Slaget vid Ömossa utspelades utanför Kristinestad den 6 september 1808 under det finska kriget von Schwerin deltog redan den 6 september i slaget vid Ömossa under chefens för Upplands regemente, Thure Drufva, befäl. von Schwerin förde i slaget befäl över två sexpundiga kanoner. Svenskarna ställdes mot en stor rysk styrka, med fler kanoner, och ett flertal kosacker attackerade von Schwerins ställning. Pjäsbesättningen flydde till viss del, varför von Schwerin själv fick ladda, rikta och avfyra kanonerna, uppgifter som i normala fall krävde fem personer. Trots detta lyckades han hejda kosackernas anfall. Då striden dämpade sig något jagade han ifatt de flyende manskapet samt fick dem att återgå till sin ställning. Kosackerna anföll nu ställningen ytterligare tre gånger, men de stoppades av von Schwerin som beordrade kanonerna att skjuta med druvhagel. Därefter drog sig von Schwerin tillbaka i ordnad reträtt, och han lyckades undkomma med sina bägge kanoner. Efter slaget blev von Schwerin tackad av officerskåren, för att han täckt avdelningens reträtt, och han omnämndes för sin tapperhet i rapporten till högkvarteret.
Vid Lappfjärd stod överstelöjtnant Furuhjelm som befälhavare över de militära enheterna där, efter att von Döbeln avrest norrut. Vilka bestod av två Björneborgsbataljoner, Gyllenbögels frikårer med tre bataljoner och några kanoner, i allt närmare 2500 man. Denna styrka hade tagit ställning omkring 1500 meter söder om Lappfjärds dåvarande kyrka – fronten bestod av 1800 meter lång kedja, delvis nergrävd i nyuppförda befästningar bestyckade med de fåtal kanonerna som fanns till hands. En vecka efter den första drabbningen i Ömossa fick svenskarna förstärkning. Den 27 augusti landsteg generalmajor von Vegesack på aftonen med omkring 2500 man av den genom storm skingrade s. k. svenska fördelningen, vid Kristinestad och framryckte under natten till Lappfjärd, lite mer än halv mil inåt land, varest han tog befälet jämväl över de därstädes förutvarande trupperna. Västmanlands regemente landsattes under denna tid vid Kaskö. Ryssarna som inte kände till hjälptruppernas ankomst, uppbröt med sina trupper tidigt på morgonen den 28 augusti från Ömossa, och ryckte klockan åtta utför sluttningen av den dalgång vars norra kant svenskarna höll besatt i Lappfjärd, till anfall mot dem. På tre kolonner skedde ryssarnas framryckning, och föregicks de alla av en lång skyttekedja. De nödgades snart inställa framryckningen, och under en timmes tid inskränkte striden till skottlossning. Ryssarna vände, de drog sig tillbaka mot Ömossa. Svenskarna framryckte med sådan beslutsamhet att varje gång ryssarna sökte fatta stånd blev de undandrivna. Vid Öströms bygrupp (nuvarande Back), fyra kilometer norr om Ömossa ärnade fienden göra ett starkare motstånd, där de lyckades få fäste på några höjder, men det företaget var lika förgäves. Mörkret hade emellertid inbrutit, varför svenskarna stannade och lät göra bivackeldar invid landsvägen. Följande dag fortsatte förföljandet på nytt ända till Ömossa, där ryssarna upphanns då de stod i beråd att antända byn och riva en där befintlig bro över ån. En mindre styrka av Nylands dragoner under befäl av major Johan Fredrik Thede, samt Hälsinge jägare gjorde ett raskt anfall och förjagade dem, sålunda hindrade förstörelsen av bybornas egendom. Nu först fick ryssarna fortsätta återtåget i fred.

(delvis utdrag ur Wikipedia)