als. Sandstensobelisken (dansk beteckning MSS-247) med en marmortavla (h 300, b 50, d 40 cm) tillverkades av bildhuggare Klewing, som tidigare hade fördrivits från Flensburg. Versen författades av pastor Kristen Karstensen i Dybböl. Relieferna vittrade med tiden och ersattes 1934 av nya gjorda av bildhuggaren Ewers i Sön-derborg, medan originalen överfördes till museet på Sönderborgs Slott. Den restes: den 27 februari 1849.
Text: MINDE OM DANSKE, SVENSKE OG NORDMAEND FALDNE I KAMPEN FOR DANMARKS SAG I AARET 1848. – DEN DYRE BRODERPAGT ER BLODDÖBT VORDEN, OG KJAERLIGHEDENS MAGT ER SAAET I NORDEN. HAV TAK, HVER BRODER KJAER! MED SORG OG SMERTE BEGROV VI EDER HER – OG I VORT HJERTE! – EFTER TAARESAEDEN KOMMER JUBELHÖST. PS. 26,5.
Vid invigningen marcherade 10.bataljon, 2.Jägerkåren och en avdelning från örlogsbriggen Mercurius med en musikkår från den gamla kyrkogården (nuv. Kirketorv) till minnesstenen på den nya kyrkogården. Här deltog också en procession med generalmajorerna Frederik Adolph Schleppegrell och Frederik Rubeck Henrik von Bülow, officerare från armén och flottan, gäster och innevånarna i Sönderborg med omnejd. De nordiska flaggorna vajade och 80 sångare var uppställda. Fältprästen Boisen talade, och det sjöngs en sång författad för tillfället av pastor Kristen Karstensen.
Christian Braunstein
Chef SvMM inventeringsgrupp
Projektet har finansierats av Torsten Söderbergs stiftelse.